Lazy Lördag på Älgöfjorden, Marstrand

Hade en fantastisk lördag.
Uppe med tuppen och snabbt iväg till Älgöfjorden. Vi samlas alltid vid Lökebergs badplats, ja, du vet där detdär jordskredet varför något år sedan, känt från rixnyheterna. En skön downwind med Patrik och Emma. Tyvärr hade Ulrika fått strul på vägen. Vi lastade tre skis på Emmas tak och lade som vanligt i vid Marstrands Camping, som ligger på Koön.

Startade klockan lite sent, men vi lade i vid den lilla viken nära gröna startpunkten. Campingens badvik. Sedan hopp och lek hela vägen in till Lökeberg. På slutet passerade vi en av Rörtångens badplatser där familjen plockade hinkvis med ostron som vi grillade med Gert och Erika. Ett fint minne jag alltid tänker på när jag passerar där i min ski. Gert följde vår tur och det plingade i messenger när jag passerade. Mycket riktigt, det var Gert som påminde.

Vi hade 17 m/s i medelvind och 21 i byarna, men hade verkligen förväntat oss större vågor. Vi surfade lite, samlade ihop gänget och surfade lite igen. Orkar inte klippa ihop en snygg video med text och musik, utan tar bara ett klipp från en av våra ”runs”, kanske den med bäst vågor. Ett längre klipp så att ni som inte var med kan uppleva en glimt av vad det innebär att paddla surfski i vågor på upp till en meter. Mina Damer och herrar, jag bjuder på 3 minuter Lazy Lördag med sol och fjordvågor!

En 3 minuter lång sekvens – en sneak-peak för er som inte var med där ute. Hur livet med surfski kan vara, med 1 meter våghöjd och sol,

Efter Paddlingen var jag för första gången på över 7 månader tillbaka i skidome. Tror jag stod på skidor senast i början av Maj när vi var i Grönklitt för att städa stugorna. Det kändes länge sedan. Värmde upp med två varv på Skidomes spår, 2*1,2 km. Balansen var sådär….. men jag ska nog snart hitta den. Andra varvet körde jag utan stavar, och hittade ändå lite fäste, men fort gick det inte. En superrolig lektion med mor och dotter i 12-års-åldern, från Danmark. De hade sådan skidglädje och de lärde sig massor, trots att det var lite svårt med språket ibland. Därefter ett gött gäng med grabbar som gått på Chalmers tillsammans. Skidskytte. Alltid roligt att bli som en i gänget när vi kör skidskytte. På stafetterna fick jag vara med och fylla ut laget, utan stavar. Hittade äntligen lite fart och balans. Avslutade första varvet med en vurpa så klart…. Grabbarna körde sig trötta och var nöjda när de gick mot bastun.

Därefter körde jag ett pass skate med 2 par nya skateskidor. Ett par var ok, kanske inte topp, men det fanns skidglädje i dem. Det andra paret nöp, var helt livlösa, tröga i glidet. Nej, dem vill jag inte skejta på. Får se hur butiken reagerar. Åkte bara några varv på dem, men töttnade snabbt på par 2. Nej, det skillde inte något i vallning – de var stenslipade med samma struktur och hotboxade i samma låda, med samma valla. Lekte vidare så länge jag hade krafter kvar med förstaparet. Ja, det blev liksom intervall med flera fullfartvarv i Skidome. Grymt roligt.

Lärdomar i Dubbel

Idag har det varit Queen & King och the Fjord – Dubbelracet. Imorgon hoppas och tror vi på mer vind, bra vågor och singel-racet.

Eric och jag körde en favoritsträcka både lördag och söndag förra helgen. Smarholmen till Kullavik med ganska hård vind och stora tekniska vågor. Då berättade han att han precis köpt en dubbel. En blå SS2 av ett helt okänt noname-märke, inte en riktig Carbonology alltså, men ändå en båt för Eric att komma ut på havet med tillsammans med sin fru. Båten är bredare än allt annat – helt enligt Erics preferenser. Han har för vana att paddla startfältets bredaste ski och alltid vara bland de snabbaste i mål, inte sällan är han snabbast. Respect! Hur gör karln???

Jag fick tillfälle att spionera hur detdär går till. Sitta bakom Erik i en orimligt bred och trögpaddlad ski på tävling i SS2. Vill du vara med Örjan? Om jag ville – så nyfiken.

Blå Pråmen snart i vattnet. Har vi koll på alla grejjer?
Foto: Kris Levemyr

Det visade sig direkt att Erics paddling var lätt att följa. Det är viktigt, för i SS2 ska man synka exakt i varje paddeltag för bästa möjliga fart. I den breda pråmen kunde jag även känna paddeltrycket – eller trycket från Erics fot, framåt, när vi paddlade. Gött, här kan jag även ha fokus på vågor och spionera massor på hur han gör. Det blir lätt att hålla koll, för det är bara 4-5 m/s och vågorna blir bara små, 20-30 cm höga. Men starten….. Vad sjutton, vi kunde ju hängt våg på flera båtar lite bättre. Eric valde att köra en egen linje – det hade jag faktiskt gjort mycket bättre – fixat bra hängvåg på plattvattnet ut ur Bua Hamn vid Ringhals.

Så började vi surfa direkt vid vändningen. Vi tog direkt in 10-20 meter på båtarna framför. Vältajmat. Så fortsatte det. Vi låg länge 50-100 meter bakom Emma och Aron. Vi hade sämre grundfart än dem där framme, det visade sig i starten, där vi förlorade hela detdär avståndet. Så, Ja, Erics styrning var fart-effektivare i vågorna är de andra båtarna och effektivare än vad jag hade kunnat prestera. Vad var det magiska?

Timing. Egentligen bara timing. Och att bedömma om denna vågen eller nästa våg bakom oss är bäst. Förbluffande ofta valde Eric att inte ta vågen, han valde vågen bakom, större våg, skulle ge högre utgångshastighet, och skicka iväg oss framåt med mer fart eller en längre sträcka. Visst sabbade jag det ibland genom att trycka på med fart och få oss att surfa den första vågen.
Lärdom nr 1: Välj den större vågen. Särskillt när du mest bara har små vågor att välja på.

Surf-mästare Erc och Örjan i den orimligt breda skin. Skaplig, men inte perfekt synkning här.
Foto: Kris Levemyr

Det var sällan Eric manade på med högre fart från paddeln, trots att vågorna var små. Istället surfade vi alltid in på nästa våg, oftast med ett ganska jämt paddeltempo. I betydligt fler situationer än vad jag till en början var bekväm med, så låg vi kvar på en halvbra våg. Eric till synes nöjd, och jag lätt frustrerad, ville paddla ikapp framförvarande våg. Nej, ligg kvar på vågen även om farten bara är halvbra, eller rent av dålig. Styr istället mot nästa större och snabbare våg, utan att ödsla onödig energi. När jag lugnat ner mig lite, så styrde Eric 9 gånger av 10 åt det håll jag också hade valt. Vi såg samma vågor och bedömde dem likvärdigt. Även om det var små vågor så klättrade vi inte en enda våg på hela racet. Det brukar jag göra några gånger varje tävling – för att vinna någon båtlängd, särskilt när det är så små vågor som idag.
Lärdom nr 2: Häng kvar på våg och sväng in på nästa, den större vågen kommer snart. Var cool.

Så hur ska jag göra för att tillägna mig den kunskapen?
Jag behöver komma ut och paddla snart igen. Känslan och timingen sitter mycket i hur båten känns i vågorna. Nu har jag suttit 15 km med en bättre taktik i vågorna, och kännt hur det känns, i båten och i rumpan. Det adderar erfarenhet, en känsla. För vad det kokar ner till, är erfareneht, medveten analys av vågpaddlingen och återigen erfarenhet. Att paddla mycket i vågor – gör att man får bättre timing i vågorna. Det är precis så som Eric och alla andra surfar-äss har jobbat upp sin våg-kompetens. Det är som vi inom HR ofta säger – ”det är tyst kunskap – tacit knowledge”. Den svåraste kompetensen att överföra.

EKG under tävling

Patrik satte sin nya EKG-mätare på mig under tävlingen. Appen spottade ut massor av olika grafer. Efter omfattande analys av google-läkare Patrik har jag förstått att jag inte har en sjukdom som handlar om QT-värden och hjärtrytm. Det var ju skönt att veta. Andningsfrekvensen ska enligt uppgift vara cirka 40/min och det var precis vad hag hade under loppet. Att laktat-tröskeln ligger precis under 170 slag per minut verkar vara rimligt och mitt hjärta ska enligt säkra källor fungera som en tändkulemotor.

Fler Klubbkajaker till Borås

Surrar av renoveringsobjekten från MKKs släp.
Foto: Kris Levemyr

Borås Kanotklubb fick tre nya båtar från MKK idag. Tre välpaddlade VKV-båtar. En röd, helt okej och fin VKV Kåre och två VKV renoveringsobjekt i samma eller liknanade satabilitetsklass. Perfekta till nybörjare. Ungdomar paddlar dedär pråmarna några gånger och går sedan direkt vidare till mer lättdrivna skrov, men vuxna nybörjare paddlar dem ofta hela första säsongen. Perfekta! Tackar MKK, Jenny och Camilla som hjälper oss med kompispriser. BKK ❤ MKK.

Skateläger i Grönklitt 16-19 Dec

Fokus på grundläggande skidteknik. Hitta koordinationen i alla växlarna, åt båda håll. Massor av tips, övningar, teknikanalys för att du ska hitta skidglädjen i skate. Max 8 deltagare – Alla får individuell coachning, varje pass.

Pris: 4.000 kr per deltagare för lägret. inkl stugboende, spårkort, enkel mat.

Resa t.o.r från Västsverige kan samordnas privat för 700 kr per deltagare.

Anmälan på info@orjansskidskola.se. Frågor? 070-234 26 89

Vi kommer till Grönklitt på torsdagen. Örjan kommer senare på kvällen, men stugan finns tillgänglig från 14.00. Vi avslutar efter ett långt pass på söndagen med lunch vid Ugglan & Björnen.
Här finns mer info om resan och ett exempel på schema

Skidglädje i Grönklitt – Läger med Örjans Skidskola – Anmäl dig redan idag!

Bygga skidor

Tidstypiska skidor för 1922.
”Helvedskidor”. Nix, ingen limning – hela skidan från ett trästycke.
150% av kroppslängden.
Binding med tårem i skinn och utan tåjärn. Bindning får nog bli ett särskillt inlägg….
Vallas med tjära, men detdär med valla kan nog också bli ett särskilt inlägg framöver…….

