Vårskidåkning – tips & tricks

Sol, inte sådär svinkallt och perfekta spår. Konstsnön har gett oss en extra säsong här i Västsverige. Kan livet vara bättre?

Vältränad efter flera månader med snö och skidspår, och god teknik som slipats hela säsongen. Våren har den bästa skidåkningen. Personligen känner jag att motivationen att köra stenhårda och långa detaljplanerade pass minskar, men suget att komma ut blir desto större. Långa pass i solen, gärna tillsammans med kompisar, och en lång fika i solen efteråt.

Korta rusningar i uppförsbackar. Driva upp hög fart i stakning innan en fin kurva att trampa runt i. Fartrekord i en nerförskurva. Ja vårkänslorna kommer gärna fram. Jag låter oftast träningspassen på våren styras av vad som är roligt, för stunden. Det blir ofta stenhård träning, och ofta mycket slapp träning – men alltid givande på något sätt för hälsan.

Skidåkning med vänner. Bästa vår-skidåkningen.

Isföre eller smör-snö?
Ja, det är oftast valet man har. När det är kallt på nätterna så fryser den mycket blöta och grovkorninga snön till is. Tidig morgon är spåret knallhårt och som gjort för nya KOM på Strava. Farten har en grym tjusning och för mig som gjort mina 10.000 timmar i sporten, är det favoritföret. De flesta som är nya i sporten kan ha svårt att hantera skidorna på is – de hoppar och slinter. Svårt att få fäste i is-spåret och svårt att få kantgrepp i skate.

Därför gillar många att åka mitt på dagen, när solen kommit fram, det kanske är 6 plusgrader så att långkalsongerna kan lämnas hemma. Då är spåret blött och mjukt. Det går inte så rysligt fort och det är lätt att få fäste i klassiskt och lätt med kantgrepp och glida på en skida i skate. Lätt att åka skidor tekniskt bra helt enkelt.

Många vill ha detdär mellan-föret. Perfekta föret. Ja, ni vet på morgonen eller förmiddagen när det fortfarande går snabbt och lätt, men det översta lagret av snö börjat smälta och bli tillräckligt mjukt för att det ska bli lättare att hantera skidorna, få grepp, fäste och kunna glida på en skida. Titta på prognosen och se när plusgraderna börjar komma, då är det någon timme med perfekta spår. Tidigare på våren är det oftast mer kyla i spårbädden, och tidsluckan med perfekt före är längre. Mer kyla i skatebädden kan innebära att det ibland krävs flera plusgrader innan översta snön mjuknar det minsta i skuggan. Det blir en chansning på morgonen om man lyckas pricka det perfekta föret 😉

När solen går ner, kommer ofta minusgraderna. Då fryser snön som den ligger. När det är djupa spår efter dagens åkare blir skatebädden helt omöjlig att åka på. Nej ingen vanlig människa klarar av att skejta i sådan ojämn is. Lite lättare i klassiskt. Därför krävs oftast att spåren prepareras i samband med frysningen på senare eftermiddag/kväll. Snälla – åk inte skate direkt efter spårmaskinen då. Du gör djupa spår som snart fryser till knallhård is. Det blir omöjligt för alla dem som vill skejta senare under kvällen och morgonen – ända tills snön är lika lös igen dagen efter. Eller så måste spårmaskinen göra om arbetet.

Vallningen är helt okomplicerad. Skate och glid – se bara till att ha grov struktur på skidorna. Jag rillar s.k. bruten struktur med alla gängstänger jag har. M3, M5, M8. Därefter swix-rillern med 1mm och/eller 2mm med hårt tryck. I isföre bromsar inte rillerna särskillt mycket, men i blötföre har de stor betydelse för glidet.

Fästvalla är lika okomplicerad. Rugga belaget med sandpapper, ca nr 100. Spreja på ett grundklister ganska tunnt. Därefter lägger man dagens klister. Där är grundvallningen som du inte behöver göra om på hela våren.
Universalklister från Rode (Multigrade) eller Swix (VM82) är perfekt om det är is.
Rött klister är bra när det är rent blötföre. Det röda klistret kan behöva kompletteras med silverklister som är bra mot smuts. Om du har fluor i klistret så skyddar det också mot smuts.
Oftast åker skidåkare på blandningar av olika klister. Du kan alltså köra på det klister du har på skidorna – bara dutta i lite av det klister som verkar vara lämpligast att komplettera med just idag. Kör utan omvallning när föret är liknande som förra gången och det fungerade bra då. Oftast kan man åka cirka 10-15 mil utan omvallning.

Jag låter skidorna ligga kvar i takboxen såhärårs, så att jag kan komma ut snabbt.

Vi ses i solen!

Limbyspåret, igen….

Ja, vad ska man säga…. ska man åka klassiskt så är det klart roligast i denna typ av terräng.

Limbyspåret är ett gammaldags spår i Grönklitt. Skoterbredd och granar nära inpå. även lite fart upplevs som hög fart. Under snön är marken ojämn, så det är många gropar att liksom gunga ner i för att öka farten – ”trycka”.

Stavfästet är ofta halvdåligt, så preppa med stora trugor och lär dig sätta staven nära skidan/skon där spårkälken tryckt till snön, så att det är lite hårdare stavfäste.

Limbyspåret som Segment i Strava.

Limbyspåret är en runda på cirka 9,5 km, men det är bara segmentet ovan som är den gammaldags åkningen, cirka 2 tredjedelar av rundan. Denna del är mestadels uppför, så var inte rädd för att ha mycket fäste på Limbyspåret.

”Ur Spår” gäller inte (längre)!

”UR SPÅR” – en på vissa orter starkt rotad tradition med rötter från äldre tider. Bosjunov-slagsmålet verkar ha gjort att jag får fler frågor om vad som egentligen gäller i spåret här hemma.

Några skidåkare, låt oss kalla dem ”arga gubbar” håller fast vid ”ur-spår” som någon sorts natur-lag. Ni vet de som tycker att det ska vara som det alltid varit, i någon sorts 50-tals idyll som aldrig funnits på riktigt. Ja, även de som tycker att skidåkning i solen en söndag kl 11 handlar om den starkes rätt, och de som alltid bara hävdar sina egna eller sin familjs rättigheter. Han (kan även vara en hon, men ja, kanske lite oftare en han – aldrig en hen) är tillräckligt snabb för att åka ifrån de långsamamre motionärerna, men samtidigt tillräckligt vinglig för att ha lite svårt att åka utanför spåret. Just därför är detta en vanlig fråga som jag får vid skidlektioner. De flesta har sett någon situation där en gubbjävel gormat på någon, eller själv drabbats. Självklart är de allra flesta ute i spåret glada och trevliga – men visst finns någon ynka procent arga gubbar där ute.

Ur-spår-regeln var logisk när snön låg meterdjup och endast ett spår, gjort med skidor och stavar fanns. Den som kom ikapp var då hänvisad till att pulsa meterdjup snö, vilket är mycket långsamt, så det mest rimliga är då att den som blev upphunnen helt enkelt klev ur spåret och släppte förbi. I sådana spår är så klart denna gamla sedvänja fortfarande rimlig. Men inte i moderna spår, gjorda med pistmaskin eller skoter med breda spårkälkar och manchestermönster. I moderna spår går det att komma förbi ändå.

Ja, när jag började åka skidor 1981 fanns fortfarande skyltar vid spårcentraler om vad som gällde i just det spåret. Det var inte ovanligt att ur-spår-regeln faktiskt gällde. Det är 40 år sedan. Ett annat samhälle. En delvis annan sport, med andra förutsättnignar (smalare spårbädd) och delvis en annan värdegrund.

Vad som gäller – min uppfattning
– Alla är välkomna!
– Det finns plats för alla. (Utom de idioter som prompt ska promenera utan skidor, gärna med en otät hund eller rida på bajsande hästar mitt i spåret – men det är en annan fråga.)
– Det är som vanligt, i trafiken och i den alpina backen – den som kommer bakifrån med högre hastighet har ansvaret för att omkörningen går rätt till.
– Det är naturligt att den som är snabbare också har lättare att komma ur spåret och köra utanför några meter, än den som är nybörjare och fortfarande lite långsam.
– Underlätta gärna omkörningen genom att sakta in lite om den omkörande behöver komma in i ditt spår efter omkörningen.
– Vi åker skidor för att det är roligt. Glädje i spåret uppskattas av nästan alla.
– Acceptera att andra faktiskt av olika anledningar väljer att stanna ibland, det är tillåtet. När du stannar – håll dig ur vägen för dem som åker i spåret. Även den som stannat har rätt att uppehålla sig på spårbädden.
– Det är oftast inte farligt att passera ganska nära – spåret är ofta ganska trångt. De snabbaste åkarna har koll, även när de passerar med vad som kan upplevas som små marginaler.
– När det är trångt, håll koll på dina stavar, vifta inte med dem åt sidorna om du kan undvika. (Det är anledningen till att vi instruktörer ofta är hårda med att inte svinga armarna snett i åkningen.)

När gäller då ur spår?
– Bara vid tävling med intervallstart. Punkt.
Nej – ingen annan gång.
Inte exempelvis masstart, jaktstart, långlopp, sprintfinaler. Inte när jag håller på att sätta pers på 5-km rundan.

Använd gärna skatebädden vid omkörning.

Jag vill inte vara ivägen
Ja, det kan vara en sympatisk inställning – men alla är överens om att du är hjärtligt välkommen och lika viktig som alla andra, så snälla – be inte om ursäkt för att du inte är världsmästare. Om du är en långsammare åkare som åker klassiskt, och vill vara så lite ivägen som möjligt, är det ofta bäst att välja det klassiska spår som är längst ifrån skatebädden. Det ger de snabba åkarna större möjligheter till omkörning, flera omkörningar i bredd samtidigt. Om det bara är ett klassiskt spår med skatebädd, så kommer omkörande åkare göra omkörningen på skatebädden. Ja, det kan bli lite knöligt vid saxbackarna, men då gäller fortfarande att det finns plats till alla, och de snabba åkarna har oftast koll framåt.

Vissa uttrycker det som att – det är det snabbspår till vänster och långsam-spår till höger. Det stämmer på de flesta ställen, men det finns många undantag. Olika anläggningar har har helt enkelt olika slingor.

Ganska ofta ser man att vänliga nybörjare väljer att gå ur spår för att vara snäll – vilket leder till att båda helt plötsligt är ”ur spår”. Bättre att bara hålla sin linje och låta snabbingarna passera som de vill.

Vi skidåkare vet att det i början är svårt med balans, teknik, långa skidor, stavar, bakhalt och samtidigt uppsikt. Därför är det den som är mer erfaren och snabbare som väjer.

Så, hur gör vi med de ”arga gubbarna”?
Det är inte alltid lätt att hantera en på flera sätt obalanserad gubbjävel. Jag är inte expert på det, men här kommer några förslag att testa.
– Hejja glatt.
– Glada tillrop om det fina vädret eller de fina skidspåren.
– Ignorera idioten.
– Fråga vad han vallat med eller hur man gör för att bli så snabb. Ironi når som bekant sällan fram till typiska gubbjävlar av båda könen. Det kan vara ett problem eller en källa till din grupps senare munterhet.
– Bjud på varm choklad.
– Den Norska varianten är också bra – ”Det är plats till alla”.

Javisst- alla får plats i spåret, men lämna gärna lite mer plats än detta glada gänget just här. Javisst, det händer att teknikgrupper tar lite för mycket plats i spåret när vi står i grupp.


Faktaruta. Saxat ur Svenska Skidförbundets regler:
Vid alla tävlingsformer är obstruktion förbjudet. Obstruktion definieras som att avsiktligt hindra, blockera, attackera eller knuffa annan tävlande med någon del av kroppen eller
skidutrustningen.
343.10 Passering
343.10.1 Under en intervallstartstävling ska en åkare som blir omåkt lämna fri väg vid första begäran. Detta gäller vid tävlingar i klassisk teknik även där det finns två spår och vid tävlingar i fri teknik där den som blir passerad kan behöva begränsa sin skaterörelse.
343.10.2 I alla andra tävlingar gäller att vid passering får ingen tävlandehindras. Ansvaret för en korrekt passering ligger på omkörande åkaren. Den omkörande åkaren måste ha sina skidor framför den omåktes skidor innan bästa linjen kan återtas.

Platser tillgängliga i skatekurs

Ta chansen att vara med på skatekurs i Skidome.
Nybörjarkurs 2*90 min. Onsdagar 10 & 24 feb, 18.00.
Fortsättnignskurs 3*60 min. Lördagar 15.00 med start redan nu på lördag den 6 feb.

För att hänga med i fortsättningskursen ska du kunna åka de olika växlarna i skate. Det brukar vara 2ans växel som är svårast, och kan du åka den någorlunda på ena sidan så kommer du vara precis i målgruppen för fortsättnignskursen. Ja, kanske att du bommar växeln ganska ofta, men det är ju det vi ska träna endel på.

Nybörjarkursen kommer utgå från att hitta balansen i skatesteget, hitta hävstängerna, glida, och lära oss 3ans växel. Vi går igenom grunderna på 2ans växel, och övar i uppförsbacke.

Kurskostnad: 1000 kr + entré till skidome. Du som har månads/årskort eller klippkort använder det – övriga betalar entré via Örjans Skidskola.
Enstaka tillfälle 350 kr + entré

Kompishäng i skatebädden

Även skidinstruktören behöver kompetensutvecklas.

Vad är då bättre än att ta hjälp av gamla storrännare som hänger med i hur sporten utvecklas och som även teknik-tränat med mig sedan 1989. Igår blev det skate.
Dagens intryck:
– Jag behöver jobba mer disciplinerat med överkroppen.
– Japp – mer styrka behövs i överkropp.
– Syreupptagningen. Mer hårda intervaller alltså.
– Effekt/Viktförhållandet. Sluta med kvällsätandet.
– Ja, jag åker tekniskt bra – på vissa sätt stabilare än när jag tävlade med eliten.
– Utför står jag mig bra. ”Det är sen gammalt”.
– Kunde coacha kompisen till bättre teknik i flera mindre detaljer – trots en redan bländande åkning.
– Grymt imponerad av de skid-kompisar som lyckats behålla syreupptagning och fysik mycket nära den nivå vi en gång hade.

Allt kombinerat med mycket mjölksyra för min del, och viktigast av allt – update om hur livet levs, vad som är viktigt i livet – ja, allt detdär som gamla vänner ger varandra. Tack kompis, för en fin runda i spåret.

Varning för gubbar i spåret.

Utförsträning

I kraftledningsgatan, Ulricehamn är utmaningen att aldrig sladda, bara trampa runt i kurvan.

Då måste linjen i kurvan bli rätt. Håll ut höger så mycket som möjligt i ingången till kurvan. Om man ska bromsa, så gör man det i ingången till kurvan.

Snedda seda in till innerkurva. Javisst där sladdar jag i klippet här…… Hitta den mjukare snön innanför motionär-sladd-linjen och trampa maximalt. Det gäller att verkligen hålla emot fartens kraft med den yttre skidan. Mjölksyra i höger lår.

Här är ingångsfarten i kurvan 47,6 km/h. Det är grovkornig snö, alltså små grovkorniga snöklumpar, nästan som iskristaller, och den lösa snön är sockrig. Notera att det är tydliga spår från tidigare åkare långt in i innerkurvan – där – långt in i innerkurvan är det alltid bra snö i alla kurvor. Det är sedan gammalt.

Konstsnö, skate och lägerförberedelser

Äntligen! Tack alla frivilliga snöhjältar och kommun-anställda snömakare! Nu 1150meter på Borås skidstadion.
Nu kan vi börja ha skidlektioner i Borås utan att vara alltför mycket ivägen för höst-stressade skidåkare.

Såhär skrev en tidigare deltagare från ett av mina skateläger om Borås Skidstadions spår när det fortfarande bara var 900 meter:
”Men jäklarns vad fin skatebana👌👌👌👌👌👌Så glad jag åkte hit! Tack för tipset! Perfekt topologi för skate ju! Först 4an, sedan 3an och sista knycken på 2:an. Sedan 4an bort till vändningen, 3:an nästan upp på krönet – några 2:an också och sedan 4:an i mål. Och tekniken satt kvar på den nivån jag lämnade den i våras✌️

Själv kör jag kör 3an från start och oftast lite 2an innan krönet, sedan 3an och lägger in någon 4a innan vändningen. Sedan 3an och eventuellt 2a innan krönet om jag är trött. Laddar med 3an , 4an,5an och sedan fartställning. 3an in i mål. Om jag inte kör ett helt varv på bara 3an…. Ja, ni som vet – ni vet.

Visst räcker entusismen tidigt på säsongen för att köra några riktiga pass på spår kortare än en kilometer – eller vad kallar man ett spår på 450 meter som man vänder på? Är det 900 meter? Självklart. Upplevelsen att åka andra hållet är helt annan – andra tekniker och andra övergångar mellan teknikerna – olika utmaningar i olika åkriktning – och hej – naturen ser faktiskt annorlunda ut åt andra hållet.

Coronasäkrad träning efter fredags-taco. Äntligen är hopp-skate-backen vid lilla pumphus-berget igång för i år. I år går den i spåret närmast tunneln. Lite mindre skitskoj för mig, men jag såg att det passar motioneärerna bättre. Bra idé – snöhjältar!

