Skidlektioner i Skidome

Kan rekommendera Skidome när snön saknas utomhus. Nu pistas det varje kväll, så kom dit på morgonen – innan alla andra!

Igår fredag hade jag två olika grupper från #accenture efter jobbet. Ett nybörjar-gäng på 8 pers varav 3 kollegor från Indien och en från Frankrike. Nej, de internationella medarbetarna hade inte åkt skidor tidigare. Fortsättningsgänget på 4 pers fick en helhetsgenomgång av både stakning och diagonal. Konsulterna klarar uppenbarligen att hantera mycket teori och att omvandla till en helhet. Nördigt roligt.

Därefter en timme med Kim som verkligen vill lära sig att åka skidor. Kul att åka med Kim. 100% genuin skidglädje och riktigt trevligt.

Idag var det ett gött tjej-Vasa-gäng på morgonen. Alltid så mycket #skidglädje i kompisgäng som åker skidor tillsammans. Det blir också utmaningar eftersom några kompisar nästan alltid är helt nybörjare och några har åkt flera år. Vi löste det med olika svårighet på övningarna, men visst kan jag bara vara på ett ställe samtidigt.

Kim var tillbaka för den andra av tre lektioner. Viktöverföring börjar sätta sig. Vi jobbade också sväng med fartökning, spårbyte och stakning med frånskjut. Roligt när någon lär sig snabbt och det är lätt att ha roligt tillsammans.

Amanda och Hans var helt nya på längdskidor. Oj, vad lätt det var att lära sig. Åka på en skida i taget, hitta fäste och köra modern stakning. Imponerad.

Hanna från Kalmar är ny i sporten och hittade verkligen hävstängerna i dubbelstakningen. 40% effektuttag från ben, 40% från mage och 20% armar/axlar. Vi gnuggade tyngdöverföring, fäste och och glid i diagonalsteget.

Saurabh jobbar på #volvo och kommer från Indien. Ville lära sig att ta sig nerför backar. Vasan står på listan över ”the most Swedish things to do”, så han är anmäld. Detdär med nerförsbackar fixade vi tillsammans. Det visade sig att Saurabh och jag hade åkt skidor samtidigt i Borås i söndags. 300m, och sedan vändning.

Helena från Aneby har tidigare åkt Vasaloppet. Vi hann med ”hela registret” på en timme. Grym stakning med frånskjut, grymt driv i vanlig stakning och hon började åka på en skida i taget i diagonal. Salsahöfter och åka stort. Riktigt roligt att jobba med den snabbare växeln i stakning med frånskjut. Så långt kommer jag sällan i lektioner på en timme där helheten ska förmedlas.

Ja, så kan det vara på skidlektion

Snöbrist, Onsdags-gruppträning och meningen med livet

Ulricehamn har meddelat att det inte betraktas som åkbart längre.
Serneke Borås Skidstadion hade fram till denna vecka 300 meter med vändning = 600 meter. Nu är det knappast åkbart längre.

Ja, – meningen med livet får sig en törn en såhär vinter. Så, hur gör man för att överleva?

Det finns alternativ.
– Skidome funkar alla dagar. Nu pistas det varje kväll.
– Tranemo har fortfarande spår som går att åka på. Men, det är på väg bort.
– Åka till snön. Grönklitt, verkar vara närmast med bra förhållanden på riktigt. Sälen är mycket fint nu.
– Rullskidor, Skidgång, Löpning. Ja………
– Andra sporter. Själv tar jag fram kanoten nu.

Jag får sporadiska frågor om onsdagarna på Borås Skidstadion. Ännu har vi inte haft förhållanden som gjort att jag börjat med onsdagarnas drop-in med teknikträning i grupp. Första veckan vi hade konstsnö på Borås Skidstadion var det för trångt i spåret för att ha gruppträning. Snabbt blev spåret för kort för att ta upp plats och yta med en hel grupp.

Nu hoppas vi att vädret förändrar sig och att vintern kommer.

Skateskidor

Välja och Köpa Skateskidor

Bra skateskidor glider lätt i steget oavsett vilket tryck som läggs på skidan, och de går stabilt även när underlaget är hårt och ojämnt. De ska vara tillräckligt mjuka för att kunna liksom flyta i mjuk snö och de ska fjädra fint i steget så att all tryckande kraft också blir framåtdrivande kraft. 

Bra skateskidor är därför lagom vridstyva för att ge bra sid-grepp vid kantning, och är samtidigt inte så hårda i flexen mot snön så att de blir stötiga att åka på eller gräver sig ner i mjuk snö. De ska gå stabilt utan att påverkas av andras skejtspår, isklumpar och ojämnheter i spåret. Äldre skateskidor var oftast mjukare än dagens skidor, men det finns skidor från 90-talet som fortfarande är åkbara utan att det är dramatiska skillnader.

Som vanligt finns inte den optimala skateskidan för alla fören, uppför och utför, kurvor och fartställning. Visst kan man köpa bra kvalitet och man får vad man betalar för – men man måste välja karaktär på de skidor man köper. Den goda nyheten är dock att skillnaderna mellan olika skidor mer handlar om vad skidorna är optimerade för – inte vad de över huvud taget ens fungerar för. Så snåla inte på skejtskidorna – vi som mest åker för att det är roligt och för motion, vi klarar oss med ett par i skate. Det är ett bra argument för att välja skate istället för klassiskt.

Vad kostar det jämfört med klassiskt?
Det du vinner på att du klarar dig med färre par skidor i skate – förlorar du på att pjäxorna är lite dyrare och att man som åkare mer upplever skillnaden med lättare och styvare stavar. Så, satsa på bra stavar från början.