Fick 2 par skidor tidigare i somras. De har istället tjänat som inspirationskälla. Notera den s.k Huitfeldts-bindningen.

Insett att de skidor jag fått har minst två problem. De är lite för spröda för att jag ska våga köra 90 km i tveksamma spår. Behöver lite friskare virke helt enkelt. Dessutom är de för moderna, mycket tids-otypiskt korta, och så har de tåjärn, vilket inte ses på någon bild från 1922. Några som ska åka Jubileumsvasan hävdar med bestämdhet att den s.k. ”Huitfeltsbindningen” fanns 1922. Dendär gamla bindningen som påminner om vita blixtens bindningar med tåjärn. Det stöds av ganska många uppgifter från historiska källor som exempelvis patentansökningar och liknande – bindningen uppfanns långt tidigare än 1922 men användes knappt – inte tidstypisk…… Ja, vad sjutton – hur tänkte folk – kanske fanns inte pengarna till att köpa high-tech-bindningar helt enkelt. Eller var skidåkarna bara konservativa?

Kanske ändå kommer testa skidorna jag fick, tjära upp dem, bygga om bindningen, kanske. Hur somhelst var stavarna jag fick från den Svalanderska guldgruvan mycket bra, och dem kommer jag renovera – ytterligare ett inlägg kanske…..

Vilket träslag?
Arrangörerna beskriver någonstans att björk var mest tidstypiskt. Kollar med experter på nordiska träslag och gamla filmer om skidbyggare som bygger traditionellt. Gran vore lättast av de nordiska träslagen. Gran är spänstigt, har bra kåda och väger lätt, men går bort pga alla kvistar. Det var ”ingen” som byggde skidor av gran. Tall/furu är ett alternativ som använts genom tiderna. I bla Telemark i Norge är kärnved av furu det mest traditionella träslaget för skidor och vissa källor från norra Sverige beskriver furu, medan andra björk. I söder verkade det vara björk som var vanligast. Även andra lövträd verkar ha använts. I fb-grupper för finsnickeri-virke kommer erbjudanden om att köpa material av furu, det verkar finnas en liten marknad där. Furu är lite lättare än björk, lite segare, och spänstigare, lite som gran och det går att få tag på bra plankor utan kvistar. Björkens egenskaper är mer otydliga. Är björken möjligen bättre på att hålla ett spann som man fixar med klossar och remmar? – Oklart om bjökens fördelar.

Bandslipen – perfekt när skidans profil jobbades fram.

Oväntad och trevlig hjälp
I en fb-grupp för snickerivirke får jag hjälp – av en skidåkare i Torestorp nära Borås, som äger och driver ett finsnickeri. Stort tack Henrik! Vi bestämmer att ses vid snickeriet en lördag i september. Det finns massor av virke både i verkstan och uppe på vinden – både furu och björk. Henrik ställer den mest självklara frågen: – Vilket träslag ska du ha?

Var tvungen att bestämma mig på ståede fot där, mitt i finsnickeriet. Valet föll ändå på Björk – det vanligaste träslaget som rekommenderas av Vasaloppets organisation. Om en Västgöte åkte Vasaloppet 1922, så hade det med största sannolikhet varit ett par skidor av björk. Hoppas och tror att det blir bra. Efter 2 timmar har vi två bra ämnen, och en halvbra planka att göra en test-skida av. Vi fick leta inte bara i verkstan utan även på vinden. Där uppe låg det en stor hög med rejäla fyrkantiga stockar, prydligt staplade, lokalt virke från en släktgård. Vi tog den finaste sidan av en längre stock och till och med Henrik var nöjd med virket. Årsringarna i huvudsak åt rätt håll och inga kvistar. Perfekt. Men oj, det blev mer spill än skidor av dendär stocken. Jag vill ha så smala skidor som möjligt och sett att Ernst Alms skidor var smalare än 50 mm. Men skorna ska ju ändå få plats, så till slut landade vi på 51 mm bredd. Ämnet hade nog räckt till 70 eller 80 mm. Kanske är skidorna i smalaste laget för att vara tidstypiska, men det är ju ändå en tävling…..

Snickra skidor
Därefter hyvlade vi ämnena helt plana på belagsidan. Mycket att tänka på här. Hyvling och ådring åt rätt håll så att glidet blir bra.
Därefter kapade vi skidorna och jag bestämde mig för att jag vill ha skidor på 255 cm. Sagt och kapat.
Vi började med att bygga testskida – göra alla moment – för att se hur allt fungerar, se om det finns fällor i byggprocessen. Det visade sig att viktcentrum flyttade sig cirka 4 cm bakåt under bygget.

Tid för kaffe, pepparkakor och skidsnack. Skidor är livet, så vi hann med lite meningsfulla ordväxlingar om livet också. Trevligt.

Vi använde flera av snickerites maskiner. Bandsågen och sedan stora bandslipen för att skapa skidans profil och brättenas utforming i fram och back. Stort fräsbord med ett rundat frässtål för att fräsa ut kanterna framför och bakom bindningen. En speciell fräs som fräste ut ett 4 cm brett och 6 mm högt hål för tåremmen. Vi satte framkanten av hålet precis bakom jämnviktspunkten enligt iakttagelser av tidstypiska skidor i fb-gruppen för deltagare i Jubileumsvasan.

Henriks fru bjöd på lax med egenodlade potatis och tomater. Underbart gott. Man tackar.

Vi måttade med näbbskorna, ritade ut mitten och började forma skidorna.

Testskidan är nu 31 mm hög under foten och cirka 9 mm tjock vid brättena. Henriks Morfars skidor och mina 30-talsskidor är cirka 8 mm. Jag tog med mig testskidan hem och ska nu koka och ånga spetsen i stora syltkastrullen för att sedan spänna fast i rätt vinkel så att spetsarna får rätt form. Då ser vi om allt är ok, om det är värt att jobba vidare med de två ämnen som ligger säkert i Torestorps finsnickeri.

Undrar om skidornas främre brätte är för tjockt för att lätt kunna böjas? Undrar om jag får ett OK spann på skidan? Hur ska det sluta?

Missa inte den spännande upplösningen i nästa avsnitt. Stay tuned med Örjans Skidskola på sociala medier.

Stabilitet i surfski

Nu är det varmt i vattnet, semester och därför perfekt läge att utmana sig med svårare paddling – Både paddla och bada mer. Det finns flera sätt att utmana sig. Snabbare ski är ett sätt, särskilt om sommaren bara erbjuder lätt vind eller stiltje. Att utmana sig själv är ett bra sätt att behålla glädjen i paddlingen och ett sätt att motivera sig att sträva efter bättre teknik. Vissa går upp till snabb ski tidigt, andra väldigt sent eller inte alls. Ja, vi är olika, det ena behöver inte var mer rätt eller fel.

Ja, det kommer en tid för somliga, när stabilitet inte längre är en fråga – men det är få som kommer dit under sina första tio år i sporten.

“Alla” vill ha en snabb ski. Helst skulle så klart alla skis vara minst 5 km/h snabbare. Jag lägger därför, här och nu, fram det politiska förslaget att satsa på en statlig subventionering av el-surfskis med vattenjet, precis som el-cykel. Tänk att ligga på tröskelfart runt 200 watt och ändå få ut runt 400 watt framåt – det bör väl vara en bit över 15 km/h. Då kan alla fånga stora vågor. Snabbare surfskis till folket! Surfski-partiet till riksdagen!

Därför ska jag nörda in mig i en långrandig utläggning om stabilitet och fart i surfski. Jag gör som vanligt inte anspråk på att förmedla absolut sanning eller komplett vetenskaplig bakgrund, men hoppas att någon kan relatera till sin egen verklighet och ta med sig något.

Stabilitet, fart och snabba skis

Men varför vill alla ha en snabb ski? – Jo, trots allt så tävlas det i surfski, och vad som är en surfskitävling kan vara en definitionsfråga. Två surfskis inom synhåll kan vara en tävling. Vissa vill vara snabba(st), vissa vill mest bara hänga med. Några vill bara ha en stabil ski att glida runt i.

Några skrattar åt detdär med snabb ski och hänvisar till att det bara skiljer 1 km/h mellan snabbaste elitskin och en nybörjarmodell i plast när det testas på slätvatten. Ja, det är precis så. En av de bredaste, tunga modellerna var bland de första i mål på Surfski Open i Båstad, när det blåste bra för ett par år sedan. Eric paddlade ifrån oss alla i sin breda (men lätta) ski på onsdagsserien förra våren när vi hade trixig sidvind en bit på banan. Farten sitter i paddlaren – teknik och fysik.

Så låt oss räkna på det. 1 km/h på en mil – vad innebär det?
– 10 km/h ger en tid på exakt 60 minuter på 10 km.
– 11 km/h ger en tid på cirka 54,30.
På en 20 km surfskitävling i stiltje kan alltså båtens fart förklara runt 10-11 minuter tidsdiff. Det är stora siffror när vi tänker oss en resultatlista. Ja, här är den objektiva förklaringen till att så många söker en snabbare ski.

Även känslan av fart och acceleration är påtaglig, och kan på egen hand förklara varför många söker sig till den snabbast möjliga skin.

Många nybörjare kan paddla en lite rankare och snabbare ski på slätvatten. Det är inte alltid den som är duktig i andra idrotter, utan förvånande ofta personer som inte brukar betraktas som särskilt atletiska, vältränade eller generellt framstående i idrott som tidigt fixar den snabba skin.

Vågor = Andra förutsättningar

Stability eats speed – for breakfast.

Vi tar det igen: Den stabilare båten är oftast både roligare och snabbare i vågor.

Ja, det är när vågorna kommer som allting ställs på ände. Många testar ski på slätvatten, men när vågorna kommer så blir det ändå ofta helt omöjligt att paddla på ett vettigt sätt. En av mina kompisar i Borås paddlar tämligen obehindrat en elitski (Pulse) på helt platt vatten, men behöver den stabilaste skin (Cruze) redan i vågor kring 5 m/s på havet, för att kunna ha full uppsikt på vågorna. Det är med den stabilaste skin han har roligast på havet, även i små vågor. Efter semestern kanske han kommit upp en nivå, men så är det just nu.

Erfarna K1-kanotister med förbluffande hög stabilitet i den allra snabbaste och tokigt ranka K1an börjar ofta i en snabbare intermediate ski, typ Vault eller liknande. Det är för att helt kunna fokusera på vågorna. Vissa slätvattenkanotister är förhållandevis ovana vid större vågor, medan andra kör sin K1 i meterhöga vågor utan problem – imponerande. Tillvänjningen till vågor och surfski går dock ganska snabbt för en elitpaddlare från slätvatten. Med en sådan bakgrund sitter en elitkanotist från slätvatten snabbt i en elitski, och sedan väntar oftast flera år av finslipning när det gäller förmågan att optimera fart i alla sorters vågor, innan det är stabila toppresultat även i surfski.

