PEAB i Borås satsar på skidåkning som hälsofrämjande aktivitet. Fyra måndagar i januari och februari träffas ett gäng från PEAB efter jobbet och åker skidor tillsammans. Några är nybörjare och har aldrig åkt förut, andra kan utmana Örjans fart i både stakning och diagonalåkning. De snabbare får tips på sin nivå även när vi går igenom grunderna för nybörjare. Ibland får sedan nybörjarna fortsätta träna på den grundläggande övningen en stund, medan andra går vidare med svårare övningar. Vi ser till så att det finns tid innan träningen så att man kan få hjälp med fästvalla eller annat fix. Efteråt finns det tid för frågor och reflektion.
Visst händer det något positivt med PEABs personalgrupp där ute i spåret. Kollegor kommer närmare varandra, på ett annat sätt än i vardagen. Jag ser tålamod med varandra, stöttning och skämt. Det är så man bygger en stark organisation. Flera har börjat åka (mer) skidor på egen hand och får bättre hälsa.
Här finns all info om Surfski SM 27-28 Aug 2022. Välkommen till Lidköping och Vänern för årets SM. Om det bara blir vind, utlovar vi en tekniskt utmanande bana.
Surfskidagen vid Fiskebäcksbadet igår. På plats hade vi Nelo, NK och Carbonology. Dessutom fanns det demopaddlar från Braca, Gara, Kajner, kanske även någon demopaddel från Jantex som jag aldrig såg bland allt ögongodis.
Vädret blev bättre och bättre, men förmiddagens regn och svaga vind gjorde nog att några hittade på annat innomhus. Men, snart var vi igång, och de som kom var verkligen intresserade och hade desto bättre möjlighet att testa båtar.
Mycket snack om olika båtar. Jag vidhåller det jag sade igår till många. Välj den båt som du sitter bäst i. Du ska kunna sitta upprätt utan att behöva luta dig bakåt, eller hålla emot med magen, eller glida i sidled när en våg fångar skin. Kontakten med båten påverkas av hur du sitter. Och du vill så klart ha så mycket direktkontakt som möjligt med båten i rumpan. Sedan har de olika modellerna och fabrikaten olika egenskaper i vattnet.
Som säljare för Carbonology vill jag så klart framhålla hur bra alla carbonology är i vågor, lite som havets carvingskidor – men för nybörjare är fart och vågegegenskaper alltid en ganska irrelevant fråga. Du vet inte vilken ski du kommer vilja ha när du väl lärt dig bombsäker reentry, och tillägnat dig grunderna i paddelteknik och länka vågor. Alla märken och modeller har sin karaktär. Vi är olika och prioriterar olika egenskaper för en ski.
Nybörjarkurs(er)
Jag kommer hålla en tvådagarskurs med max 6 pers under juni eller början av juli. Vill ha båtarna på plats innan jag sätter datum bara. Vi har slutsålt på alla nybörjarvänliga båtar, soprent på lagret och demoskis finns knappt i Sverige. Därför är jag beroende av båtar i den container som är påväg till Sverige. Kommer ha dubbel för paddling med instruktör och ett par nybörjarbåtar för uthyrning under kursen. Stay tuned.
Om man är minst två pers kan man boka heldagskurs. Kontakta mig på info@orjansskidskola.se
Nya Carbonology, 2022
Containern ligger i Rotterdam. Initierade vänner berättar att det är kaos där…. Men, Aterras speditör lovar att godis-contanern från Carbonologys fabrik i Port Elisabeth ska vara framme, så att jag kan hämta skis på Aterra i Helsingborg den 1 eller 2 juni.
Priserna för CS med vit Gelcoat 2022 är: 25.000 för glasfiber ca 14 kg 28.000 för Hybrid (på insidan om distansmaterialet är det glasfiber, på utsidan carbon) ca 12,5 kg, ofta lite lättare. 30.000 för Carbon ca 11,5 kg 34.000 för Carbon med lättare distansmaterial på däcket ”hc”, ca 10,5 kg. 40.000 Carbon HC hela båten, ca 9,5 kg Clear Carbon (svart kolfiber med glansig lack): 39.000 för Coremat ca 11 kg 43.000 för Honeycomb, sub 9,5 kg (HC, lättare distansmsterial med sexkantiga hål)
Efter Surfskidagen tog jag en runda bland öarna i ganska lugnt tempo. Stannade vid Tången, men tyvärr hade de precis stängt, så jag fick klara mig utan fika
Jamenvisst, jag har fått spann på skidorna – lika hårt som på skateskidorna. Började med att lägga dem i blöt ett dygn.
Mina skidor trivs bäst i en kanot. I detta fallet en Elio DolphinVissa blötlägger lutfisk såhär års. Jag blötlägger helvedsskidor.Surfskin redo för en downwind.Kallt vatten…
Sedan var det bara att sätta skidorna i spänn med en 12 cm hög träkloss och 4 klassiska skidremmar. Spände hårt även mitt mellan klossen och brättet, för att göra spannet mer jämnt, annars hade jag bara fått spann ute i brättena och skidornas spann hade sett ut som Robin Hoods pilbåge. Lät torka i 2 veckor i snickeboa, ca 12 grader.
Trodde verkligen inte att spannet kunde bli så hårt på helvedsskidorna. Nej, jag kan inte klämma ihop skidorna.
Bindningar
Svårt.
Kan rakt av säga att provisoriska bindningar INTE är att rekommendera
Det blev 2 km innan jag gav upp med denna setup. Nollgradigt före var mindre problem för tjäran än för bindningen.
Vid skidornas premiärtur saknade jag gummi under foten. Har nu köpt ett cykeldäck med klassiskt mönster som jag ska skära till och spika fast under skorna. Hoppas att det samlar mindre snö…..
Har nu lämnat in skidorna till Hojs Skomakeri i Borås. Kvalitetsskinn och professionell skomakare ska nog göra susen.
Stavar
Jag fick ett par superfina stavar i somras. De är bara lite för korta. Idag hittade jag bra Tonkin-bambu på Rångedala plantskola som passar. Lite kul med tanke på att Rångedala drivs av familjen Svensson som är en legendarisk skidfamilj i Äspered.
Det blir en annan lösning, men visst hade det varit fint att behålla det fina läderhandtaget. Tyvärr hade remmen gått av och den hade behövt bytas – det går tyvärr inte att återanvända. Det hade jag hoppats. Synd att jag tog isär det, men det var värt chansningen.
Kringlorna verkar vara i skapligt skick. Skinnhandtagen och skinremmarna kan nog inte återanvändas, vilket jag hade hoppats när jag började demontera. Lädret är så torrt. Det är synd, för visst är det fina läderhandtag?
Dessa kringlor ska återanvändas. Ska ta en diskussion med skomakarn om kvaliteten på lädret kan hålla som det är, med rätt behandling, möjligen.
Ja, kan knappt vänta tills det är dags att testa alla prylarna. Ser fram emot att få ordning på alla prylarna, så att jag kan fokusera lite på träning och kläder oxå…..
Hade en fantastisk lördag. Uppe med tuppen och snabbt iväg till Älgöfjorden. Vi samlas alltid vid Lökebergs badplats, ja, du vet där detdär jordskredet varför något år sedan, känt från rixnyheterna. En skön downwind med Patrik och Emma. Tyvärr hade Ulrika fått strul på vägen. Vi lastade tre skis på Emmas tak och lade som vanligt i vid Marstrands Camping, som ligger på Koön.
Startade klockan lite sent, men vi lade i vid den lilla viken nära gröna startpunkten. Campingens badvik. Sedan hopp och lek hela vägen in till Lökeberg. På slutet passerade vi en av Rörtångens badplatser där familjen plockade hinkvis med ostron som vi grillade med Gert och Erika. Ett fint minne jag alltid tänker på när jag passerar där i min ski. Gert följde vår tur och det plingade i messenger när jag passerade. Mycket riktigt, det var Gert som påminde.
Vi hade 17 m/s i medelvind och 21 i byarna, men hade verkligen förväntat oss större vågor. Vi surfade lite, samlade ihop gänget och surfade lite igen. Orkar inte klippa ihop en snygg video med text och musik, utan tar bara ett klipp från en av våra ”runs”, kanske den med bäst vågor. Ett längre klipp så att ni som inte var med kan uppleva en glimt av vad det innebär att paddla surfski i vågor på upp till en meter. Mina Damer och herrar, jag bjuder på 3 minuter Lazy Lördag med sol och fjordvågor!
En 3 minuter lång sekvens – en sneak-peak för er som inte var med där ute. Hur livet med surfski kan vara, med 1 meter våghöjd och sol,
Efter Paddlingen var jag för första gången på över 7 månader tillbaka i skidome. Tror jag stod på skidor senast i början av Maj när vi var i Grönklitt för att städa stugorna. Det kändes länge sedan. Värmde upp med två varv på Skidomes spår, 2*1,2 km. Balansen var sådär….. men jag ska nog snart hitta den. Andra varvet körde jag utan stavar, och hittade ändå lite fäste, men fort gick det inte. En superrolig lektion med mor och dotter i 12-års-åldern, från Danmark. De hade sådan skidglädje och de lärde sig massor, trots att det var lite svårt med språket ibland. Därefter ett gött gäng med grabbar som gått på Chalmers tillsammans. Skidskytte. Alltid roligt att bli som en i gänget när vi kör skidskytte. På stafetterna fick jag vara med och fylla ut laget, utan stavar. Hittade äntligen lite fart och balans. Avslutade första varvet med en vurpa så klart…. Grabbarna körde sig trötta och var nöjda när de gick mot bastun.
Därefter körde jag ett pass skate med 2 par nya skateskidor. Ett par var ok, kanske inte topp, men det fanns skidglädje i dem. Det andra paret nöp, var helt livlösa, tröga i glidet. Nej, dem vill jag inte skejta på. Får se hur butiken reagerar. Åkte bara några varv på dem, men töttnade snabbt på par 2. Nej, det skillde inte något i vallning – de var stenslipade med samma struktur och hotboxade i samma låda, med samma valla. Lekte vidare så länge jag hade krafter kvar med förstaparet. Ja, det blev liksom intervall med flera fullfartvarv i Skidome. Grymt roligt.
Idag har det varit Queen & King och the Fjord – Dubbelracet. Imorgon hoppas och tror vi på mer vind, bra vågor och singel-racet.
Eric och jag körde en favoritsträcka både lördag och söndag förra helgen. Smarholmen till Kullavik med ganska hård vind och stora tekniska vågor. Då berättade han att han precis köpt en dubbel. En blå SS2 av ett helt okänt noname-märke, inte en riktig Carbonology alltså, men ändå en båt för Eric att komma ut på havet med tillsammans med sin fru. Båten är bredare än allt annat – helt enligt Erics preferenser. Han har för vana att paddla startfältets bredaste ski och alltid vara bland de snabbaste i mål, inte sällan är han snabbast. Respect! Hur gör karln???
Jag fick tillfälle att spionera hur detdär går till. Sitta bakom Erik i en orimligt bred och trögpaddlad ski på tävling i SS2. Vill du vara med Örjan? Om jag ville – så nyfiken.
Blå Pråmen snart i vattnet. Har vi koll på alla grejjer? Foto: Kris Levemyr
Det visade sig direkt att Erics paddling var lätt att följa. Det är viktigt, för i SS2 ska man synka exakt i varje paddeltag för bästa möjliga fart. I den breda pråmen kunde jag även känna paddeltrycket – eller trycket från Erics fot, framåt, när vi paddlade. Gött, här kan jag även ha fokus på vågor och spionera massor på hur han gör. Det blir lätt att hålla koll, för det är bara 4-5 m/s och vågorna blir bara små, 20-30 cm höga. Men starten….. Vad sjutton, vi kunde ju hängt våg på flera båtar lite bättre. Eric valde att köra en egen linje – det hade jag faktiskt gjort mycket bättre – fixat bra hängvåg på plattvattnet ut ur Bua Hamn vid Ringhals.
Så började vi surfa direkt vid vändningen. Vi tog direkt in 10-20 meter på båtarna framför. Vältajmat. Så fortsatte det. Vi låg länge 50-100 meter bakom Emma och Aron. Vi hade sämre grundfart än dem där framme, det visade sig i starten, där vi förlorade hela detdär avståndet. Så, Ja, Erics styrning var fart-effektivare i vågorna är de andra båtarna och effektivare än vad jag hade kunnat prestera. Vad var det magiska?
Timing. Egentligen bara timing. Och att bedömma om denna vågen eller nästa våg bakom oss är bäst. Förbluffande ofta valde Eric att inte ta vågen, han valde vågen bakom, större våg, skulle ge högre utgångshastighet, och skicka iväg oss framåt med mer fart eller en längre sträcka. Visst sabbade jag det ibland genom att trycka på med fart och få oss att surfa den första vågen. Lärdom nr 1: Välj den större vågen. Särskillt när du mest bara har små vågor att välja på.
Surf-mästare Erc och Örjan i den orimligt breda skin. Skaplig, men inte perfekt synkning här. Foto: Kris Levemyr
Det var sällan Eric manade på med högre fart från paddeln, trots att vågorna var små. Istället surfade vi alltid in på nästa våg, oftast med ett ganska jämt paddeltempo. I betydligt fler situationer än vad jag till en början var bekväm med, så låg vi kvar på en halvbra våg. Eric till synes nöjd, och jag lätt frustrerad, ville paddla ikapp framförvarande våg. Nej, ligg kvar på vågen även om farten bara är halvbra, eller rent av dålig. Styr istället mot nästa större och snabbare våg, utan att ödsla onödig energi. När jag lugnat ner mig lite, så styrde Eric 9 gånger av 10 åt det håll jag också hade valt. Vi såg samma vågor och bedömde dem likvärdigt. Även om det var små vågor så klättrade vi inte en enda våg på hela racet. Det brukar jag göra några gånger varje tävling – för att vinna någon båtlängd, särskilt när det är så små vågor som idag. Lärdom nr 2: Häng kvar på våg och sväng in på nästa, den större vågen kommer snart. Var cool.
Så hur ska jag göra för att tillägna mig den kunskapen? Jag behöver komma ut och paddla snart igen. Känslan och timingen sitter mycket i hur båten känns i vågorna. Nu har jag suttit 15 km med en bättre taktik i vågorna, och kännt hur det känns, i båten och i rumpan. Det adderar erfarenhet, en känsla. För vad det kokar ner till, är erfareneht, medveten analys av vågpaddlingen och återigen erfarenhet. Att paddla mycket i vågor – gör att man får bättre timing i vågorna. Det är precis så som Eric och alla andra surfar-äss har jobbat upp sin våg-kompetens. Det är som vi inom HR ofta säger – ”det är tyst kunskap – tacit knowledge”. Den svåraste kompetensen att överföra.
EKG under tävling
Patrik satte sin nya EKG-mätare på mig under tävlingen. Appen spottade ut massor av olika grafer. Efter omfattande analys av google-läkare Patrik har jag förstått att jag inte har en sjukdom som handlar om QT-värden och hjärtrytm. Det var ju skönt att veta. Andningsfrekvensen ska enligt uppgift vara cirka 40/min och det var precis vad hag hade under loppet. Att laktat-tröskeln ligger precis under 170 slag per minut verkar vara rimligt och mitt hjärta ska enligt säkra källor fungera som en tändkulemotor.
Fler Klubbkajaker till Borås
Surrar av renoveringsobjekten från MKKs släp. Foto: Kris Levemyr
Borås Kanotklubb fick tre nya båtar från MKK idag. Tre välpaddlade VKV-båtar. En röd, helt okej och fin VKV Kåre och två VKV renoveringsobjekt i samma eller liknanade satabilitetsklass. Perfekta till nybörjare. Ungdomar paddlar dedär pråmarna några gånger och går sedan direkt vidare till mer lättdrivna skrov, men vuxna nybörjare paddlar dem ofta hela första säsongen. Perfekta! Tackar MKK, Jenny och Camilla som hjälper oss med kompispriser. BKK ❤ MKK.
Fokus på grundläggande skidteknik. Hitta koordinationen i alla växlarna, åt båda håll. Massor av tips, övningar, teknikanalys för att du ska hitta skidglädjen i skate. Max 8 deltagare – Alla får individuell coachning, varje pass.
Pris: 4.000 kr per deltagare för lägret. inkl stugboende, spårkort, enkel mat.
Resa t.o.r från Västsverige kan samordnas privat för 700 kr per deltagare.
Anmälan på info@orjansskidskola.se. Frågor? 070-234 26 89
Vi kommer till Grönklitt på torsdagen. Örjan kommer senare på kvällen, men stugan finns tillgänglig från 14.00. Vi avslutar efter ett långt pass på söndagen med lunch vid Ugglan & Björnen. Här finns mer info om resan och ett exempel på schema
Skidglädje i Grönklitt – Läger med Örjans Skidskola – Anmäl dig redan idag!
Tidstypiska skidor för 1922. ”Helvedskidor”. Nix, ingen limning – hela skidan från ett trästycke. 150% av kroppslängden. Binding med tårem i skinn och utan tåjärn. Bindning får nog bli ett särskillt inlägg…. Vallas med tjära, men detdär med valla kan nog också bli ett särskilt inlägg framöver…….
Fick 2 par skidor tidigare i somras. De har istället tjänat som inspirationskälla. Notera den s.k Huitfeldts-bindningen.
Insett att de skidor jag fått har minst två problem. De är lite för spröda för att jag ska våga köra 90 km i tveksamma spår. Behöver lite friskare virke helt enkelt. Dessutom är de för moderna, mycket tids-otypiskt korta, och så har de tåjärn, vilket inte ses på någon bild från 1922. Några som ska åka Jubileumsvasan hävdar med bestämdhet att den s.k. ”Huitfeltsbindningen” fanns 1922. Dendär gamla bindningen som påminner om vita blixtens bindningar med tåjärn. Det stöds av ganska många uppgifter från historiska källor som exempelvis patentansökningar och liknande – bindningen uppfanns långt tidigare än 1922 men användes knappt – inte tidstypisk…… Ja, vad sjutton – hur tänkte folk – kanske fanns inte pengarna till att köpa high-tech-bindningar helt enkelt. Eller var skidåkarna bara konservativa?
Kanske ändå kommer testa skidorna jag fick, tjära upp dem, bygga om bindningen, kanske. Hur somhelst var stavarna jag fick från den Svalanderska guldgruvan mycket bra, och dem kommer jag renovera – ytterligare ett inlägg kanske…..
Vilket träslag? Arrangörerna beskriver någonstans att björk var mest tidstypiskt. Kollar med experter på nordiska träslag och gamla filmer om skidbyggare som bygger traditionellt. Gran vore lättast av de nordiska träslagen. Gran är spänstigt, har bra kåda och väger lätt, men går bort pga alla kvistar. Det var ”ingen” som byggde skidor av gran. Tall/furu är ett alternativ som använts genom tiderna. I bla Telemark i Norge är kärnved av furu det mest traditionella träslaget för skidor och vissa källor från norra Sverige beskriver furu, medan andra björk. I söder verkade det vara björk som var vanligast. Även andra lövträd verkar ha använts. I fb-grupper för finsnickeri-virke kommer erbjudanden om att köpa material av furu, det verkar finnas en liten marknad där. Furu är lite lättare än björk, lite segare, och spänstigare, lite som gran och det går att få tag på bra plankor utan kvistar. Björkens egenskaper är mer otydliga. Är björken möjligen bättre på att hålla ett spann som man fixar med klossar och remmar? – Oklart om bjökens fördelar.
Bandslipen – perfekt när skidans profil jobbades fram.
Oväntad och trevlig hjälp I en fb-grupp för snickerivirke får jag hjälp – av en skidåkare i Torestorp nära Borås, som äger och driver ett finsnickeri. Stort tack Henrik! Vi bestämmer att ses vid snickeriet en lördag i september. Det finns massor av virke både i verkstan och uppe på vinden – både furu och björk. Henrik ställer den mest självklara frågen: – Vilket träslag ska du ha?
Var tvungen att bestämma mig på ståede fot där, mitt i finsnickeriet. Valet föll ändå på Björk – det vanligaste träslaget som rekommenderas av Vasaloppets organisation. Om en Västgöte åkte Vasaloppet 1922, så hade det med största sannolikhet varit ett par skidor av björk. Hoppas och tror att det blir bra. Efter 2 timmar har vi två bra ämnen, och en halvbra planka att göra en test-skida av. Vi fick leta inte bara i verkstan utan även på vinden. Där uppe låg det en stor hög med rejäla fyrkantiga stockar, prydligt staplade, lokalt virke från en släktgård. Vi tog den finaste sidan av en längre stock och till och med Henrik var nöjd med virket. Årsringarna i huvudsak åt rätt håll och inga kvistar. Perfekt. Men oj, det blev mer spill än skidor av dendär stocken. Jag vill ha så smala skidor som möjligt och sett att Ernst Alms skidor var smalare än 50 mm. Men skorna ska ju ändå få plats, så till slut landade vi på 51 mm bredd. Ämnet hade nog räckt till 70 eller 80 mm. Kanske är skidorna i smalaste laget för att vara tidstypiska, men det är ju ändå en tävling…..
Snickra skidor Därefter hyvlade vi ämnena helt plana på belagsidan. Mycket att tänka på här. Hyvling och ådring åt rätt håll så att glidet blir bra. Därefter kapade vi skidorna och jag bestämde mig för att jag vill ha skidor på 255 cm. Sagt och kapat. Vi började med att bygga testskida – göra alla moment – för att se hur allt fungerar, se om det finns fällor i byggprocessen. Det visade sig att viktcentrum flyttade sig cirka 4 cm bakåt under bygget.
Tid för kaffe, pepparkakor och skidsnack. Skidor är livet, så vi hann med lite meningsfulla ordväxlingar om livet också. Trevligt.
Vi använde flera av snickerites maskiner. Bandsågen och sedan stora bandslipen för att skapa skidans profil och brättenas utforming i fram och back. Stort fräsbord med ett rundat frässtål för att fräsa ut kanterna framför och bakom bindningen. En speciell fräs som fräste ut ett 4 cm brett och 6 mm högt hål för tåremmen. Vi satte framkanten av hålet precis bakom jämnviktspunkten enligt iakttagelser av tidstypiska skidor i fb-gruppen för deltagare i Jubileumsvasan.
Henriks fru bjöd på lax med egenodlade potatis och tomater. Underbart gott. Man tackar.
Vi måttade med näbbskorna, ritade ut mitten och började forma skidorna.
Testskidan är nu 31 mm hög under foten och cirka 9 mm tjock vid brättena. Henriks Morfars skidor och mina 30-talsskidor är cirka 8 mm. Jag tog med mig testskidan hem och ska nu koka och ånga spetsen i stora syltkastrullen för att sedan spänna fast i rätt vinkel så att spetsarna får rätt form. Då ser vi om allt är ok, om det är värt att jobba vidare med de två ämnen som ligger säkert i Torestorps finsnickeri.
Undrar om skidornas främre brätte är för tjockt för att lätt kunna böjas? Undrar om jag får ett OK spann på skidan? Hur ska det sluta?
Missa inte den spännande upplösningen i nästa avsnitt. Stay tuned med Örjans Skidskola på sociala medier.
Nu är det varmt i vattnet, semester och därför perfekt läge att utmana sig med svårare paddling – Både paddla och bada mer. Det finns flera sätt att utmana sig. Snabbare ski är ett sätt, särskilt om sommaren bara erbjuder lätt vind eller stiltje. Att utmana sig själv är ett bra sätt att behålla glädjen i paddlingen och ett sätt att motivera sig att sträva efter bättre teknik. Vissa går upp till snabb ski tidigt, andra väldigt sent eller inte alls. Ja, vi är olika, det ena behöver inte var mer rätt eller fel.
Ja, det kommer en tid för somliga, när stabilitet inte längre är en fråga – men det är få som kommer dit under sina första tio år i sporten.
“Alla” vill ha en snabb ski. Helst skulle så klart alla skis vara minst 5 km/h snabbare. Jag lägger därför, här och nu, fram det politiska förslaget att satsa på en statlig subventionering av el-surfskis med vattenjet, precis som el-cykel. Tänk att ligga på tröskelfart runt 200 watt och ändå få ut runt 400 watt framåt – det bör väl vara en bit över 15 km/h. Då kan alla fånga stora vågor. Snabbare surfskis till folket! Surfski-partiet till riksdagen!
Därför ska jag nörda in mig i en långrandig utläggning om stabilitet och fart i surfski. Jag gör som vanligt inte anspråk på att förmedla absolut sanning eller komplett vetenskaplig bakgrund, men hoppas att någon kan relatera till sin egen verklighet och ta med sig något.
Stabilitet, fart och snabba skis
Men varför vill alla ha en snabb ski? – Jo, trots allt så tävlas det i surfski, och vad som är en surfskitävling kan vara en definitionsfråga. Två surfskis inom synhåll kan vara en tävling. Vissa vill vara snabba(st), vissa vill mest bara hänga med. Några vill bara ha en stabil ski att glida runt i.
Några skrattar åt detdär med snabb ski och hänvisar till att det bara skiljer 1 km/h mellan snabbaste elitskin och en nybörjarmodell i plast när det testas på slätvatten. Ja, det är precis så. En av de bredaste, tunga modellerna var bland de första i mål på Surfski Open i Båstad, när det blåste bra för ett par år sedan. Eric paddlade ifrån oss alla i sin breda (men lätta) ski på onsdagsserien förra våren när vi hade trixig sidvind en bit på banan. Farten sitter i paddlaren – teknik och fysik.
Så låt oss räkna på det. 1 km/h på en mil – vad innebär det? – 10 km/h ger en tid på exakt 60 minuter på 10 km. – 11 km/h ger en tid på cirka 54,30. På en 20 km surfskitävling i stiltje kan alltså båtens fart förklara runt 10-11 minuter tidsdiff. Det är stora siffror när vi tänker oss en resultatlista. Ja, här är den objektiva förklaringen till att så många söker en snabbare ski.
Även känslan av fart och acceleration är påtaglig, och kan på egen hand förklara varför många söker sig till den snabbast möjliga skin.
Många nybörjare kan paddla en lite rankare och snabbare ski på slätvatten. Det är inte alltid den som är duktig i andra idrotter, utan förvånande ofta personer som inte brukar betraktas som särskilt atletiska, vältränade eller generellt framstående i idrott som tidigt fixar den snabba skin.
Vågor= Andra förutsättningar
Stability eats speed – for breakfast.
Vi tar det igen: Den stabilare båten är oftast både roligare och snabbare i vågor.
Ja, det är när vågorna kommer som allting ställs på ände. Många testar ski på slätvatten, men när vågorna kommer så blir det ändå ofta helt omöjligt att paddla på ett vettigt sätt. En av mina kompisar i Borås paddlar tämligen obehindrat en elitski (Pulse) på helt platt vatten, men behöver den stabilaste skin (Cruze) redan i vågor kring 5 m/s på havet, för att kunna ha full uppsikt på vågorna. Det är med den stabilaste skin han har roligast på havet, även i små vågor. Efter semestern kanske han kommit upp en nivå, men så är det just nu.
Erfarna K1-kanotister med förbluffande hög stabilitet i den allra snabbaste och tokigt ranka K1an börjar ofta i en snabbare intermediate ski, typ Vault eller liknande. Det är för att helt kunna fokusera på vågorna. Vissa slätvattenkanotister är förhållandevis ovana vid större vågor, medan andra kör sin K1 i meterhöga vågor utan problem – imponerande. Tillvänjningen till vågor och surfski går dock ganska snabbt för en elitpaddlare från slätvatten. Med en sådan bakgrund sitter en elitkanotist från slätvatten snabbt i en elitski, och sedan väntar oftast flera år av finslipning när det gäller förmågan att optimera fart i alla sorters vågor, innan det är stabila toppresultat även i surfski.
Fart och vågor
Ett enda missat paddeltag i den snabbare skin innebär att du förlorat mer än du kan vinna på en ganska lång sträcka. Stability eats speed……
Så länge du ligger på våg, i vågornas hastighet, paddlar du i exakt samma hastighet med den bredaste och den smalaste skin. När uppmärksamheten i den snabbare skin riktas till paddlingsteknik och stabilitet, istället för vågorna, – då kommer du missa vågor och paddeltag – och du är direkt långsammare. Stability eats speed……
Fördelen med en snabbare ski i vågor är att den länkar bättre framåt. Du glider lite snabbare ikapp och över framförvarande våg, oftast i en fart på cirka 11-20 km/h beroende på förhållanden. Högre fart innebär en större fördel med snabbare ski. Fartskillnaderna är alltså större i högre hastigheter. Det känns lite som om stabila skis behöver exponentiellt mer kraft för att bibehålla den höga fart man bygger upp i en surf. Det känns lite trögt att komma på nästa våg, och man behöver paddla tidigare och hårdare för att länka sig in på nästa våg framåt. Detta innebär att man kommer på den främre vågen lite oftare med en elitski jämfört med en intermediate, och ofta med lite mindre kraftansträngning. Skillnaden vid en lättvindstävling kan upplevas som mycket stor för den som behärskar den snabbare båten. Exempelvis när jag paddlade Boost i Kungsbackafjordens lätta vågor tillsammans med jämnstark kompis som satt i en elitski var jag tvungen att paddla max nästan hela tiden, medan kompisen mestadels paddlade ganska lugnt, eller i varje fall långt från max.
Sämre paddelteknik i rank ski
Jag ser surfski-motionärer som köpt en snabb ski. Den paddelteknik de har jobbat upp faller som ett korthus, ibland redan på slätvatten, ibland vid minsta krusning och ibland lagom när de bra vågorna kommer. Där försvinner rimligen mycket av det roliga med surfski. Stability eats speed……
Jag ser surfskimotionärer som flyttar fram fotstödet i sin snabba ski för att vinna stabilitet med lägre tyngdpunkt och mer kontakt med skin/bulben – de blir långsammare än med sin tjocka ski, och då kryper pulsen ner under den nivå som innebär bäst träning. Senaste åren har bulbarna blivit lägre i nästan alla nya skis, och det innebär att fler flyttar fram fotstödet onödigt långt fram. Stability eats speed….
Jag ser surfskimotionärer som blir stela i hela kroppen i sin nya snabba ski, och blir därför långsammare och mindre uthålliga. Stability eats speed…..
Jag ser surfskimotionärer som förlorar sitt benarbete och rotation i sitsen med snabbare ski och får därför en kortare drag-fas i paddlingen. Sämre verkningsgrad i paddlingen och mindre stabilitet. Stability eats speed…..
Jag ser surfskimotionärer som måste blick-fokusera i ett smalt synfält rakt fram med sin snabbare ski, och därför missar de fina vågorna alldeles snett framåt. Stability eats speed…..
Jag har själv varit där. Ofta. Jag är själv där fortfarande ibland. “It takes one to see one”…..
Reentry i rank ski
Ofta ber jag den som provpaddlar en båt att göra reentry i den snabbare båten. Tekniken kan vara lika bra som i den bredare båten, vågorna hanteras nästan lika bra och det börjar bli dags för nästa steg i surfski-karriären. Ja, ibland är det bäst att byta eller komplettera med den snabbare skin, även om man hade varit snabbare i hård vind med den gamla. Stabilitet utvecklas med paddling. Många klarar paddlingen i ganska grov sjö med snabbare ski, men inte nödvändigtvis reentry. Trött, stressad, brytande vågor. Det är ögonblicken när rumpan vänds ner i sittbrunnen, innan du greppat paddeln rätt, och börjat paddla, med båda fötterna utanför sittbrunnen åt samma håll – som din stabilitet i skin testas hårt. Kan du inte göra reentry i de förhållandena, så sitter du för rankt för att det ska vara optimalt. Mitt råd är då oftast att hårdträna reentry, och satsa på den snabbare båten.
Utveckla stabilitet – faktorer
De som köper en snabb ski tidigt, säger ofta att de fått rådet att utmana sig. Det är ofta bra. Genom att utmana sina gränser blir man bättre. Flyttar gränser. Men – det ska helst inte ske på bekostnad av sämre paddelteknik – för då går utvecklingen åt fel håll. Du blir mindre stabil och långsammare. Ja, det har hänt mig i perioder. Tror det är svårt att helt undvika när man vill utvecklas som kanotist.
Så vad är viktiga faktorer för att utveckla stabilitet?
Paddelteknik
Paddelteknik
Paddelteknik
Lite balans
Att slappna av
Sittpositionen
Att lära sittmusklerna att hantera instabilitet.
Paddeltekniken… … ger både fart och stabilitet. Som surfskimotionär ställs man ofta inför faktumet att – “om jag bara fortsätter paddla ganska hårt här, så går jag över vågkammen, och rätar upp mig redan i nästa paddeltag”. Ofta slutar den situationen istället med ett stödtag eller rent av en låg brace, och en missad våg. Det positiva är att det kommer en ny våg, men…. Ett sätt att träna detta är att sitta fram i en dubbel, där du kan lita på att kompisen bakom dig stöttar upp hela ekipaget. Det blir också en övning i tillit till andra människor.