Hur viktigt är det med exakt rätt skidor i skate?
Lugn – det går att skejta på det mesta. Nybörjare i klassiskt behöver ofta mycket mjuka skidor som senare blir på tok för mjuka – så är det inte i Skate. Det är inte heller som i klassiskt där en viktförändring ofta tvingar dig att byta skidor eftersom det inte går att få fäste eller för att vallan försvinner efter några kilometer. I skate är det är ofta bara optimeringen för det före du tänkt dig skidorna i som du tappar med förändrad vikt. Skidorna kan komma att passa ett annat före istället, eller fungera lite sämre, men inte sluta fungera helt som det ofta blir i klassiskt. Så länge du har moderna skateskidor från senaste fem till åtta åren så har det inte så stor betydelse vad du åker på som motionär. 10-15 kg fel spann är oftast inte hela världen – det går fint att köra med.

Nypande skateskidor
Bra skateskidor glider lätt i steget även när all tyngd läggs på framfoten på en skida. Vissa skateskidor, särskilt äldre modeller har ett spann som gör att allt tryck samlas på en punkt. Den är ofta strax framför bindningen och den gör att skidan ”nyper” sig fast i snön, mitt i steget. Vid strävt kallföre ”knirkar skidan fast sig”. Detta märks tydligast i brantare uppförsbackar eftersom man lägger större vikt långt fram på foten. Vid tryckpunkten slits glidvallan bort från belaget efter bara någon kilometer, vilket förvärrar nypet. Belaget blir snabbt grått på tryckpunkten. Ingenting dödar skidglädjen som nypande skateskidor. Sådana skidor kan ändå användas, exempelvis när det kommit 2cm snö och golfbanan är grön-vit.

Kolfiber eller glasfiber
Det snackas om kolfiber i skidorna. Jag känner skillnaden och visst blir skidorna spänstigare och svarar bättre. Det hävdas att skidorna av kolfiber blir stabilare. Ja, kanske i förhållande till vikten, men kolfiber-skidorna byggs ju lättare, så kanske är främsta fördelen att de helt enkelt är lite lättare. Kanske ger den extra spänsten lite extra fart eller så är det bara en upplevelse av fart. Är tveksam till om kolfiber är värt att köpa för alla. De flesta märker inte skillnaden i spänst i ett blindtest. Trots att tillverkarna och butikerna hävdar att kolfiberskidorna är stabilare, har jag upplevt att ett par något tyngre och mindre spänstiga glasfiber-skidor ofta blir något lättare att hantera när det är hårt och ojämnt. De känns lite lugnare att hantera. Jag rekommenderar därför en något billigare modell med glasfiber till nybörjare och intermediate skejters. Innan kolfibern slog igenom var det kolfiber bara i brättena på toppmodellerna. Då var skillnaderna mycket små och svåra att märka.

3 par skateskidor. Det ser ut som om Ross-skidorna är lite högre i spannet än de övriga. Mycket kolfiber i dessa skidor.

Högt eller lågt spann

Det verkar finnas olika filosofi kring hur högt, hårt och hur spänstigt spannet ska vara. Det är svårt att leda någonting i bevisning som objektivt bättre eller sämre. Det handlar om personliga preferenser och kanske lite fysiska och teknikmässiga olikheter. De flesta märken bygger toppmodellerna med olika spannprofiler, för att passa i olika fören. Ofta skiljer det därför mer mellan olika sub-modeller inom ett märke än mellan olika märken. Vi som inte har sponsoravtal kan därför åka på flera märken och använda de skidor som passar bäst för mig just idag.

Lågt spann med mindre spänst

Några märken, med Madshus i täten har ofta lägre spann. Du ser det när du klämmer ihop skidorna belag mot belag. Då behövs inte riktigt så mycket tryck längst ut i fingrarna och den lägre höjden på spannet gör att det är lättare att greppa runt skida och bindning. Däremot är slutspannet lika hårt som på andra skateskidor, ja, dendär sista kraften som behövs för att helt klämma ihop skidorna. Det hårda slutspannet har utvecklats senaste 10-15 åren och det motverkar nypande skidor och ger skidorna vridstyvhet så att de svarar bra vid kantning och frånskjut.

Fördelen med lägre spann är att skidorna snabbt hittar ett stabilt kantgreppet. Dessutom går de tryggt, stabilt rakt fram när skidan ligger plant mot snön, även i hårda och ojämna skatebäddar. Även om de nya skidorna sällan nyper, och är mycket spänstigare än äldre skateskidor, så ger inte denna konstruktion samma fart i steget som skidor med högre och spänstigare spann. Det mjukare ”förstaspannet” gör att skidorna inte gräver ner sig lika mycket i mjuk snö och blir då något snabbare i mjuka förhållanden. Personligen tycker jag att Madshus skateskidor ofta känns lite döda och livlösa, ja – lite tråkiga. Jag brukar tänka att Thomas Alsgaard var involverad i utvecklingen av Madshus skateskidor, eller, han var i varje fall deras toppåkare under utvecklingsarbetet när de hittade sin karaktär på spannet. Hans teknik bygger på lugna, och mycket disciplinerade rörelser. Han hade skidorna nära snön även mitt i steget, precis som en maraton-löpare bara lyfter fötterna någon millimeter över asfalten. Grymt energieffektivitet. Alsgaard studsade oftast inte fram på skidorna, utan gled och flyttade tyngden över skidorna, till synes helt lugnt och metodiskt, med en imponerande fart och precision. En lång åkare som Alsgaard blir snabb med stora kliv. Med en sådan teknik är det en fördel med lågt spann så att skidorna kan hållas nära snön. Det är alltid en fördel att skidorna glider stabilt mot underlaget. Alsgaard hade troligen varit långsammare med ett par moderna Salomon eller Ross.