Spåret vid Skidstadion i Borås
Spåret på Borås skidstadion börjar hitta sina former – det läggs ut likadant varje år nu, med små variationer. Tycker att Borås SK hittar den optimala spårdragningen bättre för varje år. Tricket är att hitta en bana som vi som åker med god teknik och fart (nåja…) hittar utmaningar och glädje i, men som inte blir för svår för nybörjare. Dagens förlängning med den korta slinga som jag brukar kalla ”lilla berget” gör så otroligt mycket positivt för upplevelsen av att åka skidor.

De andra spåren då?
– Proffsen på internationell nivå i Ulricehamn var snabbatt erbjuda allmänheten 1700 meter spår och idag är det förlängt till 3 km. Det går verkligen fort för dem att producera mycket snö, även om effekten är nerskruvad pga temperaturen. Världscupen i Sprint kommer ju snart dit, men shit vad tråkigt att det inte kan bli folkfest.
Hestra kör ut 1800 meter redan nu. Jag är sjukt imponerad av dem. De tar verkligen full nytta av det kalla bäckvattnet för att kunna producera snö vid gräns-temperaturer.
Borås GIF uppe vid Knektås har ett tekniskt roligt spår på 700 meter med ett par riktigt fina och tekniska backar vid sin lilla stadion. Rätt tänkt – bra spår – åk dit!
Tack GIF och Hestra för allt ert arbete!

Ganska ofta får jag den försiktiga frågan varför jag inte är med i snö-organisationen och bidrar med frivilliga krafter. Jadå – jag uppfattar den underliggande frågan om jag inte bidrar – bara ta vinster från lektioner på konstsnön. Jag brukar säga att den dagen kommer – när jag lägger ner min själ i ett skidspår och en skidklubb. Jag ser det i ett större perspektiv. Mitt idéella bidrag till idrottsrörelsen skäms jag inte för. Jag var en av de mer drivande i styrelsen för dotterns konståkningsklubb under 6 år, en förening med 2-6 heltidsanställda under de år jag var styrelseansvarig för idrottsverksamheten. Jag har de senste åren jobbat idéellt i kanotförbundets surfskikommitté och sitter i Västkust Surfskis styrelse. Denna vinter gör jag flera jobb för surfski-kommittén, säkerhetsgenomgångar, översyn av regler, involverad i tävlingskalendern, och i somras var jag huvudarrangör vid en av de nationella surfskitävlingarna i Surfski Open. Så, nej, jag skäms inte för att jag (ännu) inte bidrar i någon av skidklubbarna i stan – även om jag är sugen på det.

Spåret startar precis vid Borås SK:s klubbstuga. Här närmast är snön precis utkörd – med några pistnignar kommer snöbädden bli lika jämn och fin som det brukar vara. Se snöhögarna längre bort. Snart hoppas och tror jag på 2 km spår.

Äntligen läger i Grönklitt!

Nästa helg är det corona-anpassat klassikt läger i Orsa Grönklitt. Alla spåren utom Limby-spåret är öppna. Ser så grymt mycket fram emot att köra ”gröna milen” med några av dem som är nya i sporten – det är så jag ska få dem fast att älska längdskidor. Jag tror att gruppen kommer vara lite ojämn, så jag planerar att den lilla gruppen på 8 pers delas under de av passen så att jag kan jobba mer med varje persons teknik.

Nu håller vi på med förberedelser här. Matsedeln blir lättlagad och vi kommer undvika matserveringarna i möjligaste mån för att istället stanna i stugorna. Spaghetti med köttfärssås, lite Thai-inspirerad kycklinggryta, Gulash och Lax planeras. Det blir enkel mat med näring som vi kan orka åka skidor på.

Det är alltid så roligt att se utvecklingen av skidåkningen över helgen. Alla utveckals, och det är alltid någon i varje grupp som tar stora steg – förbättrar sin skidåkning flera steg. För två år sedan var det deltagare som blev så fast i skidåkningen och gillade Grönklitt så mycket att de nu har en egen stuga i Gröklitt. Så bra kanske vi inte lyckas denna gången, men jag ser mig ändå som en skidåkningsmissionär.

Surfski
Samtidigt pågår ”Vinter Surfski Serien” som är en virituell tävling, och även ”Coldass Series” som handlar om att paddla minst en mil – typ varje dag i januari. Jag lär nog inte komma långt upp i resultatlistorna nu när vi har snö här i Borås. Men, vad sjutton – ut och paddla ska jag – någon vända i allafall.

Yoga
Jag har helt kommit ifrån de goda vanor jag hade att köra yoga flera gånger varje vecka. Kroppen har stelnat till. I onsdags på den lediga dagen (ja,det var något med kristendomen som gjorde att vi fick ledigt från jobbet) så var jag i Skidome och hade ganska många lektioner. Vilken tur att jag hade gjort Yoga på morgonen och några dagar innan. Nu gäller det bara att hänga i, för min skidteknik är såååå mycket bättre när jag kört yoga regelbundet några veckor.

Uppmanar alla stela skidåkare och kanotister att yoga för att öka rörligheten. Det är omöjligt att hålla en god teknik utan tillräcklig rörlighet. Du som har god rörlighet får en bättre hållning genom en skonsam styrketräning i sådana positioner som har betydelse vid exempelvis skidåkning. Jag åker snabbare och har roligare på skidorna när jag kört tillräckligt mycket yoga.

Återkommer med rapport efter lägret i Grönklitt.
Ut i spåret!

Beställ din nya Carbonology X

Ännu är det inte för sent att beställa ny ski till våren. Jag har hört att det kommer bli sol och fina vindar hela sommaren 2021. Lååååång sommar. Det är vad jag hört.

Nya X-modeller

Jamenvisst!
CruzeX var bara en försmak av vad vi kan förvänta oss. Den sålde slut snabbt. Till våren kommer alla de andra modellerna med samma förbättringar.

  • Ytterligare förbättrade skrov och däck på alla modeller. Ja, utvecklingen går framåt. Det är inte 2013 längre – året min älskade Zest senast uppdaterades. Även de skrov som är superbra kan förbättras. Fabriken i Port Elisabeth har satsat stort på nya formar till alla modeller. Erfarenheter från 10 års paddling i nuvarande skis, i kombination med nya datorberäkningar och tester gör att det blir lite bättre.
  • BULBARNA – ja – äntligen får alla ni som behöver eller trivs bättre med lägre bulb möjlighet att paddla Carbonology!
  • Sitsarna uppdateras. Äntligen – för att vara ärlig – jag har ju varit tvungen att tejpa och vaddera endel i min gamla Zest. När jag sitter i de nyare skisen CruzeX & Boost LV behövs inte det. Där har gänget nere i Port Elisabeth lärt sig något. Ser fram emot en bra sits utan tejp även i Zest och Boost. Men – en av de bästa sitsar jag kan sitta i är fortfarande Pulse – utan X. Förresten – sitsen i gamla Atom är nog ännu bättre för min rumpa – faktiskt.
  • Längre skenor för fotstöden. Ja, de lägre bulbarna medger att kortare personer kan hitta bra sittposition. Den längre skenan går också längre fram för den som är lång. Carbonology till fler!
  • Äntligen en infästning till legleash – och en flaskhållare, som även kan användas som transporthållare för leashen.
Cruze X kom redan i somras – sålde slut redan innan värmen kom. Såhär mycket paddelglädje är inbyggd i Cruze!

Så vad vet vi om de nya modellerna?
Mest uppdateringar blir det på de modeller som varit med längst och inte tidigare fått stora uppdateringar.

Framför allt Zest har varit med länge. Både Boost och Vault är designade med Zest som förebild. Boost och Zest är högvolymare med sittbrunnar som påminner om varandra. När CS tagit fram nya båtar efter Zest har många lärdomar hos konstruktörerna trillat in. Därför har jag stora förhoppningar på nya Zest. Gissar att det blir mest uppdateringar på Zest och Boost av de modeller jag fokuserar på. Jag ser verkligen fram emot nya sitsar i dessa högvolymare, för där har utvecklingen verkligen gått framåt sedan 2013 & 15 när de kom.

Boost LV är ju den senaste båten i flottan utan X. Bulben kommer vara lika låg som idag, och den hyllade sitsen kommer troligen bara få mindre eller inga ändringar. Den har redan de långa skenorna till fotstöden. Men uppdateringar av skrovet, flaskhållare och leash-ögla kommer så klart att sitta gott även där.

Vault har redan haft en uppdatering med bla lägre bulb. Den blir nu ytterligare en cm lägre och sitsen kommer bli en gnutta bredare. Vi är många som med väldigt liten marginal har liiite för breda knotor i höftleden för att passa sitsen i Vault. Vi får nu en halv cm extra bredd i sitsen. Även Vault kommer passa fler.

Flash utgår ur sortimentet och ersättaren kommer döpas till någonting med ”Pulse”. Det blir intressant. Flash har haft lite för höga sittbrunnskanter för att jag ska vara trygg med reentry. Men här pratar vi om en ren elit-ski och de snabbaste stora killarna vill sitta torrt. Vi får se vad som händer med den. Älskar fortfarande min Pulse, men ser verkligen fram emot lägre bulb och alla de andra uppdateringarna.

Jag har beställt en egen båt – som naturligtvis kommer vara demobåt också. En ZestX – i Clear Carbon Coremat. Kolfibersvart blank, och så klart Ferrari Örjan-röd lackad sittbrunn och stripes.

Precis som förut finns Carbonology i 7 olika utföranden. Klicka på Carbonology i menyraden ovan för att läsa vad som skiljer.

Vilken ski är din favorit?

Nya X-modeller blandat med några 2020 års modeller – vilken godispåse!

Grönklitt-läger i klassiskt 14-17 Januari 2021

Lär dig åka klassiskt på en helg! Hitta flytet i åkningen.
Fortsätt jobba med de övningar du får av Örjan under lägret.
Vi ska ha roligt tillsammans.

Nej, detta är inte ett elitläger – långt ifrån. Jag siktar på att ha en grupp med allt från nybörjare till cirka ”8-9-timmarsåkare” i Vasaloppet. Fokus kommer därför ligga på grundläggande skidteknik. Vi ska försöka hitta flytet i åkningen – lite bättre varje pass. Mycket är samma för de flesta, så Örjan har en grundplanering med övningar som är roliga och nyttiga. Men – alla har sin väg till bättre skidteknik och därför anpassas skidåkningen till gruppen och det skidföre som råder.

Samtidigt vill vi fånga skidåkningens magi – ute i naturen. Därför kommer vi åka lite längre rundor i mindre grupper. Individuell teknik-coachning ute i spåret. Därför kan gruppen vara ojämn i fart. Teknikövningar kan göras i olika fart och svårighetsgrad i helgrupp.

4.000 kr inkl spårkort, stugboende, mat.
Anmälan på info@orjansskidskola.se
Ring gärna på 0705-105280 om du har frågor.

Här finns mer info om resan och ett exempel på schema

Limbyspåret i Grönklitt

Vingpaddel-nörderi

”Paddeln har väl inte så stor betydelse – bara köp något som verkar ok – så ska det nog gå bra”. Ja, så tänkte jag och köpte en billigare paddel från ett ganska nytt märke från Kina. Tänkte inte så mycket mer på vad det var för paddel jag hade – ”vingpaddel” sade jag om någon frågade. Det viktigaste med paddeln var att få med den i bilen när jag åkte iväg för att paddla. Peppar peppar – har inte glömt den än…….

Efter tre år såg inte paddeln lika skinande ny ut längre. ”Coolt” tänkte jag – ”never trust a guy in shiny gear”.  Men under en ganska rejäl downwind i dubbel var jag tvungen att stötta, flera gånger – hårt. Jodå – väl i mål kunde jag konstatera sprickor mitt på både höger och vänster blad. Redan samma kväll stod jag i snickeboa och slipade, lade glasfiberväv och epoxi. Två lager glasfiber på varje sida och lite färg som döljer det värsta. Snyggt blev det inte, men jag kunde paddla med den redan kommande helg. Paddeln har jag kvar, men mest för slätvatten.

Verkligen inte den proffsigaste lagningen som gjorts. Nej- jag rekommenderar inte amatörlagning av paddelblad. Vill inte sitta en halmil ut till havs med ett halvt paddelblad. Kids – dont do this at home.

Tanken att uppdatera dendär kinapaddeln hade gått från en tanke till en plan. Testade det mesta. Lånade kompisars paddlar, testade surfskisäljarnas paddlar. Jag märkte verkligen stor skillnad på olika paddlar. Förvånad. Några funkade riktigt bra och andra klarade jag inte att anpassa mig till under testpaddlingarna – även om jag vet att det var bra paddlar. Konstaterade snabbt att det var de vridna paddlarna som jag trivdes bättre med då. Intresset för olika paddlar och deras samspel med paddeltekniken var planterat. Sedan dess har jag ofta tagit tillfället att byta paddel med olika kompisar och bekanta. Upptäckte att paddeln kan ha större betydelse än surfskin man sitter i. Det tar ofta en stund att hitta greppet i vattnet och timingen i isättet så att det inte plaskar. Vissa paddlar måste man även hitta vinkeln för upptaget med, men med andra behöver man inte tänka så mycket på det. Fastnade för Braca Van Dusen och en annan liknande paddel. Köpte en sådan och var plötsligt en aning stabilare där ute i vågorna.

En bra paddel är lätt att hitta greppet i vattnet med. Den ska gå stabilt i vattnet och den ska släppa vattnet lätt vid upptaget, så att man kan kan hålla en hög frekvens, som en propeller. Dessutom ska paddeln inte väga mer än runt 600 gram för att den ska kännas lätt att svinga.

Två huvudtyper av paddlar inom Surfski

”Alla” surfski-paddlare har någon av två olika typer av vingpaddlar – eller något mellanting mellan dessa. Visst är det lite väl mycket förenklat, men det är sällan jag ser några andra modeller på stränder eller i händerna på kompisar.

  • Den ”klassiskt droppformade” paddeln.
  • Den ”vridna & ännu mer droppformade” paddeln. Eller bara ”vriden” alt. ”twisted”

Javisst finns det fler typer av paddlar. Den paralellbladiga paddeln brukar nämnas – men den är såpass ovanlig att jag ännu inte lyckats prova någon en längre sträcka. När jag väl ser en, så är det oftast en äldre paddel med ganska stor bladyta och långt skaft, så även när jag provat, så är det svårt att jämföra på ett vettigt sätt.

Javisst, jag har läst på om teorin. De första vingpaddlarna kom under 80-talet och det var Svenska kanotister och tränare som var först att utveckla teknik och design. Då konstruerades vingpaddlarna utifrån den tidens paddelteknik, breda längs hela bladet – Parallell-bladiga paddlar. Fortfarande finns det många kanotister som föredrar denna typ av paddel. Den kan dras närmare båten och på det sättet kan paddeltekniken vara mer lik platt-paddel-teknik.

Bladen är ganska jämnbreda på dessa parallel-bladiga paddlar. Det syns på att bladet blir brett direkt vid infästningen av skaftet och det är inte superbrett längst ut som på en mer droppformad paddel. Braca kallar denna typ av paddel för ”traditionell” vingpaddel. Varken särskilt droppformad eller vriden – 2 modernare uppfinningar.

Klassiskt droppformade paddlar – vanligast i racing
1991 lanserade Braca enligt egen uppgift sin första paddel. Det var en ny bladform – där bladet ser ut som en vattendroppe, med större andel av bladytan längre ut på bladet än de tidiga vingpaddlarna. Såhär skriver Brača på sin hemsida om Braca I: ”The original world’s first ‘tear-drop’ design and our most widely used paddle-design. The paddle is designed to facilitate application of power in the beginning (catch) and in the middle of the stroke, enabling capabilities to obtain the “ultimate” forward stroke”.

Alltså, det är i början OCH i mitten av draget som denna är designad för att ge maximalt tillbaka på satsad kraft.

Lite senare lanserades Braca IV, som har samma form, men är mindre i bladyta – helt enkelt lägre utväxling – på samma sätt som utxäxlingen på en cykel. Många tillverkare har kopierat och gjord mindre förändringar på denna bladform. Bladformen ”teardrop” har helt enkelt varit dominerande inom racing sedan början av 90-talet. Därför kallas den klassisk.

Drop-formen gjorde att paddeln greppar hårt tidigare i draget än vad de traditionella parallell-paddlarna gjorde vid den tiden. Mer grepp tidigt i vattnet passar bra för de flesta, med den teknik som utvecklats sedan vingpaddlarna kom. Tekniken bygger på snabb catch och användande av stora muskelgrupper i hela kroppen under rotationsrörelsen.

T.V Braca IV 705: Klassiskt Droppformad.
T.H. Braca XI Van Dusen 705: Ännu mera droppformad. Notera hur smalt bladet är nära skaftet.

Vridna Paddlar- Vanligast i Surfski
Utvecklingen av paddlar gick fort under 80- och början av 90-talet. Redan ett år efter att den första droppformade paddeln kom, så lanserades en ny typ av av Amerikanen Ted Van Dusen, 1992 – den vridna och ännu mer droppformade paddeln. Bladformen blev snabbt populär inom wildwater racing, där man paddlar i strömmande vatten. Flera tillverkare gjorde egna varianter baserat på Van Dusens original-design. Senare kom vissa racingkanotister  att använda den eftersom den mer strävar utåt från båten under draget och släpper vattnet mycket bra. Det blev lättare att paddla med hög frekvens. Vridningen av bladet gör att ving-effekten finns kvar även under senare delen av draget, på bekostnad av vingeffekt direkt vid catchen. Därför har många vridna paddlar kompenserat genom att ha en ännu tydligare droppform, med större andelen av bladytan långt ut på bladet – för att öka bettet i catchen. Resultatet är en annan känsla och väg i vattnet, hela vägen från catch till upptag. I surfski uppskattar många den vridna bladen eftersom de ger en stabilitet i båten med vingeffekt genom hela draget. Många uppskattar också att bli mer vägledd av paddeln – att vrida höften och utveckla kraft från ben och bål genom att rotera bålen. Det känns lite som att ”knycka till med höften” för att på det sättet få mer tryck i paddelbladet. Det enkla upotaget gör också att det är extra lätt att snabbt stötta.

