Vingpaddel-nörderi

”Paddeln har väl inte så stor betydelse – bara köp något som verkar ok – så ska det nog gå bra”. Ja, så tänkte jag och köpte en billigare paddel från ett ganska nytt märke från Kina. Tänkte inte så mycket mer på vad det var för paddel jag hade – ”vingpaddel” sade jag om någon frågade. Det viktigaste med paddeln var att få med den i bilen när jag åkte iväg för att paddla. Peppar peppar – har inte glömt den än…….

Efter tre år såg inte paddeln lika skinande ny ut längre. ”Coolt” tänkte jag – ”never trust a guy in shiny gear”.  Men under en ganska rejäl downwind i dubbel var jag tvungen att stötta, flera gånger – hårt. Jodå – väl i mål kunde jag konstatera sprickor mitt på både höger och vänster blad. Redan samma kväll stod jag i snickeboa och slipade, lade glasfiberväv och epoxi. Två lager glasfiber på varje sida och lite färg som döljer det värsta. Snyggt blev det inte, men jag kunde paddla med den redan kommande helg. Paddeln har jag kvar, men mest för slätvatten.

Verkligen inte den proffsigaste lagningen som gjorts. Nej- jag rekommenderar inte amatörlagning av paddelblad. Vill inte sitta en halmil ut till havs med ett halvt paddelblad. Kids – dont do this at home.

Tanken att uppdatera dendär kinapaddeln hade gått från en tanke till en plan. Testade det mesta. Lånade kompisars paddlar, testade surfskisäljarnas paddlar. Jag märkte verkligen stor skillnad på olika paddlar. Förvånad. Några funkade riktigt bra och andra klarade jag inte att anpassa mig till under testpaddlingarna – även om jag vet att det var bra paddlar. Konstaterade snabbt att det var de vridna paddlarna som jag trivdes bättre med då. Intresset för olika paddlar och deras samspel med paddeltekniken var planterat. Sedan dess har jag ofta tagit tillfället att byta paddel med olika kompisar och bekanta. Upptäckte att paddeln kan ha större betydelse än surfskin man sitter i. Det tar ofta en stund att hitta greppet i vattnet och timingen i isättet så att det inte plaskar. Vissa paddlar måste man även hitta vinkeln för upptaget med, men med andra behöver man inte tänka så mycket på det. Fastnade för Braca Van Dusen och en annan liknande paddel. Köpte en sådan och var plötsligt en aning stabilare där ute i vågorna.

En bra paddel är lätt att hitta greppet i vattnet med. Den ska gå stabilt i vattnet och den ska släppa vattnet lätt vid upptaget, så att man kan kan hålla en hög frekvens, som en propeller. Dessutom ska paddeln inte väga mer än runt 600 gram för att den ska kännas lätt att svinga.

Två huvudtyper av paddlar inom Surfski

”Alla” surfski-paddlare har någon av två olika typer av vingpaddlar – eller något mellanting mellan dessa. Visst är det lite väl mycket förenklat, men det är sällan jag ser några andra modeller på stränder eller i händerna på kompisar.

  • Den ”klassiskt droppformade” paddeln.
  • Den ”vridna & ännu mer droppformade” paddeln. Eller bara ”vriden” alt. ”twisted”

Javisst finns det fler typer av paddlar. Den paralellbladiga paddeln brukar nämnas – men den är såpass ovanlig att jag ännu inte lyckats prova någon en längre sträcka. När jag väl ser en, så är det oftast en äldre paddel med ganska stor bladyta och långt skaft, så även när jag provat, så är det svårt att jämföra på ett vettigt sätt.

Javisst, jag har läst på om teorin. De första vingpaddlarna kom under 80-talet och det var Svenska kanotister och tränare som var först att utveckla teknik och design. Då konstruerades vingpaddlarna utifrån den tidens paddelteknik, breda längs hela bladet – Parallell-bladiga paddlar. Fortfarande finns det många kanotister som föredrar denna typ av paddel. Den kan dras närmare båten och på det sättet kan paddeltekniken vara mer lik platt-paddel-teknik.

Bladen är ganska jämnbreda på dessa parallel-bladiga paddlar. Det syns på att bladet blir brett direkt vid infästningen av skaftet och det är inte superbrett längst ut som på en mer droppformad paddel. Braca kallar denna typ av paddel för ”traditionell” vingpaddel. Varken särskilt droppformad eller vriden – 2 modernare uppfinningar.

Klassiskt droppformade paddlar – vanligast i racing
1991 lanserade Braca enligt egen uppgift sin första paddel. Det var en ny bladform – där bladet ser ut som en vattendroppe, med större andel av bladytan längre ut på bladet än de tidiga vingpaddlarna. Såhär skriver Brača på sin hemsida om Braca I: ”The original world’s first ‘tear-drop’ design and our most widely used paddle-design. The paddle is designed to facilitate application of power in the beginning (catch) and in the middle of the stroke, enabling capabilities to obtain the “ultimate” forward stroke”.