Balans Ja, den som har bättre balans-sinne utvecklar ofta bättre stabilitet snabbare. Men detta har förbluffande liten effekt. Jag ser exempelvis kompisar som har påfallande stora problem att stå på ett ben när neoprenkläderna ska krängas på och av – som inte har några som helst problem med snabb ski i grov sjö. Nej – det beror mer på annat, paddelteknik till exempel.
Rätt stressnivå Genom att slappna av kan mer finmotoriska system i kroppen aktiveras, och muskelgrupper som tidigare inte varit särskilt aktiverade kan hittas av det centrala nervsystemet. Man hittar helt nya muskler som tidigare inte varit aktiva, eller får mer nytta av muskler som tidigare varit spända som fiolsträngar, och plötsligt iställer aktivares för att parera vågor. Fler muskler involveras i paddlingen och sittandet i den ranka båten. Det fungerar inte när kroppen är på helspänn i en rank ski. Nej, det handlar inte om djupavslappning eller sömn – pulsen kan vara mycket hög och medvetandegraden på absolut topp – det handlar om att inte spänna sig i rörelserna.
Hållning – Sittställning Många behöver räta upp ryggen, så att ryggraden svankar lite – det kallas ofta “atletisk grundposition”. Googla gärna. Den klassiska atletiska grundpositionen är svår, eftersom kroppen behöver böjas, men med den justeringen, bör den atletiska grundpositionen eftersträvas. Svanken i ryggen och den upprätta, stolta hållningen ger bäst förutsättningar för stabil, framåtdrivande paddelteknik.
Paddelglädje i en stabil Ski. Även med denna sitt-position……….
Utveckla stabilitet – Tips och trix
Ja, du har väl redan räknat ut det – stabilitet i surfski handlar om paddlingsteknik. Jag vill ändå dela med mig av sådant som fungerat för mig och som jag ser fungerar även för andra. Tips jag fått från andra. Som vanligt mer av “beprövad erfarenhet” än vetenskap. Dessa tips och trix vänder sig i första hand till dig som paddlar ganska bra, kanske en stabil intermediate-båt som exempelvis Boost, även i större vågor.
Utmana dig själv
Javisst – en rankare ski
eller att bygga upp sitsen med exempelvis liggunderlag eller liknande.
eller köpa en begagnad motionskajak. Bra alternativ för den med begränsad budget.
Låna en kompis ski eller K1. Ofta ännu billigare 🙂
Gå med i en klubb som har båtar i de flesta segment. Bästa tipset här!
Självklart är det positivt att utmana sig själv. Genom att paddla en rankare båt, får man en känsla för vad som inte fungerar i den rankare båten, exempelvis att sitta och vifta med paddeln i luften när man väntar på kompisen. Vissa upptäcker att man behöver bli snabbare med sitt låga stöd. Insikten att stabiliteten blir bra först med lite fart, och att slutstabiliteten är viktig där på vågkammen. Att paddla en rankare ski ger helt enkelt insikter som är värdefulla.
Du ska absolut inte börja paddla den rankare båten med fotstödet längre bort än vad du har i den tjocka skin. Absolut inga anpassningar av inställningar på båt eller paddel eller liknande för att klara av den rankare båten. Allt sådant ger omedelbums negativ effekt för din paddelteknik. Sitt gärna rankt en stund ibland, men var medveten om att du ska paddla med oförändrad teknik. Om det inte går – vänta några veckor eller månader tills du är mer redo. Kanske nästa sommar.
Sitt gärna rankt, men inte hela pass – byt båt en del av passet, och vänj dig, men kör inte långa pass i rank ski – då är risken alltför stor att du utvecklar dålig teknik, oftast omedvetet.
Paddla en tokigt stabil pråm
Ofta det som ger mest stabilitet av all trix. Ja, du kommer uppleva att det går trögt. Försök att ändå hänga med kompisarna i den vanliga farten. Hitta rätt isätt, drag, upptag. Öva in en bra teknik som är super-effektiv i framdriften. Tajma fottryck med paddelns grepp i vattnet. Öva på att rotera i sitsen med ett champagne-glas på fördäcket. Jag lovar – den teknik som ger mest fart i den tröga båten – kommer ge dig ökad stabilitet i den rankare skin senare.
När du paddlar en tokigt stabil ski, så slappnar hela kroppen av mer än i en för dig normalrank ski. Det innebär att du övar upp tidigare kanske spända eller icke-aktiverade, muskler i höfter, rumpa, rygg, bål. Du kan paddla långa pass i den tokigt stabila båten och öva upp stabilitet på detta sätt. Gör gärna övningar som utmanar stabiliteten, som exempelvis att paddla-rotera 360 grader i sittbrunnen.
Det är kombinationen av att både öva upp stabiliteten i en tokigt stabil pråm och att även utmana sig själv i en rankare ski som ger resultat i bättre stabilitet. Tidsmässigt rekommenderar jag att lägga mer tid i den tokigt stabila båten än i den ranka båten du utmanar dig i. Det ger snabbare resultat.
Paddla mycket, ofta, länge
Stabilitet verkar komma automatiskt – ju mer man paddlar, utvecklar sin teknik och bara sitter/paddlar i båten – desto mer utvecklas stabiliteten. Det brukar förklaras med att nervsystemet aktiverar fler muskler på ett bättre sätt, lite som en ”biofeedback”.
Samma gäller när det kommer vågor. Paddla mycket i vågor, så kommer stabiliteten i vågor. Om du bara paddlar på slätvatten, så utvecklas stabiliteten i vågor bara måttlig – oavsett hur mycket du paddlar.
Utveckla paddelteknik
Allt återkommer till den mest gundläggande kompetensen för stabilitet – paddelteknik. Öva teknik, filma dig själv, kolla youtubeklipp från etablerade surfski eller K1 coacher. Ta lektioner och få en erfaren blick på din teknik, nya infallsvinklar och resonera med den du tar hjälp av.
Sammanfattningsvis……
… kan det vara fantastiskt roligt att sträva mot att kunna paddla snabbare ski – en snabbare ski ger så mycket tillbaka – men vägen till den snabba skin, ska gå i lagom takt.
Paddelteknik är grunden till allt här.
Mycket tid i olika båtar är positivt.
Skillnaden i fart mellan olika skis märks tydligt för den som kan paddla och är en viktig faktor även på ett motionslopp.
Stabilitet i vågor är något helt annat än stabilitet på slätvatten.
Kompisar undrar – Hur hårt måste det blåsa för att paddla surfski….? Dendär extremsporten du håller på med……………?
Alltså, grejen är ju att man alltid kan paddla, så länge det finns öppet vatten. 95 gånger av 100 när jag paddlar är det ungefär såhär. Det är vad jag gillar. Så vill jag ha det. Javisst ja, ibland regnar det eller är lite kallare, men ja, ni fattar.
Ibland är det en social tur som denna, ibland kör vi intervaller, ibland kör jag en längre runda i ett tempo som liknar lugn löpning. Fokuserar på paddelteknik, rensar huvudet, gör några reentrys när man blir varm, letar ofta upp några små vågor att leka lite på. Det ska vara fina förhållanden. Jag letar oftare harmoni, teknik, flow i vågorna än dedär extra adrenalin-topparna. Javisst, jag letar större vågor och adrenalin också – men inte lika ofta. Faktiskt ganska sällan.
Surfski är ungefär lika extremt som längdskidor.
Runt udden, bakom oss var det 30 cm höga vågor – nybörjarvänliga när kompisarna satt i varsin Cruze X.
Det är sällan som hela paketet med bil-logstik och downwind plockas fram – det tar helt enkelt för mycket tid, men är fantastiskt när vi får till det i stor grupp. Det blir lite som julafton. Ja, precis som med julafton så skildras den mer än en vanlig tisdag i januari – därför kan en utomstående betraktare tro att vi svenskar firar julafton oftare än vi gör. På samma sätt blir det med surfski – detta inlägg är ett nedslag i vardagen, en måndagkväll utan semester. Mitt sätt att skildra vad surfski egentligen är – oftast. Denna kvällen övervägde vi att paddla downwind från Getterön till Apelviken, men vi körde ut och in istället. Det blev bra. Vi var så nöjda när vi kom in igen. Fina harmoniska leenden.
Tack till Daniel Er som fotade och körde bil på denna kvällstur.
Nej – inte särskilt stora vågor. Inte särskilt extremt. En ganska typisk kvällstur.
Inget körkort och fast hemma i Borås. Såg ut att bli bra vind hela helgen – kändes helt kass att missa Leffes race som tillkom i besvikelsen av att inte kunna rejsa Bellevue Ocean Race på andra sidan sundet. Paddla slätvatten hemma på sjön en sådan helg……. Nej….. Hörde att Johan Eltes skulle köra ner, och Filip var sugen på dubbel – och Aterra-Zest-dubbeln var så klart ledig. Det är ju ändå bättre att paddla dubbel i ett singel-race än att sitta hemma och deppa. Bara att sätta sig på tåget med paddeln och stora väskan och joina Filip och Johan i Varberg. Gött gäng. Jag var säker på att Filip skulle klara stora och svåra förhållanden i baksätet på Zest. Han paddlade Älgöfjorden i hård vind förra sommaren i sin Swordfish, och kom in med ögon stora som tefat. I onsdags var han snabb och effektiv i reentry på onsdagsserien. Det blir en upplevelse för honom – för oss båda…..
Johan Svärd går imål på ett värdigt sätt. Foto: Magnus Persson
På parkeringen i Ängelholm – Klitterhus blåste det hårt, trots att parkeringen ligger i lä bakom stora sand-klitter. På stranden och sanddynerna var det sandblästring i ansiktet. Vågorna var vilda – de bröt långt ut. Magnus fina bilder berättar precis hur havet var. Dendär känslan att det är något stort på gång infann sig. Spänning i luften, nervösa skratt, superlativ i varje mening. Magnus kallade oss för galna och flinade ikapp med oss alla.
Leif beskrev banan, vindriktning, korsvågor och karaktär på banan. Först paddla rakt mot spetsen av Bjärehalvön, Torekov och Hallands Väderö – en kilometer ut, snett mot vågorna. Vi skulle så långt ut att vi kom utanför skyddet från Kullen. Är det för svårt så går vi mot Jonstorp istället. Sedan faller vi av, med vinden – mot det stora vattentornet i Ängelholm. Där väntar vi, och lägger oss på en startlinje. Efter starten är det först stora rullande vågor med massor av mindre vågor både på framsida, baksida och uppepå storvågorna. Där gäller det att plocka de små vågorna som går i rätt riktning. De stora vågorna går i helt fel riktning mot södra delen av viken vid Jonstorp. Även om farten oftast är det man ska satsa på i surfski, så blir det tokigt långt om man väljer att gå med de största vågorna, så de får passera och vi blir tvungna att ta dem lite i sidan – ett störande moment. Från början är det mestadels två vågriktningar. De stora rullande vågorna mot Jonstorp, och de mindre vindvågorna med riktning mot Skälderviken, i den norra delen, längst in i viken. Eller, små och små, mer än en meter var de i alla fall, nästan alla dessa vågor. Ibland kan man komma på en halvstor våg på nästan två meter i hyffsat rätt riktning. I brytpunkterna blir det mycket brant på framsidan, med en massa vitt skum. Leif har varit med förr – “ta inte den vågen”. I takt med att man korsar viken och kommer närmare så kommer även vågor liksom från Torekov. Vågor som studsat från andra sidan av viken. Havet kokar mer och mer. På slutet grundar det upp betydligt och vågorna bryter långt ut så det gäller att hinna undan dem, och komma tillräckligt långt år vänster/norr så att man går fritt från bryggan, och undviker stenarna till höger/söder om bryggan.
Banan i form av Johan Svärds GPS-spår på strava.
Väl i Arild lastade vi av och vadderade in sitsen med liggunderlag och silvertejp, så att den stora sittbrunnen inte skulle bli som en tvålkopp att sitta i för Filip med en rumpa på cirka 60 kg. Med mina styva 80 kg i fram kunde vi konstatera att båten kommer tippa ner i vågorna och vilja surfa tidigt. Johan Svärd kom direkt till Arild med två skis på taket. En helt nyinköpt Vault i lättaste kolfiber-materialet. *Stekhet*. Det blir svårt att hålla Johan bakom mig i sommar. Senaste två somrarna har jag haft Johan som riktmärke – är jag före eller nära honom, så har jag paddlat bra. Vi hade flera nära kamper förra sommaren och paddlade RM i dubbel tillsammans. Fjärilarna i magen lugnade sig lite när Johan kom.
Skepparmöte och Leif repeterade och pekade ut våra riktmärken. Sedan var det bara att lägga i. Vattenytan höjdes och sänktes inne i hamnbassängen. När vi rundade piren kom det stora rullande vågor och där började fokuset på vattnet, vågorna – ett fokus som inte kan släppas förrän vi står på stranden. Det var en mäktig kraft att paddla ut där, när vi rundade piren. Filip tjöt av upphetsning och vattnet kittlade i armhålan när vi var tvungna att stötta i den sneda motvinden. Hade vi varit två erfarna paddlare, hade vi inte behövt stötta mer än möjligen något enstaka litet stödtag, men nu fick vi stötta i varje stor våg. Att stanna för att vänta på de andra var INTE att tänka på. Vi behövde ständigt den stabilitet som ett fast och hårt paddeltag framåt ger. Tittade bakåt men såg ingen. Fortsatte framåt och räknade med att de andra var rakt bakom oss. Efter en stund blev vågorna märkbart större och när jag flyktade vågriktingen, så var det tydligt att vi började komma ut från vindskuggan från Kullen. Ok – då kör vi. Såg långt till höger, i utkanten av siktfältet att det var kanotister som också föll av, men kan inte avgöra om det var Johan Svärd eller Leif jag såg tillsammans med Johan Eltes. Filip började hugga ganska hårt med spaden, nästan lite okontrollerat – hela båten krängde kraftigt. “Lugn” ropade jag och började sikta på de små vågor som gick i riktning mot Skälderviken på den norra delen av den långa sandstranden, långt där inne i viken. Vi försökte med en första större våg i skaplig riktning, men fyllde båda sittbrunnarna i en tydlig broach – skin svängde okontrollerat vänster när bakomvarande våg fångade aktern. Nytt försök – små vågor leder till större. Bland de mindre vågorna på i medeltal en meter fannsett vågsystem men vågor i cirka tre olika riktningar, mot Skälderviken, mot Ängelholm och och med de stora vågorna mot Jonstorp. Vi fick några riktigt bra, större vågor – inte de största som såg ut att vara lika stora som hus, men några av dedär rullande vågorna som ändå känns jättestora. Det var branta vågor som vi inte kunde hänga uppe på genom att luta bakåt och brejsa. Så nosen grävde djupt i framförvarande våg och jag satt med vatten till midjan flera gånger. Problemet är att det sällan är snabbaste sättet att surfa så, men det är kanske det roligaste 🙂 För att vara snabb i de stora vågorna ska man oftast inte ta surf på de brantaste vågorna, för de leder alltid till att nosen dundrar in in nästa våg och begravs djupt i vattnet. Lägesenergin vi kämpat till oss används då för att trycka ner hela skins nos i vattnet, istället för att bli fart. Det syns i filmen att Filip stöttar mycket i denna delen av banan. Han hinner inte riktigt med att paddla och synka paddlingen i den takt som krävs. Det är naturligt. Adrenalin gör kroppen stark, men inte avslappnad och inte benägen att lära sig från nya små signaler från vågorna och båten. Vi synkade nästan inte paddlingen alls. Filip stöttade ibland när vi egentligen behövde fart och paddlade när vi egentligen behövde låta en våg rulla under oss. Nyckeln till bra paddling är att paddla synkroniserat. Fokus på synk löser 80% av våra problem. Började ropa på Filip. Det lät ungefär såhär:
Ovan, Filips film från de första minutrarna ute i vågorna.
Det gick lite bättre. Vi kunde lättare börja fånga de mindre 0,5-1,5 meters-vågorna. Små leder till stora…….. Ja, jösses. Det dröjde så klart mindre än en minut efter att Filip på riktigt börjat synka paddlingen tills vi satt på toppen av en av de stora. Filip tjöt av allt adrenalin och glädje där bak. Örjan bromsade järnet. Stämningen i båten just då var inte riktigt på topp. Tur att Filip hade fullt upp med att stötta, annars hade han nog drämt paddeln i huvudet på fegisen i framsätet. Där hade han suttit på toppen av drömvågen och blev bestulen på den – mitt framför näsan. Ja, en såndär you-tube-våg som i Sharon Armstrongs filmer. Jag halv-ljög, och sade bara – ”Fel Riktning!”. Sanningen var att jag faktiskt inte vågade surfa en sådan våg. Stor risk för dundervurpa i vitt skum. Vi kom på de små igen, jag skrek något om att synkning är nyckeln till vågorna. Budskapet hade nått fram.
Synkning ja, varför? Ett synkroniserat paddeltag ökar farten mer i ögonblicket än vad två osynkade paddeltag gör i två olika ögonblick. Det är samma fysik-teori, eller biomekanik som i exempelvis dubbelstakning på skidor. Desto mer kraft du lägger i stavarna första tiondelen efter att spetsen gått i snön, och handremmen sträckts ut – desto högre fart. Det är effekt-peakar som ger fart. Lite som att kraftiga vindbyar ger stora vågor, även om medelvinden kanske inte är så stark. Synkroniseringen av paddlingen måste vara på samma sida för att det ska bli ett helt synkroniserat tryck. Det är nästan omöjligt att synkronisera paddlingen genom att paddla på varsin sida hela tiden. På samma sätt så stöttar man på samma sida, för att få bättre effekt, alltid. Nyckeln till både fart och stabilitet ligger alltid i att paddla synkroniserat i en S2 (Dubbel-ski).
När vi nu började få till synkningen insåg jag att vi hade tillräckligt med fart för att snart sitta på toppen av en av de stora vågorna. Mycket riktigt. Jag bromsade. Filip paddlade som en ursinnig galär-slav där bak – och frustade som thuren Ferdinand när han satt sig på en geting. Visst kom vi på, mitt i brytningen där vågen är som brantast, med massor av vitt vatten. Hur det gick? Jodå – vi brejsade på varsin sida så klart. Vurpan var ändå kontrollerad. Vågen tog oss långsamt. Ena foten i fotremmen och handen på skin hela tiden. Vi välte snett framåt, med vågen och blev direkt tvungna att välta skin över oss, så att vi fick vinden i ryggen. Det satt i ryggmärgen hos oss båda sedan onsdagens tävling med reentry-inslag.
Bild från Webtrack. Ja, vi låg före de andra i början, eftersom vi inte kunde vänta…..
Vi hävde oss upp samtidigt. Var helt överens om att vila någon minut. ”Reset mindset”. Ett behov vi faktiskt hade hunnit prata om i vågorna några minuter tidigare. Vi pratade om att vi måste synka paddlingen. Att små vågor leder till stora. Vi fokuserade på andningen. Andas ut långsamt och länge i varje andetag. Parasympatiska nervsystemet aktiveras vid utandning. Pulsen sjönk. Vi kunde båda känna hur stresspåslaget klingade av. Kontrasten mot tidigare stress gjorde att en känsla av harmoni infann sig hos oss där på mage över skin, mitt på det rytande havet med massor av vitt vatten omkring oss.
Reentry i dubbel. Det finns flera sätt. Snabbast är synkroniserad uppgång – allt sker samtidig, pang iväg. Proffsen gör så. Såklart. Det vanligaste är dock att en kör reentry och en stabiliserar. Sett och hört olika bud på vem som ska börja. Filip ville stötta liggande i vattnet hellre än sittande i sittbrunnen och stötta med paddeln, så jag började. Jag kom upp, men – kunde inte räta upp skin till plant läge – trillade ner igen. Kollar bak, liggande lite snopen där i vattnet igen. Filip ligger på mage med skin under sig, men hela höften är på våg-sidan av skin och huvudet är i höjd med sittbrunnskanten på andra sidan. Skin lutar nästan 45 grader. Filips upplevelse var att det inte gick att ligga mitt på skin över sittbrunnen, eftersom man tror att de stora vågorna ska välta hela ekipaget framåt. Nej, man måste ligga mitt över skin när kompisen sätter sig upp, och ja, det går att parera så att inte vågen gör att du dyker framåt, över skin. Instruktionen till Filip blev alltså: -”Snoppen Innanför!” Vilket betyder att den ska vara innanför sittbrunns-sargen, och därmed blir viktfördelningen jämn. Då var vi snabbt igång igen.
Efter 30 sekunder ser vi Leffe nära, till vänster. Filip ville köra förbi och Örjan ville ta rygg. Vi lyckades ta rygg eftersom vi nu hade synk en majoritet av tiden. Det var bara när vi hade chans på en stor våg som synkningen failade, vi blev instabila, och tvingades bromsa på väg in i många större surfvågor. Om vi kommit på några av dedär stora vågorna, så hade vi varit före Leif, det hade inte varit omöjligt för oss, fördelen med dubbeln var tydlig i dessa vågorna. Tricket för att komma på våg med S2 jämfört med S1 är att trycka mycket hårdare i paddeln, istället för att öka frekvensen som vi båda är vana vid i S1. Några centimeter längre paddel eller lite större blad kan hjälpa, men är inte nödvändigt. Alltså att metodiskt hålla frekvensen nästan lika låg som innan, men istället öka trycket i paddeln, liksom gräva djupare. Mer grundfart, eller moment i den större båten gör att S2an liksom segar sig på dendär snabba vågen, till synes lugnt och metodiskt jämfört med en S1. Vi hamnade lätt i osynk när Filip ökade frekvens, och snabbt satte i motsatt blad. Båten började rycka och vicka i sidled, när vi tryckte och lutade båten åt motsatt håll. Då blev det rankt och sitsarna kändes hala, som att sitta i en tvålkopp för oss båda. I S2 är det viktigt att båda roterar i sitsen utan att trycka ner den sida av skin som man paddlar på och har fot-tryck. Det är lätt att det blir så. Man ser ofta hur en surfski vickar i sidledd när kanotisten tar i för att paddla snabbt.
Här flyter vår S2 in till stranden. Vi simmar in…… Foto: Magnus Persson
Målgången ja….Från vårt perspektiv såg det ut som om vi kom rakt mot huset, men när vi väl såg bryggan mellan några stora vågor, så var vi nära den, och alldeles för långt till höger. På väg rakt mot de stora stenarna. Jag lossade då legleash i farten. Vi blev tvungna att svänga ganska mycket vänster. Det gick egentligen inte att paddla i sidledd där, eftersom brytande vågor förr eller senare då skulle fånga oss. Vi började paddla stenhårt sent, men vi hade också fel vinkel eftersom vi sneddade. Vågen kom snett bakifrån och välte oss med sitt vita skum. Det var oundvikligt. Vi lyckades hålla skin båda två i flera brytvågor, men sedan tappade Filip greppet. Jag kunde hålla fast i skin ytterligare en eller två brytvågor. Sedan slets den ur händerna och flöt snabbt in mot stranden. Det syntes att den flöt över några av de minsta stenarna.
I vågskummet fick jag plocka ner allt i magfickan på flytvästen igen. Tur att allt var surrat. Flare, tejp, telefon, visselpipa, energi-gel, allt flöt omkring i en faslig oordning. Prylarna i snöre hade kunnat slå ut en tand eller göra en blåtira. Simma in var ganska okomplicerat, även om paddeln är bökig att simma med. Filip är bättre simmare än mig, så han tog min paddel. Vi får öva in dendär simtekniken med vingpaddel som cirkulerade på nätet för ett tag sedan:-)
Allt annat än sandstrand är uteslutet när stora vågor rullar in.
Sammanfattningsvis:
Synka allt i dubbeln.
S2 är ett lagarbete. Kul att paddla och uppleva tillsammans.
Psykologiska dimensionen av surfskisporten när det är stora förhållanden är häftig.
Håll upp långt vänster/norr innan bryggan vid Klitterhus.
Fluortanten rekommenderar att byta flytväst till en med stor ficka som kan stängas med blixtlås.
Nu har anmälan öppnat för den första av säsongens kurser. Kursen vänder sig till dig som snabbt vill få en övergripande koll på surfski, och komma ut i de vågor som utmanar just dig.
Sol, inte sådär svinkallt och perfekta spår. Konstsnön har gett oss en extra säsong här i Västsverige. Kan livet vara bättre?
Vältränad efter flera månader med snö och skidspår, och god teknik som slipats hela säsongen. Våren har den bästa skidåkningen. Personligen känner jag att motivationen att köra stenhårda och långa detaljplanerade pass minskar, men suget att komma ut blir desto större. Långa pass i solen, gärna tillsammans med kompisar, och en lång fika i solen efteråt.
Korta rusningar i uppförsbackar. Driva upp hög fart i stakning innan en fin kurva att trampa runt i. Fartrekord i en nerförskurva. Ja vårkänslorna kommer gärna fram. Jag låter oftast träningspassen på våren styras av vad som är roligt, för stunden. Det blir ofta stenhård träning, och ofta mycket slapp träning – men alltid givande på något sätt för hälsan.
Skidåkning med vänner. Bästa vår-skidåkningen.
Isföre eller smör-snö? Ja, det är oftast valet man har. När det är kallt på nätterna så fryser den mycket blöta och grovkorninga snön till is. Tidig morgon är spåret knallhårt och som gjort för nya KOM på Strava. Farten har en grym tjusning och för mig som gjort mina 10.000 timmar i sporten, är det favoritföret. De flesta som är nya i sporten kan ha svårt att hantera skidorna på is – de hoppar och slinter. Svårt att få fäste i is-spåret och svårt att få kantgrepp i skate.
Därför gillar många att åka mitt på dagen, när solen kommit fram, det kanske är 6 plusgrader så att långkalsongerna kan lämnas hemma. Då är spåret blött och mjukt. Det går inte så rysligt fort och det är lätt att få fäste i klassiskt och lätt med kantgrepp och glida på en skida i skate. Lätt att åka skidor tekniskt bra helt enkelt.
Många vill ha detdär mellan-föret. Perfekta föret. Ja, ni vet på morgonen eller förmiddagen när det fortfarande går snabbt och lätt, men det översta lagret av snö börjat smälta och bli tillräckligt mjukt för att det ska bli lättare att hantera skidorna, få grepp, fäste och kunna glida på en skida. Titta på prognosen och se när plusgraderna börjar komma, då är det någon timme med perfekta spår. Tidigare på våren är det oftast mer kyla i spårbädden, och tidsluckan med perfekt före är längre. Mer kyla i skatebädden kan innebära att det ibland krävs flera plusgrader innan översta snön mjuknar det minsta i skuggan. Det blir en chansning på morgonen om man lyckas pricka det perfekta föret 😉
När solen går ner, kommer ofta minusgraderna. Då fryser snön som den ligger. När det är djupa spår efter dagens åkare blir skatebädden helt omöjlig att åka på. Nej ingen vanlig människa klarar av att skejta i sådan ojämn is. Lite lättare i klassiskt. Därför krävs oftast att spåren prepareras i samband med frysningen på senare eftermiddag/kväll. Snälla – åk inte skate direkt efter spårmaskinen då. Du gör djupa spår som snart fryser till knallhård is. Det blir omöjligt för alla dem som vill skejta senare under kvällen och morgonen – ända tills snön är lika lös igen dagen efter. Eller så måste spårmaskinen göra om arbetet.
Vallningen är helt okomplicerad. Skate och glid – se bara till att ha grov struktur på skidorna. Jag rillar s.k. bruten struktur med alla gängstänger jag har. M3, M5, M8. Därefter swix-rillern med 1mm och/eller 2mm med hårt tryck. I isföre bromsar inte rillerna särskillt mycket, men i blötföre har de stor betydelse för glidet.
Fästvalla är lika okomplicerad. Rugga belaget med sandpapper, ca nr 100. Spreja på ett grundklister ganska tunnt. Därefter lägger man dagens klister. Där är grundvallningen som du inte behöver göra om på hela våren. Universalklister från Rode (Multigrade) eller Swix (VM82) är perfekt om det är is. Rött klister är bra när det är rent blötföre. Det röda klistret kan behöva kompletteras med silverklister som är bra mot smuts. Om du har fluor i klistret så skyddar det också mot smuts. Oftast åker skidåkare på blandningar av olika klister. Du kan alltså köra på det klister du har på skidorna – bara dutta i lite av det klister som verkar vara lämpligast att komplettera med just idag. Kör utan omvallning när föret är liknande som förra gången och det fungerade bra då. Oftast kan man åka cirka 10-15 mil utan omvallning.
Jag låter skidorna ligga kvar i takboxen såhärårs, så att jag kan komma ut snabbt.
Ja, vad ska man säga…. ska man åka klassiskt så är det klart roligast i denna typ av terräng.
Limbyspåret är ett gammaldags spår i Grönklitt. Skoterbredd och granar nära inpå. även lite fart upplevs som hög fart. Under snön är marken ojämn, så det är många gropar att liksom gunga ner i för att öka farten – ”trycka”.
Stavfästet är ofta halvdåligt, så preppa med stora trugor och lär dig sätta staven nära skidan/skon där spårkälken tryckt till snön, så att det är lite hårdare stavfäste.
Limbyspåret som Segment i Strava.
Limbyspåret är en runda på cirka 9,5 km, men det är bara segmentet ovan som är den gammaldags åkningen, cirka 2 tredjedelar av rundan. Denna del är mestadels uppför, så var inte rädd för att ha mycket fäste på Limbyspåret.
”UR SPÅR” – en på vissa orter starkt rotad tradition med rötter från äldre tider. Bosjunov-slagsmålet verkar ha gjort att jag får fler frågor om vad som egentligen gäller i spåret här hemma.
Några skidåkare, låt oss kalla dem ”arga gubbar” håller fast vid ”ur-spår” som någon sorts natur-lag. Ni vet de som tycker att det ska vara som det alltid varit, i någon sorts 50-tals idyll som aldrig funnits på riktigt. Ja, även de som tycker att skidåkning i solen en söndag kl 11 handlar om den starkes rätt, och de som alltid bara hävdar sina egna eller sin familjs rättigheter. Han (kan även vara en hon, men ja, kanske lite oftare en han – aldrig en hen) är tillräckligt snabb för att åka ifrån de långsamamre motionärerna, men samtidigt tillräckligt vinglig för att ha lite svårt att åka utanför spåret. Just därför är detta en vanlig fråga som jag får vid skidlektioner. De flesta har sett någon situation där en gubbjävel gormat på någon, eller själv drabbats. Självklart är de allra flesta ute i spåret glada och trevliga – men visst finns någon ynka procent arga gubbar där ute.
Ur-spår-regeln var logisk när snön låg meterdjup och endast ett spår, gjort med skidor och stavar fanns. Den som kom ikapp var då hänvisad till att pulsa meterdjup snö, vilket är mycket långsamt, så det mest rimliga är då att den som blev upphunnen helt enkelt klev ur spåret och släppte förbi. I sådana spår är så klart denna gamla sedvänja fortfarande rimlig. Men inte i moderna spår, gjorda med pistmaskin eller skoter med breda spårkälkar och manchestermönster. I moderna spår går det att komma förbi ändå.
Ja, när jag började åka skidor 1981 fanns fortfarande skyltar vid spårcentraler om vad som gällde i just det spåret. Det var inte ovanligt att ur-spår-regeln faktiskt gällde. Det är 40 år sedan. Ett annat samhälle. En delvis annan sport, med andra förutsättnignar (smalare spårbädd) och delvis en annan värdegrund.
Vad som gäller– min uppfattning – Alla är välkomna! – Det finns plats för alla. (Utom de idioter som prompt ska promenera utan skidor, gärna med en otät hund eller rida på bajsande hästar mitt i spåret – men det är en annan fråga.) – Det är som vanligt, i trafiken och i den alpina backen – den som kommer bakifrån med högre hastighet har ansvaret för att omkörningen går rätt till. – Det är naturligt att den som är snabbare också har lättare att komma ur spåret och köra utanför några meter, än den som är nybörjare och fortfarande lite långsam. – Underlätta gärna omkörningen genom att sakta in lite om den omkörande behöver komma in i ditt spår efter omkörningen. – Vi åker skidor för att det är roligt. Glädje i spåret uppskattas av nästan alla. – Acceptera att andra faktiskt av olika anledningar väljer att stanna ibland, det är tillåtet. När du stannar – håll dig ur vägen för dem som åker i spåret. Även den som stannat har rätt att uppehålla sig på spårbädden. – Det är oftast inte farligt att passera ganska nära – spåret är ofta ganska trångt. De snabbaste åkarna har koll, även när de passerar med vad som kan upplevas som små marginaler. – När det är trångt, håll koll på dina stavar, vifta inte med dem åt sidorna om du kan undvika. (Det är anledningen till att vi instruktörer ofta är hårda med att inte svinga armarna snett i åkningen.)