En nackdel med vridna blad är att de lättare skär in under båten vid ett misstag. Det positiva med det är att du kan få extra reentry-träning. 🙂

Det visade sig att dendär första paddeln jag köpte var kraftigt vriden och mycket kraftigt droppformad. Ja, det är nog den paddel med mest vridning jag någonsin paddlat. När jag tog fram linjal och gradskiva, visade sig att vridningen var cirka 17-18 grader, att jämföra med Braca XI Van Dusen som vid min liknande mänting var cirka 13-14 grader. En annan paddel jag hade just då var vriden cirka 10 grader och den beskrevs av tillverkaren som en vriden paddel. En paddel som inte beskrivs som vriden är Braca IV. När jag sätter gradskivan på motsvarande sätt så är den cirka 4 grader vriden. Intressant för en paddelnörd, men kanske inte direkt något att förgylla fikapausen på jobbet med.

T.V. Braca IV – bara lite vriden.
T.H: Braca XI: mycket mer vriden.

Min egen upplevelse av Braca IV och Braca XI Van Dusen.
För mig är inte jämförelsen sjysst ännu. Paddlat snart två säsonger med Van Dusen-paddeln och bara några veckor med IV. Innan dess paddlade jag tre säsonger med en ännu mer vriden paddel än VanDusen. Det är alltså med vridna och kraftigt droppformade paddlarna som format den (bristande) paddelteknik jag har nu. Här är ändå min första upplevelse av de olika paddlarna och vad de gör med min teknik och fart.

Den första upplevelsen av Braca IV var riktigt dålig. ”Jaha – så, – var det världens bästa paddel…..??”. Kändes verkligen skit. Plask – plask. Plonk-klonk i vattnet. Var tvungen att tvinga den upp ur vattnet – blev trött i handen. Tummen liksom vreds för att den satt i vägen. Paddeln nästan vred sig ur handen runt tummen, i varje upptag. Funderade på att korsa sjön och gå in till bilen, byta till den vanliga VanDusen-paddeln, och försöka sälja dendär IV-paddeln till någonsom kan hantera den. Men det var en fin kväll – solen höll på att gå ner över höjderna vid Hultafors och ljuset var fantastiskt över sjön och strandkanten. Bestämde mig därför att ta hela varvet runt sjön och njuta av turen. Började efter en stund fokusera på teknik. Detdär med catch hade ju Gordan tjatat på mig om. ”-Orjan, you need to improve catch in order to improve your hip-drive”. Hip-drive ja – och detdär med att ”svara i telefon” – för att hålla styr på alla armbågar och komma rätt in i nästa catch. Jenny hade ju tjatat på mig att jag ”behöver köra massor av ryss-paddling för att inte se så amatörmässig ut”. Tack Jenny för omtanken och komplimangerna 🙂

Med Braca IV måste jag fokusera mer på dendär höftknycken i varje paddeltag. Då blir det inte att jag bara roterar genom att följa paddeln – för roterandets skull, eller bara för att följa paddeln, utan mer medvetet, för att få mothåll mot fotstödet. Då får jag en bättre timing i den rörelse där kraft flyttas från paddelbladet till fotstödet. Med mindre vägledning från paddeln blev alltså timingen bättre för mig. Gissar att jag helt enkelt var redo för denna paddel på det sägtet.

På väg in mot Hultafors, med sikte på den gamla stationen som ser ut att vara inspirerad av ett hus från alperna, upptäckte jag att jag faktiskt kör lite mer som ryss-paddling just nu. Tänk om Jenny hade sett mig där – lite mindre amatörmässig – kanske. Men shit vilken fart jag har i vattnet – eller – ja – känns som snabbare än vanligt med dendär vanliga motionsfarten jag gärna gubb-knegar i. Märkte trycket jag hade i paddeln – lite längre tryck-fas än jag brukar. Ja, en gnutta lägre frekvens hade jag nog. Det föll sig liksom naturligt med denna paddeln. Ja, upptaget var fortfarande lite knöligt för handen, men ändå helt ok. 705-paddeln kändes ungefär lika i storlek som min 735 Van Dusen. Catchen satt bättre än vanligt. Shit vad stabil jag var i båten.

En krävande paddel som ger mycket tillbaka
Dendär känslan utvecklas mer och mer efter några pass. Ja, det är lite som skillanden mellan hårda racecarv-skidor och mjukare, bredare friåknings-skidor i en solig pist. Racecarv är helt omöjliga att hantera utan rätt tennik – men ger så otroligt mycket tillbaka så fort man hittar kanten och orkar trycka till i varje sväng. IV upplever jag som racecarv och kan pressas hårdare och ger mer tillbaka i varje paddeltag på platt vatten hemma på sjön. Ska bli kul att testa Braca IV i vågor och se om det blir som hårda racecarv i offpist – den kanske blir svår att hantera? – eller kanske kommer bettet i paddeln hjälpa mig även i vågorna? Det är ändå något med stabiliteten som skiljer mot VanDusen-paddeln. Med IV är stabiliteten solid eftersom jag har ett hårt framåtdrivande tryck – lite längre tryckfas. Med VanDusen är det lite annorlunda – paddeln strävar lite mer utåt och den liksom hänger lite i vattnet, och ger på det sättet mer stöd. Känslan att paddeln hänger i vattnet finns inte alls i IV.  Ja, med IV får jag också en aning lägre frekvens, lite längre glidfas. Det är svårt att påvisa, men upplevelsen av bättre fart finns. En sak är säker – att paddla med olika paddlar ger mig ledtrådar och inspiration till bättre paddelteknik.

Nu förstår jag varför alla racing-rävar envisas med att paddla Braca IV. De klarar helt enkelt av en lite mer krävande paddel som ger mer tillbaka. Hoppas på att även jag ska kunna utnyttja Baca IV’s fantastiska bett, även i vågor.

Bladstorlek
Hade tänkt skriva om bladstorlekar också, men det är roligare att istället fokusera på vad som verkligen skiljer i paddlingen med de olika typerna av paddel-blad. Alltså, alla som kan något om utväxling och kadens i cykel kan rakt av föra över den kunskapen till paddling. Vi har samma utmaning som fixie-cyklisterna, som måste välja EN utväxling.
Eftersom surfski innebär att man sprintar på en våg, surfar (vilar 5 sek) och sedan sprintar igen, så är det fördelaktigt med hög frekvens i sprintarna. När distansen är 20 km så behövs därför ett litet paddelblad.

Vilket paddelblad passar bäst för dig?

Kom och prova Braca på en downwind eller på SM.
Upplev olika paddelblad och testa Bracas mjuka men spänstiga surfski-skaft – helt i kolfiber.

Läckö  -Lidköping Surfski Race

Det blev precis de vindar och vågor som jag hoppats på – och – shit vilken fin helg vi hade.

Som arrangör av en surfskitävling tittar man på väderapparna så fort man kommer inom 10-dygns-prognosen. Morgon – lunch – efter jobbet – innan man somnar….. Drömmer om Nordlig vind för att paddla från Läckö till Lidköping med vågor ända från Karlstad att jaga, och en två mil slång sträcka där det grundar upp hela tiden. Det var dock tydligt sedan ett par veckor att det blir Väst eller syd, som vanligt, och jag var glad för utvecklingen av sporten att det blev just den vind vi fick. Cirka 8 m/s med Sydvästlig riktning. Det ger möjlighet för dem med mindre erfarenhet av vågor att paddla närmare land, i långsammare vågor och lite mer vindskyddat, samtidigt som medvindshundarna kan paddla längre från land och söka de största vågpaketen att jaga.

Skepparmöte och NLT var på plats.

Målet med helgen var att erbjuda en bra bana för både tävling och downwind, och att alla skulle trivas och ha roligt – för då får även jag skojj. Jag var grymt nyfiken på de lokala downwind-paddlare från Skaraborg som nu börjar ge sig till känna, och såg verkligen fram emot att lära känna dem. Det började lite tråkigt med att Fredrik som bor vid Fästaviken meddelade att han inte var i form för att tävla och inte hade tid för dw på söndagen. Men han erbjöd följebåt. Superbra! Det skulle visa sig att det var bra att ha. Per från Skövde och Johan från Hjo meddelade också förhinder till tävlingen och jag började misströsta. Jessica meddelade dock att surfskin låg på taket och Webtrack fungerade – så hon kom.

Vi hade ett jättebra arrangörsmöte på fredagkvällen. Peter hade till och med bakat bullar med mycket smör. De var så saftiga att det inte gjorde något att Michelle, pappa och jag hade struntat i att ta med kaffe till mötet. Bra tävlingsuppladdning. Allting löste sig på mötet och entusiasmen inför tävlingen ökade påtagligt i rummet. Det fixades en anhörig som hjälpte till med att lägga ut stor boj vid läckö, med hjälp av fritidsbåt från Spikens fiskeläge. Michelle hade fått besked från Stadt, Johannes skulle göra alla ärenden på mprgonen och logistiklösningen finjusterades. Yey. Jag får en lugn morgon. Hade verkligen inte räknat med det.

Fredrik ska snart lägga ut och köra tillbaka till hemmahamn i Ullersund. Foto: Maria Andersen.

Jag hade tipsat NLT via telefon och mejl, men inte hört något. Strax innan skepparmötet dök en journalist upp – och där var ju Sören också – NLTs fotograf som var med för två år sedan ute vid Naven Surfski Meet. Trevligt. De fick till en bra helsida I NLT och snabba var de med att få upp en bra artikel på nättidningen. Inte illa en helg när både bandy och fotboll har säsong i Lidköping.

3. Segraren Axel i Carbonology Flash
32. Aterra-Leffe i svart Carbonology Vault
69 Örjan i Carbonology Pulse
54. Anqi – Carbonology Boost LV så klart
I gul mattläggar-kepa, Gasen-i-botten-Göran – Boost.

Tävlingen då?
Det fungerade bra. Michelle styrde upp starten. Fältet kom iväg på ett sportsligt sätt och jag hade tänkt ta rygg på Christian Dietz i starten. Det gick bra i 100 meter, men sen var han för snabb – jag orkade inte trots att jag låg på Christians aktervåg. Borde åka upp till Bengtsfors och ta lite lektioner för paddeltekniken hos Christian – han är bra på detdär. Ska börja med att boka in Jocke Lindberg som ofta hänger i Borås. Hur som helst, Marcus kom upp jämsides och jag lade mig bakom. Syreupptagningen är skitdålig på mig och det var nödvändigt att återhämta andningen några hundra meter på Marcus våg. När Tessan och Trent kom upp jämsides så blev det en jättefin våg precis bredvid Trent. Dendär vågen var resultatet av Nils, Axel, Peter Rodhe, Peter Smedman, Emma, Joel, Christian som var före. Där trivdes jag – tryckte till Trent lite med paddeln, som svar på dendär snodda vågen bakom båten vid Nidingen i somras 🙂 Nej jag är inte långsint – letar bara efter en anledning att tampas lite.

Uppladdling. Jonna var en stark kandidat till rookiepriset.
Foto: Eva-Maria
Oxå uppladdning. Foto: Eva-Maria

Utanför piren var det slätvattenpaddling ytterligare nästan en kilometer innan vågorna gjorde att att jag tjänade mer på att ta vindvågor än att ligga på Peter Smedmans aktervåg. Peter siktade på ett vägval närmare land och vi vågpaddlare körde längre ut. Olika personer som valde rätt utifrån respektive styrkor. Hade Joel, Christian, Emma lite före mig, Peter och Anders Abrahamsson innanför, med Anders i jämnhöjd med Emma. Kollade bakåt och där låg hels gänget. Johan, Trent, Leffe, Tessan, Markus……
Vågorna började bygga upp successivt. Peter försvann ur mitt synfält, men kunde skymtas en lång stund, snett bakom, ganska nära land. Anders låg länge lite före mig och jag såg inte längre Tessans gröna nos, men jag visste att alla dedär jag ”bara måste” hålla bakom mig var där – nära.

De första av de stora vågorna kom efter cirka 9-10 km. Då kunde jag sätta på gps-klockan. Spåret visar att jag ändå var ganska nära land hela vägen. Var nöjd med de vågor jag hade och hade en kort sträcka att paddla på det vägval jag gjorde.

Efter cirka 5 kilometer var det ett riktigt surfskirace med vågor. Vågorna var lättfångade och i helt rätt riktning hela tiden. Visst hade vi små vindvågor som drog utåt, men det försvårade inte nämnvärt. Jag vet ju att det är lönlöst att bara kötta på med muskler, så jag fokuserade på vågorna. Hörde Gordan Harbrechts röst från träningslägret för tre veckor sedan – ”Orjan, wait for the moment – decide your wave instantly – and go for it – dont hesitate. Dont use energy on the waves you need to climb, turn instead. Focus on catch – use your hips. You got the wave-timing – use it and use your rudder to get the long runs”. Tack Gordan – jag fick bättre fart där än vad jag brukar och shit vad bra fart jag får med min Carbonology Pulse. Den klättrar över många vågor av sig själv – när jag bara laddat med bra utgångsfart från en våg. Johan berättade att han tappat mig där, och jag drog ifrån Anders så att jag inte såg honom längre ens som en skugga snett bakom. Johan tog in lite i de största vågorna – inte förvånande – han är duktig på på stora vågor i sin Vault.

Sista 5 km innan rundningen av udden vid Läckö, radade vågorna upp sig ännu mer helt rakt, precis som i Kungsbackafjoden. När vågorna började dö ut närmare udden kunde jag se en skugga närma sig bakifrån på innerkurva. Undrade om det var Anders eller Peter som kommit från en linje närmare land. Just därför valde jag att verkligen gå så nära land som möjligt runt udden. Valde att sätta fokus på vattenytan och spana efter stenar och verkligen snika så nära udden jag vågade. Trött. Teknik-mantran ekade som resonans i mitt helt tomma skallben. Ändå närmade sig skuggan bakifrån. Såg att Christian framför valde en mycket längre väg rund udden och jag närmade mig därför, men insåg att han hade högre fart på slätvattnet. Undrar om Emma smet förbi honom där eller om hon var före redan innan. Skuggan bakom försvann och jag kunde fokusera på att hålla ihop paddlingen och hålla en skaplig fart i motvinden som kändes som en vägg, dendär kilometern in till bryggan vid Viktoriahuset och Stall-caféet. Skuggan var Anders Abrahamsson som tog in på mig när det blev mer platt. Han genade mer än mig, gick på en sten och tryckte in rodret i skrovet, förlorade styrningen och blev passerad av Johan, Tessan och Markus. Ja, han hade passerat mig utan grundstötning, men det kommer jag aldrig erkänna. Anders har varit med länge och troligen varit med om detdär tidigare, så han kommer kunna laga sin kajak – det är ändå tråkigt att det händer. En lagning är en lagning, även om det ibland blir både snyggt och starkare än innan.

En glad och snabb prispall vid Läckö.

Solen tittade fram och vi fick fina bilder och minnen från målhänget där vi firade de snabbaste och dagens rookie.

Axel firar segern i herrklassen
Chrille som började med nybörjarkurs hos Örjan i våras. Då hade han visst aldrig tidigare paddlat med en såndär dubbelpaddel förut. Nu utmanar han mer erfarna surfskiers. Här vid målet – tror han hade mer krafter kvar….. Imponerande. Obegripligt att Christer inte fått pris som årets Rookie på någon av årets tävlingar – så här är min hyllning till dig Christer! Bra paddlat!

Stadshotellet imponerade inte med någon service och maten räckte knappast för oss som var hungriga. Nästa gång äter vi någon annanstans och de som vill – kan dra vidare till Stadt. Gissar att några fixade ”ena hälta-hälta, fördel mos” på vägen hem.

Surfksiprovningen ute vid Svalnäs var trevlig, men mindre välbesökt än vad vi hade hoppats. Nästa gång kör vi surfskiprovning i ett annat sammanhang. Jag vill då ha varmt vatten och tillgång till både platt vatten och mindre vågor. Dessa var för stora.

Trents kompis, Gunnar, aka Skärgårdsdoktorn paddlade surfski för första gången. Vad blir det då? Nelo? NK? Nej, Carbonology så klart!


Downwind Från Hindens Rev till Naven
Ojojoj, vilken fin downwind vi fick på söndagen. Logistiklösningen tog lite tid när Trent, Peter Rodhe och Johan Eltes körde upp bilar till Naven. Så vi var 5 Skaraborgare som tjuvstartade. Peter Smedman och Johannes Hukkanen från LKF och Per Ahlström från Skövde och Johan Åsebrant från Hjo. Efter oss kom ett gäng med Emma och Trent som båda hade paddlat sträckan tidigare. Dessutom Johan Eltes, Peter Rohde, Leffe, och Maria bakom Emma i dubbeln. Allihopa inklusive Aterra-Leffe kom i mål och var positivt överraskade av vad vi hade haft att paddla på därute.

Förväntnignarna var stora på Downwindturen. En i det närmaste perfekt prognos för turen Hindens rev till Naven.