Högre spann med mer spänst

Andra märken, med Salomon som kanske den tydligaste tillverkaren, men även Ross har ofta denna profil, har ett lite högre och spänstigare spann hela vägen. Det krävs mer kraft redan från början när man ska trycka ihop skidorna, belag mot belag. Det är lite svårare att nå runt skida och bindning med fingrarna, särskilt om man har små händer. Slutspannet är oftast likvärdigt med andra skidor som har lägre spann-profil. Fördelen med detta sätt att konstruera spannet är att skidan upplevs som snabbare i steget och att spänsten i skidan kan användas för att öka trycket i steget. Upplevelsen blir att skidan är snabbare, kvickare och spänstigare. Jag tycker att det blir roligare att skejta med denna typ av skidor, eftersom jag känner mig lite piggare i steget. Nackdelen är att kantgreppet kan dröja en millisekund, innan hela kanten ligger an mot snön när jag kantar och trycker ifrån. Man måste liksom känna sig fram lite innan man trycker ifrån hårt med foten. När väl greppet är hittat, är det samma kantgrepp. Skidan går lite mer nervöst rakt fram på plant belag, men den blir också väldigt responsiv och lätt att styra när det är hårt och ojämnt. Så det krävs lite extra balans när man står på en skida. Dessa skidor med hårt förstaspann kan ibland ha en tendens att gräva ner sig lite mer i lösa förhållanden, men jag har inte upplevt det med mina Salomon, som trots allt är lite mjukare än vad min verkliga vikt varit senaste året…..

Den stora fördelen märks mest uppför, de upplevs lite snabbare i glidsteget – De upplevs som motsatsen till nypande skidor – liksom ökar farten mitt i steget. Skidorna hjälper till lite extra när man bombar på med 2ans växel i uppförsbackarna. Denna typ av skida passar ofta bra som stakskida eftersom spänsten i skidan gör att det går lätt i uppförsbackarna när hela kroppstyngden drabbar skidorna hårt, då kan ibland vekare skidor bromsa lite. Spänsten hjälper stakåkaren att studsa upp till nästa staktag. Salomons åkare är ofta den spänstigare typen. Jessica Diggins är kanske tydligast – hon liksom studsar uppför backarna och hon fäller fram överkroppen lite mer och lite oftare än vad som är optimalt. Jag är säker på att hon hade varit långsammare med ett par Madshus. Även Salomon-åkarna Jens Burman och norrmännen Röthe och Krogh åker mer spänstigt. Jag tror att skidorna påverkar skidåkaren och skidåkaren väljer inte bara skidor beroende på hur bra sponsoravtalet är, utan av den respons de får från skidorna.

Fischer

Man kan inte prata skateskidor utan att nämna Fischer. De har dominerat skate sedan 80-talet och visst är de fortfarande med i matchen, kanske fortfarande bäst, men det är jämnt skägg numera och skillnaderna överbryggas mer än väl av personliga preferenser. Senaste åren har konkurrenterna kommit ikapp och kanske förbi? Under 30 år var det Fischers skateskidor som var den helt dominerande anledningen till att nästan alla toppåkare valde kontrakt med Fischer om de hade chansen. Ja, folk åkte Fischer trots att många trivdes bättre på andra märkens klassiska skidor. Så var det för mig även om jag inte var toppåkare i världseliten. B-kontraktet styrde mig till att åka Fischer även på klassiskt, trots att jag hellre hade åkt klassiskt med de finska skidorna Karhu eller Peltonen på den tiden. Så – om du väljer att köpa begagnade skateskidor som är äldre än ca 5-10 år – håll dig till Fischer – bara Fischer.  Fischer ligger numera oftast mellan Salomon och Madshus i spannhöjd. Plus-skidorna ligger nära Salomon i känsla och kallföres-skidorna påminner lite mer om Madshus. Den dominerande ställningen under så många år har gjort att Fischer höjt priset. Numera finns det dock ingen anledning att betala mer för Fischer.

Andra märken

Ross har kommit starkt senaste 5-10 åren. Jag har inte testat Ross, men de som gjort det är nästan alltid mycket nöjda. Atomic har samma ägare som Salomon, men helt egen utveckling. Det utbyts nog en hel del tankar mellan teamen, för skidorna liknar ändå Salomon. Många sporthandlare vägrade länge att sälja Peltonen skate, men senaste 5 åren har Peltonen kommit starkt och allt fler toppåkare väljer Peltonen, även inom skidorientering och skidskytte, och de skejtar bara.

Bindningarnas placering

Bindningarnas placering är viktig i skate. Lika viktig som i klassiskt. Om du inte är nöjd med ett par skateskidor kan du prova att flytta bindningen – kanske är det ett guldpar med annan bindningsplacering. Skidorna blir lättare att styra om bindningarna är placerade längre fram. Kroppshållningen blir lätt lite mer framåtlutad med bindningen monterad långt fram, vilket är bra för vissa, men dåligt för vissa. Med bindningen monterad längre bak så blir spannet hårdare, steget går lättare men styrningen av skidan blir mer nervös. Din möjlighet att styra skidan i steget minskar, och du tvingas att stå lite längre bak på hälarna, för att liksom lyfta upp främre brättet så att skidan kan styras. Om du går upp i vikt, kan du flytta bak bindningen och flytta fram den om du går ner i vikt, precis som i klassiskt. Men, borra inte nya hål om skidorna fungerar bra.

Äldre skidor är ofta monterade med bindningen något längre fram än dagens skidor. Därför kan du ofta vinna fart genom att flytta bindningen ca 1-2 cm längre bak på gamla skateskidor. Gamla salomon-bindningar har tyngdpunkten 17 mm längre bak, eftersom de gamla SNS Profil-pjäxorna hade metallpinnen längre fram. Mina skateskidor från början av 90-talet fungerar fortfarande jättebra med nya Pilote-bindningar som är monterade i nya hål som sitter cirka 2,5 cm längre bak på skidan. Dagens skateteknik innebär att vi oftare står mer centrerat på skidorna än vad vi gjorde på den tiden. Därför kan vi numera åka på skidor med bindningen monterad lite längre bak. 