När gäller då ur spår? – Bara vid tävling med intervallstart. Punkt. Nej – ingen annan gång. Inte exempelvis masstart, jaktstart, långlopp, sprintfinaler. Inte när jag håller på att sätta pers på 5-km rundan.
Använd gärna skatebädden vid omkörning.
”Jag vill inte vara ivägen” Ja, det kan vara en sympatisk inställning – men alla är överens om att du är hjärtligt välkommen och lika viktig som alla andra, så snälla – be inte om ursäkt för att du inte är världsmästare. Om du är en långsammare åkare som åker klassiskt, och vill vara så lite ivägen som möjligt, är det ofta bäst att välja det klassiska spår som är längst ifrån skatebädden. Det ger de snabba åkarna större möjligheter till omkörning, flera omkörningar i bredd samtidigt. Om det bara är ett klassiskt spår med skatebädd, så kommer omkörande åkare göra omkörningen på skatebädden. Ja, det kan bli lite knöligt vid saxbackarna, men då gäller fortfarande att det finns plats till alla, och de snabba åkarna har oftast koll framåt.
Vissa uttrycker det som att – det är det snabbspår till vänster och långsam-spår till höger. Det stämmer på de flesta ställen, men det finns många undantag. Olika anläggningar har har helt enkelt olika slingor.
Ganska ofta ser man att vänliga nybörjare väljer att gå ur spår för att vara snäll – vilket leder till att båda helt plötsligt är ”ur spår”. Bättre att bara hålla sin linje och låta snabbingarna passera som de vill.
Vi skidåkare vet att det i början är svårt med balans, teknik, långa skidor, stavar, bakhalt och samtidigt uppsikt. Därför är det den som är mer erfaren och snabbare som väjer.
Så, hur gör vi med de ”arga gubbarna”? Det är inte alltid lätt att hantera en på flera sätt obalanserad gubbjävel. Jag är inte expert på det, men här kommer några förslag att testa. – Hejja glatt. – Glada tillrop om det fina vädret eller de fina skidspåren. – Ignorera idioten. – Fråga vad han vallat med eller hur man gör för att bli så snabb. Ironi når som bekant sällan fram till typiska gubbjävlar av båda könen. Det kan vara ett problem eller en källa till din grupps senare munterhet. – Bjud på varm choklad. – Den Norska varianten är också bra – ”Det är plats till alla”.
Javisst- alla får plats i spåret, men lämna gärna lite mer plats än detta glada gänget just här. Javisst, det händer att teknikgrupper tar lite för mycket plats i spåret när vi står i grupp.
Faktaruta. Saxat ur Svenska Skidförbundets regler: Vid alla tävlingsformer är obstruktion förbjudet. Obstruktion definieras som att avsiktligt hindra, blockera, attackera eller knuffa annan tävlande med någon del av kroppen eller skidutrustningen. 343.10 Passering 343.10.1 Under en intervallstartstävling ska en åkare som blir omåkt lämna fri väg vid första begäran. Detta gäller vid tävlingar i klassisk teknik även där det finns två spår och vid tävlingar i fri teknik där den som blir passerad kan behöva begränsa sin skaterörelse. 343.10.2 I alla andra tävlingar gäller att vid passering får ingen tävlandehindras. Ansvaret för en korrekt passering ligger på omkörande åkaren. Den omkörande åkaren måste ha sina skidor framför den omåktes skidor innan bästa linjen kan återtas.
Ta chansen att vara med på skatekurs i Skidome. Nybörjarkurs 2*90 min. Onsdagar 10 & 24 feb, 18.00. Fortsättnignskurs 3*60 min. Lördagar 15.00 med start redan nu på lördag den 6 feb.
För att hänga med i fortsättningskursen ska du kunna åka de olika växlarna i skate. Det brukar vara 2ans växel som är svårast, och kan du åka den någorlunda på ena sidan så kommer du vara precis i målgruppen för fortsättnignskursen. Ja, kanske att du bommar växeln ganska ofta, men det är ju det vi ska träna endel på.
Nybörjarkursen kommer utgå från att hitta balansen i skatesteget, hitta hävstängerna, glida, och lära oss 3ans växel. Vi går igenom grunderna på 2ans växel, och övar i uppförsbacke.
Kurskostnad: 1000 kr + entré till skidome. Du som har månads/årskort eller klippkort använder det – övriga betalar entré via Örjans Skidskola. Enstaka tillfälle 350 kr + entré
Vad är då bättre än att ta hjälp av gamla storrännare som hänger med i hur sporten utvecklas och som även teknik-tränat med mig sedan 1989. Igår blev det skate. Dagens intryck: – Jag behöver jobba mer disciplinerat med överkroppen. – Japp – mer styrka behövs i överkropp. – Syreupptagningen. Mer hårda intervaller alltså. – Effekt/Viktförhållandet. Sluta med kvällsätandet. – Ja, jag åker tekniskt bra – på vissa sätt stabilare än när jag tävlade med eliten. – Utför står jag mig bra. ”Det är sen gammalt”. – Kunde coacha kompisen till bättre teknik i flera mindre detaljer – trots en redan bländande åkning. – Grymt imponerad av de skid-kompisar som lyckats behålla syreupptagning och fysik mycket nära den nivå vi en gång hade.
Allt kombinerat med mycket mjölksyra för min del, och viktigast av allt – update om hur livet levs, vad som är viktigt i livet – ja, allt detdär som gamla vänner ger varandra. Tack kompis, för en fin runda i spåret.
I kraftledningsgatan, Ulricehamn är utmaningen att aldrig sladda, bara trampa runt i kurvan.
Då måste linjen i kurvan bli rätt. Håll ut höger så mycket som möjligt i ingången till kurvan. Om man ska bromsa, så gör man det i ingången till kurvan.
Snedda seda in till innerkurva. Javisst där sladdar jag i klippet här…… Hitta den mjukare snön innanför motionär-sladd-linjen och trampa maximalt. Det gäller att verkligen hålla emot fartens kraft med den yttre skidan. Mjölksyra i höger lår.
Här är ingångsfarten i kurvan 47,6 km/h. Det är grovkornig snö, alltså små grovkorniga snöklumpar, nästan som iskristaller, och den lösa snön är sockrig. Notera att det är tydliga spår från tidigare åkare långt in i innerkurvan – där – långt in i innerkurvan är det alltid bra snö i alla kurvor. Det är sedan gammalt.
Äntligen! Tack alla frivilliga snöhjältar och kommun-anställda snömakare! Nu 1150meter på Borås skidstadion. Nu kan vi börja ha skidlektioner i Borås utan att vara alltför mycket ivägen för höst-stressade skidåkare.
Såhär skrev en tidigare deltagare från ett av mina skateläger om Borås Skidstadions spår när det fortfarande bara var 900 meter: ”Men jäklarns vad fin skatebanaSå glad jag åkte hit! Tack för tipset! Perfekt topologi för skate ju! Först 4an, sedan 3an och sista knycken på 2:an. Sedan 4an bort till vändningen, 3:an nästan upp på krönet – några 2:an också och sedan 4:an i mål. Och tekniken satt kvar på den nivån jag lämnade den i våras”
Själv kör jag kör 3an från start och oftast lite 2an innan krönet, sedan 3an och lägger in någon 4a innan vändningen. Sedan 3an och eventuellt 2a innan krönet om jag är trött. Laddar med 3an , 4an,5an och sedan fartställning. 3an in i mål. Om jag inte kör ett helt varv på bara 3an…. Ja, ni som vet – ni vet.
Visst räcker entusismen tidigt på säsongen för att köra några riktiga pass på spår kortare än en kilometer – eller vad kallar man ett spår på 450 meter som man vänder på? Är det 900 meter? Självklart. Upplevelsen att åka andra hållet är helt annan – andra tekniker och andra övergångar mellan teknikerna – olika utmaningar i olika åkriktning – och hej – naturen ser faktiskt annorlunda ut åt andra hållet.
Coronasäkrad träning efter fredags-taco. Äntligen är hopp-skate-backen vid lilla pumphus-berget igång för i år. I år går den i spåret närmast tunneln. Lite mindre skitskoj för mig, men jag såg att det passar motioneärerna bättre. Bra idé – snöhjältar!
Spåret vid Skidstadion i Borås Spåret på Borås skidstadion börjar hitta sina former – det läggs ut likadant varje år nu, med små variationer. Tycker att Borås SK hittar den optimala spårdragningen bättre för varje år. Tricket är att hitta en bana som vi som åker med god teknik och fart (nåja…) hittar utmaningar och glädje i, men som inte blir för svår för nybörjare. Dagens förlängning med den korta slinga som jag brukar kalla ”lilla berget” gör så otroligt mycket positivt för upplevelsen av att åka skidor.
De andra spåren då? – Proffsen på internationell nivå i Ulricehamn var snabbatt erbjuda allmänheten 1700 meter spår och idag är det förlängt till 3 km. Det går verkligen fort för dem att producera mycket snö, även om effekten är nerskruvad pga temperaturen. Världscupen i Sprint kommer ju snart dit, men shit vad tråkigt att det inte kan bli folkfest. – Hestra kör ut 1800 meter redan nu. Jag är sjukt imponerad av dem. De tar verkligen full nytta av det kalla bäckvattnet för att kunna producera snö vid gräns-temperaturer. – Borås GIF uppe vid Knektås har ett tekniskt roligt spår på 700 meter med ett par riktigt fina och tekniska backar vid sin lilla stadion. Rätt tänkt – bra spår – åk dit! Tack GIF och Hestra för allt ert arbete!
Ganska ofta får jag den försiktiga frågan varför jag inte är med i snö-organisationen och bidrar med frivilliga krafter. Jadå – jag uppfattar den underliggande frågan om jag inte bidrar – bara ta vinster från lektioner på konstsnön. Jag brukar säga att den dagen kommer – när jag lägger ner min själ i ett skidspår och en skidklubb. Jag ser det i ett större perspektiv. Mitt idéella bidrag till idrottsrörelsen skäms jag inte för. Jag var en av de mer drivande i styrelsen för dotterns konståkningsklubb under 6 år, en förening med 2-6 heltidsanställda under de år jag var styrelseansvarig för idrottsverksamheten. Jag har de senste åren jobbat idéellt i kanotförbundets surfskikommitté och sitter i Västkust Surfskis styrelse. Denna vinter gör jag flera jobb för surfski-kommittén, säkerhetsgenomgångar, översyn av regler, involverad i tävlingskalendern, och i somras var jag huvudarrangör vid en av de nationella surfskitävlingarna i Surfski Open. Så, nej, jag skäms inte för att jag (ännu) inte bidrar i någon av skidklubbarna i stan – även om jag är sugen på det.
Spåret startar precis vid Borås SK:s klubbstuga. Här närmast är snön precis utkörd – med några pistnignar kommer snöbädden bli lika jämn och fin som det brukar vara. Se snöhögarna längre bort. Snart hoppas och tror jag på 2 km spår.
Äntligen läger i Grönklitt!
Nästa helg är det corona-anpassat klassikt läger i Orsa Grönklitt. Alla spåren utom Limby-spåret är öppna. Ser så grymt mycket fram emot att köra ”gröna milen” med några av dem som är nya i sporten – det är så jag ska få dem fast att älska längdskidor. Jag tror att gruppen kommer vara lite ojämn, så jag planerar att den lilla gruppen på 8 pers delas under de av passen så att jag kan jobba mer med varje persons teknik.
Nu håller vi på med förberedelser här. Matsedeln blir lättlagad och vi kommer undvika matserveringarna i möjligaste mån för att istället stanna i stugorna. Spaghetti med köttfärssås, lite Thai-inspirerad kycklinggryta, Gulash och Lax planeras. Det blir enkel mat med näring som vi kan orka åka skidor på.
Det är alltid så roligt att se utvecklingen av skidåkningen över helgen. Alla utveckals, och det är alltid någon i varje grupp som tar stora steg – förbättrar sin skidåkning flera steg. För två år sedan var det deltagare som blev så fast i skidåkningen och gillade Grönklitt så mycket att de nu har en egen stuga i Gröklitt. Så bra kanske vi inte lyckas denna gången, men jag ser mig ändå som en skidåkningsmissionär.
Surfski Samtidigt pågår ”Vinter Surfski Serien” som är en virituell tävling, och även ”Coldass Series” som handlar om att paddla minst en mil – typ varje dag i januari. Jag lär nog inte komma långt upp i resultatlistorna nu när vi har snö här i Borås. Men, vad sjutton – ut och paddla ska jag – någon vända i allafall.
Yoga Jag har helt kommit ifrån de goda vanor jag hade att köra yoga flera gånger varje vecka. Kroppen har stelnat till. I onsdags på den lediga dagen (ja,det var något med kristendomen som gjorde att vi fick ledigt från jobbet) så var jag i Skidome och hade ganska många lektioner. Vilken tur att jag hade gjort Yoga på morgonen och några dagar innan. Nu gäller det bara att hänga i, för min skidteknik är såååå mycket bättre när jag kört yoga regelbundet några veckor.
Uppmanar alla stela skidåkare och kanotister att yoga för att öka rörligheten. Det är omöjligt att hålla en god teknik utan tillräcklig rörlighet. Du som har god rörlighet får en bättre hållning genom en skonsam styrketräning i sådana positioner som har betydelse vid exempelvis skidåkning. Jag åker snabbare och har roligare på skidorna när jag kört tillräckligt mycket yoga.
Återkommer med rapport efter lägret i Grönklitt. Ut i spåret!
Ännu är det inte för sent att beställa ny ski till våren. Jag har hört att det kommer bli sol och fina vindar hela sommaren 2021. Lååååång sommar. Det är vad jag hört.
Nya X-modeller
Jamenvisst! CruzeX var bara en försmak av vad vi kan förvänta oss. Den sålde slut snabbt. Till våren kommer alla de andra modellerna med samma förbättringar.
Ytterligare förbättrade skrov och däck på alla modeller. Ja, utvecklingen går framåt. Det är inte 2013 längre – året min älskade Zest senast uppdaterades. Även de skrov som är superbra kan förbättras. Fabriken i Port Elisabeth har satsat stort på nya formar till alla modeller. Erfarenheter från 10 års paddling i nuvarande skis, i kombination med nya datorberäkningar och tester gör att det blir lite bättre.
BULBARNA – ja – äntligen får alla ni som behöver eller trivs bättre med lägre bulb möjlighet att paddla Carbonology!
Sitsarna uppdateras. Äntligen – för att vara ärlig – jag har ju varit tvungen att tejpa och vaddera endel i min gamla Zest. När jag sitter i de nyare skisen CruzeX & Boost LV behövs inte det. Där har gänget nere i Port Elisabeth lärt sig något. Ser fram emot en bra sits utan tejp även i Zest och Boost. Men – en av de bästa sitsar jag kan sitta i är fortfarande Pulse – utan X. Förresten – sitsen i gamla Atom är nog ännu bättre för min rumpa – faktiskt.
Längre skenor för fotstöden. Ja, de lägre bulbarna medger att kortare personer kan hitta bra sittposition. Den längre skenan går också längre fram för den som är lång. Carbonology till fler!
Äntligen en infästning till legleash – och en flaskhållare, som även kan användas som transporthållare för leashen.
Cruze X kom redan i somras – sålde slut redan innan värmen kom. Såhär mycket paddelglädje är inbyggd i Cruze!
Så vad vet vi om de nya modellerna? Mest uppdateringar blir det på de modeller som varit med längst och inte tidigare fått stora uppdateringar.
Framför allt Zest har varit med länge. Både Boost och Vault är designade med Zest som förebild. Boost och Zest är högvolymare med sittbrunnar som påminner om varandra. När CS tagit fram nya båtar efter Zest har många lärdomar hos konstruktörerna trillat in. Därför har jag stora förhoppningar på nya Zest. Gissar att det blir mest uppdateringar på Zest och Boost av de modeller jag fokuserar på. Jag ser verkligen fram emot nya sitsar i dessa högvolymare, för där har utvecklingen verkligen gått framåt sedan 2013 & 15 när de kom.
Boost LV är ju den senaste båten i flottan utan X. Bulben kommer vara lika låg som idag, och den hyllade sitsen kommer troligen bara få mindre eller inga ändringar. Den har redan de långa skenorna till fotstöden. Men uppdateringar av skrovet, flaskhållare och leash-ögla kommer så klart att sitta gott även där.
Vault har redan haft en uppdatering med bla lägre bulb. Den blir nu ytterligare en cm lägre och sitsen kommer bli en gnutta bredare. Vi är många som med väldigt liten marginal har liiite för breda knotor i höftleden för att passa sitsen i Vault. Vi får nu en halv cm extra bredd i sitsen. Även Vault kommer passa fler.
Flash utgår ur sortimentet och ersättaren kommer döpas till någonting med ”Pulse”. Det blir intressant. Flash har haft lite för höga sittbrunnskanter för att jag ska vara trygg med reentry. Men här pratar vi om en ren elit-ski och de snabbaste stora killarna vill sitta torrt. Vi får se vad som händer med den. Älskar fortfarande min Pulse, men ser verkligen fram emot lägre bulb och alla de andra uppdateringarna.
Jag har beställt en egen båt – som naturligtvis kommer vara demobåt också. En ZestX – i Clear Carbon Coremat. Kolfibersvart blank, och så klart Ferrari Örjan-röd lackad sittbrunn och stripes.
Precis som förut finns Carbonology i 7 olika utföranden. Klicka på Carbonology i menyraden ovan för att läsa vad som skiljer.
Vilken ski är din favorit?
Nya X-modeller blandat med några 2020 års modeller – vilken godispåse!
Lär dig åka klassiskt på en helg! Hitta flytet i åkningen. Fortsätt jobba med de övningar du får av Örjan under lägret. Vi ska ha roligt tillsammans.
Nej, detta är inte ett elitläger – långt ifrån. Jag siktar på att ha en grupp med allt från nybörjare till cirka ”8-9-timmarsåkare” i Vasaloppet. Fokus kommer därför ligga på grundläggande skidteknik. Vi ska försöka hitta flytet i åkningen – lite bättre varje pass. Mycket är samma för de flesta, så Örjan har en grundplanering med övningar som är roliga och nyttiga. Men – alla har sin väg till bättre skidteknik och därför anpassas skidåkningen till gruppen och det skidföre som råder.
Samtidigt vill vi fånga skidåkningens magi – ute i naturen. Därför kommer vi åka lite längre rundor i mindre grupper. Individuell teknik-coachning ute i spåret. Därför kan gruppen vara ojämn i fart. Teknikövningar kan göras i olika fart och svårighetsgrad i helgrupp.
4.000 kr inkl spårkort, stugboende, mat. Anmälan på info@orjansskidskola.se Ring gärna på 0705-105280 om du har frågor.
”Paddeln har väl inte så stor betydelse – bara köp något som verkar ok – så ska det nog gå bra”. Ja, så tänkte jag och köpte en billigare paddel från ett ganska nytt märke från Kina. Tänkte inte så mycket mer på vad det var för paddel jag hade – ”vingpaddel” sade jag om någon frågade. Det viktigaste med paddeln var att få med den i bilen när jag åkte iväg för att paddla. Peppar peppar – har inte glömt den än…….
Efter tre år såg inte paddeln lika skinande ny ut längre. ”Coolt” tänkte jag – ”never trust a guy in shiny gear”. Men under en ganska rejäl downwind i dubbel var jag tvungen att stötta, flera gånger – hårt. Jodå – väl i mål kunde jag konstatera sprickor mitt på både höger och vänster blad. Redan samma kväll stod jag i snickeboa och slipade, lade glasfiberväv och epoxi. Två lager glasfiber på varje sida och lite färg som döljer det värsta. Snyggt blev det inte, men jag kunde paddla med den redan kommande helg. Paddeln har jag kvar, men mest för slätvatten.
Verkligen inte den proffsigaste lagningen som gjorts. Nej- jag rekommenderar inte amatörlagning av paddelblad. Vill inte sitta en halmil ut till havs med ett halvt paddelblad. Kids – dont do this at home.
Tanken att uppdatera dendär kinapaddeln hade gått från en tanke till en plan. Testade det mesta. Lånade kompisars paddlar, testade surfskisäljarnas paddlar. Jag märkte verkligen stor skillnad på olika paddlar. Förvånad. Några funkade riktigt bra och andra klarade jag inte att anpassa mig till under testpaddlingarna – även om jag vet att det var bra paddlar. Konstaterade snabbt att det var de vridna paddlarna som jag trivdes bättre med då. Intresset för olika paddlar och deras samspel med paddeltekniken var planterat. Sedan dess har jag ofta tagit tillfället att byta paddel med olika kompisar och bekanta. Upptäckte att paddeln kan ha större betydelse än surfskin man sitter i. Det tar ofta en stund att hitta greppet i vattnet och timingen i isättet så att det inte plaskar. Vissa paddlar måste man även hitta vinkeln för upptaget med, men med andra behöver man inte tänka så mycket på det. Fastnade för Braca Van Dusen och en annan liknande paddel. Köpte en sådan och var plötsligt en aning stabilare där ute i vågorna.
En bra paddel är lätt att hitta greppet i vattnet med. Den ska gå stabilt i vattnet och den ska släppa vattnet lätt vid upptaget, så att man kan kan hålla en hög frekvens, som en propeller. Dessutom ska paddeln inte väga mer än runt 600 gram för att den ska kännas lätt att svinga.
Två huvudtyper av paddlar inom Surfski
”Alla” surfski-paddlare har någon av två olika typer av vingpaddlar – eller något mellanting mellan dessa. Visst är det lite väl mycket förenklat, men det är sällan jag ser några andra modeller på stränder eller i händerna på kompisar.
Den ”klassiskt droppformade” paddeln.
Den ”vridna & ännu mer droppformade” paddeln. Eller bara ”vriden” alt. ”twisted”
Javisst finns det fler typer av paddlar. Den paralellbladiga paddeln brukar nämnas – men den är såpass ovanlig att jag ännu inte lyckats prova någon en längre sträcka. När jag väl ser en, så är det oftast en äldre paddel med ganska stor bladyta och långt skaft, så även när jag provat, så är det svårt att jämföra på ett vettigt sätt.
Javisst, jag har läst på om teorin. De första vingpaddlarna kom under 80-talet och det var Svenska kanotister och tränare som var först att utveckla teknik och design. Då konstruerades vingpaddlarna utifrån den tidens paddelteknik, breda längs hela bladet – Parallell-bladiga paddlar. Fortfarande finns det många kanotister som föredrar denna typ av paddel. Den kan dras närmare båten och på det sättet kan paddeltekniken vara mer lik platt-paddel-teknik.
Bladen är ganska jämnbreda på dessa parallel-bladiga paddlar. Det syns på att bladet blir brett direkt vid infästningen av skaftet och det är inte superbrett längst ut som på en mer droppformad paddel. Braca kallar denna typ av paddel för ”traditionell” vingpaddel. Varken särskilt droppformad eller vriden – 2 modernare uppfinningar.
Klassiskt droppformade paddlar – vanligast i racing 1991 lanserade Braca enligt egen uppgift sin första paddel. Det var en ny bladform – där bladet ser ut som en vattendroppe, med större andel av bladytan längre ut på bladet än de tidiga vingpaddlarna. Såhär skriver Brača på sin hemsida om Braca I: ”The original world’s first ‘tear-drop’ design and our most widely used paddle-design. The paddle is designed to facilitate application of power in the beginning (catch) and in the middle of the stroke, enabling capabilities to obtain the “ultimate” forward stroke”.
Alltså, det är i början OCH i mitten av draget som denna är designad för att ge maximalt tillbaka på satsad kraft.
Lite senare lanserades Braca IV, som har samma form, men är mindre i bladyta – helt enkelt lägre utväxling – på samma sätt som utxäxlingen på en cykel. Många tillverkare har kopierat och gjord mindre förändringar på denna bladform. Bladformen ”teardrop” har helt enkelt varit dominerande inom racing sedan början av 90-talet. Därför kallas den klassisk.
Drop-formen gjorde att paddeln greppar hårt tidigare i draget än vad de traditionella parallell-paddlarna gjorde vid den tiden. Mer grepp tidigt i vattnet passar bra för de flesta, med den teknik som utvecklats sedan vingpaddlarna kom. Tekniken bygger på snabb catch och användande av stora muskelgrupper i hela kroppen under rotationsrörelsen.
T.V Braca IV 705: Klassiskt Droppformad. T.H. Braca XI Van Dusen 705: Ännu mera droppformad. Notera hur smalt bladet är nära skaftet.
Vridna Paddlar- Vanligast i Surfski Utvecklingen av paddlar gick fort under 80- och början av 90-talet. Redan ett år efter att den första droppformade paddeln kom, så lanserades en ny typ av av Amerikanen Ted Van Dusen, 1992 – den vridna och ännu mer droppformade paddeln. Bladformen blev snabbt populär inom wildwater racing, där man paddlar i strömmande vatten. Flera tillverkare gjorde egna varianter baserat på Van Dusens original-design. Senare kom vissa racingkanotister att använda den eftersom den mer strävar utåt från båten under draget och släpper vattnet mycket bra. Det blev lättare att paddla med hög frekvens. Vridningen av bladet gör att ving-effekten finns kvar även under senare delen av draget, på bekostnad av vingeffekt direkt vid catchen. Därför har många vridna paddlar kompenserat genom att ha en ännu tydligare droppform, med större andelen av bladytan långt ut på bladet – för att öka bettet i catchen. Resultatet är en annan känsla och väg i vattnet, hela vägen från catch till upptag. I surfski uppskattar många den vridna bladen eftersom de ger en stabilitet i båten med vingeffekt genom hela draget. Många uppskattar också att bli mer vägledd av paddeln – att vrida höften och utveckla kraft från ben och bål genom att rotera bålen. Det känns lite som att ”knycka till med höften” för att på det sättet få mer tryck i paddelbladet. Det enkla upotaget gör också att det är extra lätt att snabbt stötta.
En nackdel med vridna blad är att de lättare skär in under båten när paddeln drav nära båten. Det positiva med det är att du kan få extra reentry-träning. 🙂
Det visade sig att dendär första paddeln jag köpte var kraftigt vriden och mycket kraftigt droppformad. Ja, det är nog den paddel med mest vridning jag någonsin paddlat. När jag tog fram linjal och gradskiva, visade sig att vridningen var cirka 17-18 grader, att jämföra med Braca XI Van Dusen som vid min liknande mänting var cirka 13-14 grader. En annan paddel jag hade just då var vriden cirka 10 grader och den beskrevs av tillverkaren som en vriden paddel. En paddel som inte beskrivs som vriden är Braca IV. När jag sätter gradskivan på motsvarande sätt så är den cirka 4 grader vriden. Intressant för en paddelnörd, men kanske inte direkt något att förgylla fikapausen på jobbet med.
T.V. Braca IV – bara lite vriden. T.H: Braca XI: mycket mer vriden.
Min egen upplevelse av Braca IV och Braca XI Van Dusen. För mig är inte jämförelsen sjysst ännu. Paddlat snart två säsonger med Van Dusen-paddeln och bara några veckor med IV. Innan dess paddlade jag tre säsonger med en ännu mer vriden paddel än VanDusen. Det är alltså med vridna och kraftigt droppformade paddlarna som format den (bristande) paddelteknik jag har nu. Här är ändå min första upplevelse av de olika paddlarna och vad de gör med min teknik och fart.
Den första upplevelsen av Braca IV var riktigt dålig. ”Jaha – så, – var det världens bästa paddel…..??”. Kändes verkligen skit. Plask – plask. Plonk-klonk i vattnet. Var tvungen att tvinga den båd ner och upp ur vattnet – blev trött i handen. Tummen liksom vreds för att den satt i vägen. Paddeln nästan vred sig ur handen runt tummen, i varje upptag. Funderade på att korsa sjön och gå in till bilen, byta till den vanliga VanDusen-paddeln, och försöka sälja dendär IV-paddeln till någon som kan hantera den. Men det var en fin kväll – solen höll på att gå ner över höjderna vid Hultafors och ljuset var fantastiskt över sjön och strandkanten. Bestämde mig därför att ta hela varvet runt sjön och njuta av turen. Började efter en stund fokusera på teknik. Detdär med catch hade ju Gordan tjatat på mig om på senaste lägret. ”-Orjan, you need to improve catch in order to improve your hip-drive”. Hip-drive ja – och detdär med att ”svara i telefon” – för att hålla styr på alla armbågar och komma rätt in i nästa catch. Jenny hade ju tjatat på mig att jag ”behöver köra massor av ryss-paddling för att inte se så amatörmässig ut”. Tack Jenny för omtanken och komplimangerna 🙂
Med Braca IV måste jag fokusera mer på dendär höftknycken i varje paddeltag. Då blir det inte att jag bara roterar genom att följa paddeln – för roterandets skull. Märkte hur jag ”höftknyckade” mer medvetet än bara roterade, för att få mothåll mot fotstödet. Då får jag en bättre timing när kraft flyttas från paddelbladet till fotstödet. Med mindre vägledning från paddeln blev alltså timingen bättre för mig. Gissar att jag helt enkelt var redo för denna paddel på det sättet.
På väg in mot Hultafors, med sikte på den gamla stationen som ser ut att vara inspirerad av ett hus från alperna, upptäckte jag att jag faktiskt kör lite mer som ryss-paddling just nu. Tänk om Jenny hade sett mig där – lite mindre amatörmässig – kanske. Men shit vilken fart jag har i vattnet – eller – ja – känns som snabbare än vanligt med dendär vanliga motionsfarten jag gärna gubb-knegar i. Lade märke till trycket jag hade i paddeln – lite hårdare tryck och brantare isättsvinkel än jag brukar. Ja, en gnutta lägre frekvens hade jag nog, och den vanliga pulsen. Det föll sig liksom naturligt med denna paddeln. Ja, upptaget var fortfarande lite knöligt för handen, men ändå helt ok. 705-paddeln kändes ungefär lika i storlek som min 735 Van Dusen. Catchen satt bättre än vanligt. Shit vad stabil jag var i båten.
En krävande paddel som ger mycket tillbaka Dendär känslan utvecklas mer och mer efter några pass. Ja, det är lite som skillanden mellan hårda racecarv-skidor och mjukare, bredare friåknings-skidor i en solig pist. Racecarv är helt omöjliga att hantera utan rätt teknik – men ger så otroligt mycket tillbaka så fort man hittar kanten och orkar trycka till i varje sväng. IV upplever jag som racecarv och kan pressas hårdare och ger mer tillbaka i varje paddeltag på platt vatten hemma på sjön. Ska bli kul att testa Braca IV i vågor och se hur det blir för mig. Kommer bettet i paddeln hjälpa mig med stabilitet även i vågorna? Det är ändå något med stabiliteten som skiljer mot VanDusen-paddeln. Med IV är stabiliteten solid eftersom jag har ett hårt framåtdrivande tryck – lite längre tryckfas. Med VanDusen är det lite annorlunda – paddeln strävar lite mer utåt och den liksom hänger lite i vattnet, och ger på det sättet mer stöd. Känslan att paddeln hänger i vattnet finns inte alls i IV utan stödet kommer helt från det framåtdrivande trycket. Ja, med IV får jag också en aning lägre frekvens, lite längre glidfas i kajaken. Det är svårt att påvisa, men upplevelsen av bättre fart finns. En sak är säker – att paddla med olika paddlar ger mig ledtrådar och inspiration till bättre paddelteknik.
Nu förstår jag varför alla racing-rävar envisas med att paddla Braca IV. De klarar helt enkelt av en lite mer krävande paddel som ger mer tillbaka. Hoppas på att även jag ska kunna utnyttja Baca IV’s fantastiska bett, även i vågor.
Bladstorlek Hade tänkt skriva om bladstorlekar också, men det är roligare att istället fokusera på vad som verkligen skiljer i paddlingen med de olika typerna av paddel-blad. Alltså, alla som kan något om utväxling och kadens i cykel kan rakt av föra över den kunskapen till paddling. Vi har samma utmaning som fixie-cyklisterna, som måste välja EN utväxling. Eftersom surfski innebär att man sprintar på en våg, surfar (vilar 5 sek) och sedan sprintar igen, så är det fördelaktigt med hög frekvens i sprintarna. När distansen är 20 km så behövs därför ett litet paddelblad.
Vilket paddelblad passar bäst för dig?
Kom och prova Braca på en downwind eller på SM. Upplev olika paddelblad och testa Bracas mjuka men spänstiga surfski-skaft – helt i kolfiber.
Det blev precis de vindar och vågor som jag hoppats på – och – shit vilken fin helg vi hade.