Vi var överens om att det var lagom mycket korsande vågor för oss som paddlat mycket i vågor. Skaraborgarna hade problem med att vågen framför ofta försvann eftersom det kom sidvågor och snodde den våg man hade siktat på.  Detdär händer lätt innan man haft tillräckligt många timmar i vågor för att ha ställt in timingen. Det gäller att vara tillräckligt tidig in mot vågen, så att man kan lugna ner farten något på krönet, medan framförvarande våg börjar lägga sig – då kan man trycka hårt igen och länka över en, två eller till och med 3 eller 4 vågor med den fart man får. Jag satt i min Carbonology Zest, eftersom jag skulle paddla med nya kompisar som jag inte visste hur de skulle reagera i svårare vågor. Med Zesten kunde jag ta hjälp av den gigantiska slutstabiliteten där uppe på vågkammen, och verkligen vraka och välja riktning noga. Så rolig paddling där ute!

Gäng nr 2 sjösätter vid den nyfunna stranden. Helt platt vaten i skydd av Hindens Rev med lite skog. 3 km paddling i lä, längs revet. Sedan 20 km downwind till Naven. Vilken fin strand på revets nordsida som Lisch-pöjkera tipsade om! Lite längre att gå, men man behövde inte machete till denna stranden. Har den verkligen funnits tidigare?
Foto: Gunnar Skärgårdsdoktor

Paddlade mycket med Peter från Lidköping och Johan från Hjo. De var båda på en tydlig lärandekurva i vågor. Kunde coacha fram Peter i vågsystemet ibland, så att han fick dendär farten vi söker. Ja, lite på samma sätt som Gordan Harbrecht coachade oss nere i Malmö. Både Johan och Peter hade haft lättare att surfa om vinden kommit mer från sydväst än som nu, syd. Vindvågor kom från revet eller Sotenäs med riktning mot Åmål. Ett annat fenomen var att vågor från mitten av Dalbosjön (den västra delen av Vänern) tenderade att runda Hindens Rev och söka sig lite mer mot land. Inte dyningar som på västkusten, men dessa var markant större, rundare och snabbare än de rena vindvågorna. Mönstret i surfningen blev att ta några mindre Säffle-vågor tills man kom ikapp en större och snabbare våg med riktning in mot land. Sedan ta fart mot land och svänga av i rätt riktning mot Naven när farten är hög. Då gäller det att välja nästa våg i rätt riktning. När vågpaketet var färdigt, var det bara att spana efter nästa vågpaket framåt, ta några säfflevågor på väg dit. Skitkul! Såg att alla i min grupp lyckades med detdär, i alla fall sporadiskt.

Några i min grupp valde en envis kurs för nära land för att få de bästa vågorna. De var nära, men utom hörhåll, så de trummade på i fel riktning……. Det innebar att vi missade bra vågor ute vid de svarta sjömärkena efter 15 km. Vi kunde ändå konstatera att krafterna började ta slut och vi var nöjda med att snedda in i skärgården nära Krösholmarna och Kattfjorden. Trötta, nöjda och uppfyllda av upplevelsen kom vi in till Navens småbåtshamn. Alla hade fått med sina ombyteskläder i rätt bil, och vi fick varmt kaffe med veteskiva av mamma.

Tack Mamma för bra service hela Helgen!

”I´m A Poor Lonesome Surfskier………”
Trött och nöjd på väg hem, med 4 Carbonology på taket. Nu har jag demo-skis:
Boost LV,
Zest
Vault
Pulse
Väntar på vågbåten framför andra, för alla som är nya i sporten: Carbonology Cruze – Den ligger i en container på en båt mellan Durban och Helsingborg.

Säljer snart Carbonology skis!

Breaking – Örjan blir säljare för Carbonology Sports Surfskis!

En surfski-modell har varit mer populär än andra på sommarens nybörjarkurser – första skin att paddla i vågor med. Modellen är så klart Carbonology Cruze, som fått en uppdatering till detta året – CruzeX. Den är dessutom superbra ”hårdvinds-båt” för intermediates.

Det är många som vill gå en nybörjarkurs och prova surfski utan att behöva köpa innan kursen. Därför behöver jag demobåtar för kurser och privatlektioner. Jag har varit supernöjd med min Carbonology Zest och som helt oberoende paddlare har jag kunnat ösa beröm över Carbonlogy Zest i olika bloginlägg senaste åren.
– Så, det känns naturligt att det blir just Carbonology för mig.

Jag kommer ha ett litet lager med nya skis och några demoskis. Till pivatlektioner och kurser kommer det finnas möjlighet att hyra demo-ski till fördelaktigt pris.

Provpaddla en demobåt när vi kör downwind.
Jamenvisst! Nu skaffar jag många platser på biltaket så att fler kan testa Carbonology på de downwinds som ordnas här i Västsverige.

Fokus på instegs- & stabila intermediate-skis
Jag kommer utgå från att de flesta börjar paddla surfski i en CruzeX. Vill även att alla som köper en ski ska få möjlighet att testa en snabbare/rankare modell innan köp, för att få referensramar. Kommer därför försöka ha både Boost och Boost LV som demobåt, de brukar klassas som intermediate skis. Vissa klarar någon av Boostarna som första båt, och Boost är ofta bra att börja med för motionspaddling i skyddade vatten. Själv har jag gärna Boost som stormbåt på vintern.

Snabbare Intermediate och Elit-skis
Zest
så klart – min egen favorit. Behåller min egen Zest som demobåt.
Vault passar många – alla som inte väger tungt och då liknar den Zest väldigt mycket. Kommer sikta på att oftast ha en Vault som demo.
Till att börja med kommer jag ha min egen Pulse som demobåt. En fanstastisk båt som surfar fint och farten tar dig över många vågor i länkningarna. VM-guld 2018 för Haley Nixon i en Pulse.

Inte oberoende längre
Hittills har jag varit oberoende inför olika fabrikat. Kommer ändå fortsätta uppskatta även andra märken. Mitt fokus kommer även fortsättnignsvis vara att du som är nybörjare hittar rätt ski så att du kommer ut och paddlar. Det kan hända att jag rekommenderar dig att testa även andra märken innan köp.

Olika märken har lite olika filosofi om hur en ski ska vara. Alla Carbonology skis är konstruerade efter samma principer, där surfegenskaper är prioriterat. Carbonology-modellerna påminner därför om varandra i egenskaper, även om fart och stabilitet skiljer sig. Utmärkande för just Carbonology är att alla modeller har en mer eller mindre markerad köl-linje, vilket ger en viss topptankhet och samtidigt bättre fart. Köllinjen bidrar till att du med lite vana får lättare ett hålla skin horisontell i vågor – att sitta rakt alltså. Alla Carbonology skis har samtidigt en slutstabilitet som är mycket trygg i sin stabilitetsklass. Bara att luta skin åt sidan, så motar skrovet vidare kapsejsning. Rocker är optimerad för vågor vilket bidrar till stabilitet. Båtarna går därför bra i vågor och responsen från skin gör att det alltid är roligt att paddla. Maximal paddelglädje!

Börjar i September – kanske….
Carbonology tillverkas i Durban, Sydafrika. Produktionen har under våren legat helt nere eftersom hela Sydafrika varit nedstängt pga corona. Folk har knappt ens fått gå ut för att köpa toapapper. Samtidigt har hemester i Sverige fått många att köpa ski – en uppgång för sporten – såååå roligt att se. Därför kan det dröja någon månad innan Örjans Skidskola får de första leveranserna från Aterra och CS i Durban. Då tar vi emot de modeller som finns tillgängliga. Sedan bygger vi upp förrådet successivt.

Inför start i Aterra Wave-Challenge. Pulse var ett bra val där och då.
Fotocred till Pontus i en Nelo

Aterra Wave Challenge 2020

Ibland är det mest fokus på racet och ibland är det viktigast att ha en bra resa. Denna helgen var det viktigt att trivas. Hade inte tänkt åka till Helsingborg-tävlingen, men så ringde Trent och lockade med att paddla tillsammans i nya NK-dubbeln, den som bara väger några ynka kilo. När jag väl hade bestämt mig för att åka, så kvittade det att Trent fick förhinder med kort varsel – jag ringde direkt till Johan och hade snabbt en ny kompis i dubbeln. Vi tackar Trent, Evy, Emma för lånet av ski. Vi kom snabbt överens om att först i mål i singelracet på lördag sitter fram och styr på söndagens dubbelrace. Plötsligt fick livet en ny mening.

I dubbel-surfski är det den som sitter fram som styr och sätter paddelfrekvensen. Den som är bäst på att läsa och styra i vågorna ska därför oftast sitta fram. Det innebär inte att det är lättare att sitta bak om det ska gå fort, där sitter ofta den starkaste paddlaren och i baksätet har man ansvar för ekipagets stabilitet och synkning i paddlingen. Därför sitter ofta den som är mest teknisk och erfaren som kanotist bak.

”Ny” Ski-bil – ännu dåligt utrustad utan takräcken, men det är åtgärdat nu.
Den är perfekt för skidåkning och surfski.

Körde ner till Helsingborg på lördag morgon och hämtade upp Emma på Jonttis lite lagom tidigt. Så gött att ha en andrabil i familjen som kan vara en riktig ski-bil. Har i alltför många år knölat med att bara ha en bil. Fixat ett brett takräcke och satt på båda höglastarna. Tar nu 4 skis på taket – alla dagar i veckan. Låt det blåsa hela hösten!

Praktiskt att vara två att dela på en bil. Örjans compartment i skuffen och Emmas compartment i baksätet. Gött, då kan man hålla precis så dålig ordning på prylarna som det ändå alltid blir – utan att behöva blanda ihop alla prylar. Tält, trangia, kokkaffe och  “gubbunderlag” som barnen kallar mitt liggunderlag. Att det blåser upp sig själv är en av tre livslögner – men det är skönt att sova på. Ni som känner mig vet vilka de andra två livslögnerna är.

Kände mig lite kaxig när jag rullade ut från Filippagatan där på morgonen vid 8-tiden, med BARA en elitski på taket – ingen backup-plan med stabilare ski om det blir blåsigare än prognos. Inte bara kaxig – tänk om det blir gropigt? Nej – ersatte dendär jobbiga bilden i huvudet med en sekvens där jag paddlar tekniskt perfekt och bara flyter uppe på en massa stökiga vågor och jo – det står PULSE på sidan av skin i dendär mentala gif-bilden. Det är modellbeteckningen på den ski jag har på taket – I den sitter jag bättre än i de flesta skis. Sittbrunnen är så tight att det känns som om jag har kontakt med hela skin, hela tiden. Måste paddla den på ett annat sätt än Zest som jag är mer van vid – kan inte bara dundra rakt på och attackera som jag brukar göra i nästan alla situationer med Zest, då gräver nosen på Pulse för djupt i framförvarande våg, och jag tappar för mycket fart. Pulse kräver mer timing i vågorna och bättre paddelteknik för stabilitetens skull – men den ger också mer fart tillbaka. Dedär vågorna som även tidigare varit möjliga att fånga men kräver massa mjölksyra, blir plötsligt ganska lätt överkomliga med snabbare ski. Helgens trivsel-tema infann sig redan när Emma plockade fram bullarna i bilen. Höll nästan hastighetsgränserna men det gick ändå snabbt att komma fram. Det blir mycket surfski-analys med Emma. Undrar vem som är nördigast av oss – egentligen……?

Hade tänkt köpa en sallad eller wrap i Helsingborg vid ankomst, ett par timmar före start i singelracet. Innan jag vet ordet av har Patrik och Charlotta lirat fram en pastasallad med tonfisk i glasslåda till mig. En klassiker. Trevligt, gott och bra flygbränsle. Så typiskt surfskigänget. Det löser sig alltid. Alla hjälper alla. De flesta har för mycket av det mesta med sig och våra tidsplaner håller aldrig – det är bäst så, och det gör att man alltid kan få hjälp. “What goes around – comes around”. Tack hörrni!

Singelracet ja. Skulle vara platt, men alla visste att sundet aldrig är platt. Mycket riktigt. Cirka 5 sekundmeter från Malmö. En del svallvågor, och sundet verkar på eget ansvar producera vågor i olika riktningar. Lite jobbiga, små, gropiga vågor som kom lite från sidan i början utan ett tydligt vågmönster. Typiskt sundet. Petade ut nosen utanför hamnen tre gånger under uppvärmningen. Kunde konstatera att slöpaddling inte dög i de vågorna med min Pulse. Kunde inte sitta som en soffpotatis och bara veva med armarna, på ett sätt som ofta fungerar i stabilare ski. Konstaterade också att det är vågor som påminner om reflexvågorna på Öresjö och Viaredssjön och det fixar jag ju varenda runda med min antika racingkanot – så jag har ju faktiskt en fördel här. Bara se till att paddla som om jag flyger fram över dedär små oregelbundna vattenknölarna. Då är det “bara” att slappna av i midjan och sätesmusklerna, räta på ryggen precis som mina yoga-gurus Joakim och Micke på Ashtanga Shala hemma i Borås predikar lite högtidligt men ändå anspråkslöst. Sen bara att börja hugga sig fram med paddeln, då sköter liksom skin sig själv där nere, jag bara låter den hålla benen flytande. Överkroppen håller jag både flytande och framåtdrivande med hjälp av kraftiga paddeltag. Det känns som att lågsniffa med flygplan i mina fantasier.

Skepparmöte vid roddklubben i Helsingborg

När starten väl gick var det som vanligt lite svårt att hänga på de allra snabbaste, men jag kom in precis bakom den Ukrainske snabba killen. Bra men flack våg där. Och på utsidan hade jag först Emma och Tessan i dubbeln, sedan hade jag Johan utanför när de passerat. När vi kom till piren blev det trångt och utanför Johan var det fler skis. Ingen av oss hade en full paddelbredd att köra på och jag touchade piren med paddelbladet. Utanför piren var tempot högt för mig. Kört för lite korta intervaller iår – också….. Längre ut fortsatte det höga tempot och jag var tvungen att släppa flera. Kört för lite långa intervaller i år – också. Ja, dedär vågorna snett i sidan var lite irriterande, men bara lite. Maskerade min taktik att gå långt ut i sundet för att få maximal fördel av strömmen, genom att först följa med dem som hade kurs direkt mot Svinabådan, den röd-svarta fyren utanför Viken. Gick därför in bakom Johan, Henning och Björn för att sedan styra utåt – mot den starkare medströmmen. Henning följde och passerade. Stark gubbe – paddlar mycket. Bra att Henning ville gå långt ut – han kan sundet, bara att följa – men attans – jag borde verkligen ha kört mer intervaller. Syreupptagningen är sådär.

Pontus plåtade mig innan start inne i hamnbassängen.

Det var bättre vågor ju längre ut vi kom. Hade Henning framför och kunde skymta Johan i ögonvrån om jag roterade bra i sitsen och hade axlarna parallellt med paddeln. När jag närmade mig Svinabådan så försvann Johan ur synfältet, men jag tvivlade aldrig på att han var där, strax bakom. Nära grundet kunde jag lägga ner paddeln några gånger och såg att flera var strax bakom. Johan närmast, men även Leffe, Björn och Mano. Jag hade nog fått utdelning för mina distanspass under andra halvan av racet, eller fått hjälp av mer ström längre ut, för några av dem var före mig tidigare. Bäst att hålla farten in från fyren till målet. Då kom det fel bilder i huvudet när jag rundade fyren och fick sidvind. Dendär känslan av ostabilitet. Fan – jag kan detdär. Tvekade i 50 meter innan jag tog mig samman och åter paddlade med känslan av att flyga fram. Det var likadant när jag gick upp till Zest från Squall för tre år sedan. Teknikmässigt var jag redo innan jag mentalt klarade av det. Bakhuvudet måste lära sig att jag fixar det. Gissar att vi är olika, men för mig kommer det i den ordningen. Först lär jag mig tekniken, sedan fattar bakhuvet att jag klarar det och då tillåter den omedvetna delen av hjärnan att jag slappnar av så att stabiliteten återkommer. Nöjd med att ha fixat mitt första race i elitski. Hade stor nytta av den extra farten, så att jag kunde länka lättare och slippa paddla på mig så mycket mjölksyra som det annars hade blivit. Då hade jag inte orkat hålla Johan bakom mig. Nu klarade jag det och får sitta fram imorgon. Såg redan fram emot morgondagen när vi firade med glass – lite som vanligt kändes det som, Jenny, Camilla, Johan och jag.

Björn, Örjan och Johan direkt efter målgång. Det var kamp hela vägen.
Grymt glad och imponerad att Christer tävlade i S1. Han var med på ett av mina nybörjarläger under försommaren. Det är verkligen inte sprättlätt att paddla i tävlingsfart i sundet. Snabb utveckling. Talang! Nu är du tävlingskanotist Christer!