Fart och vågor

Ett enda missat paddeltag i den snabbare skin innebär att du förlorat mer än du kan vinna på en ganska lång sträcka. Stability eats speed……

Så länge du ligger på våg, i vågornas hastighet, paddlar du i exakt samma hastighet med den bredaste och den smalaste skin. När uppmärksamheten i den snabbare skin riktas till paddlingsteknik och stabilitet, istället för vågorna, – då kommer du missa vågor och paddeltag – och du är direkt långsammare. Stability eats speed……

Fördelen med en snabbare ski i vågor är att den länkar bättre framåt. Du glider lite snabbare ikapp och över framförvarande våg, oftast i en fart på cirka 11-20 km/h beroende på förhållanden. Högre fart innebär en större fördel med snabbare ski. Fartskillnaderna är alltså större i högre hastigheter. Det känns lite som om stabila skis behöver exponentiellt mer kraft för att bibehålla den höga fart man bygger upp i en surf. Det känns lite trögt att komma på nästa våg, och man behöver paddla tidigare och hårdare för att länka sig in på nästa våg framåt. Detta innebär att man kommer på den främre vågen lite oftare med en elitski jämfört med en intermediate, och ofta med lite mindre kraftansträngning. Skillnaden vid en lättvindstävling kan upplevas som mycket stor för den som behärskar den snabbare båten. Exempelvis när jag paddlade Boost i Kungsbackafjordens lätta vågor tillsammans med jämnstark kompis som satt i en elitski var jag tvungen att paddla max nästan hela tiden, medan kompisen mestadels paddlade ganska lugnt, eller i varje fall långt från max.

Sämre paddelteknik i rank ski

Jag ser surfski-motionärer som köpt en snabb ski. Den paddelteknik de har jobbat upp faller som ett korthus, ibland redan på slätvatten, ibland vid minsta krusning och ibland lagom när de bra vågorna kommer. Där försvinner rimligen mycket av det roliga med surfski. Stability eats speed……

Jag ser surfskimotionärer som flyttar fram fotstödet i sin snabba ski för att vinna stabilitet med lägre tyngdpunkt och mer kontakt med skin/bulben – de blir långsammare än med sin tjocka ski, och då kryper pulsen ner under den nivå som innebär bäst träning. Senaste åren har bulbarna blivit lägre i nästan alla nya skis, och det innebär att fler flyttar fram fotstödet onödigt långt fram. Stability eats speed….

Jag ser surfskimotionärer som blir stela i hela kroppen i sin nya snabba ski, och blir därför långsammare och mindre uthålliga. Stability eats speed…..

Jag ser surfskimotionärer som förlorar sitt benarbete och rotation i sitsen med snabbare ski och får därför en kortare drag-fas i paddlingen. Sämre verkningsgrad i paddlingen och mindre stabilitet. Stability eats speed…..

Jag ser surfskimotionärer som måste blick-fokusera i ett smalt synfält rakt fram med sin snabbare ski, och därför missar de fina vågorna alldeles snett framåt. Stability eats speed…..

Jag har själv varit där. Ofta. Jag är själv där fortfarande ibland. “It takes one to see one”…..

Reentry i rank ski

Ofta ber jag den som provpaddlar en båt att göra reentry i den snabbare båten. Tekniken kan vara lika bra som i den bredare båten, vågorna hanteras nästan lika bra och det börjar bli dags för nästa steg i surfski-karriären. Ja, ibland är det bäst att byta eller komplettera med den snabbare skin, även om man hade varit snabbare i hård vind med den gamla. Stabilitet utvecklas med paddling. Många klarar paddlingen i ganska grov sjö med snabbare ski, men inte nödvändigtvis reentry. Trött, stressad, brytande vågor. Det är ögonblicken när rumpan vänds ner i sittbrunnen, innan du greppat paddeln rätt, och börjat paddla, med båda fötterna utanför sittbrunnen åt samma håll – som din stabilitet i skin testas hårt. Kan du inte göra reentry i de förhållandena, så sitter du för rankt för att det ska vara optimalt. Mitt råd är då oftast att hårdträna reentry, och satsa på den snabbare båten.

Utveckla stabilitet – faktorer

De som köper en snabb ski tidigt, säger ofta att de fått rådet att utmana sig. Det är ofta bra. Genom att utmana sina gränser blir man bättre. Flyttar gränser.
Men – det ska helst inte ske på bekostnad av sämre paddelteknik – för då går utvecklingen åt fel håll. Du blir mindre stabil och långsammare. Ja, det har hänt mig i perioder. Tror det är svårt att helt undvika när man vill utvecklas som kanotist.

Så vad är viktiga faktorer för att utveckla stabilitet?

  • Paddelteknik
  • Paddelteknik
  • Paddelteknik
  • Lite balans
  • Att slappna av
  • Sittpositionen
  • Att lära sittmusklerna att hantera instabilitet.

Paddeltekniken
… ger både fart och stabilitet. Som surfskimotionär ställs man ofta inför faktumet att – “om jag bara fortsätter paddla ganska hårt här, så går jag över vågkammen, och rätar upp mig redan i nästa paddeltag”. Ofta slutar den situationen istället med ett stödtag eller rent av en låg brace, och en missad våg. Det positiva är att det kommer en ny våg, men…. Ett sätt att träna detta är att sitta fram i en dubbel, där du kan lita på att kompisen bakom dig stöttar upp hela ekipaget. Det blir också en övning i tillit till andra människor.

Balans
Ja, den som har bättre balans-sinne utvecklar ofta bättre stabilitet snabbare. Men detta har förbluffande liten effekt. Jag ser exempelvis kompisar som har påfallande stora problem att stå på ett ben när neoprenkläderna ska krängas på och av – som inte har några som helst problem med snabb ski i grov sjö. Nej – det beror mer på annat, paddelteknik till exempel.

Rätt stressnivå
Genom att slappna av kan mer finmotoriska system i kroppen aktiveras, och muskelgrupper som tidigare inte varit särskilt aktiverade kan hittas av det centrala nervsystemet. Man hittar helt nya muskler som tidigare inte varit aktiva, eller får mer nytta av muskler som tidigare varit spända som fiolsträngar, och plötsligt iställer aktivares för att parera vågor. Fler muskler involveras i paddlingen och sittandet i den ranka båten. Det fungerar inte när kroppen är på helspänn i en rank ski. Nej, det handlar inte om djupavslappning eller sömn – pulsen kan vara mycket hög och medvetandegraden på absolut topp – det handlar om att inte spänna sig i rörelserna. 

Hållning – Sittställning
Många behöver räta upp ryggen, så att ryggraden svankar lite – det kallas ofta “atletisk grundposition”. Googla gärna. Den klassiska atletiska grundpositionen är svår, eftersom kroppen behöver böjas, men med den justeringen, bör den atletiska grundpositionen eftersträvas. Svanken i ryggen och den upprätta, stolta hållningen ger bäst förutsättningar för stabil, framåtdrivande paddelteknik.

Paddelglädje i en stabil Ski. Även med denna sitt-position……….

Utveckla stabilitet – Tips och trix

Ja, du har väl redan räknat ut det – stabilitet i surfski handlar om paddlingsteknik. Jag vill ändå dela med mig av sådant som fungerat för mig och som jag ser fungerar även för andra. Tips jag fått från andra. Som vanligt mer av “beprövad erfarenhet” än vetenskap. Dessa tips och trix vänder sig i första hand till dig som paddlar ganska bra, kanske en stabil intermediate-båt som exempelvis Boost, även i större vågor.

Utmana dig själv

  • Javisst – en rankare ski 
  • eller att bygga upp sitsen med exempelvis liggunderlag eller liknande.
  • eller köpa en begagnad motionskajak. Bra alternativ för den med begränsad budget.
  • Låna en kompis ski eller K1. Ofta ännu billigare 🙂
  • Gå med i en klubb som har båtar i de flesta segment. Bästa tipset här!


Självklart är det positivt att utmana sig själv. Genom att paddla en rankare båt, får man en känsla för vad som inte fungerar i den rankare båten, exempelvis att sitta och vifta med paddeln i luften när man väntar på kompisen. Vissa upptäcker att man behöver bli snabbare med sitt låga stöd. Insikten att stabiliteten blir bra först med lite fart, och att slutstabiliteten är viktig där på vågkammen. Att paddla en rankare ski ger helt enkelt insikter som är värdefulla.

Du ska absolut inte börja paddla den rankare båten med fotstödet längre bort än vad du har i den tjocka skin. Absolut inga anpassningar av inställningar på båt eller paddel eller liknande för att klara av den rankare båten. Allt sådant ger omedelbums negativ effekt för din paddelteknik. Sitt gärna rankt en stund ibland, men var medveten om att du ska paddla med oförändrad teknik. Om det inte går – vänta några veckor eller månader tills du är mer redo. Kanske nästa sommar.

Sitt gärna rankt, men inte hela pass – byt båt en del av passet, och vänj dig, men kör inte långa pass i rank ski – då är risken alltför stor att du utvecklar dålig teknik, oftast omedvetet.

Paddla en tokigt stabil pråm

Ofta det som ger mest stabilitet av all trix. Ja, du kommer uppleva att det går trögt. Försök att ändå hänga med kompisarna i den vanliga farten. Hitta rätt isätt, drag, upptag. Öva in en bra teknik som är super-effektiv i framdriften. Tajma fottryck med paddelns grepp i vattnet. Öva på att rotera i sitsen med ett champagne-glas på fördäcket. Jag lovar – den teknik som ger mest fart i den tröga båten – kommer ge dig ökad stabilitet i den rankare skin senare.

När du paddlar en tokigt stabil ski, så slappnar hela kroppen av mer än i en för dig normalrank ski. Det innebär att du övar upp tidigare kanske spända eller icke-aktiverade, muskler i höfter, rumpa, rygg, bål. Du kan paddla långa pass i den tokigt stabila båten och öva upp stabilitet på detta sätt. Gör gärna övningar som utmanar stabiliteten, som exempelvis att paddla-rotera 360 grader i sittbrunnen.

Det är kombinationen av att både öva upp stabiliteten i en tokigt stabil pråm och att även utmana sig själv i en rankare ski som ger resultat i bättre stabilitet. Tidsmässigt rekommenderar jag att lägga mer tid i den tokigt stabila båten än i den ranka båten du utmanar dig i. Det ger snabbare resultat.