Som arrangör av en surfskitävling tittar man på väderapparna så fort man kommer inom 10-dygns-prognosen. Morgon – lunch – efter jobbet – innan man somnar….. Drömmer om Nordlig vind för att paddla från Läckö till Lidköping med vågor ända från Karlstad att jaga, och en två mil slång sträcka där det grundar upp hela tiden. Det var dock tydligt sedan ett par veckor att det blir Väst eller syd, som vanligt, och jag var glad för utvecklingen av sporten att det blev just den vind vi fick. Cirka 8 m/s med Sydvästlig riktning. Det ger möjlighet för dem med mindre erfarenhet av vågor att paddla närmare land, i långsammare vågor och lite mer vindskyddat, samtidigt som medvindshundarna kan paddla längre från land och söka de största vågpaketen att jaga.
Skepparmöte och NLT var på plats.
Målet med helgen var att erbjuda en bra bana för både tävling och downwind, och att alla skulle trivas och ha roligt – för då får även jag skojj. Jag var grymt nyfiken på de lokala downwind-paddlare från Skaraborg som nu börjar ge sig till känna, och såg verkligen fram emot att lära känna dem. Det började lite tråkigt med att Fredrik som bor vid Fästaviken meddelade att han inte var i form för att tävla och inte hade tid för dw på söndagen. Men han erbjöd följebåt. Superbra! Det skulle visa sig att det var bra att ha. Per från Skövde och Johan från Hjo meddelade också förhinder till tävlingen och jag började misströsta. Jessica meddelade dock att surfskin låg på taket och Webtrack fungerade – så hon kom.
Vi hade ett jättebra arrangörsmöte på fredagkvällen. Peter hade till och med bakat bullar med mycket smör. De var så saftiga att det inte gjorde något att Michelle, pappa och jag hade struntat i att ta med kaffe till mötet. Bra tävlingsuppladdning. Allting löste sig på mötet och entusiasmen inför tävlingen ökade påtagligt i rummet. Det fixades en anhörig som hjälpte till med att lägga ut stor boj vid läckö, med hjälp av fritidsbåt från Spikens fiskeläge. Michelle hade fått besked från Stadt, Johannes skulle göra alla ärenden på mprgonen och logistiklösningen finjusterades. Yey. Jag får en lugn morgon. Hade verkligen inte räknat med det.
Fredrik ska snart lägga ut och köra tillbaka till hemmahamn i Ullersund. Foto: Maria Andersen.
Jag hade tipsat NLT via telefon och mejl, men inte hört något. Strax innan skepparmötet dök en journalist upp – och där var ju Sören också – NLTs fotograf som var med för två år sedan ute vid Naven Surfski Meet. Trevligt. De fick till en bra helsida I NLT och snabba var de med att få upp en bra artikel på nättidningen. Inte illa en helg när både bandy och fotboll har säsong i Lidköping.
3. Segraren Axel i Carbonology Flash 32. Aterra-Leffe i svart Carbonology Vault 69 Örjan i Carbonology Pulse 54. Anqi – Carbonology Boost LV så klart I gul mattläggar-kepa, Gasen-i-botten-Göran – Boost.
Tävlingen då? Det fungerade bra. Michelle styrde upp starten. Fältet kom iväg på ett sportsligt sätt och jag hade tänkt ta rygg på Christian Dietz i starten. Det gick bra i 100 meter, men sen var han för snabb – jag orkade inte trots att jag låg på Christians aktervåg. Borde åka upp till Bengtsfors och ta lite lektioner för paddeltekniken hos Christian – han är bra på detdär. Ska börja med att boka in Jocke Lindberg som ofta hänger i Borås. Hur som helst, Marcus kom upp jämsides och jag lade mig bakom. Syreupptagningen är skitdålig på mig och det var nödvändigt att återhämta andningen några hundra meter på Marcus våg. När Tessan och Trent kom upp jämsides så blev det en jättefin våg precis bredvid Trent. Dendär vågen var resultatet av Nils, Axel, Peter Rodhe, Peter Smedman, Emma, Joel, Christian som var före. Där trivdes jag – tryckte till Trent lite med paddeln, som svar på dendär snodda vågen bakom båten vid Nidingen i somras 🙂 Nej jag är inte långsint – letar bara efter en anledning att tampas lite.
Uppladdling. Jonna var en stark kandidat till rookiepriset. Foto: Eva-MariaOxå uppladdning. Foto: Eva-Maria
Utanför piren var det slätvattenpaddling ytterligare nästan en kilometer innan vågorna gjorde att att jag tjänade mer på att ta vindvågor än att ligga på Peter Smedmans aktervåg. Peter siktade på ett vägval närmare land och vi vågpaddlare körde längre ut. Olika personer som valde rätt utifrån respektive styrkor. Hade Joel, Christian, Emma lite före mig, Peter och Anders Abrahamsson innanför, med Anders i jämnhöjd med Emma. Kollade bakåt och där låg hels gänget. Johan, Trent, Leffe, Tessan, Markus…… Vågorna började bygga upp successivt. Peter försvann ur mitt synfält, men kunde skymtas en lång stund, snett bakom, ganska nära land. Anders låg länge lite före mig och jag såg inte längre Tessans gröna nos, men jag visste att alla dedär jag ”bara måste” hålla bakom mig var där – nära.
De första av de stora vågorna kom efter cirka 9-10 km. Då kunde jag sätta på gps-klockan. Spåret visar att jag ändå var ganska nära land hela vägen. Var nöjd med de vågor jag hade och hade en kort sträcka att paddla på det vägval jag gjorde.
Efter cirka 5 kilometer var det ett riktigt surfskirace med vågor. Vågorna var lättfångade och i helt rätt riktning hela tiden. Visst hade vi små vindvågor som drog utåt, men det försvårade inte nämnvärt. Jag vet ju att det är lönlöst att bara kötta på med muskler, så jag fokuserade på vågorna. Hörde Gordan Harbrechts röst från träningslägret för tre veckor sedan – ”Orjan, wait for the moment – decide your wave instantly – and go for it – dont hesitate. Dont use energy on the waves you need to climb, turn instead. Focus on catch – use your hips. You got the wave-timing – use it and use your rudder to get the long runs”. Tack Gordan – jag fick bättre fart där än vad jag brukar och shit vad bra fart jag får med min Carbonology Pulse. Den klättrar över många vågor av sig själv – när jag bara laddat med bra utgångsfart från en våg. Johan berättade att han tappat mig där, och jag drog ifrån Anders så att jag inte såg honom längre ens som en skugga snett bakom. Johan tog in lite i de största vågorna – inte förvånande – han är duktig på på stora vågor i sin Vault.
Sista 5 km innan rundningen av udden vid Läckö, radade vågorna upp sig ännu mer helt rakt, precis som i Kungsbackafjoden. När vågorna började dö ut närmare udden kunde jag se en skugga närma sig bakifrån på innerkurva. Undrade om det var Anders eller Peter som kommit från en linje närmare land. Just därför valde jag att verkligen gå så nära land som möjligt runt udden. Valde att sätta fokus på vattenytan och spana efter stenar och verkligen snika så nära udden jag vågade. Trött. Teknik-mantran ekade som resonans i mitt helt tomma skallben. Ändå närmade sig skuggan bakifrån. Såg att Christian framför valde en mycket längre väg rund udden och jag närmade mig därför, men insåg att han hade högre fart på slätvattnet. Undrar om Emma smet förbi honom där eller om hon var före redan innan. Skuggan bakom försvann och jag kunde fokusera på att hålla ihop paddlingen och hålla en skaplig fart i motvinden som kändes som en vägg, dendär kilometern in till bryggan vid Viktoriahuset och Stall-caféet. Skuggan var Anders Abrahamsson som tog in på mig när det blev mer platt. Han genade mer än mig, gick på en sten och tryckte in rodret i skrovet, förlorade styrningen och blev passerad av Johan, Tessan och Markus. Ja, han hade passerat mig utan grundstötning, men det kommer jag aldrig erkänna. Anders har varit med länge och troligen varit med om detdär tidigare, så han kommer kunna laga sin kajak – det är ändå tråkigt att det händer. En lagning är en lagning, även om det ibland blir både snyggt och starkare än innan.
En glad och snabb prispall vid Läckö.
Solen tittade fram och vi fick fina bilder och minnen från målhänget där vi firade de snabbaste och dagens rookie.
Axel firar segern i herrklassenChrille som började med nybörjarkurs hos Örjan i våras. Då hade han visst aldrig tidigare paddlat med en såndär dubbelpaddel förut. Nu utmanar han mer erfarna surfskiers. Här vid målet – tror han hade mer krafter kvar….. Imponerande. Obegripligt att Christer inte fått pris som årets Rookie på någon av årets tävlingar – så här är min hyllning till dig Christer! Bra paddlat!
Stadshotellet imponerade inte med någon service och maten räckte knappast för oss som var hungriga. Nästa gång äter vi någon annanstans och de som vill – kan dra vidare till Stadt. Gissar att några fixade ”ena hälta-hälta, fördel mos” på vägen hem.
Surfksiprovningen ute vid Svalnäs var trevlig, men mindre välbesökt än vad vi hade hoppats. Nästa gång kör vi surfskiprovning i ett annat sammanhang. Jag vill då ha varmt vatten och tillgång till både platt vatten och mindre vågor. Dessa var för stora.
Trents kompis, Gunnar, aka Skärgårdsdoktorn paddlade surfski för första gången. Vad blir det då? Nelo? NK? Nej, Carbonology så klart!
Downwind Från Hindens Rev till Naven Ojojoj, vilken fin downwind vi fick på söndagen. Logistiklösningen tog lite tid när Trent, Peter Rodhe och Johan Eltes körde upp bilar till Naven. Så vi var 5 Skaraborgare som tjuvstartade. Peter Smedman och Johannes Hukkanen från LKF och Per Ahlström från Skövde och Johan Åsebrant från Hjo. Efter oss kom ett gäng med Emma och Trent som båda hade paddlat sträckan tidigare. Dessutom Johan Eltes, Peter Rohde, Leffe, och Maria bakom Emma i dubbeln. Allihopa inklusive Aterra-Leffe kom i mål och var positivt överraskade av vad vi hade haft att paddla på därute.
Förväntnignarna var stora på Downwindturen. En i det närmaste perfekt prognos för turen Hindens rev till Naven.
Vi var överens om att det var lagom mycket korsande vågor för oss som paddlat mycket i vågor. Skaraborgarna hade problem med att vågen framför ofta försvann eftersom det kom sidvågor och snodde den våg man hade siktat på. Detdär händer lätt innan man haft tillräckligt många timmar i vågor för att ha ställt in timingen. Det gäller att vara tillräckligt tidig in mot vågen, så att man kan lugna ner farten något på krönet, medan framförvarande våg börjar lägga sig – då kan man trycka hårt igen och länka över en, två eller till och med 3 eller 4 vågor med den fart man får. Jag satt i min Carbonology Zest, eftersom jag skulle paddla med nya kompisar som jag inte visste hur de skulle reagera i svårare vågor. Med Zesten kunde jag ta hjälp av den gigantiska slutstabiliteten där uppe på vågkammen, och verkligen vraka och välja riktning noga. Så rolig paddling där ute!
Gäng nr 2 sjösätter vid den nyfunna stranden. Helt platt vaten i skydd av Hindens Rev med lite skog. 3 km paddling i lä, längs revet. Sedan 20 km downwind till Naven.Vilken fin strand på revets nordsida som Lisch-pöjkera tipsade om! Lite längre att gå, men man behövde inte machete till denna stranden. Har den verkligen funnits tidigare? Foto: Gunnar Skärgårdsdoktor
Paddlade mycket med Peter från Lidköping och Johan från Hjo. De var båda på en tydlig lärandekurva i vågor. Kunde coacha fram Peter i vågsystemet ibland, så att han fick dendär farten vi söker. Ja, lite på samma sätt som Gordan Harbrecht coachade oss nere i Malmö. Både Johan och Peter hade haft lättare att surfa om vinden kommit mer från sydväst än som nu, syd. Vindvågor kom från revet eller Sotenäs med riktning mot Åmål. Ett annat fenomen var att vågor från mitten av Dalbosjön (den västra delen av Vänern) tenderade att runda Hindens Rev och söka sig lite mer mot land. Inte dyningar som på västkusten, men dessa var markant större, rundare och snabbare än de rena vindvågorna. Mönstret i surfningen blev att ta några mindre Säffle-vågor tills man kom ikapp en större och snabbare våg med riktning in mot land. Sedan ta fart mot land och svänga av i rätt riktning mot Naven när farten är hög. Då gäller det att välja nästa våg i rätt riktning. När vågpaketet var färdigt, var det bara att spana efter nästa vågpaket framåt, ta några säfflevågor på väg dit. Skitkul! Såg att alla i min grupp lyckades med detdär, i alla fall sporadiskt.
Några i min grupp valde en envis kurs för nära land för att få de bästa vågorna. De var nära, men utom hörhåll, så de trummade på i fel riktning……. Det innebar att vi missade bra vågor ute vid de svarta sjömärkena efter 15 km. Vi kunde ändå konstatera att krafterna började ta slut och vi var nöjda med att snedda in i skärgården nära Krösholmarna och Kattfjorden. Trötta, nöjda och uppfyllda av upplevelsen kom vi in till Navens småbåtshamn. Alla hade fått med sina ombyteskläder i rätt bil, och vi fick varmt kaffe med veteskiva av mamma.
Tack Mamma för bra service hela Helgen!
”I´m A Poor Lonesome Surfskier………” Trött och nöjd på väg hem, med 4 Carbonology på taket. Nu har jag demo-skis: Boost LV, Zest Vault Pulse Väntar på vågbåten framför andra, för alla som är nya i sporten: Carbonology Cruze – Den ligger i en container på en båt mellan Durban och Helsingborg.
Breaking – Örjan blir säljare för Carbonology Sports Surfskis!
En surfski-modell har varit mer populär än andra på sommarens nybörjarkurser – första skin att paddla i vågor med. Modellen är så klart Carbonology Cruze, som fått en uppdatering till detta året – CruzeX. Den är dessutom superbra ”hårdvinds-båt” för intermediates.
Det är många som vill gå en nybörjarkurs och prova surfski utan att behöva köpa innan kursen. Därför behöver jag demobåtar för kurser och privatlektioner. Jag har varit supernöjd med min Carbonology Zest och som helt oberoende paddlare har jag kunnat ösa beröm över Carbonlogy Zest i olika bloginlägg senaste åren. – Så, det känns naturligt att det blir just Carbonology för mig.
Jag kommer ha ett litet lager med nya skis och några demoskis. Till pivatlektioner och kurser kommer det finnas möjlighet att hyra demo-ski till fördelaktigt pris.
Provpaddla en demobåt när vi kör downwind. Jamenvisst! Nu skaffar jag många platser på biltaket så att fler kan testa Carbonology på de downwinds som ordnas här i Västsverige.
Fokus på instegs- & stabila intermediate-skis Jag kommer utgå från att de flesta börjar paddla surfski i en CruzeX. Vill även att alla som köper en ski ska få möjlighet att testa en snabbare/rankare modell innan köp, för att få referensramar. Kommer därför försöka ha både Boost och Boost LV som demobåt, de brukar klassas som intermediate skis. Vissa klarar någon av Boostarna som första båt, och Boost är ofta bra att börja med för motionspaddling i skyddade vatten. Själv har jag gärna Boost som stormbåt på vintern.
SnabbareIntermediate och Elit-skis Zest så klart – min egen favorit. Behåller min egen Zest som demobåt. Vault passar många – alla som inte väger tungt och då liknar den Zest väldigt mycket. Kommer sikta på att oftast ha en Vault som demo. Till att börja med kommer jag ha min egen Pulse som demobåt. En fanstastisk båt som surfar fint och farten tar dig över många vågor i länkningarna. VM-guld 2018 för Haley Nixon i en Pulse.
Inte oberoende längre Hittills har jag varit oberoende inför olika fabrikat. Kommer ändå fortsätta uppskatta även andra märken. Mitt fokus kommer även fortsättnignsvis vara att du som är nybörjare hittar rätt ski så att du kommer ut och paddlar. Det kan hända att jag rekommenderar dig att testa även andra märken innan köp.
Olika märken har lite olika filosofi om hur en ski ska vara. Alla Carbonology skis är konstruerade efter samma principer, där surfegenskaper är prioriterat. Carbonology-modellerna påminner därför om varandra i egenskaper, även om fart och stabilitet skiljer sig. Utmärkande för just Carbonology är att alla modeller har en mer eller mindre markerad köl-linje, vilket ger en viss topptankhet och samtidigt bättre fart. Köllinjen bidrar till att du med lite vana får lättare ett hålla skin horisontell i vågor – att sitta rakt alltså. Alla Carbonology skis har samtidigt en slutstabilitet som är mycket trygg i sin stabilitetsklass. Bara att luta skin åt sidan, så motar skrovet vidare kapsejsning. Rocker är optimerad för vågor vilket bidrar till stabilitet. Båtarna går därför bra i vågor och responsen från skin gör att det alltid är roligt att paddla. Maximal paddelglädje!
Börjar i September – kanske…. Carbonology tillverkas i Durban, Sydafrika. Produktionen har under våren legat helt nere eftersom hela Sydafrika varit nedstängt pga corona. Folk har knappt ens fått gå ut för att köpa toapapper. Samtidigt har hemester i Sverige fått många att köpa ski – en uppgång för sporten – såååå roligt att se. Därför kan det dröja någon månad innan Örjans Skidskola får de första leveranserna från Aterra och CS i Durban. Då tar vi emot de modeller som finns tillgängliga. Sedan bygger vi upp förrådet successivt.
Inför start i Aterra Wave-Challenge. Pulse var ett bra val där och då. Fotocred till Pontus i en Nelo
Ibland är det mest fokus på racet och ibland är det viktigast att ha en bra resa. Denna helgen var det viktigt att trivas. Hade inte tänkt åka till Helsingborg-tävlingen, men så ringde Trent och lockade med att paddla tillsammans i nya NK-dubbeln, den som bara väger några ynka kilo. När jag väl hade bestämt mig för att åka, så kvittade det att Trent fick förhinder med kort varsel – jag ringde direkt till Johan och hade snabbt en ny kompis i dubbeln. Vi tackar Trent, Evy, Emma för lånet av ski. Vi kom snabbt överens om att först i mål i singelracet på lördag sitter fram och styr på söndagens dubbelrace. Plötsligt fick livet en ny mening.
I dubbel-surfski är det den som sitter fram som styr och sätter paddelfrekvensen. Den som är bäst på att läsa och styra i vågorna ska därför oftast sitta fram. Det innebär inte att det är lättare att sitta bak om det ska gå fort, där sitter ofta den starkaste paddlaren och i baksätet har man ansvar för ekipagets stabilitet och synkning i paddlingen. Därför sitter ofta den som är mest teknisk och erfaren som kanotist bak.
”Ny” Ski-bil – ännu dåligt utrustad utan takräcken, men det är åtgärdat nu. Den är perfekt för skidåkning och surfski.
Körde ner till Helsingborg på lördag morgon och hämtade upp Emma på Jonttis lite lagom tidigt. Så gött att ha en andrabil i familjen som kan vara en riktig ski-bil. Har i alltför många år knölat med att bara ha en bil. Fixat ett brett takräcke och satt på båda höglastarna. Tar nu 4 skis på taket – alla dagar i veckan. Låt det blåsa hela hösten!
Praktiskt att vara två att dela på en bil. Örjans compartment i skuffen och Emmas compartment i baksätet. Gött, då kan man hålla precis så dålig ordning på prylarna som det ändå alltid blir – utan att behöva blanda ihop alla prylar. Tält, trangia, kokkaffe och “gubbunderlag” som barnen kallar mitt liggunderlag. Att det blåser upp sig själv är en av tre livslögner – men det är skönt att sova på. Ni som känner mig vet vilka de andra två livslögnerna är.
Kände mig lite kaxig när jag rullade ut från Filippagatan där på morgonen vid 8-tiden, med BARA en elitski på taket – ingen backup-plan med stabilare ski om det blir blåsigare än prognos. Inte bara kaxig – tänk om det blir gropigt? Nej – ersatte dendär jobbiga bilden i huvudet med en sekvens där jag paddlar tekniskt perfekt och bara flyter uppe på en massa stökiga vågor och jo – det står PULSE på sidan av skin i dendär mentala gif-bilden. Det är modellbeteckningen på den ski jag har på taket – I den sitter jag bättre än i de flesta skis. Sittbrunnen är så tight att det känns som om jag har kontakt med hela skin, hela tiden. Måste paddla den på ett annat sätt än Zest som jag är mer van vid – kan inte bara dundra rakt på och attackera som jag brukar göra i nästan alla situationer med Zest, då gräver nosen på Pulse för djupt i framförvarande våg, och jag tappar för mycket fart. Pulse kräver mer timing i vågorna och bättre paddelteknik för stabilitetens skull – men den ger också mer fart tillbaka. Dedär vågorna som även tidigare varit möjliga att fånga men kräver massa mjölksyra, blir plötsligt ganska lätt överkomliga med snabbare ski. Helgens trivsel-tema infann sig redan när Emma plockade fram bullarna i bilen. Höll nästan hastighetsgränserna men det gick ändå snabbt att komma fram. Det blir mycket surfski-analys med Emma. Undrar vem som är nördigast av oss – egentligen……?
Hade tänkt köpa en sallad eller wrap i Helsingborg vid ankomst, ett par timmar före start i singelracet. Innan jag vet ordet av har Patrik och Charlotta lirat fram en pastasallad med tonfisk i glasslåda till mig. En klassiker. Trevligt, gott och bra flygbränsle. Så typiskt surfskigänget. Det löser sig alltid. Alla hjälper alla. De flesta har för mycket av det mesta med sig och våra tidsplaner håller aldrig – det är bäst så, och det gör att man alltid kan få hjälp. “What goes around – comes around”. Tack hörrni!
Singelracet ja. Skulle vara platt, men alla visste att sundet aldrig är platt. Mycket riktigt. Cirka 5 sekundmeter från Malmö. En del svallvågor, och sundet verkar på eget ansvar producera vågor i olika riktningar. Lite jobbiga, små, gropiga vågor som kom lite från sidan i början utan ett tydligt vågmönster. Typiskt sundet. Petade ut nosen utanför hamnen tre gånger under uppvärmningen. Kunde konstatera att slöpaddling inte dög i de vågorna med min Pulse. Kunde inte sitta som en soffpotatis och bara veva med armarna, på ett sätt som ofta fungerar i stabilare ski. Konstaterade också att det är vågor som påminner om reflexvågorna på Öresjö och Viaredssjön och det fixar jag ju varenda runda med min antika racingkanot – så jag har ju faktiskt en fördel här. Bara se till att paddla som om jag flyger fram över dedär små oregelbundna vattenknölarna. Då är det “bara” att slappna av i midjan och sätesmusklerna, räta på ryggen precis som mina yoga-gurus Joakim och Micke på Ashtanga Shala hemma i Borås predikar lite högtidligt men ändå anspråkslöst. Sen bara att börja hugga sig fram med paddeln, då sköter liksom skin sig själv där nere, jag bara låter den hålla benen flytande. Överkroppen håller jag både flytande och framåtdrivande med hjälp av kraftiga paddeltag. Det känns som att lågsniffa med flygplan i mina fantasier.
Skepparmöte vid roddklubben i Helsingborg
När starten väl gick var det som vanligt lite svårt att hänga på de allra snabbaste, men jag kom in precis bakom den Ukrainske snabba killen. Bra men flack våg där. Och på utsidan hade jag först Emma och Tessan i dubbeln, sedan hade jag Johan utanför när de passerat. När vi kom till piren blev det trångt och utanför Johan var det fler skis. Ingen av oss hade en full paddelbredd att köra på och jag touchade piren med paddelbladet. Utanför piren var tempot högt för mig. Kört för lite korta intervaller iår – också….. Längre ut fortsatte det höga tempot och jag var tvungen att släppa flera. Kört för lite långa intervaller i år – också. Ja, dedär vågorna snett i sidan var lite irriterande, men bara lite. Maskerade min taktik att gå långt ut i sundet för att få maximal fördel av strömmen, genom att först följa med dem som hade kurs direkt mot Svinabådan, den röd-svarta fyren utanför Viken. Gick därför in bakom Johan, Henning och Björn för att sedan styra utåt – mot den starkare medströmmen. Henning följde och passerade. Stark gubbe – paddlar mycket. Bra att Henning ville gå långt ut – han kan sundet, bara att följa – men attans – jag borde verkligen ha kört mer intervaller. Syreupptagningen är sådär.
Pontus plåtade mig innan start inne i hamnbassängen.
Det var bättre vågor ju längre ut vi kom. Hade Henning framför och kunde skymta Johan i ögonvrån om jag roterade bra i sitsen och hade axlarna parallellt med paddeln. När jag närmade mig Svinabådan så försvann Johan ur synfältet, men jag tvivlade aldrig på att han var där, strax bakom. Nära grundet kunde jag lägga ner paddeln några gånger och såg att flera var strax bakom. Johan närmast, men även Leffe, Björn och Mano. Jag hade nog fått utdelning för mina distanspass under andra halvan av racet, eller fått hjälp av mer ström längre ut, för några av dem var före mig tidigare. Bäst att hålla farten in från fyren till målet. Då kom det fel bilder i huvudet när jag rundade fyren och fick sidvind. Dendär känslan av ostabilitet. Fan – jag kan detdär. Tvekade i 50 meter innan jag tog mig samman och åter paddlade med känslan av att flyga fram. Det var likadant när jag gick upp till Zest från Squall för tre år sedan. Teknikmässigt var jag redo innan jag mentalt klarade av det. Bakhuvudet måste lära sig att jag fixar det. Gissar att vi är olika, men för mig kommer det i den ordningen. Först lär jag mig tekniken, sedan fattar bakhuvet att jag klarar det och då tillåter den omedvetna delen av hjärnan att jag slappnar av så att stabiliteten återkommer. Nöjd med att ha fixat mitt första race i elitski. Hade stor nytta av den extra farten, så att jag kunde länka lättare och slippa paddla på mig så mycket mjölksyra som det annars hade blivit. Då hade jag inte orkat hålla Johan bakom mig. Nu klarade jag det och får sitta fram imorgon. Såg redan fram emot morgondagen när vi firade med glass – lite som vanligt kändes det som, Jenny, Camilla, Johan och jag.
Björn, Örjan och Johan direkt efter målgång. Det var kamp hela vägen.Grymt glad och imponerad att Christer tävlade i S1. Han var med på ett av mina nybörjarläger under försommaren. Det är verkligen inte sprättlätt att paddla i tävlingsfart i sundet. Snabb utveckling. Talang! Nu är du tävlingskanotist Christer!
Hade fått ut mycket kraft ur kroppen och var trött hela eftermiddagen. Gick omkring ganska rödmosig och blank på ögonen, med salt på kroppen. All lastning och plockande med prylar tog alldeles orimligt lång tid. När Marianne äntligen hade fått sin nya snabba ski, Marcus demolerade ski hade hittat sin plats på taket, Görans ski var på plats långt uppe på husbilstaket och min ski inte var ivägen på Leffes släp – då var vi vrålhungriga. Ska inte säga att vi var griniga – men lite irriterade att det inte bara var att gå rakt in i en dusch och in på en restaurang. Vi hade svårt att komma till skott – allihop. Massor av folk på stan och på Gröningen en solig lördagkväll – det hade vi inte räknat med. Klockan var över 22.00 innan vi lämnade den indiska restaurangen för att slå upp tält vid Domsten. Mörkt och faktiskt endel vind, men plant underlag och fin sand att trycka ner tältpinnarna. Lade mig som Jesus på korset utan sovsäck i tältet, bultande varm efter racet. All gammal mjölksyra och andra slaggprodukter från ansträngningen behöver sköljas bort, så pulsen var onormalt hög i vila och hjärtat dunkade hårt. Varm och trött. Somnade på det sättet och vaknade vid midnatt av att jag var skönt avkyld, pulsen hade gått ner och jag började frysa lite där utan täcke. Bra tecken – kroppen börjar bli återhämtad. Somnade med sovsäcken delvis över mig och sov som en stock tills klockan ringde. Upp och kissa och jag hann med de viktigaste yogaövninarna i den stående serien innan frukost. De stående övningarna är viktiga för rörligheten och uthålligheten i dagens race. Vi satt där vid stranden, käkade frukost och trivdes med livet utomhus. Bara Emma var lite småtrött efter första tältnatten. Marianne hade bananer, Jag kunde bjuda på aroniasylt från trädgården, Camilla kokade gröt med nötter, jag kokade kaffe, Jenny ledde samtalet – alla hade något att berätta. Johan och jag lade upp taktik. Konstigt att folk som håller på med friluftsliv och är uppfödda på en gård inte kan detdär med kokkaffe. Alla hjälptes åt. Snabbt skramla ihop alla grejjer, borsta bisingarna och iväg.
Vid starten i Mölle träffades alla surfskiers igen. Vi kollade på havet och förstod att det skulle bli lite gropigt att runda Kullahalvön. Tessans livliga hund Floyd gjorde en dundervurpa vid en grop mitt i all upphetsning. Tessan och Tommy drog iväg för att kolla upp Floyd. Oro – Trist. Under eftermiddagen kom det bra rapporter om Floyd, men detdär lade lite sorti på stämningen. Johan och jag var bland de första på vattnet, ställde in fotstöd och började skyffla vatten tillsammans. På tredje uppvärmningsrundan ute i vågorna började vi hitta lite mer flyt i de knappt meterhöga vågorna. Dendär NK-dubbeln är oväntat stabil och jag kunde verkligen slappna av där jag satt. Här duger soffa-paddling gott, men shit vad roligt det är att paddla dubbel – vilken fart, vilken känsla när vi synkar paddlingen och dessutom tajmar med vågorna. Vi hittade nycklarna vi behövde och det gällde att vara lagom offensiva. Mina utmaningar var att hålla en paddelfrekvens som underlättar för Johan att synka min paddling med. Den andra utmaningen var att inte stötta – egentligen inte stötta alls, någonsin – det var Johans uppgift därbak att stötta om det behövs. Detdär fick jag lära mig förra året av Jessica och det är både logiskt, effektivt och svårt att utföra. Johan klagade aldrig på frekvensen, men oj vad svårt att INTE stötta. Mitt bakhuvud hade ännu inte lärt sig att Johan satt där bak som tryggheten personifierad. I mitt bakhuvuds värld var jag fortfarande själv ute på havet. I NK-dubbeln sitter man väldigt långt fram – liksom mitt på förskeppet på en singel. I motvinden ut från Mölle var det många gånger jag gick rakt in i en våg så att det kändes som att jag var på väg att spolas ut ur sittbrunnen åt sidan, med vatten upp till midjan. Det var dessa tillfällen det var svårast att inte stötta. Någon eller några gånger var det nog faktiskt bra att jag stöttade, men de flesta gångerna var ändå onödiga. Vi var helt ur synk vid minst två tillfällen och då var vi varken snabba eller stabila -tappade direkt några meter mot de andra. Som tur var kunde vi faktiskt fånga lite sidvindssurfar och med bra timing kunde vi åter komma ikapp dem framför. Jag stöttade oftast kort tid och Johan lärde sig ultrasnabbt mitt rörelsemönster, så han tog det bara lite lugnt – hjälpte till att stötta, och vi var snabbt i synk igen. Det är verkligen stor skillnad i både fart och stabilitet om paddlingen är synkroniserad eller ej.
Vi kunde ändå hålla en skaplig paddling i motsjön hela vägen till rundingen av Kullens fyr och vi var lite oväntat hack i häl på Mano och Marran från Stockholm. På vägen ut i den sneda motvinden hade vi kunnat få en lite lugnare resa i deras kölvatten. Efter första surfen var vi precis bakom och jag försökte stressa dem med tydliga och positiva kommandon som Go – Ja – Nu tar vi dem! Då ökade de trycket i paddlingen och började sega ifrån oss. Tror att jag mest motiverade Marran och Mano att trycka lite extra hårt. Sista delen på cirka en mil in till Skäret kunde vi nyttja det extra momentum som blir i dubbeln för att komma över många små gullesurf-bulor. Dedär hade varit jobbiga att knö sig över med en S1a. Ibland kunde vi närma oss framförvarande båtar, men vi tappade alltid igen, beroende på vilka vågpaket vi var i. Tänker att de framför hade mer framåt-kraft både med bättre teknik, flås och muskler. Johan och jag är ändå grymt nöjda att avstånden framåt inte blev större än vad det var. Tack Johan för riktigt bra samarbete – du gjorde exakt det som behövdes i varje given sekund – du läste min paddling och vågorna och synkade upp ekipaget hela resan. Det kändes som att min tanke var din tanke i samma ögonblick som jag doppade paddeln mot nästa våg – en fantastisk känsla.
Johan och jag spurtar. Tackar Nils Karls för bra kamera-jobb.