Två olika bindningssystem

I klassiskt har Rottefellas NNN-system vunnit kriget om skidmärken och skidåkare. Salomons SNS pilote har nästan helt försvunnit i klassiskt och ersatts med Salomons version av NNN-systemet, Prolink, samt Fischer/Ross Turnamic. Mycket kan sägas om det, men jag tycker att Salomon Pilote är bättre i både klassiskt och skate eftersom det är stabilare och framför allt vridstyvare. Fördelen med de NNN-kompatibla systemen är att sulorna på skorna är några mm lägre – det påverkar känslan i steget positivt. Jag tycker att den fördelen helt försvinner med de lite högre monteringsplattorna på skidorna för dessa system. Ja, självklart  är det en fördel att kunna flytta bindningen utan att behöva ta fram borrmaskinen och förvandla skidorna till en grevé-ost.

Jag har ändå bytt till NNN-kompatibla bindningar i klassiskt eftersom alla andra kör med sådana system nuförtiden. Som instruktör vill jag kunna byta skidor med andra.

Vänster: Rottefella NNN-bindning monterad på en NIS-platta på Madshus.
Mitten: Salomon Prolink skruvad i en 90-tals Fischer-skida.
Höger: Salomon Pilote Carbon monterad på nypande gamla Fischer för åkning på golfbana. Notera detvå infästninggarna för de två olika byglarna på skon.

I skate lever fortfarande Pilote-systemet, den med två meallbyglar på skon för bättre styrning av skidan. Även om världseliten på Salomon/Atomic oftast ses med NNN-kompatibla prolink-systemet så har många motionärer valt att köra med Salomons pilote-bindning. Sportaffärerna är fortfarande ärliga och tydliga – Pilote är världens bästa skate-bindning. Så, om dina fötter trivs med Salomon så rekommenderar jag därför Pilote-systemet i skate. Hur mycket jag än gillar Salomon-bindningarna så kan det ändå vara så att Pilote håller på att förlora marknaden även i skate. De kommersiella krafterna är starka. I så fall kommer de bindningarna fortsätta att tillverkas och säljas ännu flera år, innan antalet användare minskar så att tillverkningen blir olönsam.

Visst är det en fördel att många NNN-bindningar kan flyttas med enkla grepp, men när väl pilote-bindningen är fastskruvad, så är den bäst. Det är mina 100% subjektiva testresultat 😉

Bindning och skida

Ja, precis, skidorna kommer ju förberedda för olika bindningssystem. Det finns en poäng med att inte trixa, utan sätta på de bindningar som skidan är designad för.

Den lite billigare och äldre modellan av Salomon Pilote. Det enda som skiljer jämfört med Carbon-bindningen är några ynka gram och cirka 400 kr i pris.

Även om Salomon Pilote är världens bästa skatebindning, så är inte skillnaden så stor att det alltid motiverar att borra i skidor som inte är byggda för att borras. Om du ska åka med Pilote-bindningar så är det därför bäst att åka på Salomon eller Atomic, då slipper du en monteringsplatta i onödan. De har istället förborrade hål för bindningarna. Denna lösning blir lägre, med skon närmare skidan. Vissa hävdar att monteringsplattan för NNN och Turnamic påverkar spannet negativt. Jag märkte det tydligt på ett par klassiska skidor jag monterade med en sådan platta och Rottefella-bindning. Jag gillade helt plötsligt inte det paret. Anledningen var att monteringsplattan blir högre och jag kom högre upp, ovanför skidan och lösningen upplevdes som vinglig. Det blev mycket bättre när jag istället monterade en prolink-bidning direkt mot skidan. Det var ändå inte riktigt lika stabilt som mina gamla pilote-bindnigar, men ändå helt ok. Det går trots allt bra att borra och skruva i monteringsplattorna – skruvarna fäster mycket bra. Jag har sett skidnördar som experimenterat med att planhyvla bort det översta lagret av NIS-plattan innan man skruvat fast Pilote-bindningen. Vad gör man inte för att optimera skidorna 😉

Summa Summarum

Om du inte vet vad du vill ha eller inte vill nörda in på olika modeller – köp det mest prisvärda paret som grovt sett verkar passa din vikt. Du kommer bli nöjd. Du kommer slippa fästvalla. Du kommer få högre puls och bättre motion med skate. 

Du kommer bli glad – För det är så himla roligt att skejta!

Är det bara Skinskidor som gäller nu eller?

Den vanligaste frågan är vilka skidor man ska köpa. Jag hoppas att du med hjälp denna sida ska bli säkrare på vad som passar dig. Som vanligt behöver jag spoiler-varna för skid-nörderi på hög nivå. I detta inlägget handlar det inte om att hitta skidor för världscupen utan om att hitta bra fäste och glid i vardagen, mellan matlagningen och skjutsa barn.

Familjens träningsskidor. Örjans fru kör med skinskidor och Örjan kör med ett ihop-plockat par med tejp – gamla Fischer, en skida är 205 och en är 210. Liknande spann på skidorna. Ja, jag glider oftast ifrån de flesta som har nya skidor med dedär halvdassiga gamla laggen.

Men vad ska man köpa? Är det bara skin-skidor som gäller nuförtiden? Är valla-skidorna helt ute? Här fokuserar vi på klassiska skidor med fäste – det som de flesta fortfarande landar i att köpa. Vill ändå passa på att tipsa om skate – fler och fler väljer skate som enda par. Lär man sig dubbelstakning så funkar det bra även om du kommer ut i skoterbeda spår. Men, med fäste finns i stort sett två huvudalternativ för motionären.

Skin eller Tejp & Valla?