Hade fått ut mycket kraft ur kroppen och var trött hela eftermiddagen. Gick omkring ganska rödmosig och blank på ögonen, med salt på kroppen. All lastning och plockande med prylar tog alldeles orimligt lång tid. När Marianne äntligen hade fått sin nya snabba ski, Marcus demolerade ski hade hittat sin plats på taket, Görans ski var på plats långt uppe på husbilstaket och min ski inte var ivägen på Leffes släp – då var vi vrålhungriga. Ska inte säga att vi var griniga – men lite irriterade att det inte bara var att gå rakt in i en dusch och in på en restaurang. Vi hade svårt att komma till skott – allihop. Massor av folk på stan och på Gröningen en solig lördagkväll – det hade vi inte räknat med. Klockan var över 22.00 innan vi lämnade den indiska restaurangen för att slå upp tält vid Domsten. Mörkt och faktiskt endel vind, men plant underlag och fin sand att trycka ner tältpinnarna. Lade mig som Jesus på korset utan sovsäck i tältet, bultande varm efter racet. All gammal mjölksyra och andra slaggprodukter från ansträngningen behöver sköljas bort, så pulsen var onormalt hög i vila och hjärtat dunkade hårt. Varm och trött. Somnade på det sättet och vaknade vid midnatt av att jag var skönt avkyld, pulsen hade gått ner och jag började frysa lite där utan täcke. Bra tecken – kroppen börjar bli återhämtad. Somnade med sovsäcken delvis över mig och sov som en stock tills klockan ringde. Upp och kissa och jag hann med de viktigaste yogaövninarna i den stående serien innan frukost. De stående övningarna är viktiga för rörligheten och uthålligheten i dagens race. Vi satt där vid stranden, käkade frukost och trivdes med livet utomhus. Bara Emma var lite småtrött efter första tältnatten. Marianne hade bananer, Jag kunde bjuda på aroniasylt från trädgården, Camilla kokade gröt med nötter, jag kokade kaffe, Jenny ledde samtalet – alla hade något att berätta. Johan och jag lade upp taktik. Konstigt att folk som håller på med friluftsliv och är uppfödda på en gård inte kan detdär med kokkaffe.  Alla hjälptes åt. Snabbt skramla ihop alla grejjer, borsta bisingarna och iväg.

Vid starten i Mölle träffades alla surfskiers igen. Vi kollade på havet och förstod att det skulle bli lite gropigt att runda Kullahalvön. Tessans livliga hund Floyd gjorde en dundervurpa vid en grop mitt i all upphetsning. Tessan och Tommy drog iväg för att kolla upp Floyd. Oro – Trist. Under eftermiddagen kom det bra rapporter om Floyd, men detdär lade lite sorti på stämningen. Johan och jag var bland de första på vattnet, ställde in fotstöd och började skyffla vatten tillsammans. På tredje uppvärmningsrundan ute i vågorna började vi hitta lite mer flyt i de knappt meterhöga vågorna. Dendär NK-dubbeln är oväntat stabil och jag kunde verkligen slappna av där jag satt. Här duger soffa-paddling gott, men shit vad roligt det är att paddla dubbel – vilken fart, vilken känsla när vi synkar paddlingen och dessutom tajmar med vågorna. Vi hittade nycklarna vi behövde och det gällde att vara lagom offensiva. Mina utmaningar var att hålla en paddelfrekvens som underlättar för Johan att synka min paddling med. Den andra utmaningen var att inte stötta – egentligen inte stötta alls, någonsin – det var Johans uppgift därbak att stötta om det behövs. Detdär fick jag lära mig förra året av Jessica och det är både logiskt, effektivt och svårt att utföra. Johan klagade aldrig på frekvensen, men oj vad svårt att INTE stötta. Mitt bakhuvud hade ännu inte lärt sig att Johan satt där bak som tryggheten personifierad. I mitt bakhuvuds värld var jag fortfarande själv ute på havet. I NK-dubbeln sitter man väldigt långt fram – liksom mitt på förskeppet på en singel. I motvinden ut från Mölle var det många gånger jag gick rakt in i en våg så att det kändes som att jag var på väg att spolas ut ur sittbrunnen åt sidan, med vatten upp till midjan. Det var dessa tillfällen det var svårast att inte stötta. Någon eller några gånger var det nog faktiskt bra att jag stöttade, men de flesta gångerna var ändå onödiga. Vi var helt ur synk vid minst två tillfällen och då var vi varken snabba eller stabila -tappade direkt några meter mot de andra. Som tur var kunde vi faktiskt fånga lite sidvindssurfar och med bra timing kunde vi åter komma ikapp dem framför. Jag stöttade oftast kort tid och Johan lärde sig ultrasnabbt mitt rörelsemönster, så han tog det bara lite lugnt – hjälpte till att stötta, och vi var snabbt i synk igen. Det är verkligen stor skillnad i både fart och stabilitet om paddlingen är synkroniserad eller ej.

Vi kunde ändå hålla en skaplig paddling i motsjön hela vägen till rundingen av Kullens fyr och vi var lite oväntat hack i häl på Mano och Marran från Stockholm. På vägen ut i den sneda motvinden hade vi kunnat få en lite lugnare resa i deras kölvatten. Efter första surfen var vi precis bakom och jag försökte stressa dem med tydliga och positiva kommandon som Go – Ja – Nu tar vi dem! Då ökade de trycket i paddlingen och började sega ifrån oss. Tror att jag mest motiverade Marran och Mano att trycka lite extra hårt. Sista delen på cirka en mil in till Skäret kunde vi nyttja det extra momentum som blir i dubbeln för att komma över många små gullesurf-bulor. Dedär hade varit jobbiga att knö sig över med en S1a. Ibland kunde vi närma oss framförvarande båtar, men vi tappade alltid igen, beroende på vilka vågpaket vi var i. Tänker att de framför hade mer framåt-kraft både med bättre teknik, flås och muskler. Johan och jag är ändå grymt nöjda att avstånden framåt inte blev större än vad det var. Tack Johan för riktigt bra samarbete – du gjorde exakt det som behövdes i varje given sekund – du läste min paddling och vågorna och synkade upp ekipaget hela resan. Det kändes som att min tanke var din tanke i samma ögonblick som jag doppade paddeln mot nästa våg – en fantastisk känsla.

Johan och jag spurtar. Tackar Nils Karls för bra kamera-jobb.

Efter en lång och trivsam sen-lunch på Holy Smoke, med en hel del överdrifter och skryt blandat med mer seriösa reflektioner om livet och surfskipaddling rullade vi hem. Planer för nästa tävling tog form och jag var både nöjd, trött och glad vid hemkomsten.

Vi ses i Lidköping helgen den 12-13 September!

Gå in här och anmäl dig redan nu genom att klicka att du kommer.

https://facebook.com/events/s/lacko-lidkoping-surfski-race-l/266930781344274/?ti=as

Fasttrack – Trevlig och givande kurs med nya kompisar

Knepiga vindar, bra vindar, utmaningar och en grupp med skönt häng.

Inför examensprov. Downwind från Smarholmen till Särö. Taggade och lite osäkra – som alltid när vi ska lite längre ut på havet. Man vet aldrig vad som väntar därute.

Vi började vid Draget i Kungsbackafjorden. Hela förmiddagen gnuggade vi paddelteknik och reentry. Ett ganska långt pass på vattnet med intervallbetonade övningar för att hitta fart och stabilitet. Dessutom en lång stund med olika reentry-övningar. Vi höll på att driva rakt in i Pontus SUP-kurs men ingen ville sluta med reentry…..

Alla är säkra på reentry! Dags att dra vidare, söka upp vågorna. Vinden mojnat och det är nästan helt platt i fjorden. Vi drar till Smarholmen.

Några var med på kursen för andra gången. Man kan undra varför…. Visst var det en trevlig helg även förra gången. Roligt och trevligt bidrar säkert men mest ville de ha fortsatt utveckling. De som kom tillbaka ville ha repetition, ännu fler tips och även hjälp att komma över tröskeln en gång till – nu med snabbare Ski – som också är lite svårare att hantera – men ger mer tillbaka. Javisst – de något snabbare båtarna gav feedback åt båda håll. Nu var det fortfarande instegsbåtar vi pratar om, men den snabbare kategorin.

Vid Smarholmen var det inte platt. När vi kom och lastade av så ökade vinden från önskade 5-7 till 7-9. Vi hittade ändå bra vågor i skydd av bland annat rymdobservatoriet. De som satt i de allra stabilaste båtarna kunde paddla ut en sväng och vi märkte såå tydligt hur vi paddlade igenom ett område med korsvågor där vattnet kokade. Sedan styrde vi med vinden till samma mål som dem i snabbare skis. Vi övade att fånga och länka små vågor. De flesta lärde sig att känna surfen i båten, men det var svårare att se hur man ska styra i vågorna. Kunskapen att fånga stora vågor bygger på att kunna fånga små vågor.

Filmklippet nedan visar hur mycket paddelglädje som fanns kvar sent på kvällen i dedär sista vågorna som är bara precis tillräckligt stora för att erbjuda lite extra fart.

Vaknar tidigt söndag morgon med denna synen – Attans – Vi som ska köra downwind idag….. Jo, det löste sig, men i sann surfski-anda ändrades samlingsplatsen någon timme innan samling.

Söndagen gjorde vi en downwind, inbäddad i mycket teori, reflektion, lärande. Det blev verkligen tydligt för mig hur viktigt fot- och ben-arbetet är för stabiliteten. Ja, det blev en rejäl dos eget lärande genom att se den snabba utvecklingen när saker föll på plats hos olika deltagare. Med paddling på hemmaplan, både i vågor och platt vatten kommer dedär lärdomarna kunna slipas till riktigt bra paddelteknik.

En vecka har gått och jag har följt deltagarnas statusuppdateringar, med större vågor än tidigare. Ännu lever vår chatt-grupp, med surfski-tips, turrapporter och vänners glada tillrop.

Fast-track till vågorna 18-19 Juli

Fortfarande lite vinglig och undrar hur du ska få stabilitet och fart i vågorna?
Här är ditt Fast-track till att surfa vågor med din surfski. Kom ut på havet! Du tar dig över tröskeln, ut i vågorna denna helgen. Alla 6 deltagarna i förra kursen fixade det – det gör du med! Samma kursupplägg – vi ändrar inte ett vinnande koncept.

Kolla in helgen på länken här eller via menyn ovan: Fast-Track till vågorna.

Anmälan på info@orjansskidskola.se

Ut och in i Apelviken. 16 m/s och 21 i byarna. Yummie.
Fotocredit: Lars Ginér

Nya Surfski-paddlare!

Vi började i stilla vatten, vingliga och nervösa. Gnuggade alla ”basic skills”. Övningar och trix.
Vi avslutade med en hel dag i vågor. Alla länkade vågor.

✔ Paddla Snyggt
✔ Hänga våg
✔ Reentry
✔ Kamraträddning
✔ SanFranResque
✔ Strandstart
✔ Intervaller
✔ Fånga våg
✔ Länka våg
✔ Läppstifts-lucka i skin
✔ Örnkoll på en massa olika skis

Fika kan jag inte säga att någon lärde sig – det hade vi alla redan svart bälte i. Kaffet tog slut aldeles för fort.

Nya kompisar ute på havet och blåsiga stränder. Välkomna till surfski-gänget!

Kurvtagning och Fredagsmys

Många som skejtar nu!
Mycket glädjande för mig som älskar skate. I skate jobbar både ben och överkropp för fullt, hela tiden, i alla delteknikerna – så det belastar hjärtat mer än klassisk skidåkning. Skate ger bättre kondition för motionären.

Superfint underlag på Borås skidstadion. Spåret är en kilometer långt och har något för alla. Nybörjare fixar spåret samtidigt som det i högre fart kan bli tillräckligt utmanande och varierande för racing-åkarna. Jag gör bedömningen att det kommer hålla ännu en vecka, men det är lite osäkert eftersom snöbädden börjar bli lite tunn och det är osäkert hur mycket tövädret kommer ta på snön under veckan. Så passa på!

Såhär i Corona-tider gäller det att inte trängas. Under dagen blir spåret mjukt. Det är ofta 8-10 plusgrader och sol. Den som inte vill att det ska gå för fort tar sovmorgon och åker kring lunch, då är det fortfarande fint. Vid 11-tiden är spåret mjukt och det börjar suga lite från vatten under skidorna, vilket är bra om du är nybörjare.

Snöhjältarna saltar framåt kvällen och spårar om. Sent på kvällen eller tidig morgon är spåret perfekt. Det går fort men ändå har man fullt kantgrepp hela rundan.

Häng med på ett varv en fredag kväll mellan 21 – 22. Vi fokuserar på kurvtagningn i den perfekta bädden. Elljuset lyser till 22.00 varje kväll och det nybyggda omklädningsrummet är öppet så att du kan duscha efteråt.

Skidlektioner i Skidome

Kan rekommendera Skidome när snön saknas utomhus. Nu pistas det varje kväll, så kom dit på morgonen – innan alla andra!

Igår fredag hade jag två olika grupper från #accenture efter jobbet. Ett nybörjar-gäng på 8 pers varav 3 kollegor från Indien och en från Frankrike. Nej, de internationella medarbetarna hade inte åkt skidor tidigare. Fortsättningsgänget på 4 pers fick en helhetsgenomgång av både stakning och diagonal. Konsulterna klarar uppenbarligen att hantera mycket teori och att omvandla till en helhet. Nördigt roligt.

Därefter en timme med Kim som verkligen vill lära sig att åka skidor. Kul att åka med Kim. 100% genuin skidglädje och riktigt trevligt.

Idag var det ett gött tjej-Vasa-gäng på morgonen. Alltid så mycket #skidglädje i kompisgäng som åker skidor tillsammans. Det blir också utmaningar eftersom några kompisar nästan alltid är helt nybörjare och några har åkt flera år. Vi löste det med olika svårighet på övningarna, men visst kan jag bara vara på ett ställe samtidigt.

Kim var tillbaka för den andra av tre lektioner. Viktöverföring börjar sätta sig. Vi jobbade också sväng med fartökning, spårbyte och stakning med frånskjut. Roligt när någon lär sig snabbt och det är lätt att ha roligt tillsammans.

Amanda och Hans var helt nya på längdskidor. Oj, vad lätt det var att lära sig. Åka på en skida i taget, hitta fäste och köra modern stakning. Imponerad.

Hanna från Kalmar är ny i sporten och hittade verkligen hävstängerna i dubbelstakningen. 40% effektuttag från ben, 40% från mage och 20% armar/axlar. Vi gnuggade tyngdöverföring, fäste och och glid i diagonalsteget.

Saurabh jobbar på #volvo och kommer från Indien. Ville lära sig att ta sig nerför backar. Vasan står på listan över ”the most Swedish things to do”, så han är anmäld. Detdär med nerförsbackar fixade vi tillsammans. Det visade sig att Saurabh och jag hade åkt skidor samtidigt i Borås i söndags. 300m, och sedan vändning.

Helena från Aneby har tidigare åkt Vasaloppet. Vi hann med ”hela registret” på en timme. Grym stakning med frånskjut, grymt driv i vanlig stakning och hon började åka på en skida i taget i diagonal. Salsahöfter och åka stort. Riktigt roligt att jobba med den snabbare växeln i stakning med frånskjut. Så långt kommer jag sällan i lektioner på en timme där helheten ska förmedlas.

Ja, så kan det vara på skidlektion

Snöbrist, Onsdags-gruppträning och meningen med livet

Ulricehamn har meddelat att det inte betraktas som åkbart längre.
Serneke Borås Skidstadion hade fram till denna vecka 300 meter med vändning = 600 meter. Nu är det knappast åkbart längre.

Ja, – meningen med livet får sig en törn en såhär vinter. Så, hur gör man för att överleva?

Det finns alternativ.
– Skidome funkar alla dagar. Nu pistas det varje kväll.
– Tranemo har fortfarande spår som går att åka på. Men, det är på väg bort.
– Åka till snön. Grönklitt, verkar vara närmast med bra förhållanden på riktigt. Sälen är mycket fint nu.
– Rullskidor, Skidgång, Löpning. Ja………
– Andra sporter. Själv tar jag fram kanoten nu.

Jag får sporadiska frågor om onsdagarna på Borås Skidstadion. Ännu har vi inte haft förhållanden som gjort att jag börjat med onsdagarnas drop-in med teknikträning i grupp. Första veckan vi hade konstsnö på Borås Skidstadion var det för trångt i spåret för att ha gruppträning. Snabbt blev spåret för kort för att ta upp plats och yta med en hel grupp.

Nu hoppas vi att vädret förändrar sig och att vintern kommer.

Skateskidor

Välja och Köpa Skateskidor

Bra skateskidor glider lätt i steget oavsett vilket tryck som läggs på skidan, och de går stabilt även när underlaget är hårt och ojämnt. De ska vara tillräckligt mjuka för att kunna liksom flyta i mjuk snö och de ska fjädra fint i steget så att all tryckande kraft också blir framåtdrivande kraft. 

Bra skateskidor är lagom vridstyva för att ge bra sid-grepp vid kantning, och är samtidigt inte så hårda att de blir stötiga att åka på eller gräver sig ner i mjuk snö. De ska gå stabilt med belaget plant mot snön, utan att påverkas av andras skejtspår, isklumpar och ojämnheter i spåret. Äldre skateskidor var oftast mjukare än dagens skidor, men det finns skidor från 90-talet som fortfarande är åkbara utan att det är dramatiska skillnader.

Som vanligt finns inte den optimala skateskidan för alla fören, uppför och utför, kurvor och fartställning. Visst kan man köpa bra kvalitet och man får vad man betalar för – men man måste välja karaktär på de skidor man köper. Den goda nyheten är dock att skillnaderna mellan olika skidor mer handlar om vad skidorna är optimerade för – inte vad de över huvud taget ens fungerar för. Så snåla inte på skejtskidorna – vi som mest åker för att det är roligt och för motion, vi klarar oss oftast med ett par i skate. Det är ett bra argument för att välja skate istället för klassiskt. Att man sedan ännu hellre har fjäderlätta stavar i skate är ju trots allt en helt annan fråga.