Efter en lång och trivsam sen-lunch på Holy Smoke, med en hel del överdrifter och skryt blandat med mer seriösa reflektioner om livet och surfskipaddling rullade vi hem. Planer för nästa tävling tog form och jag var både nöjd, trött och glad vid hemkomsten.
Knepiga vindar, bra vindar, utmaningar och en grupp med skönt häng.
Inför examensprov. Downwind från Smarholmen till Särö. Taggade och lite osäkra – som alltid när vi ska lite längre ut på havet. Man vet aldrig vad som väntar därute.
Vi började vid Draget i Kungsbackafjorden. Hela förmiddagen gnuggade vi paddelteknik och reentry. Ett ganska långt pass på vattnet med intervallbetonade övningar för att hitta fart och stabilitet. Dessutom en lång stund med olika reentry-övningar. Vi höll på att driva rakt in i Pontus SUP-kurs men ingen ville sluta med reentry…..
Alla är säkra på reentry! Dags att dra vidare, söka upp vågorna. Vinden mojnat och det är nästan helt platt i fjorden. Vi drar till Smarholmen.
Några var med på kursen för andra gången. Man kan undra varför…. Visst var det en trevlig helg även förra gången. Roligt och trevligt bidrar säkert men mest ville de ha fortsatt utveckling. De som kom tillbaka ville ha repetition, ännu fler tips och även hjälp att komma över tröskeln en gång till – nu med snabbare Ski – som också är lite svårare att hantera – men ger mer tillbaka. Javisst – de något snabbare båtarna gav feedback åt båda håll. Nu var det fortfarande instegsbåtar vi pratar om, men den snabbare kategorin.
Vid Smarholmen var det inte platt. När vi kom och lastade av så ökade vinden från önskade 5-7 till 7-9. Vi hittade ändå bra vågor i skydd av bland annat rymdobservatoriet. De som satt i de allra stabilaste båtarna kunde paddla ut en sväng och vi märkte såå tydligt hur vi paddlade igenom ett område med korsvågor där vattnet kokade. Sedan styrde vi med vinden till samma mål som dem i snabbare skis. Vi övade att fånga och länka små vågor. De flesta lärde sig att känna surfen i båten, men det var svårare att se hur man ska styra i vågorna. Kunskapen att fånga stora vågor bygger på att kunna fånga små vågor.
Filmklippet nedan visar hur mycket paddelglädje som fanns kvar sent på kvällen i dedär sista vågorna som är bara precis tillräckligt stora för att erbjuda lite extra fart.
Vaknar tidigt söndag morgon med denna synen – Attans – Vi som ska köra downwind idag….. Jo, det löste sig, men i sann surfski-anda ändrades samlingsplatsen någon timme innan samling.
Söndagen gjorde vi en downwind, inbäddad i mycket teori, reflektion, lärande. Det blev verkligen tydligt för mig hur viktigt fot- och ben-arbetet är för stabiliteten. Ja, det blev en rejäl dos eget lärande genom att se den snabba utvecklingen när saker föll på plats hos olika deltagare. Med paddling på hemmaplan, både i vågor och platt vatten kommer dedär lärdomarna kunna slipas till riktigt bra paddelteknik.
En vecka har gått och jag har följt deltagarnas statusuppdateringar, med större vågor än tidigare. Ännu lever vår chatt-grupp, med surfski-tips, turrapporter och vänners glada tillrop.
Fortfarande lite vinglig och undrar hur du ska få stabilitet och fart i vågorna? Här är ditt Fast-track till att surfa vågor med din surfski. Kom ut på havet! Du tar dig över tröskeln, ut i vågorna denna helgen. Alla 6 deltagarna i förra kursen fixade det – det gör du med! Samma kursupplägg – vi ändrar inte ett vinnande koncept.
Vi började i stilla vatten, vingliga och nervösa. Gnuggade alla ”basic skills”. Övningar och trix. Vi avslutade med en hel dag i vågor. Alla länkade vågor.
✔ Paddla Snyggt ✔ Hänga våg ✔ Reentry ✔ Kamraträddning ✔ SanFranResque ✔ Strandstart ✔ Intervaller ✔ Fånga våg ✔ Länka våg ✔ Läppstifts-lucka i skin ✔ Örnkoll på en massa olika skis
Fika kan jag inte säga att någon lärde sig – det hade vi alla redan svart bälte i. Kaffet tog slut aldeles för fort.
Nya kompisar ute på havet och blåsiga stränder. Välkomna till surfski-gänget!
I kursen lär du dig allt du behöver för att på egen hand, eller tillsammans med vänner, komma ut och utmana dig själv på vattnet. Vi börjar vid sandstranden i en varm insjö och avslutar med downwind på öppet vatten.
Många som skejtar nu! Mycket glädjande för mig som älskar skate. I skate jobbar både ben och överkropp för fullt, hela tiden, i alla delteknikerna – så det belastar hjärtat mer än klassisk skidåkning. Skate ger bättre kondition för motionären.
Superfint underlag på Borås skidstadion. Spåret är en kilometer långt och har något för alla. Nybörjare fixar spåret samtidigt som det i högre fart kan bli tillräckligt utmanande och varierande för racing-åkarna. Jag gör bedömningen att det kommer hålla ännu en vecka, men det är lite osäkert eftersom snöbädden börjar bli lite tunn och det är osäkert hur mycket tövädret kommer ta på snön under veckan. Så passa på!
Såhär i Corona-tider gäller det att inte trängas. Under dagen blir spåret mjukt. Det är ofta 8-10 plusgrader och sol. Den som inte vill att det ska gå för fort tar sovmorgon och åker kring lunch, då är det fortfarande fint. Vid 11-tiden är spåret mjukt och det börjar suga lite från vatten under skidorna, vilket är bra om du är nybörjare.
Snöhjältarna saltar framåt kvällen och spårar om. Sent på kvällen eller tidig morgon är spåret perfekt. Det går fort men ändå har man fullt kantgrepp hela rundan.
Häng med på ett varv en fredag kväll mellan 21 – 22. Vi fokuserar på kurvtagningn i den perfekta bädden. Elljuset lyser till 22.00 varje kväll och det nybyggda omklädningsrummet är öppet så att du kan duscha efteråt.
Kan rekommendera Skidome när snön saknas utomhus. Nu pistas det varje kväll, så kom dit på morgonen – innan alla andra!
Igår fredag hade jag två olika grupper från #accenture efter jobbet. Ett nybörjar-gäng på 8 pers varav 3 kollegor från Indien och en från Frankrike. Nej, de internationella medarbetarna hade inte åkt skidor tidigare. Fortsättningsgänget på 4 pers fick en helhetsgenomgång av både stakning och diagonal. Konsulterna klarar uppenbarligen att hantera mycket teori och att omvandla till en helhet. Nördigt roligt.
Därefter en timme med Kim som verkligen vill lära sig att åka skidor. Kul att åka med Kim. 100% genuin skidglädje och riktigt trevligt.
Idag var det ett gött tjej-Vasa-gäng på morgonen. Alltid så mycket #skidglädje i kompisgäng som åker skidor tillsammans. Det blir också utmaningar eftersom några kompisar nästan alltid är helt nybörjare och några har åkt flera år. Vi löste det med olika svårighet på övningarna, men visst kan jag bara vara på ett ställe samtidigt.
Kim var tillbaka för den andra av tre lektioner. Viktöverföring börjar sätta sig. Vi jobbade också sväng med fartökning, spårbyte och stakning med frånskjut. Roligt när någon lär sig snabbt och det är lätt att ha roligt tillsammans.
Amanda och Hans var helt nya på längdskidor. Oj, vad lätt det var att lära sig. Åka på en skida i taget, hitta fäste och köra modern stakning. Imponerad.
Hanna från Kalmar är ny i sporten och hittade verkligen hävstängerna i dubbelstakningen. 40% effektuttag från ben, 40% från mage och 20% armar/axlar. Vi gnuggade tyngdöverföring, fäste och och glid i diagonalsteget.
Saurabh jobbar på #volvo och kommer från Indien. Ville lära sig att ta sig nerför backar. Vasan står på listan över ”the most Swedish things to do”, så han är anmäld. Detdär med nerförsbackar fixade vi tillsammans. Det visade sig att Saurabh och jag hade åkt skidor samtidigt i Borås i söndags. 300m, och sedan vändning.
Helena från Aneby har tidigare åkt Vasaloppet. Vi hann med ”hela registret” på en timme. Grym stakning med frånskjut, grymt driv i vanlig stakning och hon började åka på en skida i taget i diagonal. Salsahöfter och åka stort. Riktigt roligt att jobba med den snabbare växeln i stakning med frånskjut. Så långt kommer jag sällan i lektioner på en timme där helheten ska förmedlas.
Ulricehamn har meddelat att det inte betraktas som åkbart längre. Serneke Borås Skidstadion hade fram till denna vecka 300 meter med vändning = 600 meter. Nu är det knappast åkbart längre.
Ja, – meningen med livet får sig en törn en såhär vinter. Så, hur gör man för att överleva?
Det finns alternativ. – Skidome funkar alla dagar. Nu pistas det varje kväll. – Tranemo har fortfarande spår som går att åka på. Men, det är på väg bort. – Åka till snön. Grönklitt, verkar vara närmast med bra förhållanden på riktigt. Sälen är mycket fint nu. – Rullskidor, Skidgång, Löpning. Ja……… – Andra sporter. Själv tar jag fram kanoten nu.
Jag får sporadiska frågor om onsdagarna på Borås Skidstadion. Ännu har vi inte haft förhållanden som gjort att jag börjat med onsdagarnas drop-in med teknikträning i grupp. Första veckan vi hade konstsnö på Borås Skidstadion var det för trångt i spåret för att ha gruppträning. Snabbt blev spåret för kort för att ta upp plats och yta med en hel grupp.
Nu hoppas vi att vädret förändrar sig och att vintern kommer.
Bra skateskidor glider lätt i steget oavsett vilket tryck som läggs på skidan, och de går stabilt även när underlaget är hårt och ojämnt. De ska vara tillräckligt mjuka för att kunna liksom flyta i mjuk snö och de ska fjädra fint i steget så att all tryckande kraft också blir framåtdrivande kraft.
Bra skateskidor är lagom vridstyva för att ge bra sid-grepp vid kantning, och är samtidigt inte så hårda att de blir stötiga att åka på eller gräver sig ner i mjuk snö. De ska gå stabilt med belaget plant mot snön, utan att påverkas av andras skejtspår, isklumpar och ojämnheter i spåret. Äldre skateskidor var oftast mjukare än dagens skidor, men det finns skidor från 90-talet som fortfarande är åkbara utan att det är dramatiska skillnader.
Som vanligt finns inte den optimala skateskidan för alla fören, uppför och utför, kurvor och fartställning. Visst kan man köpa bra kvalitet och man får vad man betalar för – men man måste välja karaktär på de skidor man köper. Den goda nyheten är dock att skillnaderna mellan olika skidor mer handlar om vad skidorna är optimerade för – inte vad de över huvud taget ens fungerar för. Så snåla inte på skejtskidorna – vi som mest åker för att det är roligt och för motion, vi klarar oss oftast med ett par i skate. Det är ett bra argument för att välja skate istället för klassiskt. Att man sedan ännu hellre har fjäderlätta stavar i skate är ju trots allt en helt annan fråga.
Hurviktigt är det med exakt rätt skidor i skate? Lugn – det går att skejta på det mesta. Nybörjare i klassiskt behöver ofta mycket mjuka skidor som senare blir på tok för mjuka – så är det inte i Skate. Det är inte heller som i klassiskt där en viktförändring ofta tvingar dig att byta skidor eftersom det inte går att få fäste eller för att vallan försvinner efter några kilometer. I skate är det är ofta bara optimeringen för det före du tänkt dig skidorna i som du tappar med förändrad vikt. Skidorna kan komma att passa ett annat före istället, eller fungera sämre, men inte sluta fungera helt. Så länge du har moderna skateskidor från senaste fem till åtta åren så har det inte så stor betydelse vad du åker på som motionär. 10-15 kg fel spann är oftast inte hela världen – det går fint att köra med.
Viktiga parametrar på Skate-skidor – Kantgrepp. Helt avgörande för att man ska få fart. När skidan kantas och du som skidåkare trycker till skidan i sidled för att få fart framåt, då måste skidan hålla greppet i sidled. Behovet av vridstyvhet i skidan är därför beroende av hur hård eller mjuk snön är. Mjukare snö kräver inte så hård vridstyvhet, och skidan kan därför byggas mjukare, för att flyta bättre i lös snö och glida tryggt med plant belag mot snön. – Glida lugnt och tryggt med plant belag mot snön. Vissa åkare glider mycket på skidan och använder alla fart som byggs upp i frånskjut med fot och stav. nästa steg kommer då inte förrän farten från föregående steg börjar avta. Det kan röra sig om cirke 3-5 meter glidfas med plan skida mot snön innan skidan kantas i nästa steg. Då är det viktigt att skidan glider utan att hoppa och styra i tidigare skatespår eller ojämnheter i spåret. Hårdare skidor blir lätt något nervösa i glidfasen. – Vikt. Ja – så klart. Lättare skidor är lite enklare att lyfta. Tyngre skidor går dock oftast lite tryggare i glidfasen. Men ärligt – vikt är inte den viktigaste parametern – nice to have. – Respons. Vridstyvare skidor reagerar ofta lite snabbare på fotens riktningsförändringar när man står där och glider på en skida. Snabb respons kan också upplevas som att skidorna är lite nervösa. – Spannets hårdhet. Olika personer föredrar olika hårdhet på skidorna. Olika hårdhet är också olika optimalt i olika fören. Mjukare skidor glider oftast mindre nervöst, och de glider oftast lite snabbare, särskilt i mjukare före. Hårdare skidor har oftast bättre kantgrepp och de nyper mer sällan. Hårdhet och flex i spannet benämns på lite olika sätt, med ganska många parametrar där spannets höjd och längd vid olika viktbelastning är intressant. Exempel är FBW & HBW som mäter hur högt spannet är vid ”Full Body Weight” (när du står på en skida), respektive ”Half Body Weigt” (när du glider på två skidor). – Glid och tryckpunkter. Ja olika skidor glider olika bra. Skidor kan vara lite olika snabba i olika fören, men generellt glider snabba skidor bra i nästan alla fören. Det ena eller andra belaget har mindre betydelse på tävlingsskidor. Det som är viktigare är att spannet inte har tryckpunkter mot snön som bromsar mer än nödvändigt. Två olika par som ser ut att vara lika hårda kan på detta sätt glida helt olika. Inom paret kan även skidorna skilja sig ganska mycket – ibland går den ena skidan fortare än den andra. Skidor med helt fel tryckpunkter nyper stenhårt i glidfasen.
Nypande skateskidor Bra skateskidor glider lätt i steget även när all tyngd läggs på framfoten på en skida. Vissa skateskidor, särskilt äldre modeller har ett spann som gör att allt tryck samlas på en punkt. Tack ock lov är detta fenomen ovanligt nu, men det förekommer fortfarande hårt nypande skateskidor bland de allra billigaste modellerna. Ibland finns det i en mindre allvarlig form av nyp även på dyra tävlingsskidor, och det kan vara förklaringen till att vissa skidor inte är lika bra som andra. Tryckpunkten är ofta strax framför bindningen om det är riktigt illa och lite längre fram om problemet är mindre. Tryckpunkten gör att skidan ”nyper” sig fast i snön, mitt i steget. Vid strävt kallföre ”knirkar skidan fast sig”. Detta märks tydligast i brantare uppförsbackar eftersom man lägger större vikt långt fram på foten. Vid tryckpunkten slits glidvallan bort från belaget och belaget blir snabbt grått på tryckpunkten. Ingenting dödar skidglädjen som hårt nypande skateskidor. Du kan prova att montera bak bindningen cirka 2 cm, det kan göra stor skillnad. En person som väger mindre än dig kanske inte upplever problemet lika tydligt eller ibland inte alls. Hårdare skateskidor nyper alltså mindre sällan är mjukare. Det är inte alltid att bakmontering av bindningen räcker. Sådana skidor kan ändå användas, exempelvis när det kommit 2cm snö och golfbanan är grön-vit.
Kolfiber eller glasfiber Det snackas om kolfiber i skidorna. Kanske är främsta fördelen att kolfiberskidorna helt enkelt är lite lättare och därför enklare att hantera i steget. Jag känner skillnaden i spänst och visst svarar de bättre. Kanske ger den extra spänsten lite extra fart eller så är det bara en upplevelse av fart. Personligen får jag en känsla av spänst och att steget är lätt med sådana skidor och då ökar skidglädjen för mig. Innan kolfibern slog igenom var det kolfiber bara i brättena på toppmodellerna. Då var skillnaderna mycket små mot billigare modeller.
Det hävdas att skidorna av kolfiber blir stabilare. Jag tycker att det är en sanning som bara stämmer delvis, eller rent av är felaktig. Kolfiber gör att skidan blir vridstyv och inte vrider sig – då greppar skidan bra i snön när man kantar och sätter tryck på den. Ja, därför blir den stabilare. Alla som åker både alpint och skimo (randonee/skitouring) vet dock vad lättare och spänstigare skidor innebär i nackdelar – de upplevs alltid lite mer ”fladdriga” när man glider med plant belag mot ojämn snö. I alpina skidor läggs det ofta in tunga och ospänstiga material, till och med gummi – för att gör skidorna lugnare att åka på. Därför går ofta glasfiberskidorna lite tryggare i glidfasen – den enda fas där man faktiskt har stort behov av att skidan glider lugnt och tryggt över ojämnheter i snöbädden.
Därför är jag mycket tveksam till om det för alla är värt att köpa kolfiberskidor. De flesta märker inte skillnaden i vikt och spänst i ett blindtest. Trots att tillverkarna och butikerna hävdar att kolfiberskidorna är stabilare, har jag upplevt att ett par något tyngre och mindre spänstiga glasfiber-skidor oftast blir något lättare att glida på. Ja, glidfasen när du står på en skida och glider flera meter i varje steg, den kanske svåraste fasen i skatesteget, särskilt när det är hårt och ojämnt. Glasfiberskidorna känns lite lugnare att hantera. Jag rekommenderar därför en något billigare modell med glasfiber till alla nybörjare och intermediate skejters.
3 par skateskidor. Det ser ut som om Ross-skidorna är lite högre i spannet än de övriga. Mycket kolfiber i dessa skidor.
Högt eller lågt spann Det verkar finnas olika filosofi kring hur högt, hårt och hur spänstigt spannet ska vara. Det är svårt att leda någonting i bevisning som objektivt bättre eller sämre. Det handlar om personliga preferenser och kanske lite fysiska och teknikmässiga olikheter. De flesta märken bygger toppmodellerna med olika spannprofiler, för att passa i olika fören. Ofta skiljer det därför mer mellan olika sub-modeller inom ett märke än mellan olika märken. Vi som inte har sponsoravtal kan därför åka på flera märken och använda de skidor som passar bäst för mig just idag.
Lågt spann med mindre spänst Några märken, med Madshus i täten har ofta lägre spann. Du ser det när du klämmer ihop skidorna belag mot belag. Då behövs inte riktigt så mycket tryck längst ut i fingrarna och den lägre höjden på spannet gör att det är lättare att greppa runt skida och bindning. Däremot är slutspannet lika hårt som på andra skateskidor, ja, dendär sista kraften som behövs för att helt klämma ihop skidorna. Det hårda slutspannet har utvecklats senaste 10-15 åren och det motverkar nypande skidor och ger skidorna vridstyvhet så att de svarar bra vid kantning och frånskjut.
Fördelen med lägre spann är att skidorna snabbt hittar ett stabilt kantgreppet. Dessutom går de tryggt, stabilt rakt fram när skidan ligger plant mot snön, även i hårda och ojämna skatebäddar. Även om de nya skidorna sällan nyper, och är mycket spänstigare än äldre skateskidor, så ger inte denna konstruktion samma fart i steget som skidor med högre och spänstigare spann. Det mjukare ”förstaspannet” gör att skidorna inte gräver ner sig lika mycket i mjuk snö och blir då snabbare i mjuka förhållanden.
Personligen tycker jag att Madshus skateskidor ofta känns lite döda och livlösa, ja – lite tråkiga – men så kan jag ju inte skriva – så jag tar tillbaka det direkt. Låt oss kalla dem förutsägbara och trygga istället. Jag brukar tänka att Thomas Alsgaard var involverad i utvecklingen av Madshus skateskidor, eller, han var i varje fall deras toppåkare under utvecklingsarbetet när Madshus hittade sin karaktär på spannet. Hans teknik bygger på lugna, och mycket disciplinerade rörelser där vikten flyttas med optimal timing. Han hade skidorna nära snön även mitt i steget, precis som en maraton-löpare bara lyfter fötterna någon cm över asfalten. Grymt energieffektivitet. Alsgaard studsade oftast inte fram på skidorna, utan gled och flyttade tyngden över skidorna, till synes helt lugnt och metodiskt, med en imponerande fart och precision. En lång åkare som Alsgaard blir snabb med stora kliv. Med en sådan teknik är det en fördel med lågt spann så att skidorna kan hållas nära snön. Det är alltid en fördel att skidorna glider stabilt mot underlaget. Alsgaard hade troligen varit långsammare med ett par moderna Salomon.
Högre spann med mer spänst Andra märken, med Salomon och Ross som tydligaste märken har ofta denna profil – ett lite högre och spänstigare spann hela vägen. Det krävs mer kraft redan från början när man ska trycka ihop skidorna, belag mot belag. Det är lite svårare att nå runt skida och bindning med fingrarna, särskilt om man har små händer. Slutspannet är oftast likvärdigt med andra skidor som har lägre spann-profil.
Fördelen med detta sätt att konstruera spannet är att skidan upplevs som snabbare i steget och att spänsten i skidan kan användas för att öka trycket i steget. Upplevelsen blir att skidan är snabbare, kvickare och spänstigare. Jag tycker att det blir roligare att skejta med denna typ av skidor, eftersom jag känner mig lite piggare i steget. Nackdelen är att kantgreppet kan dröja en millisekund, innan hela kanten ligger an mot snön när jag kantar och trycker ifrån. Man måste liksom känna sig fram en millisekund innan man trycker ifrån hårt med foten. När väl greppet är hittat, är det samma kantgrepp. Skidan går lite mer nervöst rakt fram på plant belag, och blir därför svårare att styra när man står där och glider på en skida, särskilt när det är hårt och ojämnt. Dessa skidor med hårt förstaspann kan ibland ha en tendens att gräva ner sig lite mer i lösa förhållanden, men jag har inte upplevt det med mina Salomon. Den stora fördelen märks mest uppför, de upplevs lite snabbare i glidsteget – De upplevs som motsatsen till nypande skidor – liksom ökar farten mitt i steget och i frånskjutet får man ett skönt tryck. Skidorna hjälper till lite extra när man bombar på med 2ans växel i uppförsbackarna.
Fischer Man kan inte prata skateskidor utan att nämna Fischer. De har dominerat skate sedan 80-talet och visst är de fortfarande med i matchen, kanske fortfarande bäst, men det är jämnt skägg numera och skillnaderna överbryggas mer än väl av personliga preferenser. Senaste åren har konkurrenterna kommit ikapp och kanske förbi? Under 30 år var det Fischers skateskidor som var den helt dominerande anledningen till att nästan alla toppåkare valde kontrakt med Fischer om chansen fanns. Ja trots att många toppåkare trivdes lite bättre på andra märkens klassiska skidor. Så var det för mig även om jag inte var toppåkare. B-kontraktet styrde mig ändå till att åka Fischer även på klassiskt, trots att jag hellre hade åkt klassiskt med de finska skidorna Karhu eller Peltonen på den tiden. Så – om du väljer att köpa begagnade skateskidor som är äldre än ca 5-10 år – håll dig till Fischer. Fischer ligger numera mellan Salomon och Madshus i spannhöjd. Plus-skidorna ligger nära Salomon i känsla och kallföres-skidorna påminner lite mer om Madshus. Det som fortfarande kännetecknar Fischer är att de går rakt och stabilt. Det är alltid bra att skateskidor går stabilt och att de går rakt är bra. Men det kräver att du sätter utgångsvinkeln helt rätt direkt – kan vara lite svårt faktiskt. Jag gillar personligen att kunna styra skidan i skäret. Den dominerande ställningen under så många år har gjort att Fischer höjt priset. Numera tycker inte jag att det finns anledning att betala mer för Fischer.
Andra Märken – Ross har kommit starkt senaste 5-10 åren. Jag har inte testat Ross, men de som gjort det är nästan alltid mycket nöjda. – Atomic har samma ägare som Salomon, men helt egen utveckling. Det utbyts nog en hel del tankar mellan teamen. Jag har inte testat Atomics skateskidor, men de som testat jämför ofta med koncern-syskonet Salomon, berättar om lättåkta skidor som är snabba, men inte är riktigt lika spänstiga som Salomon. – Många sporthandlare vägrade länge att sälja Peltonen skate, men senaste 5 åren har Peltonen kommit starkt och allt fler toppåkare väljer Peltonen, även inom skidorientering och skidskytte där det bara är skate som gäller. Min fru har ett par cirka 5 år gamla Peltonen som dock nyper ganska kraftigt – det är med all sannolikhet ett dåligt par, och ganska ovanligt nuförtiden.
Bindningarnas placering ….är viktig i skate. Lika viktig som i klassiskt. Om du inte är nöjd med ett par skateskidor kan du prova att flytta bindningen – kanske är det ett guldpar med annan bindningsplacering. Skidorna blir lättare att styra om bindningarna är placerade längre fram. Kroppshållningen blir lätt lite mer framåtlutad med bindningen monterad långt fram, vilket är bra för vissa, men dåligt för vissa. Med bindningen monterad längre bak så blir spannet hårdare, steget går lättare men styrningen av skidan blir mer nervös. Din möjlighet att styra skidan i steget minskar, och du tvingas att stå lite längre bak på hälarna, för att liksom lyfta upp främre brättet så att skidan kan styras. Om du går upp i vikt, kan du flytta bak bindningen och flytta fram den om du går ner i vikt, precis som i klassiskt. Men, borra inte nya hål om skidorna fungerar bra.
Äldre skidor är ofta monterade med bindningen något längre fram än dagens skidor. Därför kan du ofta vinna fart genom att flytta bindningen ca 1-2 cm längre bak på gamla skateskidor. Gamla salomon-bindningar har tyngdpunkten 17 mm längre bak, eftersom de gamla SNS Profil-pjäxorna hade metallpinnen längre fram. Mina skateskidor från början av 90-talet fungerar fortfarande jättebra med nya Pilote-bindningar som är monterade i nya hål som sitter cirka 2,5 cm längre bak på skidan. Dagens skateteknik innebär att vi oftare står mer centrerat på skidorna än vad vi gjorde på den tiden. Därför kan vi numera åka på skidor med bindningen monterad lite längre bak.
Spannets placering i skidan. Beroende på hur spannet placeras på skidan i förhållande till jämnviktspunkten och bindningens placering kan man få olika känsla i skidan. Det är som när man flyttar bindningen fram och bak. Skidor med spannet längre fram får mer bärighet framför bindningen, blir livligare, mer responsiva, kan få lite bättre glid i steget, men samtidigt kan de upplevas lite nervösa i vissa fören. Med spannet längre bak i förhållande till balanspunkt och bindning, blir skidan lättare att styra och hantera i snön, lättare att lyfta in i steget och därmed upplevs stabilare. Nackdelen är att de ibland upplevs lite mindre livliga, eller döda. Det är det såhär skillnaden mellan Amersports märken Salomon och Atomics skateskidor ofta beskrivs av andra. Atomic har spannet lite längre bak än Salomon, och blir därför lite stabilare och lättare att kliva in med. Salomon blir mer responsiva, har större bärighet i steget, men kan upplevas lite nervösa. Jag har inte åkt på Atomic Skate, så jag kan inte bekräfta eller dementera skillnaderna mellan märkena.
Summa Summarum
Skidorna är olika. Vad är bäst för dig? De snabbaste skidorna? – Inte alltid… De du kan hantera (ja, så är det alltid….)! De som är mest responsiva? Vad uppskattar du när du skejtar? Själv gillar jag skidor som svarar och är responsiva, och får mig att känna mig lite spänstigare än vad jag egentligen är. Jag hade helt klart tjänat på ett par stabilare och tryggare skidor i vissa fören, men tror ändå att jag oftast blir snabbare med det par jag har roligast på. Hur som helst – nu när jag så sällan tävlar, och om jag gör det – aldrig på allvar – åker jag på de skidor som är roligast att åka på – inte nödvändigtvis de jag skulle göra bästa tid på 10 k med.
Om du inte vet vad du vill ha eller inte vill nörda in på olika modeller – köp det mest prisvärda paret som grovt sett verkar passa din vikt. Du kommer bli nöjd. Du kommer slippa fästvalla. Du kommer få högre puls och bättre motion med skate.
Du kommer bli glad – För det är så himla roligt att skejta!
Den vanligaste frågan är vilka skidor man ska köpa. Jag hoppas att du med hjälp denna sida ska bli säkrare på vad som passar dig. Som vanligt behöver jag spoiler-varna för skid-nörderi på hög nivå. I detta inlägget handlar det inte om att hitta skidor för världscupen utan om att hitta bra fäste och glid i vardagen, mellan matlagningen och skjutsa barn.
Familjens träningsskidor. Örjans fru kör med skinskidor och Örjan kör med ett ihop-plockat par med tejp – gamla Fischer, en skida är 205 och en är 210. Liknande spann på skidorna. Ja, jag glider oftast ifrån de flesta som har nya skidor med dedär halvdassiga gamla laggen.
Men vad ska man köpa? Är det bara skin-skidor som gäller nuförtiden? Är valla-skidorna helt ute? Här fokuserar vi på klassiska skidor med fäste – det som de flesta fortfarande landar i att köpa. Vill ändå passa på att tipsa om skate – fler och fler väljer skate som enda par. Lär man sig dubbelstakning så funkar det bra även om du kommer ut i skoterbeda spår. Men, med fäste finns i stort sett två huvudalternativ för motionären.
Skin eller Tejp & Valla?
I klassiskt står valet mellan skin-skidor eller valla-skidor om du vill ha fäste. Ja, visst finns det rugg-skidor också, men det har inte slagit igenom brett och metoden är inte alls etablerad i kretsar utanför de snabbaste tävlingsåkarna. Det funkar i många fören, men långt ifrån alltid. Det ena behöver inte utesluta det andra, så om du är intresserad och kommer över bra rugg-skidor – tveka inte att köpa. Det är roligt att testa och fungerar ofta mycket bra.
Skinskidorna dominerar kraftigt. Men, med flera par vallnings-skidor öppnar sig möjligheter som kan göra livet snabbare och lika enkelt som med skin-skidor. Här går vi igenom de två huvudalternativen.
Skinskidor
Skinskidorna funkar tillräckligt bra och har därför blivit hetast på marknaden eftersom alla kan hantera dem. Om jag bara fick ha ett par klassiska skidor, skulle det bli ett par skinskidor, eftersom jag inte gillar att hela tiden behöva valla om. Hemma i Borås skiftar vädret ofta från dag till dag – ena dagen kall nysnö och andra dagen slask. Det är ett himla meck helt enkelt, särskilt övergången från slask till nysnö innebär en halvtimme vallning som helt enkelt inte finns i vardagen. Sådana dagar blir det lätt att även jag struntar i skidåkningen – eller väljer att skejta istället, även om jag hade tänkt åka klassiskt.
I nysnö är ibland skinskidor enda alternativet. På några tävlingar jag kört har alla alternativ med ruggning och valla misslyckats för i stort sett alla startande. Ja, trots flera timmars testande, med tillgång till 2-3 olika racepreppade par skidor och en hel stab med vallare. Det är anledningen till att tävlingsåkarna numera oftast har ett par skinskidor att ta till på tävlingarna. När jag åker mycket så stöter jag dock på detta föra mycket sällen, det är helt enkelt inte värt att köpa skidor för ett ovanligt före – men det är en sak som ändå talar till skin-skidornas fördel.
Efter genombrottet kring 2015-16 har skinskidorna fortsatt att utvecklas och den utvecklingen ser ut att fortsätta under lång tid framöver. Skinskidor är kanske lättaste sättet att få skapliga klassiska skidor. Därför rekommenderar jag skinskidor till många. Det behövs verkligen ingen kunskap om skidor och vallning – många är helt ointresserade av prylarna – då är det skins som gäller. Min fru kör skinskidor om inte jag vallar upp ”fin-skidorna” med valla åt henne.
Med den stora köp-rekommendationen i ryggen, vill jag ändå peka på några nackdelar med skinskidor:
Nackdel #1: Skinskidorna går oftast lite långsammare än vallade skidor. Meeeen, utvecklingen går fort och om några år kan det vara historia – utvecklingen går framåt på flera sätt, justerbara hudar i höjdled och längd, och de flyttbara bindningarna är nog här för att stanna.