I klassiskt står valet mellan skin-skidor eller valla-skidor om du vill ha fäste. Ja, visst finns det rugg-skidor också, men det har inte slagit igenom brett och metoden är inte alls etablerad i kretsar utanför de snabbaste tävlingsåkarna. Det funkar i många fören, men långt ifrån alltid. Det ena behöver inte utesluta det andra, så om du är intresserad och kommer över bra rugg-skidor – tveka inte att köpa. Det är roligt att testa och fungerar ofta mycket bra.

Skinskidorna dominerar kraftigt. Men, med flera par vallnings-skidor öppnar sig möjligheter som kan göra livet snabbare och lika enkelt som med skin-skidor. Här går vi igenom de två huvudalternativen.

Skinskidor

Skinskidorna funkar tillräckligt bra och har därför blivit hetast på marknaden eftersom alla kan hantera dem. Om jag bara fick ha ett par klassiska skidor, skulle det bli ett par skinskidor, eftersom jag inte gillar att hela tiden behöva valla om. Hemma i Borås skiftar vädret ofta från dag till dag – ena dagen kall nysnö och andra dagen slask. Det är ett himla meck helt enkelt, särskilt övergången från slask till nysnö innebär en halvtimme vallning som helt enkelt inte finns i vardagen. Sådana dagar blir det lätt att även jag struntar i skidåkningen – eller väljer att skejta istället, även om jag hade tänkt åka klassiskt.

I nysnö är ibland skinskidor enda alternativet. På några tävlingar jag kört har alla alternativ med ruggning och valla misslyckats för i stort sett alla startande. Ja, trots flera timmars testande, med tillgång till 2-3 olika racepreppade par skidor och en hel stab med vallare. Det är anledningen till att tävlingsåkarna numera oftast har ett par skinskidor att ta till på tävlingarna. När jag åker mycket så stöter jag dock på detta föra mycket sällen, det är helt enkelt inte värt att köpa skidor för ett ovanligt före – men det är en sak som ändå talar till skin-skidornas fördel.

Efter genombrottet kring 2015-16 har skinskidorna fortsatt att utvecklas och den utvecklingen ser ut att fortsätta under lång tid framöver. Skinskidor är kanske lättaste sättet att få skapliga klassiska skidor. Därför rekommenderar jag skinskidor till många. Det behövs verkligen ingen kunskap om skidor och vallning – många är helt ointresserade av prylarna – då är det skins som gäller. Min fru kör skinskidor om inte jag vallar upp ”fin-skidorna” med valla åt henne.

Med den stora köp-rekommendationen i ryggen, vill jag ändå peka på några nackdelar med skinskidor:

Nackdel #1: Skinskidorna går oftast lite långsammare än vallade skidor. Meeeen, utvecklingen går fort och om några år kan det vara historia – utvecklingen går framåt på flera sätt, justerbara hudar i höjdled och längd, och de flyttbara bindningarna är nog här för att stanna.

Nackdel #2: Spannet – viktigt att det är helt rätt
Spannet blir helt avgörande och det finns inte särskilt mycket att göra om spannet är fel. Om det inte fungerar direkt – gå tillbaka till butiken och byt skidorna direkt. Seriösa handlare ger den servicen. Den väl utprovade skidan fungerar bara så länge du håller samma vikt. Om du går upp 5 kg kommer det ovillkorligen glida lite trögt. Om du går ner 5 kg kommer du med stor sannolikhet få svårt att få fäste. I båda fallen återstår bara att byta skidor om du vill ha bra glid och fäste. Hudarna är vad de är och kan inte justeras så mycket, även om det går att justera lite med ett rakblad. Detta är dock ett område där utvecklingen går framåt och vi ser olika lösningar med flyttbara bindningar, utbytbara hudar och hudar som kan längdanpassas och höjdanpassas.

Nackdel #3: Rengöring – pinan med skinskidor
Om du åker ofta så behöver hudarna rengöras med jämna mellanrum även om snön är ny och vit. Rengöringen är tråkig, men helt okomplicerad. För pälsen finns särskilda rengöringsmedel och de är omotiverat dyra men fungerar bra. Jag har även kört med vanlig vallaväck och lacknafta och det har fungerat lika bra, utan att förstöra hudarna så som tillverkarna hävdar. Istället för impregnering kan du gnida in lite glidvalla på huden, gärna högfluor. Glidytorna på skinskidor är lätta att rengöra och skiljer sig inte från andra skidor.

Om du åker när det är blött i spåret, när andra åker med mjukt klister, så kommer dina skidor, och särskilt hudarna suga till sig klisterrester från spåret, och efter någon mil är både hudarna och glidytorna mycket smutsiga. Det hjälper bara obetydligt om du behandlat hudarna med impregnering och liknande. Om du åker i nysnö nästa gång, så kommer klistret göra att snö fryser ihop med klistret, s.k. underfrysning. Skidorna får snöstyltor från brätte till brätte och kan inte användas som något annat än snöskor eller styltor. Om du rengjort lite slarvigt, så blir det ändå underfrysning i hudarna och ändå omöjligt att åka.

Du måste därför rengöra mycket noggrant och det är tråkigt och tar lång tid. Glidytorna går fort att rengöra med en papperstrasa och vallaväck, men hudarna är jobbiga att göra rent. Man måste gnida och gnida och byta trasa många gånger. Det är trasa och lösningsmedel som gäller även för hudarna. Det kan ofta ta längre tid att rengöra hudarna än att valla om från grunden – under sådana omständigheter är alltså skinskidor kanske det mest omständliga alternativet. En halvtimme för att rengöra svårt smutsade hudar är inte alls ovanligt efter några varv i ett konstsnöspår med gammal blöt snö. Klistret sätter sig även på skateskidor men där är det lättare att rengöra snabbt. Ibland hör jag skidåkare i vallaboden skämta om att klistervalla borde förbjudas.

Valla-skidor. Tejp & Klister!