Hur viktigt är det med exakt rätt skidor i skate?
Lugn – det går att skejta på det mesta. Nybörjare i klassiskt behöver ofta mycket mjuka skidor som senare blir på tok för mjuka – så är det inte i Skate. Det är inte heller som i klassiskt där en viktförändring ofta tvingar dig att byta skidor eftersom det inte går att få fäste eller för att vallan försvinner efter några kilometer. I skate är det är ofta bara optimeringen för det före du tänkt dig skidorna i som du tappar med förändrad vikt. Skidorna kan komma att passa ett annat före istället, eller fungera sämre, men inte sluta fungera helt. Så länge du har moderna skateskidor från senaste fem till åtta åren så har det inte så stor betydelse vad du åker på som motionär. 10-15 kg fel spann är oftast inte hela världen – det går fint att köra med.

Viktiga parametrar på Skate-skidor
– Kantgrepp. Helt avgörande för att man ska få fart. När skidan kantas och du som skidåkare trycker till skidan i sidled för att få fart framåt, då måste skidan hålla greppet i sidled. Behovet av vridstyvhet i skidan är därför beroende av hur hård eller mjuk snön är. Mjukare snö kräver inte så hård vridstyvhet, och skidan kan därför byggas mjukare, för att flyta bättre i lös snö och glida tryggt med plant belag mot snön.
– Glida lugnt och tryggt med plant belag mot snön. Vissa åkare glider mycket på skidan och använder alla fart som byggs upp i frånskjut med fot och stav. nästa steg kommer då inte förrän farten från föregående steg börjar avta. Det kan röra sig om cirke 3-5 meter glidfas med plan skida mot snön innan skidan kantas i nästa steg. Då är det viktigt att skidan glider utan att hoppa och styra i tidigare skatespår eller ojämnheter i spåret. Hårdare skidor blir lätt något nervösa i glidfasen.
– Vikt. Ja – så klart. Lättare skidor är lite enklare att lyfta. Tyngre skidor går dock oftast lite tryggare i glidfasen. Men ärligt – vikt är inte den viktigaste parametern – nice to have.
– Respons. Vridstyvare skidor reagerar ofta lite snabbare på fotens riktningsförändringar när man står där och glider på en skida. Snabb respons kan också upplevas som att skidorna är lite nervösa.
– Spannets hårdhet. Olika personer föredrar olika hårdhet på skidorna. Olika hårdhet är också olika optimalt i olika fören.
Mjukare skidor glider oftast mindre nervöst, och de glider oftast lite snabbare, särskilt i mjukare före.
Hårdare skidor har oftast bättre kantgrepp och de nyper mer sällan.
Hårdhet och flex i spannet benämns på lite olika sätt, med ganska många parametrar där spannets höjd och längd vid olika viktbelastning är intressant. Exempel är FBW & HBW som mäter hur högt spannet är vid ”Full Body Weight” (när du står på en skida), respektive ”Half Body Weigt” (när du glider på två skidor).
– Glid och tryckpunkter. Ja olika skidor glider olika bra. Skidor kan vara lite olika snabba i olika fören, men generellt glider snabba skidor bra i nästan alla fören. Det ena eller andra belaget har mindre betydelse på tävlingsskidor. Det som är viktigare är att spannet inte har tryckpunkter mot snön som bromsar mer än nödvändigt. Två olika par som ser ut att vara lika hårda kan på detta sätt glida helt olika. Inom paret kan även skidorna skilja sig ganska mycket – ibland går den ena skidan fortare än den andra. Skidor med helt fel tryckpunkter nyper stenhårt i glidfasen.

Nypande skateskidor
Bra skateskidor glider lätt i steget även när all tyngd läggs på framfoten på en skida. Vissa skateskidor, särskilt äldre modeller har ett spann som gör att allt tryck samlas på en punkt. Tack ock lov är detta fenomen ovanligt nu, men det förekommer fortfarande hårt nypande skateskidor bland de allra billigaste modellerna. Ibland finns det i en mindre allvarlig form av nyp även på dyra tävlingsskidor, och det kan vara förklaringen till att vissa skidor inte är lika bra som andra. Tryckpunkten är ofta strax framför bindningen om det är riktigt illa och lite längre fram om problemet är mindre. Tryckpunkten gör att skidan ”nyper” sig fast i snön, mitt i steget. Vid strävt kallföre ”knirkar skidan fast sig”. Detta märks tydligast i brantare uppförsbackar eftersom man lägger större vikt långt fram på foten. Vid tryckpunkten slits glidvallan bort från belaget och belaget blir snabbt grått på tryckpunkten. Ingenting dödar skidglädjen som hårt nypande skateskidor. Du kan prova att montera bak bindningen cirka 2 cm, det kan göra stor skillnad. En person som väger mindre än dig kanske inte upplever problemet lika tydligt eller ibland inte alls. Hårdare skateskidor nyper alltså mindre sällan är mjukare. Det är inte alltid att bakmontering av bindningen räcker. Sådana skidor kan ändå användas, exempelvis när det kommit 2cm snö och golfbanan är grön-vit.

Kolfiber eller glasfiber
Det snackas om kolfiber i skidorna. Kanske är främsta fördelen att kolfiberskidorna helt enkelt är lite lättare och därför enklare att hantera i steget. Jag känner skillnaden i spänst och visst svarar de bättre. Kanske ger den extra spänsten lite extra fart eller så är det bara en upplevelse av fart. Personligen får jag en känsla av spänst och att steget är lätt med sådana skidor och då ökar skidglädjen för mig. Innan kolfibern slog igenom var det kolfiber bara i brättena på toppmodellerna. Då var skillnaderna mycket små mot billigare modeller.

Det hävdas att skidorna av kolfiber blir stabilare. Jag tycker att det är en sanning som bara stämmer delvis, eller rent av är felaktig. Kolfiber gör att skidan blir vridstyv och inte vrider sig – då greppar skidan bra i snön när man kantar och sätter tryck på den. Ja, därför blir den stabilare. Alla som åker både alpint och skimo (randonee/skitouring) vet dock vad lättare och spänstigare skidor innebär i nackdelar – de upplevs alltid lite mer ”fladdriga” när man glider med plant belag mot ojämn snö. I alpina skidor läggs det ofta in tunga och ospänstiga material, till och med gummi – för att gör skidorna lugnare att åka på. Därför går ofta glasfiberskidorna lite tryggare i glidfasen – den enda fas där man faktiskt har stort behov av att skidan glider lugnt och tryggt över ojämnheter i snöbädden.

Därför är jag mycket tveksam till om det för alla är värt att köpa kolfiberskidor. De flesta märker inte skillnaden i vikt och spänst i ett blindtest. Trots att tillverkarna och butikerna hävdar att kolfiberskidorna är stabilare, har jag upplevt att ett par något tyngre och mindre spänstiga glasfiber-skidor oftast blir något lättare att glida på. Ja, glidfasen när du står på en skida och glider flera meter i varje steg, den kanske svåraste fasen i skatesteget, särskilt när det är hårt och ojämnt. Glasfiberskidorna känns lite lugnare att hantera. Jag rekommenderar därför en något billigare modell med glasfiber till alla nybörjare och intermediate skejters.

3 par skateskidor. Det ser ut som om Ross-skidorna är lite högre i spannet än de övriga. Mycket kolfiber i dessa skidor.

Högt eller lågt spann
Det verkar finnas olika filosofi kring hur högt, hårt och hur spänstigt spannet ska vara. Det är svårt att leda någonting i bevisning som objektivt bättre eller sämre. Det handlar om personliga preferenser och kanske lite fysiska och teknikmässiga olikheter. De flesta märken bygger toppmodellerna med olika spannprofiler, för att passa i olika fören. Ofta skiljer det därför mer mellan olika sub-modeller inom ett märke än mellan olika märken. Vi som inte har sponsoravtal kan därför åka på flera märken och använda de skidor som passar bäst för mig just idag.

Lågt spann med mindre spänst
Några märken, med Madshus i täten har ofta lägre spann. Du ser det när du klämmer ihop skidorna belag mot belag. Då behövs inte riktigt så mycket tryck längst ut i fingrarna och den lägre höjden på spannet gör att det är lättare att greppa runt skida och bindning. Däremot är slutspannet lika hårt som på andra skateskidor, ja, dendär sista kraften som behövs för att helt klämma ihop skidorna. Det hårda slutspannet har utvecklats senaste 10-15 åren och det motverkar nypande skidor och ger skidorna vridstyvhet så att de svarar bra vid kantning och frånskjut.

Fördelen med lägre spann är att skidorna snabbt hittar ett stabilt kantgreppet. Dessutom går de tryggt, stabilt rakt fram när skidan ligger plant mot snön, även i hårda och ojämna skatebäddar. Även om de nya skidorna sällan nyper, och är mycket spänstigare än äldre skateskidor, så ger inte denna konstruktion samma fart i steget som skidor med högre och spänstigare spann. Det mjukare ”förstaspannet” gör att skidorna inte gräver ner sig lika mycket i mjuk snö och blir då snabbare i mjuka förhållanden.

Personligen tycker jag att Madshus skateskidor ofta känns lite döda och livlösa, ja – lite tråkiga – men så kan jag ju inte skriva – så jag tar tillbaka det direkt. Låt oss kalla dem förutsägbara och trygga istället. Jag brukar tänka att Thomas Alsgaard var involverad i utvecklingen av Madshus skateskidor, eller, han var i varje fall deras toppåkare under utvecklingsarbetet när Madshus hittade sin karaktär på spannet. Hans teknik bygger på lugna, och mycket disciplinerade rörelser där vikten flyttas med optimal timing. Han hade skidorna nära snön även mitt i steget, precis som en maraton-löpare bara lyfter fötterna någon cm över asfalten. Grymt energieffektivitet. Alsgaard studsade oftast inte fram på skidorna, utan gled och flyttade tyngden över skidorna, till synes helt lugnt och metodiskt, med en imponerande fart och precision. En lång åkare som Alsgaard blir snabb med stora kliv. Med en sådan teknik är det en fördel med lågt spann så att skidorna kan hållas nära snön. Det är alltid en fördel att skidorna glider stabilt mot underlaget. Alsgaard hade troligen varit långsammare med ett par moderna Salomon.

Högre spann med mer spänst
Andra märken, med Salomon och Ross som tydligaste märken har ofta denna profil – ett lite högre och spänstigare spann hela vägen. Det krävs mer kraft redan från början när man ska trycka ihop skidorna, belag mot belag. Det är lite svårare att nå runt skida och bindning med fingrarna, särskilt om man har små händer. Slutspannet är oftast likvärdigt med andra skidor som har lägre spann-profil.

Fördelen med detta sätt att konstruera spannet är att skidan upplevs som snabbare i steget och att spänsten i skidan kan användas för att öka trycket i steget. Upplevelsen blir att skidan är snabbare, kvickare och spänstigare. Jag tycker att det blir roligare att skejta med denna typ av skidor, eftersom jag känner mig lite piggare i steget. Nackdelen är att kantgreppet kan dröja en millisekund, innan hela kanten ligger an mot snön när jag kantar och trycker ifrån. Man måste liksom känna sig fram en millisekund innan man trycker ifrån hårt med foten. När väl greppet är hittat, är det samma kantgrepp. Skidan går lite mer nervöst rakt fram på plant belag, och blir därför svårare att styra när man står där och glider på en skida, särskilt när det är hårt och ojämnt. Dessa skidor med hårt förstaspann kan ibland ha en tendens att gräva ner sig lite mer i lösa förhållanden, men jag har inte upplevt det med mina Salomon. Den stora fördelen märks mest uppför, de upplevs lite snabbare i glidsteget – De upplevs som motsatsen till nypande skidor – liksom ökar farten mitt i steget och i frånskjutet får man ett skönt tryck. Skidorna hjälper till lite extra när man bombar på med 2ans växel i uppförsbackarna.

Denna typ av skida passar ofta bra som stakskida eftersom spänsten i skidan gör att det går lätt i uppförsbackarna när hela kroppstyngden drabbar skidorna hårt, då kan ibland vekare skidor bromsa lite. Spänsten hjälper stakåkaren att studsa upp till nästa staktag. Salomons åkare är ofta den spänstigare typen. Jessica Diggins är kanske tydligast – hon studsar uppför backarna och jag är säker på att hon hade varit långsammare med ett par Madshus. Även Salomon-åkarna Jens Burman och norrmännen Röthe och Krogh åker mer spänstigt. Atomics Krueger är ett annat tydligt exempel. Jag tror att skidorna påverkar skidåkaren och skidåkaren väljer inte bara skidor beroende på hur bra sponsoravtalet är, utan av den respons de får från skidorna.

Fischer
Man kan inte prata skateskidor utan att nämna Fischer. De har dominerat skate sedan 80-talet och visst är de fortfarande med i matchen, kanske fortfarande bäst, men det är jämnt skägg numera och skillnaderna överbryggas mer än väl av personliga preferenser. Senaste åren har konkurrenterna kommit ikapp och kanske förbi? Under 30 år var det Fischers skateskidor som var den helt dominerande anledningen till att nästan alla toppåkare valde kontrakt med Fischer om chansen fanns. Ja trots att många toppåkare trivdes lite bättre på andra märkens klassiska skidor. Så var det för mig även om jag inte var toppåkare. B-kontraktet styrde mig ändå till att åka Fischer även på klassiskt, trots att jag hellre hade åkt klassiskt med de finska skidorna Karhu eller Peltonen på den tiden. Så – om du väljer att köpa begagnade skateskidor som är äldre än ca 5-10 år – håll dig till Fischer.  Fischer ligger numera mellan Salomon och Madshus i spannhöjd. Plus-skidorna ligger nära Salomon i känsla och kallföres-skidorna påminner lite mer om Madshus. Den dominerande ställningen under så många år har gjort att Fischer höjt priset. Numera finns det dock ingen anledning att betala mer för Fischer.

Andra Märken
– Ross har kommit starkt senaste 5-10 åren. Jag har inte testat Ross, men de som gjort det är nästan alltid mycket nöjda.
– Atomic har samma ägare som Salomon, men helt egen utveckling. Det utbyts nog en hel del tankar mellan teamen. Jag har inte testat Atomics skateskidor, men de som testat jämför ofta med koncern-syskonet Salomon, berättar om lättåkta skidor som är snabba, men inte är riktigt lika spänstiga som Salomon.
– Många sporthandlare vägrade länge att sälja Peltonen skate, men senaste 5 åren har Peltonen kommit starkt och allt fler toppåkare väljer Peltonen, även inom skidorientering och skidskytte där det bara är skate som gäller. Min fru har ett par cirka 5 år gamla Peltonen som dock nyper ganska kraftigt – det är med all sannolikhet ett dåligt par, och ganska ovanligt nuförtiden.

Bindningarnas placering
….är viktig i skate. Lika viktig som i klassiskt. Om du inte är nöjd med ett par skateskidor kan du prova att flytta bindningen – kanske är det ett guldpar med annan bindningsplacering. Skidorna blir lättare att styra om bindningarna är placerade längre fram. Kroppshållningen blir lätt lite mer framåtlutad med bindningen monterad långt fram, vilket är bra för vissa, men dåligt för vissa. Med bindningen monterad längre bak så blir spannet hårdare, steget går lättare men styrningen av skidan blir mer nervös. Din möjlighet att styra skidan i steget minskar, och du tvingas att stå lite längre bak på hälarna, för att liksom lyfta upp främre brättet så att skidan kan styras. Om du går upp i vikt, kan du flytta bak bindningen och flytta fram den om du går ner i vikt, precis som i klassiskt. Men, borra inte nya hål om skidorna fungerar bra.

Äldre skidor är ofta monterade med bindningen något längre fram än dagens skidor. Därför kan du ofta vinna fart genom att flytta bindningen ca 1-2 cm längre bak på gamla skateskidor. Gamla salomon-bindningar har tyngdpunkten 17 mm längre bak, eftersom de gamla SNS Profil-pjäxorna hade metallpinnen längre fram. Mina skateskidor från början av 90-talet fungerar fortfarande jättebra med nya Pilote-bindningar som är monterade i nya hål som sitter cirka 2,5 cm längre bak på skidan. Dagens skateteknik innebär att vi oftare står mer centrerat på skidorna än vad vi gjorde på den tiden. Därför kan vi numera åka på skidor med bindningen monterad lite längre bak. 

Spannets placering i skidan.
Beroende på hur spannet placeras på skidan i förhållande till jämnviktspunkten och bindningens placering kan man få olika känsla i skidan. Det är som när man flyttar bindningen fram och bak. Skidor med spannet längre fram får mer bärighet framför bindningen, blir livligare, mer responsiva, kan få lite bättre glid i steget, men samtidigt kan de upplevas lite nervösa i vissa fören. Med spannet längre bak i förhållande till balanspunkt och bindning, blir skidan lättare att styra och hantera i snön, lättare att lyfta in i steget och därmed upplevs stabilare. Nackdelen är att de ibland upplevs lite mindre livliga, eller döda. Det är det såhär skillnaden mellan Amersports märken Salomon och Atomics skateskidor ofta beskrivs av andra. Atomic har spannet lite längre bak än Salomon, och blir därför lite stabilare och lättare att kliva in med. Salomon blir mer responsiva, har större bärighet i steget, men kan upplevas lite nervösa. Jag har inte åkt på Atomic Skate, så jag kan inte bekräfta eller dementera skillnaderna mellan märkena.