Nackdel #2: Spannet – viktigt att det är helt rätt Spannet blir helt avgörande och det finns inte särskilt mycket att göra om spannet är fel. Om det inte fungerar direkt – gå tillbaka till butiken och byt skidorna direkt. Seriösa handlare ger den servicen. Den väl utprovade skidan fungerar bara så länge du håller samma vikt. Om du går upp 5 kg kommer det ovillkorligen glida lite trögt. Om du går ner 5 kg kommer du med stor sannolikhet få svårt att få fäste. I båda fallen återstår bara att byta skidor om du vill ha bra glid och fäste. Hudarna är vad de är och kan inte justeras så mycket, även om det går att justera lite med ett rakblad. Detta är dock ett område där utvecklingen går framåt och vi ser olika lösningar med flyttbara bindningar, utbytbara hudar och hudar som kan längdanpassas och höjdanpassas.
Nackdel #3: Rengöring – pinan med skinskidor Om du åker ofta så behöver hudarna rengöras med jämna mellanrum även om snön är ny och vit. Rengöringen är tråkig, men helt okomplicerad. För pälsen finns särskilda rengöringsmedel och de är omotiverat dyra men fungerar bra. Jag har även kört med vanlig vallaväck och lacknafta och det har fungerat lika bra, utan att förstöra hudarna så som tillverkarna hävdar. Istället för impregnering kan du gnida in lite glidvalla på huden, gärna högfluor. Glidytorna på skinskidor är lätta att rengöra och skiljer sig inte från andra skidor.
Om du åker när det är blött i spåret, när andra åker med mjukt klister, så kommer dina skidor, och särskilt hudarna suga till sig klisterrester från spåret, och efter någon mil är både hudarna och glidytorna mycket smutsiga. Det hjälper bara obetydligt om du behandlat hudarna med impregnering och liknande. Om du åker i nysnö nästa gång, så kommer klistret göra att snö fryser ihop med klistret, s.k. underfrysning. Skidorna får snöstyltor från brätte till brätte och kan inte användas som något annat än snöskor eller styltor. Om du rengjort lite slarvigt, så blir det ändå underfrysning i hudarna och ändå omöjligt att åka.
Du måste därför rengöra mycket noggrant och det är tråkigt och tar lång tid. Glidytorna går fort att rengöra med en papperstrasa och vallaväck, men hudarna är jobbiga att göra rent. Man måste gnida och gnida och byta trasa många gånger. Det är trasa och lösningsmedel som gäller även för hudarna. Det kan ofta ta längre tid att rengöra hudarna än att valla om från grunden – under sådana omständigheter är alltså skinskidor kanske det mest omständliga alternativet. En halvtimme för att rengöra svårt smutsade hudar är inte alls ovanligt efter några varv i ett konstsnöspår med gammal blöt snö. Klistret sätter sig även på skateskidor men där är det lättare att rengöra snabbt. Ibland hör jag skidåkare i vallaboden skämta om att klistervalla borde förbjudas.
Valla-skidor. Tejp & Klister!
För många är vallning och utmätning av fästzoner fullständigt uteslutet. Då är valet enkelt. Ni som känner igen er kan sluta läsa här och köpa skinskidor direkt. Ni andra kan köpa minst två par skidor och komma lika enkelt undan med fästvallningen som dem med skinskidor. Men – köp ett par i taget. Lär dig hur spannet fungerar för dig, och köp först därefter nästa par, för då vet du mer vad du vill ha. När man köper skidor söker man alltid efter ett par skidor som kommer fungera i de flesta fören, men man söker ibland efter ett par med fördel mot kallvalla, grundwax eller klister. Börja inte med klisterskidor, utan köp ett par som har ett lägre, flackare kallföre-spann som är lite lättare att få fäste med. Det som betecknas som universal-spann är oftast optimerade för grundwax eller täckt klister och är lite svårare att få fäste på. Rena klisterskidor är högre i spannet och överkurs ganska långt fram i karriären.
Vallningsskidor går nästan alltid lite snabbare än skinskidor och det beror på att vallan kan regleras. Det är även en fördel även när du går upp eller ner i vikt. – Kortare fästzon och tunnare/färre lager valla om du går upp i vikt. – Längre fästzon och tjockare/fler lager om du gått ner i vikt. Om du går upp i vikt kan de gamla klisterskidorna användas med burkvalla. Om du går ner i vikt kanske du behöver ha klister på de gamla kallföre-skidorna som kan bli riktigt snabba i grovkorniga förhållanden.
Här beskriver jag hur två par vallningsbara klassiska skidor kan användas för att få lika enkel eller rent av enklare preparering för träning som med skinskidor:
Tejp-paret Tejp är oftast bättre än skinskidor. Det glider oftast bättre eftersom det lätt kan anpassas efter spannet på skidorna. Inget behov att flytta bindning. Tejpen fungerar i de flesta fören och jag har åkt 100 mil på hård konstsnö med samma tejp – när det börjar släppa lägger man bara på ett nytt lager tejp ovanpå och kör minst 100 mil till. Ja, det går att köra på fjolårets tejp. Det går att göra rent glidytorna med hjälp av vallaväck, sickel eller glidvalla även om de är vallade med tejp. Kör med den vanliga original-tejpen om du bor där det töar ibland. Nya specialtejper är inte riktigt lika all-round. Bäst blir det om man lägger tejp exakt utifrån skidans spann och tryckzoner. I dendär lilla ”fickan under foten” kan man lägga två eller tre lager om skidorna är hårda. Om du vallat skidorna med burkvalla vet du hur tjockt det brukar behövas. Generellt kan man säga att du inte ska ha fäste där burkvallan slitits bort efter någon mils åkning. Var noggrann när du lägger på tejpen.
Tejp kan drabbas av ifrysning vid nysnö. Det finns en spray som förhindrar ifrysning vid nysnö. Den fungerar ibland rätt hyffsat men inte alltid. Varma skidor direkt från varm bil eller vallabod fryser i direkt. Låt skidorna kallna innan du lägger dem i snön. Det tredje tipset är att skrapa av snön mot kompisens skidor om du drabbats av styltor. Då kan en tunn ishinna bildas. Det är kass att åka med den ishinnan, men det går att åka. Det bästa är att ha ett par mycket noggrant rengjorda skinskidor i nysnö. Valla i sådant före är svårt.
Tryck fast tejpen noga och värm gärna fast den med värmepistol eller gasol och tryck in tejpen i det ruggade belaget med hjälp av en vallakloss innan du drar av skyddspappret.
Tejpskidor från förra säsongen. De funkar en säsong till.
De flesta skidor som fungerar för dig med valla kan användas med tejp. De mjukaste skidorna kan vara svåra att få fart på med tejp, även om de kanske fungerar bra med 2-3 lager burkvalla – då kan det hända att tejpen slits bort om skidorna är mycket mjuka, eller att tejpen bromsar lite hela tiden. De hårdare klisterskidorna med högt spann kan vara svåra att få fäste på med tejp, även om du lägger flera lager med tejp.
Klister-paret Tejpen fäster inte när det är klisterföre där universalklister eller mjukare krävs. Detta händer när det är: – Hård is, typ skridsko-hårt – När det är blöt snö med plusgrader.
Därför behövs ett par skidor med klister på. När klistret ska sitta hela vintern rekommenderar jag att lägga mycket tunt chola-klister i botten, sedan grönt klister – mycket tunt. Därefter lila/universal/rött/silver efter dagens före. Vid behov duttas på lite mer klister, och om klistret blir smutsigt eller om ett annat klister behövs kan man skrapa bort det och lägga nytt. Med chola och grönt som grund fäster de mjuka klistren bra mot skidan och grundvallan. Grundvallningen sitter oftast kvar även om du skrapar bort översta lagret klister med en skrapa. Till klister kan du använda det par med hårdast spann som du har.
Dags att rengöra klisterskidorna och börja om med vallningen från början igen.
Tredje paret Om du har tre par – ha ett par vallade med vanlig blå extra eller liknande – det går lite lättare i den kalla snön än tejpen. Detta är ditt bästa par, det som oftast går bäst. När du vill ha snabba skidor vallar du iordning dessa för dagens före, men en dag när du pressar in en runda mellan jobb och tvättstuga – tar du tejpskidorna eller klisterskidorna.
Valla flera par skidor – För Vem? Denna metod att valla enkelt passar dig som är beredd att tänka på spann, fästzoner och vallning, men ändå vill lösa det på ett mycket enkelt sätt. Det passar även dig som har stort intresse för sporten och gärna köper två, tre eller ännu fler par klassiska skidor. Metoden ger dig användning för de skid-par som är ok, men inte är guld-par. Det är såhär Örjan gjort ända sedan tejpen kom kring millennieskiftet. Gamla halvbra skidor från 90-talet fick nytt liv som träningsskidor. Om du har tur och fått tag på ett par riktiga guldpar och inte vill lägga pengar på fler nya skidor, så finns det ofta skidor att köpa begagnat på ex blocket.
Det finns inga rätt och fel Själv har jag haft så många träningspar att jag utan vidare kunnat ha tre par iordningställda träningsskidor, och ha flera i reserv. Lagret av gamla tävlingsskidor där hemma börjar dock minska i takt med att belagen blir mycket tunna och då bryts ofta skidorna. Det händer särskilt ute på de lite ojämnare natursnöspåren, eftersom belagets draghållfasthet är en viktig del av skidans uppbyggnad.
Jag överväger att köpa skinskidor till mig själv. Till min fru köpte vi ett par valla-skidor innan skin-skidor slog igenom stort. Vi hade tur och fick levererat ett par riktigt bra skidor. Vi har senare kompletterat med ett par skinskidor så att hon kan åka utan att jag är hemma och vallar upp fin-skidorna.
Tävlingsåkare tränar ibland med skinskidor, men jag har också noterat att många tävlingsåkare har ett par tejpskidor. Några kör oftast med föregående helgs tävlingspreppade skidor. Det verkar vara lite olika hur tävlingsåkarna gör. Så om du ska köpa valla-skidor – börja med ett par. Lär dig hur de fungerar. Om du åker mycket så kommer du vilja ha flera par ganska snart. Då kompletterar du med det som du oftast saknar. Så bygger man upp sin skidpark, steg för steg. Det är den kunskapen om varje enskilt par skidor som gör att du kan få snabbare skidor än alla andra. Om du åker bara några gånger per säsong, så kommer du inte behöva flera par, och då är skinskidor bäst.
Summa summarum – Intresserad och en aning prylgalen? – Överväg att köra med tejp och klister på två träningspar. Strunta i skinskidor. – Bara intresserad av att det ska fungera? Köp ett par skinskidor och gör rent dem när de är blivit smutsiga.
För mig ett dröm-samarbete ser nu ut att vara på gång. För några år sedan var tyvärr snön under all kritik i Skidome – nu har de fått ordning på det, och jag åkte nyligen där, nästan en vecka efter senaste pistning och det var fortfarande fasta fina spår både för skate och klassiskt. Träffade nyligen Agnes på #skidome och diskuterade samarbetsformer.
Privatlektion på skidor året runt. Klassiskt eller Skate
Grupplektion på skidor när som helst under året.
Du kan boka din skidlektion till förmånligt pris redan nu!
En stor fördel med skidome är att du kan hyra skidor, stavar, pjäxor direkt på plats. Skidorna hyr du själv, direkt från Skidomes personal. Örjan kan hjälpa dig att välja rätt par och rätt stavlängd.
Jag kommer dessutom gå in som vikarierande instruktör på Skidome, under Skidomes varumärke. Ser verkligen fram emot att bli en del av arbetsgruppen i skidomes spår.
Skidglädje!
Spåret i Skidome är lätt för nybörjare och med hög fart blir kurvorna tekniskt utmanande för oss som gillar fart. Nej, det är inte helt platt, utan lagom kuperat för teknikträning.
Vi lyckades göra ett riktigt bra Surfski Meet trots 17 mm regn och den vindstilligaste helgen på hela hösten. Ja, ett nytt ord där – ett hemskt ord. Trixet är att ha erfarenhet av hur förhållanden brukar variera just i sina egna hoods. Det går inte att arrangera ett bra surfski meet utan att ha koll på omgivningarna.
Fredagen: Out & In De Lux Jag beslutade att trots allt inte köra en downwind på fredag-kvällen, trots att det det såg ut att vara enda chansen på hela helgen. I år ligger arrangemanget lite senare, så vi hade nästan en halvtimme mindre tid på oss innan mörkret kom. Planerade istället en platt runda för att visa omgivningarna vid stugan. Grämde mig inte så lite – utan rätt mycket – för att missa fina vågor över Kinneviken. Hade under senaste dygnet planerat att paddla från Blomberg vid Kinnekulle och sedan tvärs över Kinneviken till Ullersund i 10 m/s. Det är en sträcka jag aldrig paddlat, men där vi åkt båt massor av gånger eftersom vi hade motorbåten i Källby när jag var barn. En kvart innan vi drog iväg kollade jag observationerna vid Pålgrundet en sista gång bara för att……… Då ser jag att det är Nord västlig vind istället för Sydvästlig som alla prognoser visat. Shit, det innebär ju att vi är på rätt plats vid rätt tillfälle. Dendär missade downwinden blir till en liten möjlighet. Gött att vi inte gjorde det. Hade blivit 13 km ren sidvind. Nu gäller det att få militärisk disciplin på alla individerna. Vid sådan vind blir det fina vågor från de yttersta, nordliga skären i Ekens Skärgård, och hela vägen ner till Naven. Motvinden är inte så farlig för det finns vägval med skydd från öar där ute. Det blev en ”out & in – de lux” med ”kors-gullesurf” i fint kvällsljus.
NK hade skickat med en rykande het demoski till oss, en Storm 610. Fint bygge, helt utan skarv. Jag fick prova den redan första passet och gillade den skarpt. Om jag bara fick ha en ski, så är det mycket möjligt att jag hade valt en sådan. Superbra sittbrunn som ger bra stöd i bakre delen av ändan och därför rätar upp min rygg på ett bra sätt. I sidled ger sitsen bra kontakt via sittknölarna. Lekfull och bra på att svänga, precis så som jag minns min gamla squall+. Detta är en snabb båt som många kommer kunna ta steget upp till. Den är fin att höftstyra och den surfar fint. Den hittar surfvågen – suger sig fast och automatsurfar lite som min Zest. Nej, inte riktkgt lika bra automatväxel i surf som Zest, men bättre än de flesta andra modeller jag testat. Om vi nu ska jämföra med Zest, så är den samma fartklass, men lite mindre topprank, samtidigt som den saknar lite av dendär supersolida bottenstabiliteten som Zest har. Den tar lite fler poäng än Zest på plattvatten, lekfullhet och är säkerligen lättare att lära sig behärska, men Zest är fortfarande surfkung.
På väg ner mot ”out & in – de lux”. Paddla norr ut, i skydd av öar, sedan följa med vågorna tillbaka. Det blev en riktigt fin tur där på kvällen, även om det hann bli lite väl mörkt på slutet. Vi höll ihop gänget och hade koll på varandra. Foto: Pontus
Det är lite meckigt att komma ut och paddla samtidigt som folk kommer indroppande till arrangemanget vid olika tider, beroende på jobb och trafik i varierande omfattning. Några bytte om på 2 minuter och några hann dricka kaffe i lugn och ro. Henrik tog en buss till Ullersund och promenerade en lång sträcka i hällande regn innan jag kom iland och hittade ett meddelande att han behövde skjuts. Oj vad det regnade…….. Logik och olika önskemål innebar att tjejerna tog gula huset borta vid hamnen och killarna snarkade i gäststugan närmast huset.
Vänerflottan i hamn precis innan första rundan på sjön. Killarna installerar sig i röda gäststugan.
Efter frukost på lördagen kom vi iväg i skaplig tid. Inte för att prognosen var särskilt bra, men vi ville ju inte komma för sent till bastun, och för träningens skull ville vi ju ändå paddla två pass. Vi åkte till Kålland, ja, fastlandet alltså och lade i vid ”Segelsällskapet Westötarnes” brygga vid Bösshamn på andra sidan av halvön. Lite häftigt var det att paddla ut med silhuetten av Kinnekulle mitt i trynet på en nästan platt Kinneviken. Ljuset gjorde att Kinneviken verkade så liten och en stor regnbåge tornade upp sig norröver. Häftigt. Det var så platt och god sikt att vi körde fri fart från början, med uppsamling utanför Läckö. Om det blåste något så var det medvind och kändes därför som komplett stiltje. Jag satt helt rätt i min Pulse och njöt av att kunna glida lätt i det platta vattnet. Med brist på vågor blev det kortare sträckor med hård paddling blandat med en del snack och lite kulturhistoriska inslag. Vi gjorde ett stopp vid Spiken där pappa hade dukat upp te, kaffe, kexchoklad och frukt. Tyvärr hade solen gått i moln just då, så vi var tvungna att dra vidare för att inte börja frysa ändan av oss. Helt utan roderhaverier kom vi tillbaka till stugan.
På väg in genom vassen till stugan under lördagen. Eftermiddagen innebar en chans till surfvågor på västsidan av Kållandsö. Självklart tog vi chansen, men vi möttes av en nästan helt platt sjö. Vi spanade mot Dalsland där Helen har sin stuga.Det var tur vi hade trevligt sällskap, för det är sällan man ser sjön så platt. En hemsk syn för varje downwind-arrangör.
Lite bedrövad kom jag tillbaka till stugan efter ytterligare en plattvatten-tur på eftermiddagen. Det var ju inte mycket till downwindläger – bara några kilometer fjösiga korsvågor på fredagskvällen hade vi fått, och för de vågorna hade vi fått paddla motvind. Prognosen såg nu ut som ett gigantiskt Lithium-piller – inte en vindpust i sikte. Överallt annars verkade det bli vind, utom hos oss, mitt i en snurrigt stiltjebälte. Tur att gänget var kul och hade humöret uppe, och träning hade vi fått. Gött att hänga vid stugan en stund innan vi drog iväg till bastuflotten.
På väg in mot vassrännan som leder in till stugan på lördag kväll.Stughäng med entertainment. Välkända Hitlåtar som ”24,5” och ”Surfski-babes”
På flotten är det perfekt med vindstilla. Även om vattnet i baljan hade kunnat vara 2 grader varmare så trivdes fint. Vi hjälptes åt med grillning, dukning, eldning, elkopplingar och att dyka efter kontokort och allt annat som kan behövas ute på en flotte.
Grillen är förberedd och de flesta bastar.På väg till bastuflotten med grillmat, öl och efterrätt.
Lagom till efterrätten tog vi en titt på morgondagens prognos. På någon av apparna hade prognosen åter ändrat sig, och visade nu 6-7 m/s från SV. Alltså – det är en helt ok prognos som innebär att vi skulle ha bra vågor i 22 km. Vågade inte tro på det på riktigt, men vi bestämde oss för att chansa på att det skulle stämma. Det innebar en ganska lång transfer på söndag morgon, och sedan en 25 km lång paddling över öppen sjö. Dags att krasha i sängen. Jag var trött och det var nog fler som längtade efter att få sova.
Med tanke på hur prognoserna hade lurat oss hela helgen, så var alla inställda på 25 km platt vatten. Någon ropade att det var vita vågtoppar när vi var på väg ut till Hindens Rev, men jag tog det inte på allvar. Alltså dendär stigen ner till vattnet var ju inte en stig förra året, men nu har vi snart trampat upp den så att det verkligen är en stig, även om det är lite för trångt på ett ställe.
Erik ser fram emot surf och vi andra laddar för plattvatten. Erik hade rätt. Det var riktigt bra vågor!
Jiiihaaaa! Lättsurfade vågor – bara styra åt två olika håll för att fortsätta surfa. Okej då, vi paddlade lite, men alla var sådär glada som vanligt folk bara blir av psykofarmaka. Vilken avslutning på helgen!
Tackar Mamma Ing-Marie och Pappa Bosse för support med mat och taxi-service. Ni är Bäst!
En hel helg i Orsa,Grönklitt. 5 skidpass i fantastisk miljö, fredag till söndag. Kom till Grönklitt på Torsdag eftermiddag/kväll. All inclusive. Den redan lilla gruppen kommer delas in i mindre grupper. Därför kommer vi kunna blanda skidåkare med olika nivå på lägret utan problem. Få tips som gör att du kan kan fortsätta förbättra din skidåkning under säsongen. Genomgång av skidpreparering med och utan glidparaffin.
Lär dig flyta fram i skate – på en helg. Nybörjare och intermediate. Kanske har du redan åkt nattvasan? Du bör kunna ta dig runt ett vanligt konstsnöspår i skate för att på bästa sätt kunna ta till dig innehållet under helgen. Du behöver inte vara snabb – det blir du under helgen.
Klassiskt 12-15 December
För dig som vill utveckla klassisk skidåkning. Du åker redan skidor och vill få fart i spåret. – Du som inte åkt jättemycket tidigare kan få stor utveckling i din skidteknik under helgen. – Du som åkt tidigare, kanske till och med Vasaloppet kommer få en grundlig genomgång av din teknik. Bättre fart och energieffektivitet på långa rundan.
Klassiskt från grunden 16-19 Januari
Favorit i repris. Vi går igenom klassisk skidåkning från grunden. Du kan vara helt grön eller “blåbär”, men även du som åkt endel kommer ha nytta av att gå igenom tekniken i ett lugnt tempo. Det är alltid till grunderna som även elitåkarna återvänder för att utveckla sin åkning.
Jag behöver kajaksläp vid arrangemang. Senaste året har jag haft ett skriande behov av kajaksläp vid tre arrangemang i firman. Naven Surfski Meet (kommer igen nu 27-29 sep – anmäl dig!) och ”En Vågad Helg” i våras. Klubben (Västkust Surfski) behöver kajaksläp på både ”Vågryttaren” under våren och ”King & Queen of the Fjord” senare på hösten. Ett nytt kajaksläp kostar mellan 20-30.000 kr och begagnade mer än hälften av priset. De pengarna är roligare att lägga på en ny surfski i kolfiber.
Under semestern spankulerade jag förbi pappas båtsläp för sturpulpetbåt. Obromsat 80-släp för max 750 kg totalvikt. Noterade att det i grunden är exakt samma släp som också säljs som kajaksläp. Istället för kajakställning sitter det köl-rullar och sjösättnings-vinsch på en otymplig ställning nära själva kroken. Vi har styrpulpetbåten i sjön från tidig vår till långt in på hösten – då står släpet oanvänt. På vintern när båten står på land – då har jag inga stora surfski-arrangemang. Så, säsongerna överlappar inte. ”Jodå du får låna släpet” sade Pappa.
Båtsläp för mindre styrpulpet-båt söker sommarjobb.
Fortsatte spankulera runt detdär båtsläpet och noterade att köl-rullarna sitter ganska högt, men inte högre än hjulhusen med skärmar. Kajakerna måste ligga fritt ovanför hjulhusen på kärran. Då behöver man aldrig montera bort rullarna som sitter där för att sjösätta båt. I detta fallet betyder det att understa hyllplanet måste vara 20 cm ovanför den bärande balken. Lätt fixat. Dessutom mätte jag längden på släpet och konstaterade att det med god marginal är tillräckligt långt.
Den främre ställningen med vinschen skulle dock vara i vägen för kajakernas för, åtminstone för längre skis. Att varje år montera av ställningen med vinsch såg alldeles för knöligt ut, så jag lade undan iden.
Släpets data på Trafikverkets hemsida. 750 kg betyder att dragbilen måste väga minst 1500 kg, eftersom obromsat registrerat släp får dra max hälften av bilens vikt. Eftersom ställningen bara väger cirka 50 kg, kan man lasta mer än 500 kg surfski. Det är ca 33 kg styck, och en surfski väger bara 9-15 kg. Någon övervikt kommer vi aldrig i närheten av. Bakre ljusrampen med nummerplåt kan skjutas ut cirka en meter, så vi kommer behöva flaggor för utskjutande last.
Några dagar senare såg jag en bild på ett kajaksläp med två lodräta bärande stödstänger per ställning. De kajaksläp jag hittills sett har alla haft en grov lodrät stång i mitten och fyra stänger som korsar, med hyllplans-armar på cirka 1 meter åt båda sidor. Där kan man lägga två kajaker eller en vanlig canadensare. Modellen med två stående stänger kan inte lasta stora canadensare (tävlings-C1 och C2 ska dock gå fint) och man måste lasta 8 av 16 kajaker bakifrån. Det krävs därför stora utrymmen för att lasta, minst 15 meter i längd, men det är sällan ett oöverstigligt problem. Kajakerna som lastas bakifrån kommer då surras mot en lodrät stång som inte är i mitten av släpet. Hej hej, så kan man ju göra, och låta dendär ställningen med vinsch sitta kvar hela året, den är ju inte ivägen då. Fören på en ski eller kajak kommer inte vara nära mitten av släpet och vinschen ändå.
Ritningen – kanske inte snyggast….. Flera detaljer blev ändrade i verkligheten. Bl.a krysstagen som kryssas åt andra hållet för att bättre avlasta tyngd från övre hyllorna och de böjande krafterna på botten- röret.
Ringde runt till olika stål-handlare och smidesfirmor. Ingen räknade på det, men baserat på beräkningar för liknande konstruktioner och standard inom smidesbranchen (ja, det kallas ”beprövad erfarenhet” när rådet kommer från ett proffs) fick jag mycket samstämmiga rekommendationer. Samtliga rekommenderade att bygga ställningarna i varmgalvaniserade fyrkantsrör 25×25 och med minst 2 mm godstjocklek. Fick rådet att borra och montera med M8-bult istället för svetsning. Jag räknade ut att ställningarna kommer väga cirka 50 kg totalt. Beställde 6 st rör 25×25 på 6 meters längd och rätt bultar.
Jag hade mätt balkarna på släpet och fick ett mått för u-bultar att fästa ställningen på släpet med. U-bultar verkar vara en djungel och det kan vara svårt att hitta rätt dimension. Var ett tag inne på att lösa det hela med hjälp av gängstång, plattjärn, brickor och låsmuttrar. Till slut hittade jag ändå perfekta U-bultar på nätet. När jag tog emot dem på posten upptäckte jag att de hade skickats från England.
Såhär ser ställningarna ut. Notera krysstagen längst ner mellan understa kajakhyllan och det bärande fyrkantsröret längst ner, det som ska ligga mot släpets bärande balkar. Krysstagen behövs för att ställningen inte ska vika ihop sig åt höger eller vänster i en kurva.
Det tog cirka 1,5 timmars arbete hemma i carporten att kapa rören och fasa av grader mm. Om ett proffs hade jobbat i en verkstad hade det troligen tagit mindre än en halvtimme. Jag använde en vanlig vinkelslip med metallkapskiva och en liten träregel att lyfta upp godset från asfalten med. Utmätning och borrning av alla hål tog cirka 2 timmar. Jag körde med min vanliga borrmaskin och ett nytt 8mm borr. Det räcker gott och väl. Borret gick ganska lätt genom metallen, ner i träregeln. En gång touchade borret asfalten och då var jag tvungen att byta borr direkt.
Kapade ändavslut sprayas med ”kallgalv” som oftast heter zinkspray. Här har hyllplanet fått ett stopp så att remmar inte glider av hyll-stängerna. Två muttrar och 10 cm gängstång, m8 och silvertejp.
Montering med bultar tog cirka 2 timmar. Det var nu jag kapade och borrade kryss-stängerna så att ställningarna blir helt raka och stabila i sidled. Mätte in sista hålet för kryss-stång genom att borra det på plats när ställningen är helt rak.
Sedan var det bara att klä in ställningen med rörisolering och klippa till en gammal filtmatta så att skrovet på surfskin glider mjukt när lastning sker bakifrån. Jag monterade också stopp för remmar. Allt detta tog cirka 3 timmar.
U-bult av rätt dimension kan vara svårt att hitta. Jag beställde från England.
Det var först när jag monterade ställningarna på släpet som jag kapade och sågade de övre längsgående stängerna. Köpte även fyra spännband för kryss-stabilisering av hela ekipaget mot krafter framåt och bakåt.
U-bult i rätt dimension som går runt bärande balk + ställningen.
Bult varmgalv M8 60mm 26st
Bult Varmgalv M8 90mm 4st
Låsmutter + bricka varmgalv M8 48st
Gängstång galvad M8 1,5 meter
4 st spännband 1000 kg för kryssband.
22 meter rörisolering för rör med diameter 28 mm.
300 buntband 25 eller 30 cm.
Filtmatta 1kvadratmeter
Silvertejp till att tejpa ändar för gängstång till surrningsfästen. Halv rulle.
”Kallgalv” zinkspray för alla kapytor (rostskydd).
Total kostnad är cirka 3500 kr för allt material. Arbetstid cirka 15 timmar inkl ritning, planering, inköp.
Endast enkla verktyg behövs, som de flesta redan har där hemma.
Vore roligt om fler börjar använda sina båtkärror som kajaksläp. Jag tänker kanske mest på klubbar, som ofta har behov av flera kajaksläp. Kanske en medlem har ett båtsläp som bara dräller där hemma hela den varma säsongen. Båtsläp är ju oftast tillräckligt långa för att fungera bra som kajaksläp.
Pang, där gick starten. Bara att trycka på och låta frekvensen vara hög. Var ganska nära några av elit-killarna på startlinjen, men de bara drar ifrån. Kan kanske, kanske paddla så fort, men inte när vi ska köra 55km. Var ändå uppe i 190-puls en stund, och jag maxar 196 på skidor skate, de två bästa dagarna varje vinter. I paddling har jag maxat 192 slag/min, så jag fegade inte och detdär är tecken på att jag hade en bra dag. Nöjde mig först med att hänga några K1or på häckvåg i 13-14 km/h. Måste köra mer intervall, för att bättra teknik i maxfart. Och så detdär med syreupptagningen……
Snart start. Ja, det regnade ganska mycket, men i kajaken märker man inte det. Har inget minne av regn förutom innan jag sjösatte . Images by Marie
Nu gäller det bara att hitta rätt våg att hänga. Inte en chans att jag borrar själv utan häng-våg när jag redan ligger på bristningsgränsen. De snabbare K2orna blev också svåra att hänga, men jag hittade en Polack i racinglåda som nästan hänger med gruppen framför – verkade vara landslagströjan, men stabiliteten var inte landslagsklass, och vågen är bra i flera km. Tar sedan rygg på en K2 som kommer bakifrån lite snabbare och jämnare tempo. Efter några kilometer var det krig om platsen bakom K2an och jag var lite för snäll och orutinerad där. Hade absolut inte släppt ett bra häng lika lätt om det varit en skidtävling. Får ta och hänga närmare så att jag inte lämnar utrymme att sno vågen. Var har jag kompisarna då? Jo, Filip och Anders är i klungan på vänstersidan. Bjarne hade en bättre start och har varit i den främre klungan hela tiden, men de andra ser jag inte. Lite byten av häng-vågor in mot lyftet, och jag är strax bakom Anders, Filip och Bjarne. Yes, det gick bra att få upp skin på axeln och skönt att få springa lite, det är ju det längsta lyftet på 390 meter nu direkt – men vad gör alla? – de som just högg som påtända skogshuggare med paddeln börjar plötsligt fin-promenera. Arrangörerna varnade ju för brant backe, men….. – Nej, vad sjutton jag joggar väl ikapp Filip där framme. Blir snabbt piggare av att jogga och använda andra muskler. Det går bra nu. Då händer det – jag välter på väg ner i skin vid bryggan. Sumpar nog 20 sek, men har ändå bättrat min placering betydligt jämfört med före lyftet och jag har syresatt mig bättre.
Strax efter första lyftet får jag paddla hårt för att hänga med. Ja, det är jag i Borås SKs röda tävlingsöverdel och svart-grön #nordickayaks #nitro60 Foto: Images by Marie. Det går att köpa bilder från Marie via fb-länken.
Väl uppe i båten kommer jag ut från första lyftet längst bak i en stor klunga. Alla i klungan var före mig in till lyftet. Nu går det fort igen, runt 12km/h, så jag fokuserar på att bara hänga den som är näst sist i gruppen. Filip är uppe och drar där framme och det blir mer som två led än en klunga. Ledet spricker efter 2 km och farten längst bak minskar till cirka 10,5 km/h. Tappar mot kompisarna där framme – oskön känsla. Tanken att gå ikapp gnager nästan hål på mig. Nej – det kostar för mycket skriker hela kroppen. Tempot är lugnt för mig på en bra våg bakom en ganska bred motionskajak. Gruppen framför är klart mer än en minut före nu, kanske två minuter. När jag allvarligt börjar tänka på att gå upp och dra, hör jag paddelkommandon bakom mig. Yes – kan det vara K4an som jag sprang förbi i lyftet? Jodå, jag kan gå in som andra båt bakom K4an. Bättre våg och klart snabbare. Nu är vi mitt på Svärdlången mellan lyften. Vi kommer ikapp en K2a med cirka 3-4 km kvar av Svärdlången. K2an lägger sig på K4ans sidovåg snett framför mig. Jag kniper direkt tillfället utan att tveka en millisekund. Trycker mig fram på maximal kraft till K2ans häckvåg. På andra sidan K2an ligger en citius 44 på sidovåg och visst får jag nytta av den kajakens sid-våg också. Befinner mig helt plötsligt på en s.k. “diamantposition” med förstärkta vågor från K4an snett framför. Kan man tänka sig en bättre position? Jag får 3-4 km där, in mot lyftet i Skifors. Behöver bara peta lite med paddeln och visst tar vi in lite på gruppen framför. Käkar lite banan, dricker sportdryck och mår som en prins där på diamant-plus-vågen. Uppskattar att jag lyfter cirka en minut efter Filip och Richard, lagom mätt, otörstig, pigg. Jag har paddlat på våg och haft en bra resa hela vägen.