Paddla mycket, ofta, länge

Stabilitet verkar komma automatiskt – ju mer man paddlar, utvecklar sin teknik och bara sitter/paddlar i båten – desto mer utvecklas stabiliteten. Det brukar förklaras med att nervsystemet aktiverar fler muskler på ett bättre sätt, lite som en ”biofeedback”.

Samma gäller när det kommer vågor. Paddla mycket i vågor, så kommer stabiliteten i vågor. Om du bara paddlar på slätvatten, så utvecklas stabiliteten i vågor bara måttlig – oavsett hur mycket du paddlar.

Utveckla paddelteknik

Allt återkommer till den mest gundläggande kompetensen för stabilitet – paddelteknik. Öva teknik, filma dig själv, kolla youtubeklipp från etablerade surfski eller K1 coacher. Ta lektioner och få en erfaren blick på din teknik, nya infallsvinklar och resonera med den du tar hjälp av.

Sammanfattningsvis……

… kan det vara fantastiskt roligt att sträva mot att kunna paddla snabbare ski – en snabbare ski ger så mycket tillbaka – men vägen till den snabba skin, ska gå i lagom takt.

  • Paddelteknik är grunden till allt här.
  • Mycket tid i olika båtar är positivt.
  • Skillnaden i fart mellan olika skis märks tydligt för den som kan paddla och är en viktig faktor även på ett motionslopp.
  • Stabilitet i vågor är något helt annat än stabilitet på slätvatten.
  • Stability eats speed – for breakfast…

En ganska typisk surfski-tur

Kompisar undrar – Hur hårt måste det blåsa för att paddla surfski….?
Dendär extremsporten du håller på med……………?

Alltså, grejen är ju att man alltid kan paddla, så länge det finns öppet vatten. 95 gånger av 100 när jag paddlar är det ungefär såhär. Det är vad jag gillar. Så vill jag ha det. Javisst ja, ibland regnar det eller är lite kallare, men ja, ni fattar.

Ibland är det en social tur som denna, ibland kör vi intervaller, ibland kör jag en längre runda i ett tempo som liknar lugn löpning. Fokuserar på paddelteknik, rensar huvudet, gör några reentrys när man blir varm, letar ofta upp några små vågor att leka lite på. Det ska vara fina förhållanden. Jag letar oftare harmoni, teknik, flow i vågorna än dedär extra adrenalin-topparna. Javisst, jag letar större vågor och adrenalin också – men inte lika ofta. Faktiskt ganska sällan.

Surfski är ungefär lika extremt som längdskidor.

Runt udden, bakom oss var det 30 cm höga vågor – nybörjarvänliga när kompisarna satt i varsin Cruze X.

Det är sällan som hela paketet med bil-logstik och downwind plockas fram – det tar helt enkelt för mycket tid, men är fantastiskt när vi får till det i stor grupp. Det blir lite som julafton. Ja, precis som med julafton så skildras den mer än en vanlig tisdag i januari – därför kan en utomstående betraktare tro att vi svenskar firar julafton oftare än vi gör. På samma sätt blir det med surfski – detta inlägg är ett nedslag i vardagen, en måndagkväll utan semester. Mitt sätt att skildra vad surfski egentligen är – oftast. Denna kvällen övervägde vi att paddla downwind från Getterön till Apelviken, men vi körde ut och in istället. Det blev bra. Vi var så nöjda när vi kom in igen. Fina harmoniska leenden.

Tack till Daniel Er som fotade och körde bil på denna kvällstur.

Nej – inte särskilt stora vågor. Inte särskilt extremt. En ganska typisk kvällstur.

Sister Belle 2021 – Racereport

Inget körkort och fast hemma i Borås. Såg ut att bli bra vind hela helgen – kändes helt kass att missa Leffes race som tillkom i besvikelsen av att inte kunna rejsa Bellevue Ocean Race på andra sidan sundet. Paddla slätvatten hemma på sjön en sådan helg……. Nej….. Hörde att Johan Eltes skulle köra ner, och Filip var sugen på dubbel – och Aterra-Zest-dubbeln var så klart ledig. Det är ju ändå bättre att paddla dubbel i ett singel-race än att sitta hemma och deppa. Bara att sätta sig på tåget med paddeln och stora väskan och joina Filip och Johan i Varberg. Gött gäng. Jag var säker på att Filip skulle klara stora och svåra förhållanden i baksätet på Zest. Han paddlade Älgöfjorden i hård vind förra sommaren i sin Swordfish, och kom in med ögon stora som tefat. I onsdags var han snabb och effektiv i reentry på onsdagsserien. Det blir en upplevelse för honom – för oss båda…..

På parkeringen i Ängelholm – Klitterhus blåste det hårt, trots att parkeringen ligger i lä bakom stora sand-klitter. På stranden och sanddynerna var det sandblästring i ansiktet. Vågorna var vilda – de bröt långt ut. Magnus fina bilder berättar precis hur havet var. Dendär känslan att det är något stort på gång infann sig. Spänning i luften, nervösa skratt, superlativ i varje mening. Magnus kallade oss för galna och flinade ikapp med oss alla.

Leif beskrev banan, vindriktning, korsvågor och karaktär på banan. Först paddla rakt mot spetsen av Bjärehalvön, Torekov och Hallands Väderö – en kilometer ut, snett mot vågorna. Vi skulle så långt ut att vi kom utanför skyddet från Kullen. Är det för svårt så går vi mot Jonstorp istället. Sedan faller vi av, med vinden – mot det stora vattentornet i Ängelholm. Där väntar vi, och lägger oss på en startlinje. Efter starten är det först stora rullande vågor med massor av mindre vågor både på framsida, baksida och uppepå storvågorna. Där gäller det att plocka de små vågorna som går i rätt riktning. De stora vågorna går i helt fel riktning mot södra delen av viken vid Jonstorp. Även om farten oftast är det man ska satsa på i surfski, så blir det tokigt långt om man väljer att gå med de största vågorna, så de får passera och vi blir tvungna att ta dem lite i sidan – ett störande moment. Från början är det mestadels två vågriktningar. De stora rullande vågorna mot Jonstorp, och de mindre vindvågorna med riktning mot Skälderviken, i den norra delen, längst in i viken. Eller, små och små, mer än en meter var de i alla fall, nästan alla dessa vågor. Ibland kan man komma på en halvstor våg på nästan två meter i hyffsat rätt riktning. I brytpunkterna blir det mycket brant på framsidan, med en massa vitt skum. Leif har varit med förr – “ta inte den vågen”. I takt med att man korsar viken och kommer närmare så kommer även vågor liksom från Torekov. Vågor som studsat från andra sidan av viken. Havet kokar mer och mer. På slutet grundar det upp betydligt och vågorna bryter långt ut så det gäller att hinna undan dem, och komma tillräckligt långt år vänster/norr så att man går fritt från bryggan, och undviker stenarna till höger/söder om bryggan.

Banan i form av Johan Svärds GPS-spår på strava.

Väl i Arild lastade vi av och vadderade in sitsen med liggunderlag och silvertejp, så att den stora sittbrunnen inte skulle bli som en tvålkopp att sitta i för Filip med en rumpa på cirka 60 kg. Med mina styva 80 kg i fram kunde vi konstatera att båten kommer tippa ner i vågorna och vilja surfa tidigt. Johan Svärd kom direkt till Arild med två skis på taket. En helt nyinköpt Vault i lättaste kolfiber-materialet. *Stekhet*. Det blir svårt att hålla Johan bakom mig i sommar. Senaste två somrarna har jag haft Johan som riktmärke – är jag före eller nära honom, så har jag paddlat bra. Vi hade flera nära kamper förra sommaren och paddlade RM i dubbel tillsammans. Fjärilarna i magen lugnade sig lite när Johan kom.

Skepparmöte och Leif repeterade och pekade ut våra riktmärken. Sedan var det bara att lägga i. Vattenytan höjdes och sänktes inne i hamnbassängen. När vi rundade piren kom det stora rullande vågor och där började fokuset på vattnet, vågorna – ett fokus som inte kan släppas förrän vi står på stranden. Det var en mäktig kraft att paddla ut där, när vi rundade piren.
Filip tjöt av upphetsning och vattnet kittlade i armhålan när vi var tvungna att stötta i den sneda motvinden. Hade vi varit två erfarna paddlare, hade vi inte behövt stötta mer än möjligen något enstaka litet stödtag, men nu fick vi stötta i varje stor våg. Att stanna för att vänta på de andra var INTE att tänka på. Vi behövde ständigt den stabilitet som ett fast och hårt paddeltag framåt ger. Tittade bakåt men såg ingen. Fortsatte framåt och räknade med att de andra var rakt bakom oss. Efter en stund blev vågorna märkbart större och när jag flyktade vågriktingen, så var det tydligt att vi började komma ut från vindskuggan från Kullen. Ok – då kör vi. Såg långt till höger, i utkanten av siktfältet att det var kanotister som också föll av, men kan inte avgöra om det var Johan Svärd eller Leif jag såg tillsammans med Johan Eltes. Filip började hugga ganska hårt med spaden, nästan lite okontrollerat – hela båten krängde kraftigt. “Lugn” ropade jag och började sikta på de små vågor som gick i riktning mot Skälderviken på den norra delen av den långa sandstranden, långt där inne i viken. Vi försökte med en första större våg i skaplig riktning, men fyllde båda sittbrunnarna i en tydlig broach – skin svängde okontrollerat vänster när bakomvarande våg fångade aktern. Nytt försök – små vågor leder till större. Bland de mindre vågorna på i medeltal en meter fannsett vågsystem men vågor i cirka tre olika riktningar, mot Skälderviken, mot Ängelholm och och med de stora vågorna mot Jonstorp. Vi fick några riktigt bra, större vågor – inte de största som såg ut att vara lika stora som hus, men några av dedär rullande vågorna som ändå känns jättestora. Det var branta vågor som vi inte kunde hänga uppe på genom att luta bakåt och brejsa. Så nosen grävde djupt i framförvarande våg och jag satt med vatten till midjan flera gånger. Problemet är att det sällan är snabbaste sättet att surfa så, men det är kanske det roligaste 🙂 För att vara snabb i de stora vågorna ska man oftast inte ta surf på de brantaste vågorna, för de leder alltid till att nosen dundrar in in nästa våg och begravs djupt i vattnet. Lägesenergin vi kämpat till oss används då för att trycka ner hela skins nos i vattnet, istället för att bli fart. Det syns i filmen att Filip stöttar mycket i denna delen av banan. Han hinner inte riktigt med att paddla och synka paddlingen i den takt som krävs. Det är naturligt. Adrenalin gör kroppen stark, men inte avslappnad och inte benägen att lära sig från nya små signaler från vågorna och båten. Vi synkade nästan inte paddlingen  alls. Filip stöttade ibland när vi egentligen behövde fart och paddlade när vi egentligen behövde låta en våg rulla under oss. Nyckeln till bra paddling är att paddla synkroniserat. Fokus på synk löser 80% av våra problem. Började ropa på Filip. Det lät ungefär såhär: 

Ö: – SYNKA!
F: – Va????
Ö – SYNKA paddlingen!
F: EEEEH – ja, MEN…..Ja……- SKA FÖRSÖKA……
Oooooiiiiiiihaaaaaaa

Ovan, Filips film från de första minutrarna ute i vågorna.