Summa Summarum

Skidorna är olika. Vad är bäst för dig? De snabbaste skidorna? – Inte alltid… De du kan hantera (ja, så är det alltid….)! De som är mest responsiva? Vad uppskattar du när du skejtar? Själv gillar jag skidor som svarar och är responsiva, och får mig att känna mig lite spänstigare än vad jag egentligen är. Jag hade helt klart tjänat på ett par stabilare och tryggare skidor i vissa fören, men tror ändå att jag oftast blir snabbare med det par jag har roligast på. Hur som helst – nu när jag så sällan tävlar, och om jag gör det – aldrig på allvar – åker jag på de skidor som är roligast att åka på – inte nödvändigtvis de jag skulle göra bästa tid på 10 k med.

Om du inte vet vad du vill ha eller inte vill nörda in på olika modeller – köp det mest prisvärda paret som grovt sett verkar passa din vikt. Du kommer bli nöjd. Du kommer slippa fästvalla. Du kommer få högre puls och bättre motion med skate. 

Du kommer bli glad – För det är så himla roligt att skejta!

Är det bara Skinskidor som gäller nu eller?

Den vanligaste frågan är vilka skidor man ska köpa. Jag hoppas att du med hjälp denna sida ska bli säkrare på vad som passar dig. Som vanligt behöver jag spoiler-varna för skid-nörderi på hög nivå. I detta inlägget handlar det inte om att hitta skidor för världscupen utan om att hitta bra fäste och glid i vardagen, mellan matlagningen och skjutsa barn.

Familjens träningsskidor. Örjans fru kör med skinskidor och Örjan kör med ett ihop-plockat par med tejp – gamla Fischer, en skida är 205 och en är 210. Liknande spann på skidorna. Ja, jag glider oftast ifrån de flesta som har nya skidor med dedär halvdassiga gamla laggen.

Men vad ska man köpa? Är det bara skin-skidor som gäller nuförtiden? Är valla-skidorna helt ute? Här fokuserar vi på klassiska skidor med fäste – det som de flesta fortfarande landar i att köpa. Vill ändå passa på att tipsa om skate – fler och fler väljer skate som enda par. Lär man sig dubbelstakning så funkar det bra även om du kommer ut i skoterbeda spår. Men, med fäste finns i stort sett två huvudalternativ för motionären.

Skin eller Tejp & Valla?

I klassiskt står valet mellan skin-skidor eller valla-skidor om du vill ha fäste. Ja, visst finns det rugg-skidor också, men det har inte slagit igenom brett och metoden är inte alls etablerad i kretsar utanför de snabbaste tävlingsåkarna. Det funkar i många fören, men långt ifrån alltid. Det ena behöver inte utesluta det andra, så om du är intresserad och kommer över bra rugg-skidor – tveka inte att köpa. Det är roligt att testa och fungerar ofta mycket bra.

Skinskidorna dominerar kraftigt. Men, med flera par vallnings-skidor öppnar sig möjligheter som kan göra livet snabbare och lika enkelt som med skin-skidor. Här går vi igenom de två huvudalternativen.

Skinskidor

Skinskidorna funkar tillräckligt bra och har därför blivit hetast på marknaden eftersom alla kan hantera dem. Om jag bara fick ha ett par klassiska skidor, skulle det bli ett par skinskidor, eftersom jag inte gillar att hela tiden behöva valla om. Hemma i Borås skiftar vädret ofta från dag till dag – ena dagen kall nysnö och andra dagen slask. Det är ett himla meck helt enkelt, särskilt övergången från slask till nysnö innebär en halvtimme vallning som helt enkelt inte finns i vardagen. Sådana dagar blir det lätt att även jag struntar i skidåkningen – eller väljer att skejta istället, även om jag hade tänkt åka klassiskt.

I nysnö är ibland skinskidor enda alternativet. På några tävlingar jag kört har alla alternativ med ruggning och valla misslyckats för i stort sett alla startande. Ja, trots flera timmars testande, med tillgång till 2-3 olika racepreppade par skidor och en hel stab med vallare. Det är anledningen till att tävlingsåkarna numera oftast har ett par skinskidor att ta till på tävlingarna. När jag åker mycket så stöter jag dock på detta föra mycket sällen, det är helt enkelt inte värt att köpa skidor för ett ovanligt före – men det är en sak som ändå talar till skin-skidornas fördel.

Efter genombrottet kring 2015-16 har skinskidorna fortsatt att utvecklas och den utvecklingen ser ut att fortsätta under lång tid framöver. Skinskidor är kanske lättaste sättet att få skapliga klassiska skidor. Därför rekommenderar jag skinskidor till många. Det behövs verkligen ingen kunskap om skidor och vallning – många är helt ointresserade av prylarna – då är det skins som gäller. Min fru kör skinskidor om inte jag vallar upp ”fin-skidorna” med valla åt henne.

Med den stora köp-rekommendationen i ryggen, vill jag ändå peka på några nackdelar med skinskidor:

Nackdel #1: Skinskidorna går oftast lite långsammare än vallade skidor. Meeeen, utvecklingen går fort och om några år kan det vara historia – utvecklingen går framåt på flera sätt, justerbara hudar i höjdled och längd, och de flyttbara bindningarna är nog här för att stanna.

Nackdel #2: Spannet – viktigt att det är helt rätt
Spannet blir helt avgörande och det finns inte särskilt mycket att göra om spannet är fel. Om det inte fungerar direkt – gå tillbaka till butiken och byt skidorna direkt. Seriösa handlare ger den servicen. Den väl utprovade skidan fungerar bara så länge du håller samma vikt. Om du går upp 5 kg kommer det ovillkorligen glida lite trögt. Om du går ner 5 kg kommer du med stor sannolikhet få svårt att få fäste. I båda fallen återstår bara att byta skidor om du vill ha bra glid och fäste. Hudarna är vad de är och kan inte justeras så mycket, även om det går att justera lite med ett rakblad. Detta är dock ett område där utvecklingen går framåt och vi ser olika lösningar med flyttbara bindningar, utbytbara hudar och hudar som kan längdanpassas och höjdanpassas.

Nackdel #3: Rengöring – pinan med skinskidor
Om du åker ofta så behöver hudarna rengöras med jämna mellanrum även om snön är ny och vit. Rengöringen är tråkig, men helt okomplicerad. För pälsen finns särskilda rengöringsmedel och de är omotiverat dyra men fungerar bra. Jag har även kört med vanlig vallaväck och lacknafta och det har fungerat lika bra, utan att förstöra hudarna så som tillverkarna hävdar. Istället för impregnering kan du gnida in lite glidvalla på huden, gärna högfluor. Glidytorna på skinskidor är lätta att rengöra och skiljer sig inte från andra skidor.

Om du åker när det är blött i spåret, när andra åker med mjukt klister, så kommer dina skidor, och särskilt hudarna suga till sig klisterrester från spåret, och efter någon mil är både hudarna och glidytorna mycket smutsiga. Det hjälper bara obetydligt om du behandlat hudarna med impregnering och liknande. Om du åker i nysnö nästa gång, så kommer klistret göra att snö fryser ihop med klistret, s.k. underfrysning. Skidorna får snöstyltor från brätte till brätte och kan inte användas som något annat än snöskor eller styltor. Om du rengjort lite slarvigt, så blir det ändå underfrysning i hudarna och ändå omöjligt att åka.

Du måste därför rengöra mycket noggrant och det är tråkigt och tar lång tid. Glidytorna går fort att rengöra med en papperstrasa och vallaväck, men hudarna är jobbiga att göra rent. Man måste gnida och gnida och byta trasa många gånger. Det är trasa och lösningsmedel som gäller även för hudarna. Det kan ofta ta längre tid att rengöra hudarna än att valla om från grunden – under sådana omständigheter är alltså skinskidor kanske det mest omständliga alternativet. En halvtimme för att rengöra svårt smutsade hudar är inte alls ovanligt efter några varv i ett konstsnöspår med gammal blöt snö. Klistret sätter sig även på skateskidor men där är det lättare att rengöra snabbt. Ibland hör jag skidåkare i vallaboden skämta om att klistervalla borde förbjudas.

Valla-skidor. Tejp & Klister!

För många är vallning och utmätning av fästzoner fullständigt uteslutet. Då är valet enkelt. Ni som känner igen er kan sluta läsa här och köpa skinskidor direkt. Ni andra kan köpa minst två par skidor och komma lika enkelt undan med fästvallningen som dem med skinskidor. Men – köp ett par i taget. Lär dig hur spannet fungerar för dig, och köp först därefter nästa par, för då vet du mer vad du vill ha. När man köper skidor söker man alltid efter ett par skidor som kommer fungera i de flesta fören, men man söker ibland efter ett par med fördel mot kallvalla, grundwax eller klister. Börja inte med klisterskidor, utan köp ett par som har ett lägre, flackare kallföre-spann som är lite lättare att få fäste med. Det som betecknas som universal-spann är oftast optimerade för grundwax eller täckt klister och är lite svårare att få fäste på. Rena klisterskidor är högre i spannet och överkurs ganska långt fram i karriären.

Vallningsskidor går nästan alltid lite snabbare än skinskidor och det beror på att vallan kan regleras. Det är även en fördel även när du går upp eller ner i vikt.
– Kortare fästzon och tunnare/färre lager valla om du går upp i vikt.
– Längre fästzon och tjockare/fler lager om du gått ner i vikt.
Om du går upp i vikt kan de gamla klisterskidorna användas med burkvalla. Om du går ner i vikt kanske du behöver ha klister på de gamla kallföre-skidorna som kan bli riktigt snabba i grovkorniga förhållanden.

Här beskriver jag hur två par vallningsbara klassiska skidor kan användas för att få lika enkel eller rent av enklare preparering för träning som med skinskidor:

Tejp-paret
Tejp är oftast bättre än skinskidor. Det glider oftast bättre eftersom det lätt kan anpassas efter spannet på skidorna. Inget behov att flytta bindning. Tejpen fungerar i de flesta fören och jag har åkt 100 mil på hård konstsnö med samma tejp – när det börjar släppa lägger man bara på ett nytt lager tejp ovanpå och kör minst 100 mil till. Ja, det går att köra på fjolårets tejp. Det går att göra rent glidytorna med hjälp av vallaväck, sickel eller glidvalla även om de är vallade med tejp. Kör med den vanliga original-tejpen om du bor där det töar ibland. Nya specialtejper är inte riktigt lika all-round. Bäst blir det om man lägger tejp exakt utifrån skidans spann och tryckzoner. I dendär lilla ”fickan under foten” kan man lägga två eller tre lager om skidorna är hårda. Om du vallat skidorna med burkvalla vet du hur tjockt det brukar behövas. Generellt kan man säga att du inte ska ha fäste där burkvallan slitits bort efter någon mils åkning. Var noggrann när du lägger på tejpen.

Tejp kan drabbas av ifrysning vid nysnö. Det finns en spray som förhindrar ifrysning vid nysnö. Den fungerar ibland rätt hyffsat men inte alltid. Varma skidor direkt från varm bil eller vallabod fryser i direkt. Låt skidorna kallna innan du lägger dem i snön. Det tredje tipset är att skrapa av snön mot kompisens skidor om du drabbats av styltor. Då kan en tunn ishinna bildas. Det är kass att åka med den ishinnan, men det går att åka. Det bästa är att ha ett par mycket noggrant rengjorda skinskidor i nysnö. Valla i sådant före är svårt.

Tryck fast tejpen noga och värm gärna fast den med värmepistol eller gasol och tryck in tejpen i det ruggade belaget med hjälp av en vallakloss innan du drar av skyddspappret.

Tejpskidor från förra säsongen. De funkar en säsong till.

De flesta skidor som fungerar för dig med valla kan användas med tejp. De mjukaste skidorna kan vara svåra att få fart på med tejp, även om de kanske fungerar bra med 2-3 lager burkvalla – då kan det hända att tejpen slits bort om skidorna är mycket mjuka, eller att tejpen bromsar lite hela tiden. De hårdare klisterskidorna med högt spann kan vara svåra att få fäste på med tejp, även om du lägger flera lager med tejp.

Klister-paret
Tejpen fäster inte när det är klisterföre där universalklister eller mjukare krävs. Detta händer när det är:
– Hård is, typ skridsko-hårt
– När det är blöt snö med plusgrader.

Därför behövs ett par skidor med klister på. När klistret ska sitta hela vintern rekommenderar jag att lägga mycket tunt chola-klister i botten, sedan grönt klister – mycket tunt. Därefter lila/universal/rött/silver efter dagens före. Vid behov duttas på lite mer klister, och om klistret blir smutsigt eller om ett annat klister behövs kan man skrapa bort det och lägga nytt. Med chola och grönt som grund fäster de mjuka klistren bra mot skidan och grundvallan. Grundvallningen sitter oftast kvar även om du skrapar bort översta lagret klister med en skrapa. Till klister kan du använda det par med hårdast spann som du har.

Dags att rengöra klisterskidorna och börja om med vallningen från början igen.

Tredje paret
Om du har tre par – ha ett par vallade med vanlig blå extra eller liknande – det går lite lättare i den kalla snön än tejpen. Detta är ditt bästa par, det som oftast går bäst. När du vill ha snabba skidor vallar du iordning dessa för dagens före, men en dag när du pressar in en runda mellan jobb och tvättstuga – tar du tejpskidorna eller klisterskidorna.

Valla flera par skidor – För Vem?
Denna metod att valla enkelt passar dig som är beredd att tänka på spann, fästzoner och vallning, men ändå vill lösa det på ett mycket enkelt sätt. Det passar även dig som har stort intresse för sporten och gärna köper två, tre eller ännu fler par klassiska skidor. Metoden ger dig användning för de skid-par som är ok, men inte är guld-par. Det är såhär Örjan gjort ända sedan tejpen kom kring millennieskiftet. Gamla halvbra skidor från 90-talet fick nytt liv som träningsskidor.
Om du har tur och fått tag på ett par riktiga guldpar och inte vill lägga pengar på fler nya skidor, så finns det ofta skidor att köpa begagnat på ex blocket.

Det finns inga rätt och fel
Själv har jag haft så många träningspar att jag utan vidare kunnat ha tre par iordningställda träningsskidor, och ha flera i reserv. Lagret av gamla tävlingsskidor där hemma börjar dock minska i takt med att belagen blir mycket tunna och då bryts ofta skidorna. Det händer särskilt ute på de lite ojämnare natursnöspåren, eftersom belagets draghållfasthet är en viktig del av skidans uppbyggnad.

Jag överväger att köpa skinskidor till mig själv. Till min fru köpte vi ett par valla-skidor innan skin-skidor slog igenom stort. Vi hade tur och fick levererat ett par riktigt bra skidor. Vi har senare kompletterat med ett par skinskidor så att hon kan åka utan att jag är hemma och vallar upp fin-skidorna.

Tävlingsåkare tränar ibland med skinskidor, men jag har också noterat att många tävlingsåkare har ett par tejpskidor. Några kör oftast med föregående helgs tävlingspreppade skidor. Det verkar vara lite olika hur tävlingsåkarna gör.
Så om du ska köpa valla-skidor – börja med ett par. Lär dig hur de fungerar. Om du åker mycket så kommer du vilja ha flera par ganska snart. Då kompletterar du med det som du oftast saknar. Så bygger man upp sin skidpark, steg för steg. Det är den kunskapen om varje enskilt par skidor som gör att du kan få snabbare skidor än alla andra. Om du åker bara några gånger per säsong, så kommer du inte behöva flera par, och då är skinskidor bäst.

Summa summarum
– Intresserad och en aning prylgalen? – Överväg att köra med tejp och klister på två träningspar. Strunta i skinskidor.
– Bara intresserad av att det ska fungera? Köp ett par skinskidor och gör rent dem när de är blivit smutsiga.

Ut i spåret och ha roligt!

Samarbete med Skidome

För mig ett dröm-samarbete ser nu ut att vara på gång. För några år sedan var tyvärr snön under all kritik i Skidome – nu har de fått ordning på det, och jag åkte nyligen där, nästan en vecka efter senaste pistning och det var fortfarande fasta fina spår både för skate och klassiskt. Träffade nyligen Agnes på #skidome och diskuterade samarbetsformer.

  • Privatlektion på skidor året runt. Klassiskt eller Skate
  • Grupplektion på skidor när som helst under året.

Du kan boka din skidlektion till förmånligt pris redan nu!

En stor fördel med skidome är att du kan hyra skidor, stavar, pjäxor direkt på plats. Skidorna hyr du själv, direkt från Skidomes personal. Örjan kan hjälpa dig att välja rätt par och rätt stavlängd.

Jag kommer dessutom gå in som vikarierande instruktör på Skidome, under Skidomes varumärke. Ser verkligen fram emot att bli en del av arbetsgruppen i skidomes spår.

Skidglädje!

Spåret i Skidome är lätt för nybörjare och med hög fart blir kurvorna tekniskt utmanande för oss som gillar fart.
Nej, det är inte helt platt, utan lagom kuperat för teknikträning.

Ett bra Surfski Meet 2019 på Naven!

Vi lyckades göra ett riktigt bra Surfski Meet trots 17 mm regn och den vindstilligaste helgen på hela hösten. Ja, ett nytt ord där – ett hemskt ord. Trixet är att ha erfarenhet av hur förhållanden brukar variera just i sina egna hoods. Det går inte att arrangera ett bra surfski meet utan att ha koll på omgivningarna.