Snabbt upp med skin på sandstranden för lyft 2 av 3. Två snabba muggar sportdryck med skin på axeln och jag rusar ner mot ilägget på sandstrand. Tar in mycket på dem där framme under hela lyftet och hinner ändå dricka så mycket som kroppen klarar att hantera. När jag kommer till stranden rapar jag stort och ser Filip och Rickard paddla hårt. Jag är nog 150 meter bakom när jag kommit i båten och kan börja trycka. Pigg, och märker att jag kan komma ikapp. Det tar 3 km med hård paddling att komma ikapp eftersom gruppen framför tog det lugnt vid lyftet och nu har bra fart. Rushen vid lyftet var ändå en bra satsning för mig – tog in mer där än i paddlingen efter lyftet. Rushen på 3 km tog nog mindre kraft än att gå med från början. Vilket tokbra flyt jag haft. Bakifrån ser jag att Rickard hänger med huvudet. Det blir en max-ansträngning för att komma in på våg. Ja, det ser nog ut som att jag är snabb och pigg för Richard stönar lite när han ser mig och får samtidigt en glimt i ögat. Gruppen består nu av tre singlar och en K2, med Filip 20 meter framför. Kul att vi är tre Västkustare med likvärdiga båtar i samma klunga. Jag har samåkt till Dalsland med Rickard och delat hotellrum med Filip. Ligger på våg bakom K2an och kan återhämta mig lite i en till två kilometer. Ute på Västra Silen ska det enligt prognosen börja blåsa mer, rakt i ryggen, och sjön är större än Svärdlången. Vi har fantiserat om att få surfa på snabba lättsurfade sjövågor där. Rickard och jag fantiserar vidare där längst bak i gruppen. Ganska snabbt börjar vinden bygga upp små vågor och det blir mindre fördelaktigt att hänga. Vågorna blir snabbt bättre och det börjar närma sig surf-storlek. Plötsligt bromsar K2an tvärt framför i en lite större våg – då är det bara att svänga ut och fånga första surfen med en halvmeters marginal till K2an. Killen i K1 bredvid Rickard ropar “surfski-vågor”. Rickard och jag jublar. Fransmännen i K2 svär och ropar till varandra att ändra kurs för att gå närmare strandlinjen. Hör ord som ”beach” och ”merde” där bak.
Rickard i helvit och Filip i vit-grön surfski verkar snacka medan de drar hårt och jag har precis släppt, ute på Svärdlången. Foto: Images by Marie
Vi surfar och länkar 6 km i runt 12 km/h i snittfart. Långsamma vågor trots en ökande vind. Vi passar på att ta det lite lugnt utan att paddla sådär hårt. Hellre tajma vågorna rätt. Jag uppskattar det till cirka 6-8 m/s och jag kallar vågorna för ”gulle-surf-plus”. En gnutta större än perfekta nybörjarvågor. Efter att jag fyllde sittbrunnen två gånger i framförvarande våg (Nitro 60 är klart snabb alltså…) hittar vi alla tre timing i vågorna och det gäller verkligen att inte trycka på för tidigt, för då går fören rakt in i nästa långsamma våg. De som sitter i K1 måste ta det försiktigt i sådana vågor eftersom nosen på en K1-racer lätt borrar sig djupt in i framförvarande våg och då kan man fylla båten snabbt om kapellet sitter lite löst. Jag tror inte att elitpaddlarna har några som helst stabilitets-problem med dessa vågor eftersom jag själv har surfat sådana vågor med min x-lancer hemma i Viaredssjön. Vi som sitter i surfski kan tajma vågorna lite snävare och länka fler vågor. Vi såg ganska många som gick in och paddlade nära land. Jag blev förvånad att tekniskt mycket fart-effektiva kanotister inte behärskade dessa ganska lätta vågor. Filip fick ett litet försprång när vågorna minskade, och Richard gick in bakom mig i plattvattnet med 4,5 km kvar till Gustavsfors. Filip segar ifrån och är en minut före mig och Rickard in i Gustavsfors, det tredje och siste lyftet.
Tackar dessa herrar för fint häng. Diamant-våg-plus. Images by Marie
Jag måste rulla av skin, upp på bryggan, för jag har blivit stel sista kilometrarna. Joggar igång och får fart efter ca 30 meter. Rusar sista 100 med ganska mycket publik, fram till drickastationen och kommer nästan ikapp Filip. Häller i mig – ja, halsar – 2 muggar sportdryck, en gel och två vatten. Lämnar stationen samtidigt med Filip. Jag märker att jag har stor nytta av min erfarenhet från langning på skidor. Snabb i kontrollen igen. Återigen har jag fått syretillförsel i kroppen under lyftet och glad att ha sällskap. Vi bestämmer oss för att hjälpas åt att hålla så bra tempo som möjligt. Vi har minst två timmar på Lelången nu. När vi svänger ut på den öppnare delen av sjön kommer vi ikapp dem som precis startat den korta banan. De flesta går mycket nära land och ingen av dem förutom några snabba SUPare ser ut att trivas med vågorna. Vi blåser förbi dem och tar en rak kurs längs strandlinjen. Jag har tänkt gå kortaste vägen, men Filip håller några grader längre åt vänster/öster, så vi förlorar den direkta kontakten. När vi åter kommer in i samma linje efter flera kilometer, så skiljer det ett par båtlängder till Filips fördel. Då har vi båda spetsat in oss på en bekant SS2 några hundra meter framför. Vi genskjuter dendär bekanta silhuetten som gått in lite tidigare i relativ lä från en udde. Vi vet att det är en båt som går tryggt i vågorna och som håller ett jämnt tempo. Därmed hade vi skaffat oss bra häng bakom Jenny och Camilla från Malmö i cirka 4 km. Vi passerade en junior-tjej i lägsta och snabbaste sortens K1 och hon satt mycket rankt. Kajaken var så låg att hon hade vatten som slog in runt midjan på varje våg. En km före den sista frivilliga kontrollen kommer en rödnosad V12 (surfski) upp bredvid mig i hög fart. Jag bestämmer mig snabbt för att försöka hänga även om fartskillnaden är stor. Måste ta i max för att accelerera, och lyckas fånga in honom, precis när jag passerar Jenny och Camilla under höga rop och en massa stoj. Fattade inte därute om de bara hejjade eller ville att jag skulle dela vågen bättre med dem. I mål berättade de att det bara var kaffe vid frivillig-kontrollen de satsade på just då 🙂
Jenny och Camilla på platt vatten. Tackar för draghjälp i motvindsvågorna, alla hejjarop och för att ni finns! Images by Marie
Upptäckte till min stora förvåning att Filip inte hade hängt på, så nu var det bara att bita ihop och fortsätta hänga dendär V12an (som visade sig vara förbundskaptenen i maraton, Danny Hallmén). Med ett nödrop kunde jag hänga cirka en km innan jag tyckte att Danny tog en omväg. Körde min linje och passerade snart Fredrik Wangler som inte paddlade så som jag brukar se honom. Ja, jag ser honom bara i starten, bakifrån på surfski-tävlingarna…… I mål berättade han att det var problem med pumpen och att han var tvungen att bromsa för att inte ta in vatten – jodå, det var tydligt. Danny kom så klart ikapp igen, men nu hade jag inga krafter att svara på ett såntdär maraton-ryck, utan släppte direkt. Jag kom ikapp Hanna Höij och jag försökte svänga in lagom snävt framför så att hon skulle kunna ta min våg. Det är dessutom lite mindre kraft i vågorna alldeles bakom. Jag misstänker att hon hade liknande problem som Fredrik. Såg senare att hon var nästan 9 minuter före mig i Gustavsfors och Fredrik ännu längre fram. Undrar hur många gånger de stannat för att tömma? Danny stannade när vi passerade en grön K1 som gått in till en brygga. Säkerhetsbåten hade redan satt kurs mot den gröna båten, så jag fortsatte. Jag gissar att Danny hjälpte Emilie Rosenkilde att tömma, så jag fortsatte i mitt tempo. Började gå lite tomt på energi med 7 km kvar och funderade på att stanna en halvminut för att trycka in en gel och dricka från cykelflaskan. Hade ändå bra fart och beslutade att fortsätta utan att stanna. Hade varit noggrann med maten senaste dagarna och även kompletterat med Vitargo Carboloader två senaste dygnen. Jag vet att den laddningen hjälper mig mycket på slutet. Både Danny och Emilie susade förbi och jag följde dem snart som prickar på sjön längre fram, ända in in mål. Båda har en högre grundfart än mig, så det var bara att acceptera som normalt. Fick kämpa sista biten, men jag höll farten och tjänade därför på att inte stanna för att tanka kroppen.
Sååå gött att äntligen komma i mål och slippa trycka, trycka, trycka. Images by Marie
Jodå, jag fick ut alla mina krafter. Hade ett helt gäng sjukvårdare och mål-service-funktionärer kring mig första minutrarna efter målgång. Filtar och full uppmärksamhet. Halsade det mesta av sportdrycken från cykelflaskan, liggande på bryggan medan arrangörerna lyfte upp Emmas Nitro. Kom ganska snabbt tillbaka till livet igen och kunde möta kompisarna som kom in på ett löpande band. Vi huttrade och åt het soppa medan vi gick igenom loppet tillsammans. Skrattade, skojjade, kramades och drack varmt kaffe. Alltså konceptet med soppa direkt vid målgång hade varit perfekt med 25 grader och sol, men nu i 15 grader var det mest bara kallt och soppan blev svårt att få i sig. Efter en bra stund kom vi äntligen iväg till duschen.
Motionärernas prispall. Foto av Rickard Brankell.
Richard var väl inte helt överlycklig av att vänta 1,5 timme i Bengtsfors för prisutdelning. Vi hängde på sibylla, åt plus-meal och ljög om det ena och andra. Det var lite roligt, men kändes konstig att ha prispall i motionsklassen. Det som är konstigt för mig är att det faktiskt är olika klasser för elit och motion, något som skiljer från exempelvis Vasaloppet. Den skillnad som gör att det måste vara skilda klasser är utrustningskraven, där eliten måste paddla en max 520 cm lång kajak, med traditionell sittbrunn. Jag har stor respekt för dem som paddlat någon av de snabbaste K1-racerna, med kapell och pump denna tävling. Samtidigt funderar jag på vad som vore bäst för sporten. Tror att ett slopat krav på traditionell sittbrunn i maraton vore positivt för sporten. Det tar trots allt tid att sätta på kapell(kjol) och helt tätt blir det sällan. Det har cirkulerat rapporter om sjunkna båtar och folk som fått simma iland med vattenfyllda kanoter. Jag vet inte vad som stämmer av dessa rykten. Ryktet att det skulle ha blåst 20 m/s i norra Lelångt kan ändå rakt av dementeras med ett asgarv.
Om flera i elitklassen kom till start i maraton-racer med sit-on-top skulle fler motionärer direkt acceptera en sådan båt. Idag finns åtminstone två sådana konstruktioner på marknaden. Carbonology Feather och Nelo Viper 46, två olika skrov i olika segment. Med en internationell regeländring är jag övertygad om att tillverkarna skulle börja ta fram surfski-liknande sittbrunnar med möjlighet till justering av sitsen. Tänk den framtid där motionspaddlare kan börja ge sig ut med snabb kajak på lite öppnare sjöar mer obehindrat. Nelo 46 Ski har visat motionskajakerna vägen ut på havet. Dags för kanotsporten att släppa strandkanten.
Jo, jag var nog ändå lite trött efter loppet. Vet inte om det var två eller tre gånger jag körde fel på vägen hem. Hade helt klart varit bättre att stanna ytterligare en natt och varit med på MKKs kräftskiva.
Brons-gänget. Jenny och Paula från Malmö med brons i K2 Dam. Groupie-foto av Paula tror jag. Snott från Jennys fb utan att fråga.
Jobb och familj är två viktiga delar av livet, ja, viktigare än både surfski och skidåkning. Denna helgen blev det därför till att prioritera bort SM i surfski i Malmö. Attans, det hade jag verkligen velat vara med på. Camilla har lagt ner sin själ och ett års fritid i att få till arrangemanget på topp.
Istället åkte familjen till stugan vid Naven för att börja semestern. Jag kunde vara med som ledare på en medvindstur på Läckö Kajakträff. Planen var att det skulle blåsa SV 5-7 m/s och att vi skulle paddla från Hindens rev till Naven.
Vilken fin tur vi fick. Det blåste SV som planerat och cirka 8 m/s och de flesta vågor var cirka 50-60 cm, men på slutet när vinden ökade lite till 10 m/s, så var några vågor över en meter höga. Framförvarande kanotist syntes inte alltid. Jag ropade ”Paddla” och ”Lugn” för att någon av de fem kompisarna skulle tajma vågorna och komma in i framkant på vågorna och skjuta iväg på en surf. Javisst fick alla (tror jag) känna dendär känslan när man bara flyger rakt fram i en brant nerförsbacke, mot nästa surfvåg, och nästa. Jag blev åter påmind om hur svårt det är att hantera en cirka 55 cm bred kajak, på 23-26 kg, utan roder. Det blev tydligt för alla hur otroligt svårt det är att ha full fart framåt och samtidigt ha maximal styrverkan med en sådan kajak. Den styrs bara genom kantning och styrtag. Det duger ju liksom inte att bromsa sig in i en surfvåg.
Det blev en avancerad logistik-lösning på slutet av turen.
Vi upptäckte alla att vågorna är bättre någon kilometer längre ut och att vi inte hade helt raka vågor någon gång på hela den 22 km långa sträckan mellan Hindens Rev och Naven. Det fanns alltid vågor åt minst två olika håll, trots att kusten är ganska rak i flera mil.
Vi fick anledning att använda alla möjliga räddnings och säkerhets-tekniker som jag inte gjort på flera år sedan jag bytte från havskajak till surfski. Hittade lösningar för att inte skada lite tunnare laminat i min surfski. – Tömma kajak genom att vända den upp och ner, 90 grader ut från min egen. Lyfte upp stäven på låret – Check – Kamraträddning gör vi ju rätt ofta även med surfski, men va sjutton – Check – Det blev fler varianter än vanligt. – Bogsering med lång lina. (Jag bogserar alltid med kort lina eller bara en fot i kompisens sittbrunn.) Trodde inte att det ens var möjligt att bogsera med lång lina i vågor, men det kräver 2 hjälpare där en stabiliserar den som behöver hjälp. – Check – Gräva djupt i fikalucka efter saftflaska. – Check. – Ta iland sjösjuk kompis. – Check – Bogsera hjälpsam kanotist med styrpulpetbåt. – Check
Det var en trevlig avslutning av Läckö Kajakträff för min del att äta grillbuffé, titta på Dubside som rollade med tegelstenar och utan händer. Detdär med roll verkar ju helt onödigt ur ett strikt paddlingsperspektiv, på det sätt jag gillar att paddla. Men, det kan säkert vara roligt för dem som kan och uppenbart användbart i fors, och vid rockhopping. Det är ett fantastiskt kulturarv och sjukt imponerande. Två av de nyfunna kompisarna från medvindsturen var med vid middagen/rolluppvisningen och jag träffade Katinka från Kanotförbundet som jag haft lite kontakt med på mejl och telefon tidigare. Paddlingen i all ära, det är alla nya bekantskaper och vänner jag får med min paddling och skidåkning som är det bästa. Tack gänget för en trevlig tur!
Helgen avslutades med en riktigt fin kvällstur vid Naven, häng med på en del av sträckan:
Många vågor är för snabba för att hänga med direkt, missar därför någon riktigt bra i klippet. Inte riktigt på hugget….. Dessutom ska vi åka i riktning vänster om alla öarna, så jag släpper medvetet flera vågor som är i fel riktning.
”Ett rejält steg i förmågan att hantera vågor” – Det var ambitionen vi började med. Ja, som alltid vill vi ha trevligt, hitta nya vänner och äta gott. Vi ville ha en bra helg med bra väder!
Efter mycket planering och förberedelser var det äntligen dags. Emma kan ju sin fjord – så valet föll på att vara vid Orreviken/Sönnerbergen. Naven blev reservort. Prognosen såg bra ut och man kunde lukta förväntan i luften.
Folk droppade in över en kopp kaffe i stugan – bästa tänkbara start på helgen. Alla var som väntat pepp på att paddla direkt. Dyningar rullade in från havet och visst var det lite vindvågor från sydväst också. Emma och jag var spända på att se om alla kunde göra reentry tillräckligt bra. Lite dramatik i samband med en reentry. En roderaxel böjdes, men den byttes snabbt ut. Annars blev vi mycket nöjda med det vi såg. Vi övade micro-brace och kamratbogsering innan vi sökte upp mindre vågor att fånga och länka. Några började direkt knäcka koden att fånga våg. Emma tog med en grupp ut till ”Häxkitteln” och den kokade ganska kraftigt.
Falaffel med Emmas alla goa tillbehör satt fint och Emma gjorde en genomgång av vågpaddlingens ABC.
Emma beskriver olika vågor och hur man paddlar på dem.
Eftersom vi vill att alla lär känna alla under helgen och även uppleva samarbetet i surfski-världen, så ingår det att dela på bl.a matlagningen. Visst serverades det sill till gröten, men även hemlagat äppelmos och visst blev det en stadig frukost. Nördigt surfski-snack varvades med utvikningar om sous vide och flytande kväve.
Dagens första tur började nere vid vattnet vid stugan. Planen var att paddla till Gårda Brygga vid Ölmanäs, på andra sidan Kungsbackafjorden. Några hade bytt till en stabilare ski. Det visade sig att sidvågorna var svårare än vi hade förutsett, så vi fick ta en vilopaus och utvärdera våra möjligheter. En deltagare valde att gå iland innan vi kom till Hållsunds Udde och jag följde med 4 km in till närmaste stand med bilväg. Vi kunde minisurfa nästan hela vägen in till bussen och vi övade paddel-teknik. Pappa Bosse som körde minibuss med kajaksläp fick vända tillbaka och hämta. Planen vara att deltagaren skulle lägga i igen vid Gårda Brygga och möta oss andra där vågorna formeras lite jämnare. Jag kom ikapp gruppen ungefär halvvägs mellan Hållsunds och Gårda Brygga. Hann skrika mig hes när vi sökte surf och länkning. Tajmingen är inte alltid självklar och visst är det bra motion att maxa paddeltrycket för att länka snabba vågor. Vi fick ta flera raster ute på vattnet. Lägg ett ben i kompisens sittbrunn, luta sig tillbaka, ta fram en banan, dricka lite, luta sig bakåt – sen på’t igen.
Paddeltekniska grunder för stabilitet och fart.
Lunchen är som sig bör på ett downwindläger matsäck som plockas i samband med frukost. Till det hade vi kokat soppa och fixat kokta ägg. Lite kaffe och vila toppar upplevelsen och det var några som slocknade i minibussen på väg till starten av eftermiddagsturen. Vi höll ihop gruppen hela eftermiddagsturen och körde flera övningar i downwind. Roligt med övningar som alla kan utmanas med. Själv blev jag så uppslukad av en övning att jag välte, helt ofrivilligt. Får skylla på att jag lånat en ski som saknar dendär sista slutstabiliteten som jag är van vid. Det var en Nitro 60 i kolfiber jag testade och den var verkligen responsiv och trevlig. Första känslan vid bryggan var, – oj vad stabil den är. Den är inte så topprank som min Zest, men jag vande mig aldrig riktigt vid bristen på slutstabilitet, även om känslan blev bättre mot slutet. Men, vilken lätt-svängd båt! Ja, det kändes som en lite mindre stabil variant av min gamla squall som jag saknar ibland. Kan ändå konstatera att jag trivs bra med min Zest fortfarande. När det krävs så använder jag slutstabiliteten för att komma igenom stök och för att komma över vågtoppar som inte alltid vill samma sak som jag……. Ja, jag är redo att börja elitski, men då kommer det krävas två skis.
Kvällen avrundades i nya fina pedant-byggda bastun och en fantastiskt väl tillagad torsk med färsk potatis. Sannerligen ingen brist på matlagningskompetens i denna gruppen. Imponerad. Jag svängde själv snabbt ihop en hallonpaj, funkar alltid, även om viss snits saknades på den. Toppade pajen med snabbmarsan, vilket också sällan misslyckas. Vi hann med några videoklipp på olika surf-vågor, analys av det och sedan somnade alla ovaggade.
Enligt prognosen skulle vinden öka något och vrida lite, till en ren västlig vind. Då är det ju helt rätt att åka några mil för att komma till Älgis, alltså Älgöfjorden, som också kallas Marstrandsfjorden. Uppdraget för gänget var nu att jobba med att länka mer aktivt. Och vilka vågor vi fick. Flera knäckte koden att använda farten ut från en våg till att tajma nästa våg. Så gött att se att vi lyckats med målet för helgen.
Vågorna på Älgöfjorden. Enda malören denna dag var att jag lyckades krocka med Anqi så att en liten kåpa från självlänsen på min ski fastnade i skrovet på Emmas helt nya Boost LV. Attans. Detdär måste fixas på ett snyggt sätt. Lärdomar: 1. Håll minst två båtlängder avstånd i sidledd vid surf på bra vågor. 2. Träna på att snabbt dyka, mitt i en surf, vid risk för krock. Det har inte jag gjort. 3. En liten rulle super-duct-tape eller gorilla-tejp i fickan är guld värt. Hade kunnat laga en betydligt större skada därute. Det går fint att tejpa medan man flyter på flytvästen. Ja, det fäster bra trots att det är vått. 4. Surfa vidare och njut. 2 nöjda kanotister efter runda nr 2 på Älgöfjorden.
Sammanfattningsvis:
Ett rejält steg i förmågan att hantera vågor – Check
Nöjda deltagare som uttrycker det – Check
Nya Vänner – Check
Teamfoto från söndagens först downwind på Älgöfjorden. Tyvärr var en tvungen att avvika pga jobb. Fotocred: Vår Egen Chaufför & Allt i Allo.
Både jag och Emma har upptäckt att fullt fokus på vågor och teknik gör oss bättre där ute. Vi ses på nästa Vågade helg. Ett downwindläger upplagt som en kurs.
Ja, elit är helt fel benämning på spåret. Jag tog ut en grupp på skidlägret – ”klassiskt från grunden” på en del av spåret och det var mycket uppskattat av flera nybörjare. Tog avtagsvägen från konstsnöspåret och åkte i den småkuperade terrängen bort till vägspåret.
Håhär bra är elitspåret från avstickaren längst bort på konstsnöspåret, hela vägen till vägspåret.
Djungeltrumman säger att Tommy Limby byggde spåret för att motverka skating. När spåret byggdes i början av 80-talet var det högre och brantare stigningar än det mesta. Tanken var att det skulle kräva fästvalla i långa branta stigningar. Redan första tävlingen i fri stil fick spåret mycket beröm för att det är fantastiskt fint att skejta på. Det sägs att Gunde kom fram och tackade Tommy Limby personligen för det fina skatingspåret. Vad som är sant vet jag inte, men det är en bra historia och det beskriver karaktären på spåret. Med dagens mått så är spåret platt och lätt för att vara ett tävlingsspår för elit. Dagens spår är något förändrat eftersom björnparken byggts ut till en stor rovdjurspark.
Motionären som ska åka elitspåret i klassiskt rekommenderas att ha bra fästvallat. Spåret är fantastiskt även i klassiskt och det kan vara en teknisk utmaning att gå rakt uppför backarna i diagonal. Med bra fäste klarar många detta och det är en stor upplevelse att vända sig om på krönet och ödmjukt beundra den egna prestationen att åka diagonal uppför i spåret. För att inte behöva saxa krävs god teknik med bra tyngdöverföring och timing. Ett perfekt spår att förbättra diagonalåkningen i.
I skate får du tillfälle att gnugga tvåans växel på båda benen. Spåret har en fin harmoni i skate, med kurvor och krön i fin skog.
Spåret börjar vid skidstadion och hela konstsnöspåret är del av elitspåret. Därefter kommer en sträcka fram till vägspåret som är mycket lättåkt för att vara ett tävlingsspår och här kan de flesta åka utan problem. Denna sträckning borde vara basen i ett eget spår för motionärer. Mitt tips är att skylta upp ett sådant spår med start på stadion. Börja åka konstsnöspåret och sväng av med Elitspåret och följ Elitspåret 10 km. Åk fram till vägspåret korsas och sväng vänster. Kör till starten av Böllingmyren och följ milspåret (till vänster) hela vägen tillbaka till stadion. En mycket fin runda som jag åkt många gånger.
Efter att vägspåret korsats så börjar spåret bli mer kuperat. Här börjar de långa stigningarna och spåret blir mer konditionskrävande. Den som vill köra intervaller och blanda med att träna utförsåkning kan snurra runt vid tjäderbackarna. Spåret går inte rikitigt ihop, men det går bra att köra de kortare slingorna och åka några meter i skogen för att kunna köra flera varv, som vid intervaller. Efter tjäderbackarna är det flera tyngre stigningar och ganska enkla nerförsbackar fram till börnparkskarusellen. Ofta hör man barn från blåbärsskogen där ute i spåret.
I Björnparks-karusellen sållas agnarna från vetet. Du som vill ta det lite lugnt kan gena genom skogen cirka 30 meter. Det är ofta ett litet spår där folk genar för att slippa den tuffaste delen av elitspåret. Ja, björnparks-karusellen förtjänar namnet – elit. Här finns utslagsgivande uppförsbackar och en utslagsgivande nerförsbacke där den som står på kan tjäna mycket tid mot den som sladdar och plogar.
Nerförsbackarna då? Jo, det finns två riktigt roliga nerförsbackar och några till som kan kräva viss balans. Men, du som inte brukar få dåndimpen ute i skidspåret har ingen anledning till oro. Nerförsbackarnas svårighetsgrad beror helt på föret. I isföre kan motionärer behöva ploga eller sladda i vissa kurvor. Visst, om det är isig snö kommer inte alla trivas i de delar av spåret med snabbast nerförsbackar. Men, när föret är mjukt och trögt kan alla som behärskar plogning ta sig ner.
Succén från förra året återkommer. Naven Surfski Meet är inte en kurs, utan ett ”Fullservice-Downwindläger”. Du behöver inte vara snabb, men för att få ut maximalt av helgen, så behöver du kunna hantera branta vågor på öppen sjö. Framför allt behöver du ha tillräckligt med referensramar för att själv kunna avgöra vilken storlek på vågor du ska paddla i. Om du är osäker, eller lite rank, men ändå vill vara med, så finns det alltid alternativa sträckor innomskärs i fantastiskt fin natur – vi visar dig på kartan och ser till att du startar på rätt ställe. Full service hela helgen med mat, boende tillsammans med andra, fika och minibuss med surfski-trailer. Inte minst en helkväll på bastuflotten vid Naven. Massor av surfski-glädje!
Bästa tiden på året! Fin säsong för både längdskidor och surfski. Med lite tur får vi minusgrader så att vi kan krama ut det sista av skidsäsongen här i Borås de kommande veckorna. Familjen avslutar skidsäsongen under påsken i Grönklitt. Jag finns tillgänglig för privatlektioner under påsken i Grönklitt och i Borås så länge det finns snö.
På sätt och vis vill jag alltid ha skidspår att åka i. Men vill jag verkligen det? Nej, det finns en speciell glädje i att följa naturens årstider och att byta fokus. Dendär pirrande känslan när första snön kommer blir årets höjdpunkt. Snöpremiären förhöjer upplevelsen i spåret flera månader. Gött att få förmånen att känna tacksamhet för vintern i flera månader varje år.
Det var samma känsla i surfskin idag. Precis de förhållanden som jag ville ha. Hitta tillbaka till vågorna, timingen paddeltrycket och stabiliteten. Yes, med fin harmoni därute lossnade den värsta ringrosten efter några km.
Det var typisk fjord i 10-12 m/s med vågor åt två håll som alltid på Älgis. Vågor att jobba på hela tiden. Inga stora vågor, lagomsurf på max 19 km/h. ”Gullesurf” på slutet, hela vägen in. Sol hela vägen 🙂
Vi tajmade så att vi såg sista rycket och målgången på vasan på mobiltelefon när vi hämtade bilen ute vid campingen.
Den mest underskattade delen av utrustningen. Rätt stavar ger dig flyt i åkningen, men det kan lätt bli fel. Så, här komer ett långt och riktigt tok-nördigt inlägg om just STAVAR!
Det finns många saker att fördjupa sig i och jag tycker att de viktigaste frågorna är att handremmen blir rätt och att du har rätt längd på stavarna.
Handremmen!
Jag ser ofta skidåkare som inte har dragit åt sin handrem:
Såhär är remmen ibland monterad ute i spåret – då blir det svårt att åka skidor. Staven hänger och slänger och blir i realiteten ett par centimeter kortare. Tekniken blir kraftigt lidande eftersom åkaren måste hålla fast i stavhandtaget, krampaktigt, för att inte tappa greppet.Handrem som är korrekt monterad. Den kan enkelt dras åt i en nedförsbacke samtidigt som man håller inne plast-kilen som håller remmen.
En adept kom till mig med problem. Ont i ena axeln vid skidåknig. Ett litet problem som började bli ett riktigt problem – den årliga starten i Vasaloppsveckan var hotad. Lösningen hittade vi tämligen omgående – dra åt handremmen! I detta fallet var det en van skidåkare som utan att själv märka det, gjorde en extra svingande rörelse med armen när staven fördes fram. Det handlade bara om att dra åt cirka en cm, så försvann den extra rörelsen och problemet i axeln.
Remmen ska vara så hårt åtdragen att du kan släppa staven helt längst bak i rörelsen och sedan lätt fånga upp den på väg fram utan någon ansträngning. Detta fungerar om du kan peka staven rakt bakåt så att den hänger rakt ut i luften när du står stilla. Exakt hur hårt du ska dra åt är lite individuellt, prova dig fram. Själv brukar jag behöva dra åt handremmen i en nerförsbacke, minst ett par gånger under ett långlopp med mycket dubbelstakning.
Såhär ska du kunna släppa staven och den ska ändå peka rakt bakåt – då är handremmen korrekt monterad.
Stavlängd……
Ojoj, nu ger jag mig in på minerat område. Experterna är många och har lite olika åsikter. Jag bygger mina slutsatser på min egen åkning och hur stavlängden påverkar alla dem jag har hjälpt med skidtekniken. Stavlängd är en av de vanligaste frågorna, så här redogör jag för min egen syn i frågan. Eftersom vi är olika kan vi komma till olika slutsatser, och frågan om stavlängd är så komplex att jag kan ha ändrat mig om en vecka…… Hoppas ändå att du ska kunna dra nytta på något sätt av mina erfarenheter.
Stavlängderna har varierat genom åren. Kortast stavar hade nog Håsjö-Dahlqvist på 30/40-talet. Under en period när skate infördes åkte många med jättelånga stavar. 2013-16 experimenterades det mycket med stavlängd och vissa långloppsåkare körde fort med jättelånga stavar. Tydligen går det att lära sig en effektiv stakningsteknik med stavar som är nästan lika långa som åkaren själv. Glöm gamla tumregler. Spår och utrustning är något helt annat nu, förutsättningarna har ändrats.
Alfred ”Håsjö” Dahlqvist utvecklade diagonalåkningen och använde mycket korta stavar. VM-guld 1941 på 18 km.
Vanligt med för korta stavar
I varje grupp jag träffar i klassiskt finns det några som har minst 5-10 cm för korta stavar. I diagonal-åkningen får de svårt att ta hjälp av stavarna när de ska glida ut stort i flackare uppförsbackar. Stak-åkningen blir svår med korta stavar. De många korta stavarna beror på att de stora sportkedjorna i många år har haft tabeller med mycket korta stavlängder i förhållande till kroppslängd. Detta är fortfarande ett problem i många sportaffärer som saknar kunskap och har gamla tabeller.