Alltså, det är i början OCH i mitten av draget som denna är designad för att ge maximalt tillbaka på satsad kraft.

Lite senare lanserades Braca IV, som har samma form, men är mindre i bladyta – helt enkelt lägre utväxling – på samma sätt som utxäxlingen på en cykel. Många tillverkare har kopierat och gjord mindre förändringar på denna bladform. Bladformen ”teardrop” har helt enkelt varit dominerande inom racing sedan början av 90-talet. Därför kallas den klassisk.

Drop-formen gjorde att paddeln greppar hårt tidigare i draget än vad de traditionella parallell-paddlarna gjorde vid den tiden. Mer grepp tidigt i vattnet passar bra för de flesta, med den teknik som utvecklats sedan vingpaddlarna kom. Tekniken bygger på snabb catch och användande av stora muskelgrupper i hela kroppen under rotationsrörelsen.

T.V Braca IV 705: Klassiskt Droppformad.
T.H. Braca XI Van Dusen 705: Ännu mera droppformad. Notera hur smalt bladet är nära skaftet.

Vridna Paddlar- Vanligast i Surfski
Utvecklingen av paddlar gick fort under 80- och början av 90-talet. Redan ett år efter att den första droppformade paddeln kom, så lanserades en ny typ av av Amerikanen Ted Van Dusen, 1992 – den vridna och ännu mer droppformade paddeln. Bladformen blev snabbt populär inom wildwater racing, där man paddlar i strömmande vatten. Flera tillverkare gjorde egna varianter baserat på Van Dusens original-design. Senare kom vissa racingkanotister  att använda den eftersom den mer strävar utåt från båten under draget och släpper vattnet mycket bra. Det blev lättare att paddla med hög frekvens. Vridningen av bladet gör att ving-effekten finns kvar även under senare delen av draget, på bekostnad av vingeffekt direkt vid catchen. Därför har många vridna paddlar kompenserat genom att ha en ännu tydligare droppform, med större andelen av bladytan långt ut på bladet – för att öka bettet i catchen. Resultatet är en annan känsla och väg i vattnet, hela vägen från catch till upptag. I surfski uppskattar många den vridna bladen eftersom de ger en stabilitet i båten med vingeffekt genom hela draget. Många uppskattar också att bli mer vägledd av paddeln – att vrida höften och utveckla kraft från ben och bål genom att rotera bålen. Det känns lite som att ”knycka till med höften” för att på det sättet få mer tryck i paddelbladet. Det enkla upotaget gör också att det är extra lätt att snabbt stötta.

En nackdel med vridna blad är att de lättare skär in under båten vid ett misstag. Det positiva med det är att du kan få extra reentry-träning. 🙂

Det visade sig att dendär första paddeln jag köpte var kraftigt vriden och mycket kraftigt droppformad. Ja, det är nog den paddel med mest vridning jag någonsin paddlat. När jag tog fram linjal och gradskiva, visade sig att vridningen var cirka 17-18 grader, att jämföra med Braca XI Van Dusen som vid min liknande mänting var cirka 13-14 grader. En annan paddel jag hade just då var vriden cirka 10 grader och den beskrevs av tillverkaren som en vriden paddel. En paddel som inte beskrivs som vriden är Braca IV. När jag sätter gradskivan på motsvarande sätt så är den cirka 4 grader vriden. Intressant för en paddelnörd, men kanske inte direkt något att förgylla fikapausen på jobbet med.

T.V. Braca IV – bara lite vriden.
T.H: Braca XI: mycket mer vriden.

Min egen upplevelse av Braca IV och Braca XI Van Dusen.
För mig är inte jämförelsen sjysst ännu. Paddlat snart två säsonger med Van Dusen-paddeln och bara några veckor med IV. Innan dess paddlade jag tre säsonger med en ännu mer vriden paddel än VanDusen. Det är alltså med vridna och kraftigt droppformade paddlarna som format den (bristande) paddelteknik jag har nu. Här är ändå min första upplevelse av de olika paddlarna och vad de gör med min teknik och fart.