För många är vallning och utmätning av fästzoner fullständigt uteslutet. Då är valet enkelt. Ni som känner igen er kan sluta läsa här och köpa skinskidor direkt. Ni andra kan köpa minst två par skidor och komma lika enkelt undan med fästvallningen som dem med skinskidor. Men – köp ett par i taget. Lär dig hur spannet fungerar för dig, och köp först därefter nästa par, för då vet du mer vad du vill ha. När man köper skidor söker man alltid efter ett par skidor som kommer fungera i de flesta fören, men man söker ibland efter ett par med fördel mot kallvalla, grundwax eller klister. Börja inte med klisterskidor, utan köp ett par som har ett lägre, flackare kallföre-spann som är lite lättare att få fäste med. Det som betecknas som universal-spann är oftast optimerade för grundwax eller täckt klister och är lite svårare att få fäste på. Rena klisterskidor är högre i spannet och överkurs ganska långt fram i karriären.

Vallningsskidor går nästan alltid lite snabbare än skinskidor och det beror på att vallan kan regleras. Det är även en fördel även när du går upp eller ner i vikt.
– Kortare fästzon och tunnare/färre lager valla om du går upp i vikt.
– Längre fästzon och tjockare/fler lager om du gått ner i vikt.
Om du går upp i vikt kan de gamla klisterskidorna användas med burkvalla. Om du går ner i vikt kanske du behöver ha klister på de gamla kallföre-skidorna som kan bli riktigt snabba i grovkorniga förhållanden.

Här beskriver jag hur två par vallningsbara klassiska skidor kan användas för att få lika enkel eller rent av enklare preparering för träning som med skinskidor:

Tejp-paret
Tejp är oftast bättre än skinskidor. Det glider oftast bättre eftersom det lätt kan anpassas efter spannet på skidorna. Inget behov att flytta bindning. Tejpen fungerar i de flesta fören och jag har åkt 100 mil på hård konstsnö med samma tejp – när det börjar släppa lägger man bara på ett nytt lager tejp ovanpå och kör minst 100 mil till. Ja, det går att köra på fjolårets tejp. Det går att göra rent glidytorna med hjälp av vallaväck, sickel eller glidvalla även om de är vallade med tejp. Kör med den vanliga original-tejpen om du bor där det töar ibland. Nya specialtejper är inte riktigt lika all-round. Bäst blir det om man lägger tejp exakt utifrån skidans spann och tryckzoner. I dendär lilla ”fickan under foten” kan man lägga två eller tre lager om skidorna är hårda. Om du vallat skidorna med burkvalla vet du hur tjockt det brukar behövas. Generellt kan man säga att du inte ska ha fäste där burkvallan slitits bort efter någon mils åkning. Var noggrann när du lägger på tejpen.

Tejp kan drabbas av ifrysning vid nysnö. Det finns en spray som förhindrar ifrysning vid nysnö. Den fungerar ibland rätt hyffsat men inte alltid. Varma skidor direkt från varm bil eller vallabod fryser i direkt. Låt skidorna kallna innan du lägger dem i snön. Det tredje tipset är att skrapa av snön mot kompisens skidor om du drabbats av styltor. Då kan en tunn ishinna bildas. Det är kass att åka med den ishinnan, men det går att åka. Det bästa är att ha ett par mycket noggrant rengjorda skinskidor i nysnö. Valla i sådant före är svårt.

Tryck fast tejpen noga och värm gärna fast den med värmepistol eller gasol och tryck in tejpen i det ruggade belaget med hjälp av en vallakloss innan du drar av skyddspappret.

Tejpskidor från förra säsongen. De funkar en säsong till.

De flesta skidor som fungerar för dig med valla kan användas med tejp. De mjukaste skidorna kan vara svåra att få fart på med tejp, även om de kanske fungerar bra med 2-3 lager burkvalla – då kan det hända att tejpen slits bort om skidorna är mycket mjuka, eller att tejpen bromsar lite hela tiden. De hårdare klisterskidorna med högt spann kan vara svåra att få fäste på med tejp, även om du lägger flera lager med tejp.

Klister-paret
Tejpen fäster inte när det är klisterföre där universalklister eller mjukare krävs. Detta händer när det är:
– Hård is, typ skridsko-hårt
– När det är blöt snö med plusgrader.

Därför behövs ett par skidor med klister på. När klistret ska sitta hela vintern rekommenderar jag att lägga mycket tunt chola-klister i botten, sedan grönt klister – mycket tunt. Därefter lila/universal/rött/silver efter dagens före. Vid behov duttas på lite mer klister, och om klistret blir smutsigt eller om ett annat klister behövs kan man skrapa bort det och lägga nytt. Med chola och grönt som grund fäster de mjuka klistren bra mot skidan och grundvallan. Grundvallningen sitter oftast kvar även om du skrapar bort översta lagret klister med en skrapa. Till klister kan du använda det par med hårdast spann som du har.

Dags att rengöra klisterskidorna och börja om med vallningen från början igen.

Tredje paret
Om du har tre par – ha ett par vallade med vanlig blå extra eller liknande – det går lite lättare i den kalla snön än tejpen. Detta är ditt bästa par, det som oftast går bäst. När du vill ha snabba skidor vallar du iordning dessa för dagens före, men en dag när du pressar in en runda mellan jobb och tvättstuga – tar du tejpskidorna eller klisterskidorna.

Valla flera par skidor – För Vem?
Denna metod att valla enkelt passar dig som är beredd att tänka på spann, fästzoner och vallning, men ändå vill lösa det på ett mycket enkelt sätt. Det passar även dig som har stort intresse för sporten och gärna köper två, tre eller ännu fler par klassiska skidor. Metoden ger dig användning för de skid-par som är ok, men inte är guld-par. Det är såhär Örjan gjort ända sedan tejpen kom kring millennieskiftet. Gamla halvbra skidor från 90-talet fick nytt liv som träningsskidor.
Om du har tur och fått tag på ett par riktiga guldpar och inte vill lägga pengar på fler nya skidor, så finns det ofta skidor att köpa begagnat på ex blocket.