Det gick lite bättre. Vi kunde lättare börja fånga de mindre 0,5-1,5 meters-vågorna. Små leder till stora…….. Ja, jösses. Det dröjde så klart mindre än en minut efter att Filip på riktigt börjat synka paddlingen tills vi satt på toppen av en av de stora. Filip tjöt av allt adrenalin och glädje där bak. Örjan bromsade järnet. Stämningen i båten just då var inte riktigt på topp. Tur att Filip hade fullt upp med att stötta, annars hade han nog drämt paddeln i huvudet på fegisen i framsätet. Där hade han suttit på toppen av drömvågen och blev bestulen på den – mitt framför näsan. Ja, en såndär you-tube-våg som i Sharon Armstrongs filmer. Jag halv-ljög, och sade bara – ”Fel Riktning!”. Sanningen var att jag faktiskt inte vågade surfa en sådan våg. Stor risk för dundervurpa i vitt skum. Vi kom på de små igen, jag skrek något om att synkning är nyckeln till vågorna. Budskapet hade nått fram. 

Synkning ja, varför? Ett synkroniserat paddeltag ökar farten mer i ögonblicket än vad två osynkade paddeltag gör i två olika ögonblick. Det är samma fysik-teori, eller biomekanik som i exempelvis dubbelstakning på skidor. Desto mer kraft du lägger i stavarna första tiondelen efter att spetsen gått i snön, och handremmen sträckts ut – desto högre fart. Det är effekt-peakar som ger fart. Lite som att kraftiga vindbyar ger stora vågor, även om medelvinden kanske inte är så stark. Synkroniseringen av paddlingen måste vara på samma sida för att det ska bli ett helt synkroniserat tryck. Det är nästan omöjligt att synkronisera paddlingen genom att paddla på varsin sida hela tiden. På samma sätt så stöttar man på samma sida, för att få bättre effekt, alltid. Nyckeln till både fart och stabilitet ligger alltid i att paddla synkroniserat i en S2 (Dubbel-ski).

När vi nu började få till synkningen insåg jag att vi hade tillräckligt med fart för att snart sitta på toppen av en av de stora vågorna. Mycket riktigt. Jag bromsade. Filip paddlade som en ursinnig galär-slav där bak – och frustade som thuren Ferdinand när han satt sig på en geting. Visst kom vi på, mitt i brytningen där vågen är som brantast, med massor av vitt vatten. Hur det gick? Jodå –  vi brejsade på varsin sida så klart. Vurpan var ändå kontrollerad. Vågen tog oss långsamt. Ena foten i fotremmen och handen på skin hela tiden. Vi välte snett framåt, med vågen och blev direkt tvungna att välta skin över oss, så att vi fick vinden i ryggen. Det satt i ryggmärgen hos oss båda sedan onsdagens tävling med reentry-inslag.

Bild från Webtrack. Ja, vi låg före de andra i början, eftersom vi inte kunde vänta…..

Vi hävde oss upp samtidigt. Var helt överens om att vila någon minut. ”Reset mindset”. Ett behov vi faktiskt hade hunnit prata om i vågorna några minuter tidigare. Vi pratade om att vi måste synka paddlingen. Att små vågor leder till stora. Vi fokuserade på andningen. Andas ut långsamt och länge i varje andetag. Parasympatiska nervsystemet aktiveras vid utandning. Pulsen sjönk. Vi kunde båda känna hur stresspåslaget klingade av. Kontrasten mot tidigare stress gjorde att en känsla av harmoni infann sig hos oss där på mage över skin, mitt på det rytande havet med massor av vitt vatten omkring oss.

Reentry i dubbel. Det finns flera sätt. Snabbast är synkroniserad uppgång – allt sker samtidig, pang iväg. Proffsen gör så. Såklart. Det vanligaste är dock att en kör reentry och en stabiliserar. Sett och hört olika bud på vem som ska börja. Filip ville stötta liggande i vattnet hellre än sittande i sittbrunnen och stötta med paddeln, så jag började. Jag kom upp, men – kunde inte räta upp skin till plant läge – trillade ner igen. Kollar bak, liggande lite snopen där i vattnet igen. Filip ligger på mage med skin under sig, men hela höften är på våg-sidan av skin och huvudet är i höjd med sittbrunnskanten på andra sidan. Skin lutar nästan 45 grader. Filips upplevelse var att det inte gick att ligga mitt på skin över sittbrunnen, eftersom man tror att de stora vågorna ska välta hela ekipaget framåt. Nej, man måste ligga mitt över skin när kompisen sätter sig upp, och ja, det går att parera så att inte vågen gör att du dyker framåt, över skin. Instruktionen till Filip blev alltså: -”Snoppen Innanför!” Vilket betyder att den ska vara innanför sittbrunns-sargen, och därmed blir viktfördelningen jämn. Då var vi snabbt igång igen.

Efter 30 sekunder ser vi Leffe nära, till vänster. Filip ville köra förbi och Örjan ville ta rygg. Vi lyckades ta rygg eftersom vi nu hade synk en majoritet av tiden. Det var bara när vi hade chans på en stor våg som synkningen failade, vi blev instabila, och tvingades bromsa på väg in i många större surfvågor. Om vi kommit på några av dedär stora vågorna, så hade vi varit före Leif, det hade inte varit omöjligt för oss, fördelen med dubbeln var tydlig i dessa vågorna. Tricket för att komma på våg med S2 jämfört med S1 är att trycka mycket hårdare i paddeln, istället för att öka frekvensen som vi båda är vana vid i S1. Några centimeter längre paddel eller lite större blad kan hjälpa, men är inte nödvändigt. Alltså att metodiskt hålla frekvensen nästan lika låg som innan, men istället öka trycket i paddeln, liksom gräva djupare. Mer grundfart, eller moment i den större båten gör att S2an liksom segar sig på dendär snabba vågen, till synes lugnt och metodiskt jämfört med en S1. Vi hamnade lätt i osynk när Filip ökade frekvens, och snabbt satte i motsatt blad. Båten började rycka och vicka i sidled, när vi tryckte och lutade båten åt motsatt håll. Då blev det rankt och sitsarna kändes hala, som att sitta i en tvålkopp för oss båda. I S2 är det viktigt att båda roterar i sitsen utan att trycka ner den sida av skin som man paddlar på och har fot-tryck. Det är lätt att det blir så. Man ser ofta hur en surfski vickar i sidledd när kanotisten tar i för att paddla snabbt.

Här flyter vår S2 in till stranden. Vi simmar in…… Foto: Magnus Persson

Målgången ja….Från vårt perspektiv såg det ut som om vi kom rakt mot huset, men när vi väl såg bryggan mellan några stora vågor, så var vi nära den, och alldeles för långt till höger. På väg rakt mot de stora stenarna. Jag lossade då legleash i farten. Vi blev tvungna att svänga ganska mycket vänster. Det gick egentligen inte att paddla i sidledd där, eftersom brytande vågor förr eller senare då skulle fånga oss. Vi började paddla stenhårt sent, men vi hade också fel vinkel eftersom vi sneddade. Vågen kom snett bakifrån och välte oss med sitt vita skum. Det var oundvikligt. Vi lyckades hålla skin båda två i flera brytvågor, men sedan tappade Filip greppet. Jag kunde hålla fast i skin ytterligare en eller två brytvågor. Sedan slets den ur händerna och flöt snabbt in mot stranden. Det syntes att den flöt över några av de minsta stenarna.

I vågskummet fick jag plocka ner allt i magfickan på flytvästen igen. Tur att allt var surrat. Flare, tejp, telefon, visselpipa, energi-gel, allt flöt omkring i en faslig oordning. Prylarna i snöre hade kunnat slå ut en tand eller göra en blåtira. Simma in var ganska okomplicerat, även om paddeln är bökig att simma med. Filip är bättre simmare än mig, så han tog min paddel. Vi får öva in dendär simtekniken med vingpaddel som cirkulerade på nätet för ett tag sedan:-)

Allt annat än sandstrand är uteslutet när stora vågor rullar in.

Sammanfattningsvis:

  • Synka allt i dubbeln.
  • S2 är ett lagarbete. Kul att paddla och uppleva tillsammans.
  • Psykologiska dimensionen av surfskisporten när det är stora förhållanden är häftig.
  • Håll upp långt vänster/norr innan bryggan vid Klitterhus.
  • Fluortanten rekommenderar att byta flytväst till en med stor ficka som kan stängas med blixtlås.
  • In med snoppen!
Åter på torra land. Foto: Magnus Persson

Vårskidåkning – tips & tricks

Sol, inte sådär svinkallt och perfekta spår. Konstsnön har gett oss en extra säsong här i Västsverige. Kan livet vara bättre?

Vältränad efter flera månader med snö och skidspår, och god teknik som slipats hela säsongen. Våren har den bästa skidåkningen. Personligen känner jag att motivationen att köra stenhårda och långa detaljplanerade pass minskar, men suget att komma ut blir desto större. Långa pass i solen, gärna tillsammans med kompisar, och en lång fika i solen efteråt.

Korta rusningar i uppförsbackar. Driva upp hög fart i stakning innan en fin kurva att trampa runt i. Fartrekord i en nerförskurva. Ja vårkänslorna kommer gärna fram. Jag låter oftast träningspassen på våren styras av vad som är roligt, för stunden. Det blir ofta stenhård träning, och ofta mycket slapp träning – men alltid givande på något sätt för hälsan.

Skidåkning med vänner. Bästa vår-skidåkningen.