Fredagen: Out & In De Lux
Jag beslutade att trots allt inte köra en downwind på fredag-kvällen, trots att det det såg ut att vara enda chansen på hela helgen. I år ligger arrangemanget lite senare, så vi hade nästan en halvtimme mindre tid på oss innan mörkret kom. Planerade istället en platt runda för att visa omgivningarna vid stugan. Grämde mig inte så lite – utan rätt mycket – för att missa fina vågor över Kinneviken. Hade under senaste dygnet planerat att paddla från Blomberg vid Kinnekulle och sedan tvärs över Kinneviken till Ullersund i 10 m/s. Det är en sträcka jag aldrig paddlat, men där vi åkt båt massor av gånger eftersom vi hade motorbåten i Källby när jag var barn. En kvart innan vi drog iväg kollade jag observationerna vid Pålgrundet en sista gång bara för att……… Då ser jag att det är Nord västlig vind istället för Sydvästlig som alla prognoser visat. Shit, det innebär ju att vi är på rätt plats vid rätt tillfälle. Dendär missade downwinden blir till en liten möjlighet. Gött att vi inte gjorde det. Hade blivit 13 km ren sidvind. Nu gäller det att få militärisk disciplin på alla individerna. Vid sådan vind blir det fina vågor från de yttersta, nordliga skären i Ekens Skärgård, och hela vägen ner till Naven. Motvinden är inte så farlig för det finns vägval med skydd från öar där ute. Det blev en ”out & in – de lux” med ”kors-gullesurf” i fint kvällsljus.

NK hade skickat med en rykande het demoski till oss, en Storm 610. Fint bygge, helt utan skarv. Jag fick prova den redan första passet och gillade den skarpt. Om jag bara fick ha en ski, så är det mycket möjligt att jag hade valt en sådan. Superbra sittbrunn som ger bra stöd i bakre delen av ändan och därför rätar upp min rygg på ett bra sätt. I sidled ger sitsen bra kontakt via sittknölarna. Lekfull och bra på att svänga, precis så som jag minns min gamla squall+. Detta är en snabb båt som många kommer kunna ta steget upp till. Den är fin att höftstyra och den surfar fint. Den hittar surfvågen – suger sig fast och automatsurfar lite som min Zest. Nej, inte riktkgt lika bra automatväxel i surf som Zest, men bättre än de flesta andra modeller jag testat. Om vi nu ska jämföra med Zest, så är den samma fartklass, men lite mindre topprank, samtidigt som den saknar lite av dendär supersolida bottenstabiliteten som Zest har. Den tar lite fler poäng än Zest på plattvatten, lekfullhet och är säkerligen lättare att lära sig behärska, men Zest är fortfarande surfkung.

På väg ner mot ”out & in – de lux”. Paddla norr ut, i skydd av öar, sedan följa med vågorna tillbaka. Det blev en riktigt fin tur där på kvällen, även om det hann bli lite väl mörkt på slutet. Vi höll ihop gänget och hade koll på varandra.
Foto: Pontus

Det är lite meckigt att komma ut och paddla samtidigt som folk kommer indroppande till arrangemanget vid olika tider, beroende på jobb och trafik i varierande omfattning. Några bytte om på 2 minuter och några hann dricka kaffe i lugn och ro. Henrik tog en buss till Ullersund och promenerade en lång sträcka i hällande regn innan jag kom iland och hittade ett meddelande att han behövde skjuts. Oj vad det regnade…….. Logik och olika önskemål innebar att tjejerna tog gula huset borta vid hamnen och killarna snarkade i gäststugan närmast huset.

Vänerflottan i hamn precis innan första rundan på sjön. Killarna installerar sig i röda gäststugan.

Efter frukost på lördagen kom vi iväg i skaplig tid. Inte för att prognosen var särskilt bra, men vi ville ju inte komma för sent till bastun, och för träningens skull ville vi ju ändå paddla två pass. Vi åkte till Kålland, ja, fastlandet alltså och lade i vid ”Segelsällskapet Westötarnes” brygga vid Bösshamn på andra sidan av halvön. Lite häftigt var det att paddla ut med silhuetten av Kinnekulle mitt i trynet på en nästan platt Kinneviken. Ljuset gjorde att Kinneviken verkade så liten och en stor regnbåge tornade upp sig norröver. Häftigt. Det var så platt och god sikt att vi körde fri fart från början, med uppsamling utanför Läckö. Om det blåste något så var det medvind och kändes därför som komplett stiltje. Jag satt helt rätt i min Pulse och njöt av att kunna glida lätt i det platta vattnet. Med brist på vågor blev det kortare sträckor med hård paddling blandat med en del snack och lite kulturhistoriska inslag. Vi gjorde ett stopp vid Spiken där pappa hade dukat upp te, kaffe, kexchoklad och frukt. Tyvärr hade solen gått i moln just då, så vi var tvungna att dra vidare för att inte börja frysa ändan av oss. Helt utan roderhaverier kom vi tillbaka till stugan.

På väg in genom vassen till stugan under lördagen.
Eftermiddagen innebar en chans till surfvågor på västsidan av Kållandsö. Självklart tog vi chansen, men vi möttes av en nästan helt platt sjö. Vi spanade mot Dalsland där Helen har sin stuga.
Det var tur vi hade trevligt sällskap, för det är sällan man ser sjön så platt. En hemsk syn för varje downwind-arrangör.

Lite bedrövad kom jag tillbaka till stugan efter ytterligare en plattvatten-tur på eftermiddagen. Det var ju inte mycket till downwindläger – bara några kilometer fjösiga korsvågor på fredagskvällen hade vi fått, och för de vågorna hade vi fått paddla motvind. Prognosen såg nu ut som ett gigantiskt Lithium-piller – inte en vindpust i sikte. Överallt annars verkade det bli vind, utom hos oss, mitt i en snurrigt stiltjebälte. Tur att gänget var kul och hade humöret uppe, och träning hade vi fått. Gött att hänga vid stugan en stund innan vi drog iväg till bastuflotten.

På väg in mot vassrännan som leder in till stugan på lördag kväll.
Stughäng med entertainment. Välkända Hitlåtar som ”24,5” och ”Surfski-babes”

På flotten är det perfekt med vindstilla. Även om vattnet i baljan hade kunnat vara 2 grader varmare så trivdes fint. Vi hjälptes åt med grillning, dukning, eldning, elkopplingar och att dyka efter kontokort och allt annat som kan behövas ute på en flotte.

Grillen är förberedd och de flesta bastar.
På väg till bastuflotten med grillmat, öl och efterrätt.

Lagom till efterrätten tog vi en titt på morgondagens prognos. På någon av apparna hade prognosen åter ändrat sig, och visade nu 6-7 m/s från SV. Alltså – det är en helt ok prognos som innebär att vi skulle ha bra vågor i 22 km. Vågade inte tro på det på riktigt, men vi bestämde oss för att chansa på att det skulle stämma. Det innebar en ganska lång transfer på söndag morgon, och sedan en 25 km lång paddling över öppen sjö. Dags att krasha i sängen. Jag var trött och det var nog fler som längtade efter att få sova.

Med tanke på hur prognoserna hade lurat oss hela helgen, så var alla inställda på 25 km platt vatten. Någon ropade att det var vita vågtoppar när vi var på väg ut till Hindens Rev, men jag tog det inte på allvar. Alltså dendär stigen ner till vattnet var ju inte en stig förra året, men nu har vi snart trampat upp den så att det verkligen är en stig, även om det är lite för trångt på ett ställe.

Erik ser fram emot surf och vi andra laddar för plattvatten. Erik hade rätt. Det var riktigt bra vågor!

Jiiihaaaa!
Lättsurfade vågor – bara styra åt två olika håll för att fortsätta surfa. Okej då, vi paddlade lite, men alla var sådär glada som vanligt folk bara blir av psykofarmaka. Vilken avslutning på helgen!

Tackar Mamma Ing-Marie och Pappa Bosse för support med mat och taxi-service. Ni är Bäst!

Skidläger 2019-20

Upplev hur du flyter fram i spåret.

En hel helg i Orsa,Grönklitt. 5 skidpass i fantastisk miljö, fredag till söndag. Kom till Grönklitt på Torsdag eftermiddag/kväll. All inclusive. Den redan lilla gruppen kommer delas in i mindre grupper. Därför kommer vi kunna blanda skidåkare med olika nivå på lägret utan problem. Få tips som gör att du kan kan fortsätta förbättra din skidåkning under säsongen. Genomgång av skidpreparering med och utan glidparaffin.

PM och inbjudan kan du läsa här

Anmäl dig här

Skate 28 November – 1 December

Lär dig flyta fram i skate – på en helg. Nybörjare och intermediate. Kanske har du redan åkt nattvasan? Du bör kunna ta dig runt ett vanligt konstsnöspår i skate för att på bästa sätt kunna ta till dig innehållet under helgen. Du behöver inte vara snabb – det blir du under helgen.  

Klassiskt 12-15 December

För dig som vill utveckla klassisk skidåkning. Du åker redan skidor och vill få fart i spåret. 
– Du som inte åkt jättemycket tidigare kan få stor utveckling i din skidteknik under helgen. 
– Du som åkt tidigare, kanske till och med Vasaloppet kommer få en grundlig genomgång av din teknik. Bättre fart och energieffektivitet på långa rundan.  

Klassiskt från grunden 16-19 Januari

Favorit i repris. Vi går igenom klassisk skidåkning från grunden. Du kan vara helt grön eller “blåbär”, men även du som åkt endel kommer ha nytta av att gå igenom tekniken i ett lugnt tempo. Det är alltid till grunderna som även elitåkarna återvänder för att utveckla sin åkning.

Båtsläp blir kajaksläp under sommaren.

Jag behöver kajaksläp vid arrangemang. Senaste året har jag haft ett skriande behov av kajaksläp vid tre arrangemang i firman. Naven Surfski Meet (kommer igen nu 27-29 sep – anmäl dig!) och ”En Vågad Helg” i våras. Klubben (Västkust Surfski) behöver kajaksläp på både ”Vågryttaren” under våren och ”King & Queen of the Fjord” senare på hösten. Ett nytt kajaksläp kostar mellan 20-30.000 kr och begagnade mer än hälften av priset. De pengarna är roligare att lägga på en ny surfski i kolfiber.

Under semestern spankulerade jag förbi pappas båtsläp för sturpulpetbåt. Obromsat 80-släp för max 750 kg totalvikt. Noterade att det i grunden är exakt samma släp som också säljs som kajaksläp. Istället för kajakställning sitter det köl-rullar och sjösättnings-vinsch på en otymplig ställning nära själva kroken. Vi har styrpulpetbåten i sjön från tidig vår till långt in på hösten – då står släpet oanvänt. På vintern när båten står på land – då har jag inga stora surfski-arrangemang. Så, säsongerna överlappar inte. ”Jodå du får låna släpet” sade Pappa.

Båtsläp för mindre styrpulpet-båt söker sommarjobb.

Fortsatte spankulera runt detdär båtsläpet och noterade att köl-rullarna sitter ganska högt, men inte högre än hjulhusen med skärmar. Kajakerna måste ligga fritt ovanför hjulhusen på kärran. Då behöver man aldrig montera bort rullarna som sitter där för att sjösätta båt. I detta fallet betyder det att understa hyllplanet måste vara 20 cm ovanför den bärande balken. Lätt fixat. Dessutom mätte jag längden på släpet och konstaterade att det med god marginal är tillräckligt långt.

Den främre ställningen med vinschen skulle dock vara i vägen för kajakernas för, åtminstone för längre skis. Att varje år montera av ställningen med vinsch såg alldeles för knöligt ut, så jag lade undan iden.

Släpets data på Trafikverkets hemsida. 750 kg betyder att dragbilen måste väga minst 1500 kg, eftersom obromsat registrerat släp får dra max hälften av bilens vikt. Eftersom ställningen bara väger cirka 50 kg, kan man lasta mer än 500 kg surfski. Det är ca 33 kg styck, och en surfski väger bara 9-15 kg. Någon övervikt kommer vi aldrig i närheten av. Bakre ljusrampen med nummerplåt kan skjutas ut cirka en meter, så vi kommer behöva flaggor för utskjutande last.

Några dagar senare såg jag en bild på ett kajaksläp med två lodräta bärande stödstänger per ställning. De kajaksläp jag hittills sett har alla haft en grov lodrät stång i mitten och fyra stänger som korsar, med hyllplans-armar på cirka 1 meter åt båda sidor. Där kan man lägga två kajaker eller en vanlig canadensare. Modellen med två stående stänger kan inte lasta stora canadensare (tävlings-C1 och C2 ska dock gå fint) och man måste lasta 8 av 16 kajaker bakifrån. Det krävs därför stora utrymmen för att lasta, minst 15 meter i längd, men det är sällan ett oöverstigligt problem. Kajakerna som lastas bakifrån kommer då surras mot en lodrät stång som inte är i mitten av släpet. Hej hej, så kan man ju göra, och låta dendär ställningen med vinsch sitta kvar hela året, den är ju inte ivägen då. Fören på en ski eller kajak kommer inte vara nära mitten av släpet och vinschen ändå. 

Ritningen – kanske inte snyggast…..
Flera detaljer blev ändrade i verkligheten. Bl.a krysstagen som kryssas åt andra hållet för att bättre avlasta tyngd från övre hyllorna och de böjande krafterna på botten- röret.

Ringde runt till olika stål-handlare och smidesfirmor. Ingen räknade på det, men baserat på beräkningar för liknande konstruktioner och standard inom smidesbranchen (ja, det kallas ”beprövad erfarenhet” när rådet kommer från ett proffs) fick jag mycket samstämmiga rekommendationer. Samtliga rekommenderade att bygga ställningarna i varmgalvaniserade fyrkantsrör 25×25 och med minst 2 mm godstjocklek. Fick rådet att borra och montera med M8-bult istället för svetsning. Jag räknade ut att ställningarna kommer väga cirka 50 kg totalt. Beställde 6 st rör 25×25 på 6 meters längd och rätt bultar.

Jag hade mätt balkarna på släpet och fick ett mått för u-bultar att fästa ställningen på släpet med. U-bultar verkar vara en djungel och det kan vara svårt att hitta rätt dimension. Var ett tag inne på att lösa det hela med hjälp av gängstång, plattjärn, brickor och låsmuttrar. Till slut hittade jag ändå perfekta U-bultar på nätet. När jag tog emot dem på posten upptäckte jag att de hade skickats från England.

Såhär ser ställningarna ut. Notera krysstagen längst ner mellan understa kajakhyllan och det bärande fyrkantsröret längst ner, det som ska ligga mot släpets bärande balkar. Krysstagen behövs för att ställningen inte ska vika ihop sig åt höger eller vänster i en kurva.

Det tog cirka 1,5 timmars arbete hemma i carporten att kapa rören och fasa av grader mm. Om ett proffs hade jobbat i en verkstad hade det troligen tagit mindre än en halvtimme. Jag använde en vanlig vinkelslip med metallkapskiva och en liten träregel att lyfta upp godset från asfalten med. Utmätning och borrning av alla hål tog cirka 2 timmar. Jag körde med min vanliga borrmaskin och ett nytt 8mm borr. Det räcker gott och väl. Borret gick ganska lätt genom metallen, ner i träregeln. En gång touchade borret asfalten och då var jag tvungen att byta borr direkt.

Kapade ändavslut sprayas med ”kallgalv” som oftast heter zinkspray. Här har hyllplanet fått ett stopp så att remmar inte glider av hyll-stängerna. Två muttrar och 10 cm gängstång, m8 och silvertejp.

Montering med bultar tog cirka 2 timmar. Det var nu jag kapade och borrade kryss-stängerna så att ställningarna blir helt raka och stabila i sidled. Mätte in sista hålet för kryss-stång genom att borra det på plats när ställningen är helt rak.

Sedan var det bara att klä in ställningen med rörisolering och klippa till en gammal filtmatta så att skrovet på surfskin glider mjukt när lastning sker bakifrån. Jag monterade också stopp för remmar. Allt detta tog cirka 3 timmar.

U-bult av rätt dimension kan vara svårt att hitta. Jag beställde från England.

Det var först när jag monterade ställningarna på släpet som jag kapade och sågade de övre längsgående stängerna. Köpte även fyra spännband för kryss-stabilisering av hela ekipaget mot krafter framåt och bakåt.

Spännband som kryss-stabilisering.

Materiallista

  • Varmgalvaniserade fyrkantsrör. 25x25x2mm. 35 meter.
  • U-bult i rätt dimension som går runt bärande balk + ställningen.
  • Bult varmgalv M8 60mm 26st
  • Bult Varmgalv M8 90mm 4st
  • Låsmutter + bricka varmgalv M8 48st
  • Gängstång galvad M8 1,5 meter
  • 4 st spännband 1000 kg för kryssband.
  • 22 meter rörisolering för rör med diameter 28 mm.
  • 300 buntband 25 eller 30 cm.
  • Filtmatta 1kvadratmeter
  • Silvertejp till att tejpa ändar för gängstång till surrningsfästen. Halv rulle.
  • ”Kallgalv” zinkspray för alla kapytor (rostskydd).

Total kostnad är cirka 3500 kr för allt material. Arbetstid cirka 15 timmar inkl ritning, planering, inköp.

Endast enkla verktyg behövs, som de flesta redan har där hemma.

Vore roligt om fler börjar använda sina båtkärror som kajaksläp. Jag tänker kanske mest på klubbar, som ofta har behov av flera kajaksläp. Kanske en medlem har ett båtsläp som bara dräller där hemma hela den varma säsongen. Båtsläp är ju oftast tillräckligt långa för att fungera bra som kajaksläp.