Det finns inga rätt och fel
Själv har jag haft så många träningspar att jag utan vidare kunnat ha tre par iordningställda träningsskidor, och ha flera i reserv. Lagret av gamla tävlingsskidor där hemma börjar dock minska i takt med att belagen blir mycket tunna och då bryts ofta skidorna. Det händer särskilt ute på de lite ojämnare natursnöspåren, eftersom belagets draghållfasthet är en viktig del av skidans uppbyggnad.

Jag överväger att köpa skinskidor till mig själv. Till min fru köpte vi ett par valla-skidor innan skin-skidor slog igenom stort. Vi hade tur och fick levererat ett par riktigt bra skidor. Vi har senare kompletterat med ett par skinskidor så att hon kan åka utan att jag är hemma och vallar upp fin-skidorna.

Tävlingsåkare tränar ibland med skinskidor, men jag har också noterat att många tävlingsåkare har ett par tejpskidor. Några kör oftast med föregående helgs tävlingspreppade skidor. Det verkar vara lite olika hur tävlingsåkarna gör.
Så om du ska köpa valla-skidor – börja med ett par. Lär dig hur de fungerar. Om du åker mycket så kommer du vilja ha flera par ganska snart. Då kompletterar du med det som du oftast saknar. Så bygger man upp sin skidpark, steg för steg. Det är den kunskapen om varje enskilt par skidor som gör att du kan få snabbare skidor än alla andra. Om du åker bara några gånger per säsong, så kommer du inte behöva flera par, och då är skinskidor bäst.

Summa summarum
– Intresserad och en aning prylgalen? – Överväg att köra med tejp och klister på två träningspar. Strunta i skinskidor.
– Bara intresserad av att det ska fungera? Köp ett par skinskidor och gör rent dem när de är blivit smutsiga.

Ut i spåret och ha roligt!

Samarbete med Skidome

För mig ett dröm-samarbete ser nu ut att vara på gång. För några år sedan var tyvärr snön under all kritik i Skidome – nu har de fått ordning på det, och jag åkte nyligen där, nästan en vecka efter senaste pistning och det var fortfarande fasta fina spår både för skate och klassiskt. Träffade nyligen Agnes på #skidome och diskuterade samarbetsformer.

  • Privatlektion på skidor året runt. Klassiskt eller Skate
  • Grupplektion på skidor när som helst under året.

Du kan boka din skidlektion till förmånligt pris redan nu!

En stor fördel med skidome är att du kan hyra skidor, stavar, pjäxor direkt på plats. Skidorna hyr du själv, direkt från Skidomes personal. Örjan kan hjälpa dig att välja rätt par och rätt stavlängd.

Jag kommer dessutom gå in som vikarierande instruktör på Skidome, under Skidomes varumärke. Ser verkligen fram emot att bli en del av arbetsgruppen i skidomes spår.

Skidglädje!

Spåret i Skidome är lätt för nybörjare och med hög fart blir kurvorna tekniskt utmanande för oss som gillar fart.
Nej, det är inte helt platt, utan lagom kuperat för teknikträning.

Ett bra Surfski Meet 2019 på Naven!

Vi lyckades göra ett riktigt bra Surfski Meet trots 17 mm regn och den vindstilligaste helgen på hela hösten. Ja, ett nytt ord där – ett hemskt ord. Trixet är att ha erfarenhet av hur förhållanden brukar variera just i sina egna hoods. Det går inte att arrangera ett bra surfski meet utan att ha koll på omgivningarna.

Fredagen: Out & In De Lux
Jag beslutade att trots allt inte köra en downwind på fredag-kvällen, trots att det det såg ut att vara enda chansen på hela helgen. I år ligger arrangemanget lite senare, så vi hade nästan en halvtimme mindre tid på oss innan mörkret kom. Planerade istället en platt runda för att visa omgivningarna vid stugan. Grämde mig inte så lite – utan rätt mycket – för att missa fina vågor över Kinneviken. Hade under senaste dygnet planerat att paddla från Blomberg vid Kinnekulle och sedan tvärs över Kinneviken till Ullersund i 10 m/s. Det är en sträcka jag aldrig paddlat, men där vi åkt båt massor av gånger eftersom vi hade motorbåten i Källby när jag var barn. En kvart innan vi drog iväg kollade jag observationerna vid Pålgrundet en sista gång bara för att……… Då ser jag att det är Nord västlig vind istället för Sydvästlig som alla prognoser visat. Shit, det innebär ju att vi är på rätt plats vid rätt tillfälle. Dendär missade downwinden blir till en liten möjlighet. Gött att vi inte gjorde det. Hade blivit 13 km ren sidvind. Nu gäller det att få militärisk disciplin på alla individerna. Vid sådan vind blir det fina vågor från de yttersta, nordliga skären i Ekens Skärgård, och hela vägen ner till Naven. Motvinden är inte så farlig för det finns vägval med skydd från öar där ute. Det blev en ”out & in – de lux” med ”kors-gullesurf” i fint kvällsljus.

NK hade skickat med en rykande het demoski till oss, en Storm 610. Fint bygge, helt utan skarv. Jag fick prova den redan första passet och gillade den skarpt. Om jag bara fick ha en ski, så är det mycket möjligt att jag hade valt en sådan. Superbra sittbrunn som ger bra stöd i bakre delen av ändan och därför rätar upp min rygg på ett bra sätt. I sidled ger sitsen bra kontakt via sittknölarna. Lekfull och bra på att svänga, precis så som jag minns min gamla squall+. Detta är en snabb båt som många kommer kunna ta steget upp till. Den är fin att höftstyra och den surfar fint. Den hittar surfvågen – suger sig fast och automatsurfar lite som min Zest. Nej, inte riktkgt lika bra automatväxel i surf som Zest, men bättre än de flesta andra modeller jag testat. Om vi nu ska jämföra med Zest, så är den samma fartklass, men lite mindre topprank, samtidigt som den saknar lite av dendär supersolida bottenstabiliteten som Zest har. Den tar lite fler poäng än Zest på plattvatten, lekfullhet och är säkerligen lättare att lära sig behärska, men Zest är fortfarande surfkung.