Den första upplevelsen av Braca IV var riktigt dålig. ”Jaha – så, – var det världens bästa paddel…..??”. Kändes verkligen skit. Plask – plask. Plonk-klonk i vattnet. Var tvungen att tvinga den upp ur vattnet – blev trött i handen. Tummen liksom vreds för att den satt i vägen. Paddeln nästan vred sig ur handen runt tummen, i varje upptag. Funderade på att korsa sjön och gå in till bilen, byta till den vanliga VanDusen-paddeln, och försöka sälja dendär IV-paddeln till någonsom kan hantera den. Men det var en fin kväll – solen höll på att gå ner över höjderna vid Hultafors och ljuset var fantastiskt över sjön och strandkanten. Bestämde mig därför att ta hela varvet runt sjön och njuta av turen. Började efter en stund fokusera på teknik. Detdär med catch hade ju Gordan tjatat på mig om. ”-Orjan, you need to improve catch in order to improve your hip-drive”. Hip-drive ja – och detdär med att ”svara i telefon” – för att hålla styr på alla armbågar och komma rätt in i nästa catch. Jenny hade ju tjatat på mig att jag ”behöver köra massor av ryss-paddling för att inte se så amatörmässig ut”. Tack Jenny för omtanken och komplimangerna 🙂

Med Braca IV måste jag fokusera mer på dendär höftknycken i varje paddeltag. Då blir det inte att jag bara roterar genom att följa paddeln – för roterandets skull, eller bara för att följa paddeln, utan mer medvetet, för att få mothåll mot fotstödet. Då får jag en bättre timing i den rörelse där kraft flyttas från paddelbladet till fotstödet. Med mindre vägledning från paddeln blev alltså timingen bättre för mig. Gissar att jag helt enkelt var redo för denna paddel på det sägtet.

På väg in mot Hultafors, med sikte på den gamla stationen som ser ut att vara inspirerad av ett hus från alperna, upptäckte jag att jag faktiskt kör lite mer som ryss-paddling just nu. Tänk om Jenny hade sett mig där – lite mindre amatörmässig – kanske. Men shit vilken fart jag har i vattnet – eller – ja – känns som snabbare än vanligt med dendär vanliga motionsfarten jag gärna gubb-knegar i. Märkte trycket jag hade i paddeln – lite längre tryck-fas än jag brukar. Ja, en gnutta lägre frekvens hade jag nog. Det föll sig liksom naturligt med denna paddeln. Ja, upptaget var fortfarande lite knöligt för handen, men ändå helt ok. 705-paddeln kändes ungefär lika i storlek som min 735 Van Dusen. Catchen satt bättre än vanligt. Shit vad stabil jag var i båten.

En krävande paddel som ger mycket tillbaka
Dendär känslan utvecklas mer och mer efter några pass. Ja, det är lite som skillanden mellan hårda racecarv-skidor och mjukare, bredare friåknings-skidor i en solig pist. Racecarv är helt omöjliga att hantera utan rätt tennik – men ger så otroligt mycket tillbaka så fort man hittar kanten och orkar trycka till i varje sväng. IV upplever jag som racecarv och kan pressas hårdare och ger mer tillbaka i varje paddeltag på platt vatten hemma på sjön. Ska bli kul att testa Braca IV i vågor och se om det blir som hårda racecarv i offpist – den kanske blir svår att hantera? – eller kanske kommer bettet i paddeln hjälpa mig även i vågorna? Det är ändå något med stabiliteten som skiljer mot VanDusen-paddeln. Med IV är stabiliteten solid eftersom jag har ett hårt framåtdrivande tryck – lite längre tryckfas. Med VanDusen är det lite annorlunda – paddeln strävar lite mer utåt och den liksom hänger lite i vattnet, och ger på det sättet mer stöd. Känslan att paddeln hänger i vattnet finns inte alls i IV.  Ja, med IV får jag också en aning lägre frekvens, lite längre glidfas. Det är svårt att påvisa, men upplevelsen av bättre fart finns. En sak är säker – att paddla med olika paddlar ger mig ledtrådar och inspiration till bättre paddelteknik.

Nu förstår jag varför alla racing-rävar envisas med att paddla Braca IV. De klarar helt enkelt av en lite mer krävande paddel som ger mer tillbaka. Hoppas på att även jag ska kunna utnyttja Baca IV’s fantastiska bett, även i vågor.

Bladstorlek
Hade tänkt skriva om bladstorlekar också, men det är roligare att istället fokusera på vad som verkligen skiljer i paddlingen med de olika typerna av paddel-blad. Alltså, alla som kan något om utväxling och kadens i cykel kan rakt av föra över den kunskapen till paddling. Vi har samma utmaning som fixie-cyklisterna, som måste välja EN utväxling.
Eftersom surfski innebär att man sprintar på en våg, surfar (vilar 5 sek) och sedan sprintar igen, så är det fördelaktigt med hög frekvens i sprintarna. När distansen är 20 km så behövs därför ett litet paddelblad.

Vilket paddelblad passar bäst för dig?

Kom och prova Braca på en downwind eller på SM.
Upplev olika paddelblad och testa Bracas mjuka men spänstiga surfski-skaft – helt i kolfiber.

2 reaktioner till “Vingpaddel-nörderi”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.