Isföre eller smör-snö?
Ja, det är oftast valet man har. När det är kallt på nätterna så fryser den mycket blöta och grovkorninga snön till is. Tidig morgon är spåret knallhårt och som gjort för nya KOM på Strava. Farten har en grym tjusning och för mig som gjort mina 10.000 timmar i sporten, är det favoritföret. De flesta som är nya i sporten kan ha svårt att hantera skidorna på is – de hoppar och slinter. Svårt att få fäste i is-spåret och svårt att få kantgrepp i skate.

Därför gillar många att åka mitt på dagen, när solen kommit fram, det kanske är 6 plusgrader så att långkalsongerna kan lämnas hemma. Då är spåret blött och mjukt. Det går inte så rysligt fort och det är lätt att få fäste i klassiskt och lätt med kantgrepp och glida på en skida i skate. Lätt att åka skidor tekniskt bra helt enkelt.

Många vill ha detdär mellan-föret. Perfekta föret. Ja, ni vet på morgonen eller förmiddagen när det fortfarande går snabbt och lätt, men det översta lagret av snö börjat smälta och bli tillräckligt mjukt för att det ska bli lättare att hantera skidorna, få grepp, fäste och kunna glida på en skida. Titta på prognosen och se när plusgraderna börjar komma, då är det någon timme med perfekta spår. Tidigare på våren är det oftast mer kyla i spårbädden, och tidsluckan med perfekt före är längre. Mer kyla i skatebädden kan innebära att det ibland krävs flera plusgrader innan översta snön mjuknar det minsta i skuggan. Det blir en chansning på morgonen om man lyckas pricka det perfekta föret 😉

När solen går ner, kommer ofta minusgraderna. Då fryser snön som den ligger. När det är djupa spår efter dagens åkare blir skatebädden helt omöjlig att åka på. Nej ingen vanlig människa klarar av att skejta i sådan ojämn is. Lite lättare i klassiskt. Därför krävs oftast att spåren prepareras i samband med frysningen på senare eftermiddag/kväll. Snälla – åk inte skate direkt efter spårmaskinen då. Du gör djupa spår som snart fryser till knallhård is. Det blir omöjligt för alla dem som vill skejta senare under kvällen och morgonen – ända tills snön är lika lös igen dagen efter. Eller så måste spårmaskinen göra om arbetet.

Vallningen är helt okomplicerad. Skate och glid – se bara till att ha grov struktur på skidorna. Jag rillar s.k. bruten struktur med alla gängstänger jag har. M3, M5, M8. Därefter swix-rillern med 1mm och/eller 2mm med hårt tryck. I isföre bromsar inte rillerna särskillt mycket, men i blötföre har de stor betydelse för glidet.

Fästvalla är lika okomplicerad. Rugga belaget med sandpapper, ca nr 100. Spreja på ett grundklister ganska tunnt. Därefter lägger man dagens klister. Där är grundvallningen som du inte behöver göra om på hela våren.
Universalklister från Rode (Multigrade) eller Swix (VM82) är perfekt om det är is.
Rött klister är bra när det är rent blötföre. Det röda klistret kan behöva kompletteras med silverklister som är bra mot smuts. Om du har fluor i klistret så skyddar det också mot smuts.
Oftast åker skidåkare på blandningar av olika klister. Du kan alltså köra på det klister du har på skidorna – bara dutta i lite av det klister som verkar vara lämpligast att komplettera med just idag. Kör utan omvallning när föret är liknande som förra gången och det fungerade bra då. Oftast kan man åka cirka 10-15 mil utan omvallning.

Jag låter skidorna ligga kvar i takboxen såhärårs, så att jag kan komma ut snabbt.

Vi ses i solen!

Limbyspåret, igen….

Ja, vad ska man säga…. ska man åka klassiskt så är det klart roligast i denna typ av terräng.

Limbyspåret är ett gammaldags spår i Grönklitt. Skoterbredd och granar nära inpå. även lite fart upplevs som hög fart. Under snön är marken ojämn, så det är många gropar att liksom gunga ner i för att öka farten – ”trycka”.

Stavfästet är ofta halvdåligt, så preppa med stora trugor och lär dig sätta staven nära skidan/skon där spårkälken tryckt till snön, så att det är lite hårdare stavfäste.

Limbyspåret som Segment i Strava.

Limbyspåret är en runda på cirka 9,5 km, men det är bara segmentet ovan som är den gammaldags åkningen, cirka 2 tredjedelar av rundan. Denna del är mestadels uppför, så var inte rädd för att ha mycket fäste på Limbyspåret.

”Ur Spår” gäller inte (längre)!

”UR SPÅR” – en på vissa orter starkt rotad tradition med rötter från äldre tider. Bosjunov-slagsmålet verkar ha gjort att jag får fler frågor om vad som egentligen gäller i spåret här hemma.

Några skidåkare, låt oss kalla dem ”arga gubbar” håller fast vid ”ur-spår” som någon sorts natur-lag. Ni vet de som tycker att det ska vara som det alltid varit, i någon sorts 50-tals idyll som aldrig funnits på riktigt. Ja, även de som tycker att skidåkning i solen en söndag kl 11 handlar om den starkes rätt, och de som alltid bara hävdar sina egna eller sin familjs rättigheter. Han (kan även vara en hon, men ja, kanske lite oftare en han – aldrig en hen) är tillräckligt snabb för att åka ifrån de långsamamre motionärerna, men samtidigt tillräckligt vinglig för att ha lite svårt att åka utanför spåret. Just därför är detta en vanlig fråga som jag får vid skidlektioner. De flesta har sett någon situation där en gubbjävel gormat på någon, eller själv drabbats. Självklart är de allra flesta ute i spåret glada och trevliga – men visst finns någon ynka procent arga gubbar där ute.

Ur-spår-regeln var logisk när snön låg meterdjup och endast ett spår, gjort med skidor och stavar fanns. Den som kom ikapp var då hänvisad till att pulsa meterdjup snö, vilket är mycket långsamt, så det mest rimliga är då att den som blev upphunnen helt enkelt klev ur spåret och släppte förbi. I sådana spår är så klart denna gamla sedvänja fortfarande rimlig. Men inte i moderna spår, gjorda med pistmaskin eller skoter med breda spårkälkar och manchestermönster. I moderna spår går det att komma förbi ändå.

Ja, när jag började åka skidor 1981 fanns fortfarande skyltar vid spårcentraler om vad som gällde i just det spåret. Det var inte ovanligt att ur-spår-regeln faktiskt gällde. Det är 40 år sedan. Ett annat samhälle. En delvis annan sport, med andra förutsättnignar (smalare spårbädd) och delvis en annan värdegrund.

Vad som gäller – min uppfattning
– Alla är välkomna!
– Det finns plats för alla. (Utom de idioter som prompt ska promenera utan skidor, gärna med en otät hund eller rida på bajsande hästar mitt i spåret – men det är en annan fråga.)
– Det är som vanligt, i trafiken och i den alpina backen – den som kommer bakifrån med högre hastighet har ansvaret för att omkörningen går rätt till.
– Det är naturligt att den som är snabbare också har lättare att komma ur spåret och köra utanför några meter, än den som är nybörjare och fortfarande lite långsam.
– Underlätta gärna omkörningen genom att sakta in lite om den omkörande behöver komma in i ditt spår efter omkörningen.
– Vi åker skidor för att det är roligt. Glädje i spåret uppskattas av nästan alla.
– Acceptera att andra faktiskt av olika anledningar väljer att stanna ibland, det är tillåtet. När du stannar – håll dig ur vägen för dem som åker i spåret. Även den som stannat har rätt att uppehålla sig på spårbädden.
– Det är oftast inte farligt att passera ganska nära – spåret är ofta ganska trångt. De snabbaste åkarna har koll, även när de passerar med vad som kan upplevas som små marginaler.
– När det är trångt, håll koll på dina stavar, vifta inte med dem åt sidorna om du kan undvika. (Det är anledningen till att vi instruktörer ofta är hårda med att inte svinga armarna snett i åkningen.)

När gäller då ur spår?
– Bara vid tävling med intervallstart. Punkt.
Nej – ingen annan gång.
Inte exempelvis masstart, jaktstart, långlopp, sprintfinaler. Inte när jag håller på att sätta pers på 5-km rundan.

Använd gärna skatebädden vid omkörning.

Jag vill inte vara ivägen
Ja, det kan vara en sympatisk inställning – men alla är överens om att du är hjärtligt välkommen och lika viktig som alla andra, så snälla – be inte om ursäkt för att du inte är världsmästare. Om du är en långsammare åkare som åker klassiskt, och vill vara så lite ivägen som möjligt, är det ofta bäst att välja det klassiska spår som är längst ifrån skatebädden. Det ger de snabba åkarna större möjligheter till omkörning, flera omkörningar i bredd samtidigt. Om det bara är ett klassiskt spår med skatebädd, så kommer omkörande åkare göra omkörningen på skatebädden. Ja, det kan bli lite knöligt vid saxbackarna, men då gäller fortfarande att det finns plats till alla, och de snabba åkarna har oftast koll framåt.

Vissa uttrycker det som att – det är det snabbspår till vänster och långsam-spår till höger. Det stämmer på de flesta ställen, men det finns många undantag. Olika anläggningar har har helt enkelt olika slingor.

Ganska ofta ser man att vänliga nybörjare väljer att gå ur spår för att vara snäll – vilket leder till att båda helt plötsligt är ”ur spår”. Bättre att bara hålla sin linje och låta snabbingarna passera som de vill.

Vi skidåkare vet att det i början är svårt med balans, teknik, långa skidor, stavar, bakhalt och samtidigt uppsikt. Därför är det den som är mer erfaren och snabbare som väjer.

Så, hur gör vi med de ”arga gubbarna”?
Det är inte alltid lätt att hantera en på flera sätt obalanserad gubbjävel. Jag är inte expert på det, men här kommer några förslag att testa.
– Hejja glatt.
– Glada tillrop om det fina vädret eller de fina skidspåren.
– Ignorera idioten.
– Fråga vad han vallat med eller hur man gör för att bli så snabb. Ironi når som bekant sällan fram till typiska gubbjävlar av båda könen. Det kan vara ett problem eller en källa till din grupps senare munterhet.
– Bjud på varm choklad.
– Den Norska varianten är också bra – ”Det är plats till alla”.

Javisst- alla får plats i spåret, men lämna gärna lite mer plats än detta glada gänget just här. Javisst, det händer att teknikgrupper tar lite för mycket plats i spåret när vi står i grupp.