Butikerna har alltid anpassat sina rekommendationer till elitåkares stavar. Det var en trend bland elitåkare i många år att åka med korta stavar för att klara hög frekvens och snabb tyngdöverföring i brant diagonalåkning. Det var en anpassning till alltmer kuperade banor. Jag själv var en av dem som kapade stavar under mitten och slutet av 90-talet. Jag fick ont i ryggen. Stavlängden var nog inte enda anledningen till just mina problem, men det bidrog med all säkerhet. Få eller ingen av dem som köper stavar i dessa butiker klarar av att åka en sådan bana som eliten tävlar på, möjligen ta sig runt, men inte ”verkligen åka” banan. Som ren nybörjare kan det vara bra med korta stavar första 5-10 gångerna, de blir helt enkelt lite lättare att svinga fram när den grova koordinationen ännu inte satt sig. Därefter är de korta stavarna ofta anledningen till onormalt stora svårigheter att lära sig tekniken.
När jag med mina gamla korta stavar återupptog skidåkning som motion för 8-9 år sedan kunde jag inte åka klassiskt pga ryggproblem. Fick nöja mig med att bara åka skate. Det var först när jag av misstag fick med mig skate-stavar på familjens korvgrillningstur som jag förstod att ryggproblemen delvis berodde på för korta stavar. Sedan dess kör jag med lite längre stavar i klassiskt. Jag har cirka 6 cm längre stavar i skate nu, och det är faktiskt några cm kortare än när jag tävlade aktivt. Jag har kommit fram till att det i klassiskt fungerar bäst för mig med stavar som är nära maximalt tillåten längd enligt stavregeln. Jag ser också på mina skidlektioner att de som har så långa stavar oftast har lättast att lära sig tekniken.
Nya Stavregeln
Internationella Skidförbundet kom med ny regel om stavlängd i klassiskt hösten 2016. Tidigare gällde regeln att stavarna inte får vara längre än åkaren, precis som att skidorna inte får vara kortare. Den gamla stavlängds-regeln gäller fortfarande i skate, och dessutom gäller fortfarande regeln att båda stavarna måste vara lika långa. Nya stav-regeln enligt FIS: Max 83% av kroppslängden mätt med pjäxor på, utan mössa. Staven mäts från spets till den översta delen av stav-remmens infästning.
Räkneexempel:
Jag är 175,9 cm barfota. 178,7 cm med pjäxor, sockar och ortoped-sulor. Det ger en maximal stavlängd på cirka 148,3 cm i klassiskt.
2 sätt att mäta stavar
Dagens stavar mäts av de flesta (alla?) fabrikanter från spets till längst upp på staven. Då är mina stavar för klassiskt 150,5 cm. Det skiljer dock 4 cm från toppen av staven till övre infästningen av remmen på mina stavar men det är lite olika för olika modeller och nyare har ofta kortare avstånd. Därför är mina stavar med det nya (bättre) sättet att mäta endast cirka 146 cm. Har provat stavar som är 152,5cm enligt gamla sättet att mäta, alltså 148 cm och de fungerar också bra, eller till och med bättre.
För mig fungerar skate-stavar som är 156cm enligt gamla måttet, eller 151,5 cm enligt FIS nya sätt att mäta. Jag kan på kortare sträckor öka längden med en cm, men inte med 2 cm, för då kommer jag inte över staven i skate-steget och jag förlorar frekvens, flyt och stavarna blir mer ivägen. Oftast ser jag rekommendationer som utgår från 5-10 cm längre stavar i skate än klassiskt. När Torgny Mogren besökte skidgymnasiet 1995 berättade han att han hade samma stavar i skate och klassiskt, så det kan säkert finnas individuella olikheter.
Köpte nya skatestavar häromdagen. På dem är handtagen kortare ovanför stavremmen. Stavarna är märkta 160 cm, men de är bara 157,5 cm från spets till översta del när jag mäter med tumstock. Gissar att man helt enkelt valt att märka stavarna med samma längd som tidigare, trots att totallängden är kortare. Dessa stavar är 155,5 cm enligt FIS stavregel, precis som tidigare versioner av 160cm stavar, då med ett handtag som sticker upp högre ovanför remmens infästning.
Min rekommendation om stavlängd
Jag rekommenderar därför att man köper stavar för klassiskt som är maximalt långa enligt FIS-regeln. Om du stakar lite och mest åker diagonal, så kan du gå ner cirka 5 cm i längd. Jag brukar också rekommendera att köpa stavar som är 5 cm längre i skate. Jag rekommenderar också att testa olika stavlängder och bilda sig en egen uppfattning. Den kan skilja sig från mina rekommendationer, men då har du ändå haft någonting att utgå från.
Köp långa stavar
Jag brukar också rekommendera att köpa lite för långa stavar och att kapa dem till en halv cm kortare än maxlängd. Ja, jag vill gärna ha en halv cm marginal, ifall det skulle bli mätning på någon motionstävling. Det vore retligt att vara först i världen att åka dit. Stavröret kapas uppe vid handtaget. Koka handtaget i vanligt vatten och vrid av handtaget när smältlimmet är helt mjukt. Kapa staven med vanlig bågfil och montera tillbaka med smältlim. Det tar en kvart att kapa ett par.
Att välja stavmodell
Ja, det är fantastiskt gött att åka med de dyraste stavarna. Tror att jag blir lite snabbare eftersom jag reser mig snabbare i varje staktag och flyttar viktfördelningen lättare. Men, upplevelsen när staven för 4.000 spänn knäcks av ett litet misstag är inte särskilt rolig. Därför handlar valet av stavmodell mycket om plånbok. De stavar som jag landat i att använda är Swix Starlite, som senare ersattes av CT1 och nu denna säsong ersatts av Quantum 2. Nej, det skiljer inte jättemycket mellan årsmodellerna. I Skate har jag däremot knäckt såpass många stavar att jag valt att även köra med lite billigare, hållbarare och tyngre Swix CT2. Dessa har nu fungerat i tre säsonger utan att knäckas. Modellen är nu ersatt av Swix Quantum 3 och denna kvalitetsnivå kan jag rekommendera till många som vill ha en bra stav till rimligt pris. Alla tillverkare har en motsvarighet. Dessa lite mindre fjäderlätta stavar duger även till mig som är bortskämd med lätta stavar med bra pendel.
Olika tillverkare
Jag har av vana fortsatt att åka med Swix stavar. Andra märken som fungerat bra för mig när jag provat är Madshus och KV+ som har bra rör,trugor och handtag/remmar. Även Skigo fungerar för mig och deras stavar är ofta mycket prisvärda. Jag tycker dock inte om Skigos trugor som ger en lite svampig känsla när det huggs hårt i nysnö. Jag kommer inte överens med Oneways stavar, de verkar inte passa mig, även om många andra åkare verkar gilla dem. Jag har provat deras flesta modeller. De trugor jag provat funkar bra på konstsnö, men sjunker igenom natursnön, remmarna skär in i mina händer och de billigare stavrören vibrerar och svingar fram lite konstigt. Dyrare stavrör är så styva att jag får ont i händerna, från de vibrationsskador jag fick när jag renoverade huset. Övriga stavmärken har jag inte provat. Sugen på att prova både Salomon och Leki som för mig är nya och Exel som kommit tillbaka efter många år i träda.
Papprör och dyra lätta stavar
Om du köper kolfiberstavar med 100% kolfiber i röret, så måste du räkna med att de kommer knäckas. De är ömtåliga för slag från sidan och en skada kan innebära att staven knäcks när du stakar hårt. Mitt tips är att använda papprör som skydd för stavarna. Papprör kan man ofta få gratis av närmaste mattläggare eller rörfirma. Jag tejpar igen den ena änden med silvertejp så att inte stavarna glider rakt genom röret.
Bredare rör för 2-4 par från mattläggaren och smalare rör för 1-2 par från rörfirman. Eftersom pappen i rören lätt blir mjuk och kan böjas av att ligga i fuktiga skidfordral eller takboxar har jag målat dem med lösningsmedelsbaserad färg.
Köp flera par stavar samtidigt.
Du kan göra som jag gör – köp flera par stavar samtidigt. För tre år sedan köpte jag tre par Swix CT1 och kapade ett par för klassiskt och ett par för skate. 3 av 6 stavar har nu knäckts (2 i skate & 1 i klassiskt). Genom att återanvända en gammal starlite-stav, har jag nu två par för klassiskt. Det udda paret använder jag med stora trugor, när det är dåligt stavfäste och risk för stavbrott. Idag köpte jag två par Swix Quantum 2 på rea för att åka skate med. Jag räknar med att använda ett par av dem, och ha 2 reservstavar. Räknar också med att kunna kombinera den sista av dem med en CT1 i klassiskt, för stora trugor om några år. De ska vara styvare än tidigare CT1 – hoppas inte att jag får problem med vibration i händerna.
Rekommenderade handlare.
Jag brukar rekommendera alla att köpa skidor från skidkunniga specialiserade skidbutiker, gärna på nätet. Stavar kan man dock köpa från vilken sportaffär som helst med en sjysst fraktkedja. Jag undviker att köpa på nätet med vanlig frakt. Posten, DHL och Schenker vet ju inte hur ömtåliga mina stavar är. De stora nät-skid-handlarna har bra emballage, men inte lågpris-sajterna. Stavar är en typisk handelsvara som inte ska skilja i kvalitet mellan paren. Jo, det är vanligt med fabrikationsfel på rören, men både handlarna och vi konsumenter saknar metoder att upptäcka dessa fel. Jag köper alltid stavar på rea, ofta i slutet av säsongen när butikerna vill slippa onödig sommarförvaring. Det blir oftast billigare för mig än när jag hade tävlings-avtal med Swix. Det är också lättare att gå tillbaka till den lokala handlaren med en stav som pga fabrikationsfel har gått rakt av, än att skicka tillbaka en stor och skrymmande stav.
Åkte idag Limbyspåret i Orsa Grönklitt på morgonen. Ett av mina absoluta favoriter i klassiskt. I Grönklitt är elitspåret favoriten när jag skejtar.
Skoterbredd, många kurvor, nära träden, ojämt underlag & orgeltramp
Limbyspåret är gammaldags skidåkning med skoterbredd och spåret går nära träden. Imorse var det knall-is. Ja, med de tighta svängar som är i Limbyspåret krävs det inte alls branta nerförsbackar för att det ska bli spännande. Ibland räcker det med att trycka på med dubbelstakning i platt spår för att svängen ska bli spännande. Jag kan inte minnas att jag plogat så mycket som första kilometerna imorse. Det blev helt tomt på klister i fästzonen, så jag fick dubbelstaka resten av passet. Det gick fint att staka även med små trugor eftersom det var så hårt. Oftast behövs dock både stora trugor och fästvalla på Limbyspåret även om du normalt dubbelstakar.
Fantastisk naturupplevelse
Låt dig inte avskräckas. I ett före där det glider långsamt, exempelvs strävt kallföre eller slaskföre, kan de flesta åka spåret. Då rekommenderar jag Limbyspåret för de flesta. Ut och njut av gammaldags åkning och öva din skidteknik i fin terräng, det är en fin upplevelse. Om det är isigt behöver du vara tekniskt skicklig och ha god balans för att ta dig runt med någorlunda fart, annars kan det vara bättre att åka ett annat spår.
Bildextra:
Längst ner i denna nerförsbacke på stugspåret viker Limbyspåret av till vänster. Du måste nästan stanna för att kunna svänga av. Lätt att bara susa förbi utan att uppmärksamma Limbyspåret eftersom utförslöpan kräver viss uppmärksamhet. Den svåraste åkningen är första kilometern efter korsningen.
Vasaloppet närmar sig. Därför utökar vi programmet på onsdag, så att du kan få till tekniken inför ditt långa lopp.
17.00. 60 min fullt fokus på stakning (med eller utan fästvalla). Du behöver inte orka staka kontinuerligt i 60 min – vi stannar för instruktioner. 200 kr.
18.30 Skate för nybörjare som börjat med skate senaste året eller åren. 90 min fullt fokus på skate. 300 kr.
”Skidprepp” känns mer som framtidens ord, eftersom framtidens skidåkare kanske inte kommer förstå detdär med valla, precis som jag saknar kunskap om tjära på träskidor. Glidvallan börjar ifrågasättas och fästvallan ersätts med stighudar.
På Örjans Grönklitt-läger har skriftliga vallainstruktioner efterfrågats. Ja, en anteckning av innehållet på lägrets vallagenomgång eftersom det är så lätt att glömma. Sagt och gjort. Tog hjälp av min ständige service-man som började notera. Alla som passerat puberteten vet att det inte går att publicera pappas text rakt av, så den fick redigeras och ”förbättras”.
Pappas vallaservice i Grönklitt.
Knappt hann nya webbsidan om vallning publiceras i lördags förrän jag hittade @skidpropaganda på insta. Verkade vara sköna typer på andra sidan skärmen. Insåg att jag saknar en bra stål-sickel och drog iväg ett meddelande om att köpa en. Snabbt svar som var ungefär såhär: – Ja, eller Nej förresten, det går inte, eller……. nej, vet inte, kanske senare i veckan, eller kom till mitt källarevent på måndag, det löser sig nog …….
Ja, det verkade ju vara en skön inställning till skidåkning och livet (två termer som grovt sett kan sägas vara synonymer). Bakgrundskollade lite mer och hittade följande. Bland annat egengjorda vallaställ.
Bakgrundskoll av #skidpropaganda
I min egen vallabod såg det ut såhär:
Jadå, egengjort blått vallaställ årsmodell 1989.
Snabbt beslut på känsla: Tar och försöker köpa en sickel där på eventet.
Erik på #skidpropaganda höll en bra genomgång av sina slutsatser och teorier om
– stålsickling
– vallning
– strukturer
Sammanfattningsvis verkar Erik vara en välreflekterad företrädare för sin livsåskådning.
Erik på #skidpropaganda berättar, ritar och visar.
Det visade sig att Erik med sin #skidpropaganda hade dragit ungefär samma slutsatser som mig när det gäller både sickling och strukturer, men Erik hade tagit det minst ett steg längre, i varje detalj. Ja, det var mer teori än vad jag någonsin intresserat mig för och tillräckligt med tester och erfarenhet för att det skulle vara trovärdigt.
På en av tre punkter skiljer sig min och Eriks livsåskådning. Jag tror på både billiga vallor, dyra vallor och stenslipning. Erik gav mer intryck av att vara ateist när det kommer till valla.
Så, efter en timmes filosoferande i Eriks källare kunde jag traska hem, på gott humör och med ny sickel och ett kit med sofistikerade rillverktyg.
SP-kit: 1 stålsickel, 4 ”rillstål” M3, M5, M6, M8 med trähandtag och en bit våtslip-papper #1000.
Insåg i bilen på vägen hem att min valla-sida på hemsidan behövde uppdateras med ny kunskap (vilket nu är gjort).
Kom på mig själv med att vara djupt förskjunken i tankar om skidprepp. Insåg plötsligt att ytterligare en sak jag skrev på fb för bara några dagar sedan kanske inte stämmer längre: ”Vallning – heaven or hell? Ärligt – jag går inte igång på det – längre – men skidåkningen blir roligare.”
– Jo, Nu blev det faktiskt riktigt roligt med skidprepp.
Tackar Erik på #skidpropaganda för att jag nu återigen hittat skidglädjen när jag pysslar med vallning skidprepp.
På onsdagens öppna teknikträning blir det klassiskt kl 18.30. Teknikträning i 90 min. Kom bara kom! Örjan i röd jacka möter dig vid målhuset på Borås Skidstadion.
Osäker på fästvallningen? Kom 10 min före.
Fotomodell Charlotta Johansson åker klassiskt. Fotocred: pantertanten.nu
Ja, det finns tre olika konstsnöspår i Borås. Tydligt att det finns en utbredd skidkultur i stan. Alla tre spåren är bra på sitt sätt, med sin egen karaktär, och jag åker på alla tre. På alla tre arenorna finns dusch och omklädningsrum. Jag är mycket imponerad av det arbete som görs av klubbarna. Förra året, innan Örjans Skidskola blev mer officiellt gjorde jag en reportage-serie på min privata fb-profil. Då vare det natursnö-spåren i Sjuhärad som jag testade. Skulle gissa att några av mina fb-vänner som inte åker skidor blockerade mig från allt skid-spam. Det blev reportage från Äspered, Ymer och SOK 68 vid Nordtorp/Sandared. Även Hestra, Dalsjöfors, Bredared, Rydboholm och Borås Golfklubb har fina natursnöspår. I skidåkarkretsar sägs att snön kommer 23-25 januari, precis som de senaste två åren. Då blir det fler reportage från fler natursnöspår.
Konstsnön är ändå dagens verklighet och grunden för all skidåkning i Sjuhärad. Så, här kommer en aktuell lägesrapport och beskrivning av våra konstsnöspår i Borås.
Borås GIF, Knektåsgården.
En helt ideell förening som med mycket engagemang äger och driver ett konstsnöspår. GIF vill ha konstsnö på en helt ny slinga som är kring 2 km. Fullt utbyggt är det ett spår med lagom höjdskillnader och flera kortare slingor kring den lilla fina skidstadion. Fram till torsdagen har GIF snölagt 1,2 km och en konsekvens av den korta snöläggnignen är att det har varit tre till fyra 360-graders vändningar per varv. Nu är det förlängt till 1,4 km och bättre. GIF börjar alltid med att snölägga sin stadion och området kring stadion. Där är det förhållandevis platt och ganska många stakar utan fästvalla. För mig som gillar trixiga spår är det rent ut sagt skitkul skidåkning med alla vändningar och korta rundor. De flesta som kämpar med sin skidteknik för att hitta flyt i åkningen upplever nog att vändningarna mest stör. Med några dygn minusgrader får GIF ihop sina rundor bättre och spåret cirkulerar kring stadion på ett mycket trevligare sätt och vändningarna blir färre eller helt borttagna. Det ska bli roligt att åka GIFs nya spårdragning i sin helhet. Skate fungerar nästan alltid bra på GIF.
Det finns två vägar till GIF. Från Borås centrum är det bäst att köra norrut, förbi Knalleland mot Fristad. Strax efter rondellen vid Fristad arbetskläder i utkanten av Borås svänger man höger och följer vägen genom Tosseryd, hela uppförsbacken upp till Knektås. Om man kommer från Göteborg är det bäst att ta av motorvägen (RV 40) vid Volvo och passera Borås skidstadion. Fortsätt några kilometer och sväng vänster. Det tar cirka 5 min från skidstadion till GIF.
GIF satsar på bra ungdomsverksamhet och har byggt en skidlekplats vid en av spårets uppförsbackar. Det ser riktigt roligt ut och så snart det kommer mer snö kommer jag köra där. Ungdomsverksamheten har sedan jag själv var ung ett grundmurat rykte om att fungera bra, med mycket skidglädje och god gemenskap. Det bästa med GIF är att det är en trevlig klubb med fin gemenskap och en öppenhet till oss som inte är med i den innersta kretsen. GIF har på helgerna den klart trevligaste serveringen, ofta med både hembakat, korv och våfflor. Sammantaget gör detta GIF till det bästa valet för barnfamiljen och spåret passar också utmärkt för den som söker lite utmaningar i spåret.
Hestra IF, Ekås.
Hestrastugan ligger längs vägen mot Alingsås, typ som sista hus inom det jag upplever som Borås tätort. Klubben driver konstsnöspåret helt på idéell bas, med små resurser och stor konstsnökapacitet. Spåret följer i huvudsak elljus-slingan och går även ut på några ängar längs Alingsås-vägen. Spåret är i sin standardsträckning det minst kuperade av Borås tre konstsnöspår. Långa prtier är spåret nästan helt platt. Därför har det blivit motionärernas och skidflanörernas favoritspår. Jag undviker att åka vid Hestra på helger med sol eftersom det är många i spåret och medelfarten är ganska låg, så för mig blir det alltför mycket omkörning och risk för krockar. Åker gärna dit på kvällar och mer udda tider på helgerna. Jag uppskattar den avslappnade stämningen i spåret och avsaknaden av tävlings- och vasalopps-hets. Här hälsar man på varandra och det är lätt att få kontakt med Hestra-folket som alltid är trevliga. Just nu är spåret 2,5 km och nästan helt snöbelagt även om det är tidigt på säsongen och trots mycket skitväder. Imponerande. Det är inte helt ovanligt att man stöter på motionärer på blanka skidor här. Det finns tre korta men förhållandevis branta backar på varvet. Själv gillar jag att åka klassiskt på Hestra, med fästvalla. Backarna är gammaldags korta “spring-backar”. Ett typiskt varv använder jag bara två tekniker, dubbelstakning utan frånskjut och Kläbo-spring i backarna. Nerförsbackarn är såpass korta att många stakar nerför.
Oftast går det att skejta, men då möter man andra skidåkare i den ganska smala snö-bädden. Därför gör Hestra ofta dubbla klassiska spår istället och då finns inte plats för skate. Hestra är dock mycket noggranna med att uppdatera denna info på skidspår.se. Om du vill skejta på Hestra, då kan du lita på den informationen.
En stor fördel med Hestra är att det finns en skidleverantör på plats med utrustning och valla. ”Ländskidspecialisten” delar gärna råd om dagens valla och du kan lämna in skidorna för vallning. Om det inte är öppet i boden på stadion, så kan man oftast åka förbi butiken i villa-källaren någon kilometer upp i närmaste bostadsområde. Kolla in adress och öppettider på deras hemsida.
Även Hestra har servering och det finns en liten backe för skidlek vid stadion. Spåret är barnvänligt och stadion ligger vindskyddat med mycket sol, så många njuter i solen mellan varven. Det är inte ovanligt med korvgrillning vid den lilla skidstadion – trevlig inramning på träningspasset.
Borås Skidstadion, vid Ymergården/Brämhult.
Det är här Örjans Skidskola håller till, eftersom det oftast finns gott om plats för instruktioner. Örjan kör mer än hälften av den egna träningen här, eftersom det är närmast hemifrån, spåret är långt och brett och det finns tillräckligt med utmaningar.
Borås SK driver spåret i samarbete med Borås Kommun. Samarbetet innebär att klubben kunnat dra nytta av kommunala investeringar och kommunal spårpersonal. Samtidigt lägger klubbens medlemmar ner samma engagemang som de andra klubbarna. Skillnaden med den kommunala satsningen är att spåret blir längre och bredare med ett tjockare snölager. Spåret brukar vara 4-5 km en bit in i säsongen. Just nu mäter spåret 2,3 km och med en imponerande spårbredd på många delar av banan. Det är minst dubbla klassiska spår och på flera ställen är det tre spår, plus skatebädd. Det finns till och med omkörningsfil på skatebädden på många ställen.
Just nu, tidigt på säsongen är det bara en större stigning på slingan och och en kortare springbacke. Den som ogillar uppför eller nerför kan strunta i dessa stigningar och få ett spår med måttlig kupering, men ändå inte helt platt. När spåret är 4-5 km långt, är det ganska kuperat och det innehåller både slakmotor, brantare åkbackar, saxbackar och några utförskörningar. Spåret är tillräckligt kuperat för skidtävlingar på regional nivå och det är bra för många motionärer. Vissa motionärer tycker dock att spåret kan bli lite för kuperat. Det krävs mycket styrka och teknik för att orka träna på blanka skidor, genom att bara dubbelstaka. Det är här som många tävlingsåkare tränar seriöst och många vasaloppsåkare borrar ner huvet och jobbar med sin dubbelstakning. Därför är det inte alltid lätt att få kontakt med alla som åker skidor här och den generella farten i spåret är ibland ganska hög. Spårbredden medger många skidåkare med olika fart. Det är helt enkelt en större anläggning med fler skidåkare av alla de slag.
Spåret är smart konstruerat med tanke på att den som åker fort kan få endel tekniska utmaningar, medan den som åker långsammare får en lättare åklinje. Särskilt gäller det den sista korta extraslingan med den korta branta springbacken precis innan målet på stadion. Jag älskar att trycka på över krönet på långa utförsbacken, behålla farten uppför slakmotan, ladda igen på krönet, för att sedan gå in i kurvorna och den korta branta backen med maximal fart. Särskilt i skate – för fartens skull. Det blir som en intervall på 90 sekunder, med mestadels utförskörning. Helt slutkörd inne vid varvningen, varje varv. Skidglädje. I Örjans skidskola kan du få nycklarna till sådan skidåkning.
Borås SK har uthyrning av skidutrustning och ibland finns servering. Kolla in hemsidan för öppettider.
En annan fördel är närheten till Ymers natursnöspår. Det är ibland helt ihopbyggt och det blir en trevlig runda att kombinera perfekta spår i konstsnöspåret med charmen att åka på mer gammaldags skidspår på riktig snö. Ja, Ymergården ligger precis vid skidstadion, så jag svarar ”ja” på Boråsarens fråga: ”är det uppe vid Ymer du åker?”
Borås Skidstadion 18.30 med samling vid målhuset. Öppen grupp, bara att komma!
På Torsdag har Örjans Skidskola läger i Grönklitt med klassisk skidåkning från grunden. Det finns två platser på lägret kvar. 3800 kr inkluseve all mat och spårkort. Det finns möjlighet till resa från Västsverige med minibuss till självkostnadspris, 500 kr t.o.r.
Bilden är från föregående säsong. Två år i rad har den riktiga vintern kommit 23-25 jan. Vi håller tummarna!
Max 8 pers. Först till kvarn. Anmälan på 0705-105280 eller info@orjansskidskola.se. Drop-in i mån av plats.
Nästa onsdag är det klassiskt, 26 dec, alltid 18.30. Ja, det är annandagens kväll. Få fart på julklapps-skidorna. Vi kör varje onsdag, varannan vecka klassiskt och skate.
Fullt fokus i 80-90 min på utveckling av skidteknik.
12 Dec Klassiskt 19 Dec Skate 26 Dec (Annandagen) Klassiskt 2 Jan (Vecka 1) Skate 9 Jan (Vecka 2) Klassiskt Därefter skate ojämna veckor, klassiskt jämna veckor
18.30 vid skidstadion, start/målhuset.
Örjan är på plats 18.15 om du behöver hjälp med din utrustning/valla.
Max 8 deltagare. 300 kr per person och tillfälle. Boka din plats på mejl, telefon eller sms:
Skidåkning hemma i Borås Under helgen och igår tisdag var jag ute och paddlade på Borås sjöar. Det blir ispansar på däcket från paddel-skvätt och i de grunda vikarna började is bildas på ytan. Hemkommen, framför musli-tallriken trillar de första rapporterna om skidåkning i Borås in via sociala medier. Det är alltid årets bästa nyhet och ja, det har hänt att jag är först ut. Jag återkommer inom kort om upplägget för onsdagarnas öppna teknikgrupper.
Bra snö i Grönklitt Även Grönklitt har fått vinter på riktigt. Ett tag såg det mörkt ut i rapporterna. Den utlagda snön var nästan helt borta. Just nu är det 2,3 km fantastiskt fint spår i Grönklitt och snökanonerna går för fullt. Spåret förlängs inför helgen och i nästa vecka återkommer minusgraderna igen, så att utbyggnaden av slingan kan fortsätta. Med lite tur så kommer det även lite natursnö den kommande veckan. Jag hoppas på att hela konstsnöspåret och vägspåret fram till korsningen är klart och pistat när vi kommer upp för skatelägret. Konstsnöspåret är bra för utveckling av teknik och vägspåret är bra för att träna grundläggande tekniska detaljer och balansövningar.
Skateläger 13-16 december i Grönklitt Ser grymt mycket fram emot skatelägret i Grönklitt. Det verkar bli en positiv grupp med nya skate-åkare. Tror att gruppen blir jämn. Alla har tidigare åkt klassiskt och börjat med skate senaste året eller så. Det ska bli roligt att följa allas individuella utveckling till att få bättre flyt i skate-åkningen. Några känner jag sedan tidigare och ser verkligen fram emot att umgås med. Det finns fortfarande några platser kvar om du vill lära dig att flyta fram i skate och hänga med ett gött gäng över luciahelgen.
Full fart på snöproduktionen i Borås, måndag kväll.
Välkommen att anmäla dig till följande skidläger i Grönklitt:
13-16 December. 100% fokus på Skate. Nycklarna för att hitta flytet.
10-13 Januari. För dig som vill lära dig klassisk skidåkning från grunden.
Se länken i menyraden ovan – där finns mer info. Resa från Göteborg eller Borås (eller upphämtning på vägen öster eller väster om Vänern) till självkostnadspris kan ordnas.
Anmälan via mejl. Ring gärna om du har frågor eller funderingar. Vilket läger passar bäst för mig? info@orjansskidskola.se eller 0705-105280
Det första Naven Surfski Meet genomfördes av Örjans Skidskola i helgen (14-16 sep)
Vi hade fin vind.
Trevligt sällskap.
Fantastisk bastuflotte.
Bra vågor med mycket nerförsbackar.
Läs gärna om arrangemanget på surfskidagboken som Emma Levemyr driver. Också ett fantastiskt reportage i NLT (Nya Lidköpings Tidning, bakom betalvägg på http://www.nlt.se)
Vi summerar Naven Surfsk Meet 2018 och är mycket nöjda. Det var glada deltagare som åkte hem på söndags-eftermiddagen.
Vi tackar alla som var med på en oförglömlig helg.
Ing-Marie, Bosse, Örjan Skatt
Örjan vid Navens Fyr. Foto endast för privat bruk
Skepparmöte vid Hindens rev. Foto endast för privat bruk.
Här kan du föranmäla intresse. Det är inte bindande. Under september spikar jag och annonserar kurserna och alla som har föranmält intresse har förtur till platserna!
Nu är det fullbokat! Vi kommer fylla hela kajaksläpet och två minibussar när vi drar iväg på downwind. Yey!
Anmälningsformuläret kommer vara öppet ända fram till arrangemanget så att du kan anmäla dig för en köplats vid oplanerade förhinder, sjukdom eller annan avbokning.
Idag har jag varit i Båstad och tävlat i surfski. En tävling i 2 åk, precis som storslalom. Fortfarande hög efter en fantastisk upplevelse. Tack ni som råddat tävlingen på ett mycket bra sätt och beställt så bra vindar. Flera meter höga vågor att surfa på – Jag satte nytt personligt hastighetsrekort på GPS-klockan. Så roligt att träffa så många trevliga surfski-paddlare! Välkomna till Naven Surfski Meet!
Anmälan
Lite mer än en månad kvar till Naven Surfski Meet. Ser fram emot att visa den fina paddlingen runt Kållandsö i Vänern. Det finns fortfarande platser kvar. Många uttrycker stort intresse men är ännu osäkra på hur kalendrarna ser ut i september. Just nu ser det ut som att det kommer bli 15 pers, och då är det först till kvarn som gäller via google-anmälningsformuläret. Om det inte fungerar för dig, så kan du mejla din anmälan till adressen i högermarginalen.
Betalning senast 31 Augusti. Därefter tar vi in eventuella senare anmälda från väntelista, om det är fler än 15 anmälningar.
Grupper efter nivå
Det kommer bli en grupp som kommer få en lätt bana som alla surfskipaddlare klarar. Just nu två anmälda i denna grupp. Det kommer gå att söka skydd helt från svåra vågor och samtidigt sticka ut näsan i vågorna om man känner sig redo. Även en snabb havskajak-paddlare kan hänga med i denna grupp.
Det kommer troligen bli en mellangrupp som vill ha vågor, men som vill kunna söka skydd vid behov.
Det är några som vill köra branta och tekniska vågor ett par kilometer från land i kulingvindar.
Så, oavsett vilken nivå du paddlar på – Kom och häng, trivs, och paddla!
Det är såhär under veckan efter midsommar 8 pers anmälda till Naven Surfski Meet. Det innebär att en minibuss blir fullknökad. Ett mindre gäng har sina fördelar. Maxgränsen är ändå satt till 15 pers och visst vore det trevligt med två fulla minibussar när vi drar iväg på downwind. Därför kommer anmälan vara fortsatt öppen.
En helg med massor av downwind, och så klart bastuflotte med grillning.
Läs mer och anmäl dig i här (Dokumentet öppnas i nytt fönster). Länken går till inbjudan med PM på 6 sidor. Anmälningsformuläret finns längst ner i denna inbjudan.
Navens Fyr en kväll i September. En sånhär dag hittar vi vågor.
Genomgång av grundteknikerna i antingen klassiskt eller skate. Helt anpassat efter just dina förutsättningar.
45 minuter: 600 kr
90 minuter: 900kr
Ingen extra avgift för duo eller trio-lektion. Om ni är fler kan ni boka grupp-instruktioner.
Boka genom att ringa, mejla eller skicka SMS.
Du kan också boka privatlektion på boka.se (där kan du se tillgängliga tider fram till 22 april 2018 eftersom det kommer vara snö länge i Borås).
Under hela påskhelgen (plus några dagar efter) är Örjans Skidskola i Orsa Grönklitt. Ring, mejla eller sms:a för att boka där.
Skidåkning med vänner. Bästa vår-skidåkningen.
”
Örjans Skidskola 