På väg ner mot ”out & in – de lux”. Paddla norr ut, i skydd av öar, sedan följa med vågorna tillbaka. Det blev en riktigt fin tur där på kvällen, även om det hann bli lite väl mörkt på slutet. Vi höll ihop gänget och hade koll på varandra.
Foto: Pontus

Det är lite meckigt att komma ut och paddla samtidigt som folk kommer indroppande till arrangemanget vid olika tider, beroende på jobb och trafik i varierande omfattning. Några bytte om på 2 minuter och några hann dricka kaffe i lugn och ro. Henrik tog en buss till Ullersund och promenerade en lång sträcka i hällande regn innan jag kom iland och hittade ett meddelande att han behövde skjuts. Oj vad det regnade…….. Logik och olika önskemål innebar att tjejerna tog gula huset borta vid hamnen och killarna snarkade i gäststugan närmast huset.

Vänerflottan i hamn precis innan första rundan på sjön. Killarna installerar sig i röda gäststugan.

Efter frukost på lördagen kom vi iväg i skaplig tid. Inte för att prognosen var särskilt bra, men vi ville ju inte komma för sent till bastun, och för träningens skull ville vi ju ändå paddla två pass. Vi åkte till Kålland, ja, fastlandet alltså och lade i vid ”Segelsällskapet Westötarnes” brygga vid Bösshamn på andra sidan av halvön. Lite häftigt var det att paddla ut med silhuetten av Kinnekulle mitt i trynet på en nästan platt Kinneviken. Ljuset gjorde att Kinneviken verkade så liten och en stor regnbåge tornade upp sig norröver. Häftigt. Det var så platt och god sikt att vi körde fri fart från början, med uppsamling utanför Läckö. Om det blåste något så var det medvind och kändes därför som komplett stiltje. Jag satt helt rätt i min Pulse och njöt av att kunna glida lätt i det platta vattnet. Med brist på vågor blev det kortare sträckor med hård paddling blandat med en del snack och lite kulturhistoriska inslag. Vi gjorde ett stopp vid Spiken där pappa hade dukat upp te, kaffe, kexchoklad och frukt. Tyvärr hade solen gått i moln just då, så vi var tvungna att dra vidare för att inte börja frysa ändan av oss. Helt utan roderhaverier kom vi tillbaka till stugan.

På väg in genom vassen till stugan under lördagen.
Eftermiddagen innebar en chans till surfvågor på västsidan av Kållandsö. Självklart tog vi chansen, men vi möttes av en nästan helt platt sjö. Vi spanade mot Dalsland där Helen har sin stuga.
Det var tur vi hade trevligt sällskap, för det är sällan man ser sjön så platt. En hemsk syn för varje downwind-arrangör.

Lite bedrövad kom jag tillbaka till stugan efter ytterligare en plattvatten-tur på eftermiddagen. Det var ju inte mycket till downwindläger – bara några kilometer fjösiga korsvågor på fredagskvällen hade vi fått, och för de vågorna hade vi fått paddla motvind. Prognosen såg nu ut som ett gigantiskt Lithium-piller – inte en vindpust i sikte. Överallt annars verkade det bli vind, utom hos oss, mitt i en snurrigt stiltjebälte. Tur att gänget var kul och hade humöret uppe, och träning hade vi fått. Gött att hänga vid stugan en stund innan vi drog iväg till bastuflotten.

På väg in mot vassrännan som leder in till stugan på lördag kväll.
Stughäng med entertainment. Välkända Hitlåtar som ”24,5” och ”Surfski-babes”

På flotten är det perfekt med vindstilla. Även om vattnet i baljan hade kunnat vara 2 grader varmare så trivdes fint. Vi hjälptes åt med grillning, dukning, eldning, elkopplingar och att dyka efter kontokort och allt annat som kan behövas ute på en flotte.

Grillen är förberedd och de flesta bastar.
På väg till bastuflotten med grillmat, öl och efterrätt.

Lagom till efterrätten tog vi en titt på morgondagens prognos. På någon av apparna hade prognosen åter ändrat sig, och visade nu 6-7 m/s från SV. Alltså – det är en helt ok prognos som innebär att vi skulle ha bra vågor i 22 km. Vågade inte tro på det på riktigt, men vi bestämde oss för att chansa på att det skulle stämma. Det innebar en ganska lång transfer på söndag morgon, och sedan en 25 km lång paddling över öppen sjö. Dags att krasha i sängen. Jag var trött och det var nog fler som längtade efter att få sova.

Med tanke på hur prognoserna hade lurat oss hela helgen, så var alla inställda på 25 km platt vatten. Någon ropade att det var vita vågtoppar när vi var på väg ut till Hindens Rev, men jag tog det inte på allvar. Alltså dendär stigen ner till vattnet var ju inte en stig förra året, men nu har vi snart trampat upp den så att det verkligen är en stig, även om det är lite för trångt på ett ställe.

Erik ser fram emot surf och vi andra laddar för plattvatten. Erik hade rätt. Det var riktigt bra vågor!

Jiiihaaaa!
Lättsurfade vågor – bara styra åt två olika håll för att fortsätta surfa. Okej då, vi paddlade lite, men alla var sådär glada som vanligt folk bara blir av psykofarmaka. Vilken avslutning på helgen!

Tackar Mamma Ing-Marie och Pappa Bosse för support med mat och taxi-service. Ni är Bäst!