Faktaruta. Saxat ur Svenska Skidförbundets regler:
Vid alla tävlingsformer är obstruktion förbjudet. Obstruktion definieras som att avsiktligt hindra, blockera, attackera eller knuffa annan tävlande med någon del av kroppen eller
skidutrustningen.
343.10 Passering
343.10.1 Under en intervallstartstävling ska en åkare som blir omåkt lämna fri väg vid första begäran. Detta gäller vid tävlingar i klassisk teknik även där det finns två spår och vid tävlingar i fri teknik där den som blir passerad kan behöva begränsa sin skaterörelse.
343.10.2 I alla andra tävlingar gäller att vid passering får ingen tävlandehindras. Ansvaret för en korrekt passering ligger på omkörande åkaren. Den omkörande åkaren måste ha sina skidor framför den omåktes skidor innan bästa linjen kan återtas.

Platser tillgängliga i skatekurs

Ta chansen att vara med på skatekurs i Skidome.
Nybörjarkurs 2*90 min. Onsdagar 10 & 24 feb, 18.00.
Fortsättnignskurs 3*60 min. Lördagar 15.00 med start redan nu på lördag den 6 feb.

För att hänga med i fortsättningskursen ska du kunna åka de olika växlarna i skate. Det brukar vara 2ans växel som är svårast, och kan du åka den någorlunda på ena sidan så kommer du vara precis i målgruppen för fortsättnignskursen. Ja, kanske att du bommar växeln ganska ofta, men det är ju det vi ska träna endel på.

Nybörjarkursen kommer utgå från att hitta balansen i skatesteget, hitta hävstängerna, glida, och lära oss 3ans växel. Vi går igenom grunderna på 2ans växel, och övar i uppförsbacke.

Kurskostnad: 1000 kr + entré till skidome. Du som har månads/årskort eller klippkort använder det – övriga betalar entré via Örjans Skidskola.
Enstaka tillfälle 350 kr + entré

Kompishäng i skatebädden

Även skidinstruktören behöver kompetensutvecklas.

Vad är då bättre än att ta hjälp av gamla storrännare som hänger med i hur sporten utvecklas och som även teknik-tränat med mig sedan 1989. Igår blev det skate.
Dagens intryck:
– Jag behöver jobba mer disciplinerat med överkroppen.
– Japp – mer styrka behövs i överkropp.
– Syreupptagningen. Mer hårda intervaller alltså.
– Effekt/Viktförhållandet. Sluta med kvällsätandet.
– Ja, jag åker tekniskt bra – på vissa sätt stabilare än när jag tävlade med eliten.
– Utför står jag mig bra. ”Det är sen gammalt”.
– Kunde coacha kompisen till bättre teknik i flera mindre detaljer – trots en redan bländande åkning.
– Grymt imponerad av de skid-kompisar som lyckats behålla syreupptagning och fysik mycket nära den nivå vi en gång hade.

Allt kombinerat med mycket mjölksyra för min del, och viktigast av allt – update om hur livet levs, vad som är viktigt i livet – ja, allt detdär som gamla vänner ger varandra. Tack kompis, för en fin runda i spåret.

Varning för gubbar i spåret.

Utförsträning

I kraftledningsgatan, Ulricehamn är utmaningen att aldrig sladda, bara trampa runt i kurvan.

Då måste linjen i kurvan bli rätt. Håll ut höger så mycket som möjligt i ingången till kurvan. Om man ska bromsa, så gör man det i ingången till kurvan.

Snedda seda in till innerkurva. Javisst där sladdar jag i klippet här…… Hitta den mjukare snön innanför motionär-sladd-linjen och trampa maximalt. Det gäller att verkligen hålla emot fartens kraft med den yttre skidan. Mjölksyra i höger lår.

Här är ingångsfarten i kurvan 47,6 km/h. Det är grovkornig snö, alltså små grovkorniga snöklumpar, nästan som iskristaller, och den lösa snön är sockrig. Notera att det är tydliga spår från tidigare åkare långt in i innerkurvan – där – långt in i innerkurvan är det alltid bra snö i alla kurvor. Det är sedan gammalt.

Konstsnö, skate och lägerförberedelser

Äntligen! Tack alla frivilliga snöhjältar och kommun-anställda snömakare! Nu 1150meter på Borås skidstadion.
Nu kan vi börja ha skidlektioner i Borås utan att vara alltför mycket ivägen för höst-stressade skidåkare.

Såhär skrev en tidigare deltagare från ett av mina skateläger om Borås Skidstadions spår när det fortfarande bara var 900 meter:
”Men jäklarns vad fin skatebana👌👌👌👌👌👌Så glad jag åkte hit! Tack för tipset! Perfekt topologi för skate ju! Först 4an, sedan 3an och sista knycken på 2:an. Sedan 4an bort till vändningen, 3:an nästan upp på krönet – några 2:an också och sedan 4:an i mål. Och tekniken satt kvar på den nivån jag lämnade den i våras✌️

Själv kör jag kör 3an från start och oftast lite 2an innan krönet, sedan 3an och lägger in någon 4a innan vändningen. Sedan 3an och eventuellt 2a innan krönet om jag är trött. Laddar med 3an , 4an,5an och sedan fartställning. 3an in i mål. Om jag inte kör ett helt varv på bara 3an…. Ja, ni som vet – ni vet.

Visst räcker entusismen tidigt på säsongen för att köra några riktiga pass på spår kortare än en kilometer – eller vad kallar man ett spår på 450 meter som man vänder på? Är det 900 meter? Självklart. Upplevelsen att åka andra hållet är helt annan – andra tekniker och andra övergångar mellan teknikerna – olika utmaningar i olika åkriktning – och hej – naturen ser faktiskt annorlunda ut åt andra hållet.

Coronasäkrad träning efter fredags-taco. Äntligen är hopp-skate-backen vid lilla pumphus-berget igång för i år. I år går den i spåret närmast tunneln. Lite mindre skitskoj för mig, men jag såg att det passar motioneärerna bättre. Bra idé – snöhjältar!

Spåret vid Skidstadion i Borås
Spåret på Borås skidstadion börjar hitta sina former – det läggs ut likadant varje år nu, med små variationer. Tycker att Borås SK hittar den optimala spårdragningen bättre för varje år. Tricket är att hitta en bana som vi som åker med god teknik och fart (nåja…) hittar utmaningar och glädje i, men som inte blir för svår för nybörjare. Dagens förlängning med den korta slinga som jag brukar kalla ”lilla berget” gör så otroligt mycket positivt för upplevelsen av att åka skidor.

De andra spåren då?
– Proffsen på internationell nivå i Ulricehamn var snabbatt erbjuda allmänheten 1700 meter spår och idag är det förlängt till 3 km. Det går verkligen fort för dem att producera mycket snö, även om effekten är nerskruvad pga temperaturen. Världscupen i Sprint kommer ju snart dit, men shit vad tråkigt att det inte kan bli folkfest.
Hestra kör ut 1800 meter redan nu. Jag är sjukt imponerad av dem. De tar verkligen full nytta av det kalla bäckvattnet för att kunna producera snö vid gräns-temperaturer.
Borås GIF uppe vid Knektås har ett tekniskt roligt spår på 700 meter med ett par riktigt fina och tekniska backar vid sin lilla stadion. Rätt tänkt – bra spår – åk dit!
Tack GIF och Hestra för allt ert arbete!

Ganska ofta får jag den försiktiga frågan varför jag inte är med i snö-organisationen och bidrar med frivilliga krafter. Jadå – jag uppfattar den underliggande frågan om jag inte bidrar – bara ta vinster från lektioner på konstsnön. Jag brukar säga att den dagen kommer – när jag lägger ner min själ i ett skidspår och en skidklubb. Jag ser det i ett större perspektiv. Mitt idéella bidrag till idrottsrörelsen skäms jag inte för. Jag var en av de mer drivande i styrelsen för dotterns konståkningsklubb under 6 år, en förening med 2-6 heltidsanställda under de år jag var styrelseansvarig för idrottsverksamheten. Jag har de senste åren jobbat idéellt i kanotförbundets surfskikommitté och sitter i Västkust Surfskis styrelse. Denna vinter gör jag flera jobb för surfski-kommittén, säkerhetsgenomgångar, översyn av regler, involverad i tävlingskalendern, och i somras var jag huvudarrangör vid en av de nationella surfskitävlingarna i Surfski Open. Så, nej, jag skäms inte för att jag (ännu) inte bidrar i någon av skidklubbarna i stan – även om jag är sugen på det.

Spåret startar precis vid Borås SK:s klubbstuga. Här närmast är snön precis utkörd – med några pistnignar kommer snöbädden bli lika jämn och fin som det brukar vara. Se snöhögarna längre bort. Snart hoppas och tror jag på 2 km spår.

Äntligen läger i Grönklitt!

Nästa helg är det corona-anpassat klassikt läger i Orsa Grönklitt. Alla spåren utom Limby-spåret är öppna. Ser så grymt mycket fram emot att köra ”gröna milen” med några av dem som är nya i sporten – det är så jag ska få dem fast att älska längdskidor. Jag tror att gruppen kommer vara lite ojämn, så jag planerar att den lilla gruppen på 8 pers delas under de av passen så att jag kan jobba mer med varje persons teknik.

Nu håller vi på med förberedelser här. Matsedeln blir lättlagad och vi kommer undvika matserveringarna i möjligaste mån för att istället stanna i stugorna. Spaghetti med köttfärssås, lite Thai-inspirerad kycklinggryta, Gulash och Lax planeras. Det blir enkel mat med näring som vi kan orka åka skidor på.

Det är alltid så roligt att se utvecklingen av skidåkningen över helgen. Alla utveckals, och det är alltid någon i varje grupp som tar stora steg – förbättrar sin skidåkning flera steg. För två år sedan var det deltagare som blev så fast i skidåkningen och gillade Grönklitt så mycket att de nu har en egen stuga i Gröklitt. Så bra kanske vi inte lyckas denna gången, men jag ser mig ändå som en skidåkningsmissionär.

Surfski
Samtidigt pågår ”Vinter Surfski Serien” som är en virituell tävling, och även ”Coldass Series” som handlar om att paddla minst en mil – typ varje dag i januari. Jag lär nog inte komma långt upp i resultatlistorna nu när vi har snö här i Borås. Men, vad sjutton – ut och paddla ska jag – någon vända i allafall.

Yoga
Jag har helt kommit ifrån de goda vanor jag hade att köra yoga flera gånger varje vecka. Kroppen har stelnat till. I onsdags på den lediga dagen (ja,det var något med kristendomen som gjorde att vi fick ledigt från jobbet) så var jag i Skidome och hade ganska många lektioner. Vilken tur att jag hade gjort Yoga på morgonen och några dagar innan. Nu gäller det bara att hänga i, för min skidteknik är såååå mycket bättre när jag kört yoga regelbundet några veckor.

Uppmanar alla stela skidåkare och kanotister att yoga för att öka rörligheten. Det är omöjligt att hålla en god teknik utan tillräcklig rörlighet. Du som har god rörlighet får en bättre hållning genom en skonsam styrketräning i sådana positioner som har betydelse vid exempelvis skidåkning. Jag åker snabbare och har roligare på skidorna när jag kört tillräckligt mycket yoga.

Återkommer med rapport efter lägret i Grönklitt.
Ut i spåret!

Beställ din nya Carbonology X

Ännu är det inte för sent att beställa ny ski till våren. Jag har hört att det kommer bli sol och fina vindar hela sommaren 2021. Lååååång sommar. Det är vad jag hört.

Nya X-modeller

Jamenvisst!
CruzeX var bara en försmak av vad vi kan förvänta oss. Den sålde slut snabbt. Till våren kommer alla de andra modellerna med samma förbättringar.

  • Ytterligare förbättrade skrov och däck på alla modeller. Ja, utvecklingen går framåt. Det är inte 2013 längre – året min älskade Zest senast uppdaterades. Även de skrov som är superbra kan förbättras. Fabriken i Port Elisabeth har satsat stort på nya formar till alla modeller. Erfarenheter från 10 års paddling i nuvarande skis, i kombination med nya datorberäkningar och tester gör att det blir lite bättre.
  • BULBARNA – ja – äntligen får alla ni som behöver eller trivs bättre med lägre bulb möjlighet att paddla Carbonology!
  • Sitsarna uppdateras. Äntligen – för att vara ärlig – jag har ju varit tvungen att tejpa och vaddera endel i min gamla Zest. När jag sitter i de nyare skisen CruzeX & Boost LV behövs inte det. Där har gänget nere i Port Elisabeth lärt sig något. Ser fram emot en bra sits utan tejp även i Zest och Boost. Men – en av de bästa sitsar jag kan sitta i är fortfarande Pulse – utan X. Förresten – sitsen i gamla Atom är nog ännu bättre för min rumpa – faktiskt.
  • Längre skenor för fotstöden. Ja, de lägre bulbarna medger att kortare personer kan hitta bra sittposition. Den längre skenan går också längre fram för den som är lång. Carbonology till fler!
  • Äntligen en infästning till legleash – och en flaskhållare, som även kan användas som transporthållare för leashen.
Cruze X kom redan i somras – sålde slut redan innan värmen kom. Såhär mycket paddelglädje är inbyggd i Cruze!

Så vad vet vi om de nya modellerna?
Mest uppdateringar blir det på de modeller som varit med längst och inte tidigare fått stora uppdateringar.

Framför allt Zest har varit med länge. Både Boost och Vault är designade med Zest som förebild. Boost och Zest är högvolymare med sittbrunnar som påminner om varandra. När CS tagit fram nya båtar efter Zest har många lärdomar hos konstruktörerna trillat in. Därför har jag stora förhoppningar på nya Zest. Gissar att det blir mest uppdateringar på Zest och Boost av de modeller jag fokuserar på. Jag ser verkligen fram emot nya sitsar i dessa högvolymare, för där har utvecklingen verkligen gått framåt sedan 2013 & 15 när de kom.

Boost LV är ju den senaste båten i flottan utan X. Bulben kommer vara lika låg som idag, och den hyllade sitsen kommer troligen bara få mindre eller inga ändringar. Den har redan de långa skenorna till fotstöden. Men uppdateringar av skrovet, flaskhållare och leash-ögla kommer så klart att sitta gott även där.

Vault har redan haft en uppdatering med bla lägre bulb. Den blir nu ytterligare en cm lägre och sitsen kommer bli en gnutta bredare. Vi är många som med väldigt liten marginal har liiite för breda knotor i höftleden för att passa sitsen i Vault. Vi får nu en halv cm extra bredd i sitsen. Även Vault kommer passa fler.

Flash utgår ur sortimentet och ersättaren kommer döpas till någonting med ”Pulse”. Det blir intressant. Flash har haft lite för höga sittbrunnskanter för att jag ska vara trygg med reentry. Men här pratar vi om en ren elit-ski och de snabbaste stora killarna vill sitta torrt. Vi får se vad som händer med den. Älskar fortfarande min Pulse, men ser verkligen fram emot lägre bulb och alla de andra uppdateringarna.

Jag har beställt en egen båt – som naturligtvis kommer vara demobåt också. En ZestX – i Clear Carbon Coremat. Kolfibersvart blank, och så klart Ferrari Örjan-röd lackad sittbrunn och stripes.

Precis som förut finns Carbonology i 7 olika utföranden. Klicka på Carbonology i menyraden ovan för att läsa vad som skiljer.

Vilken ski är din favorit?

Nya X-modeller blandat med några 2020 års modeller – vilken godispåse!

Grönklitt-läger i klassiskt 14-17 Januari 2021

Lär dig åka klassiskt på en helg! Hitta flytet i åkningen.
Fortsätt jobba med de övningar du får av Örjan under lägret.
Vi ska ha roligt tillsammans.

Nej, detta är inte ett elitläger – långt ifrån. Jag siktar på att ha en grupp med allt från nybörjare till cirka ”8-9-timmarsåkare” i Vasaloppet. Fokus kommer därför ligga på grundläggande skidteknik. Vi ska försöka hitta flytet i åkningen – lite bättre varje pass. Mycket är samma för de flesta, så Örjan har en grundplanering med övningar som är roliga och nyttiga. Men – alla har sin väg till bättre skidteknik och därför anpassas skidåkningen till gruppen och det skidföre som råder.

Samtidigt vill vi fånga skidåkningens magi – ute i naturen. Därför kommer vi åka lite längre rundor i mindre grupper. Individuell teknik-coachning ute i spåret. Därför kan gruppen vara ojämn i fart. Teknikövningar kan göras i olika fart och svårighetsgrad i helgrupp.

4.000 kr inkl spårkort, stugboende, mat.
Anmälan på info@orjansskidskola.se
Ring gärna på 0705-105280 om du har frågor.

Här finns mer info om resan och ett exempel på schema

Limbyspåret i Grönklitt

Vingpaddel-nörderi

”Paddeln har väl inte så stor betydelse – bara köp något som verkar ok – så ska det nog gå bra”. Ja, så tänkte jag och köpte en billigare paddel från ett ganska nytt märke från Kina. Tänkte inte så mycket mer på vad det var för paddel jag hade – ”vingpaddel” sade jag om någon frågade. Det viktigaste med paddeln var att få med den i bilen när jag åkte iväg för att paddla. Peppar peppar – har inte glömt den än…….

Efter tre år såg inte paddeln lika skinande ny ut längre. ”Coolt” tänkte jag – ”never trust a guy in shiny gear”.  Men under en ganska rejäl downwind i dubbel var jag tvungen att stötta, flera gånger – hårt. Jodå – väl i mål kunde jag konstatera sprickor mitt på både höger och vänster blad. Redan samma kväll stod jag i snickeboa och slipade, lade glasfiberväv och epoxi. Två lager glasfiber på varje sida och lite färg som döljer det värsta. Snyggt blev det inte, men jag kunde paddla med den redan kommande helg. Paddeln har jag kvar, men mest för slätvatten.

Verkligen inte den proffsigaste lagningen som gjorts. Nej- jag rekommenderar inte amatörlagning av paddelblad. Vill inte sitta en halmil ut till havs med ett halvt paddelblad. Kids – dont do this at home.

Tanken att uppdatera dendär kinapaddeln hade gått från en tanke till en plan. Testade det mesta. Lånade kompisars paddlar, testade surfskisäljarnas paddlar. Jag märkte verkligen stor skillnad på olika paddlar. Förvånad. Några funkade riktigt bra och andra klarade jag inte att anpassa mig till under testpaddlingarna – även om jag vet att det var bra paddlar. Konstaterade snabbt att det var de vridna paddlarna som jag trivdes bättre med då. Intresset för olika paddlar och deras samspel med paddeltekniken var planterat. Sedan dess har jag ofta tagit tillfället att byta paddel med olika kompisar och bekanta. Upptäckte att paddeln kan ha större betydelse än surfskin man sitter i. Det tar ofta en stund att hitta greppet i vattnet och timingen i isättet så att det inte plaskar. Vissa paddlar måste man även hitta vinkeln för upptaget med, men med andra behöver man inte tänka så mycket på det. Fastnade för Braca Van Dusen och en annan liknande paddel. Köpte en sådan och var plötsligt en aning stabilare där ute i vågorna.

En bra paddel är lätt att hitta greppet i vattnet med. Den ska gå stabilt i vattnet och den ska släppa vattnet lätt vid upptaget, så att man kan kan hålla en hög frekvens, som en propeller. Dessutom ska paddeln inte väga mer än runt 600 gram för att den ska kännas lätt att svinga.

Två huvudtyper av paddlar inom Surfski

”Alla” surfski-paddlare har någon av två olika typer av vingpaddlar – eller något mellanting mellan dessa. Visst är det lite väl mycket förenklat, men det är sällan jag ser några andra modeller på stränder eller i händerna på kompisar.

  • Den ”klassiskt droppformade” paddeln.
  • Den ”vridna & ännu mer droppformade” paddeln. Eller bara ”vriden” alt. ”twisted”

Javisst finns det fler typer av paddlar. Den paralellbladiga paddeln brukar nämnas – men den är såpass ovanlig att jag ännu inte lyckats prova någon en längre sträcka. När jag väl ser en, så är det oftast en äldre paddel med ganska stor bladyta och långt skaft, så även när jag provat, så är det svårt att jämföra på ett vettigt sätt.

Javisst, jag har läst på om teorin. De första vingpaddlarna kom under 80-talet och det var Svenska kanotister och tränare som var först att utveckla teknik och design. Då konstruerades vingpaddlarna utifrån den tidens paddelteknik, breda längs hela bladet – Parallell-bladiga paddlar. Fortfarande finns det många kanotister som föredrar denna typ av paddel. Den kan dras närmare båten och på det sättet kan paddeltekniken vara mer lik platt-paddel-teknik.

Bladen är ganska jämnbreda på dessa parallel-bladiga paddlar. Det syns på att bladet blir brett direkt vid infästningen av skaftet och det är inte superbrett längst ut som på en mer droppformad paddel. Braca kallar denna typ av paddel för ”traditionell” vingpaddel. Varken särskilt droppformad eller vriden – 2 modernare uppfinningar.

Klassiskt droppformade paddlar – vanligast i racing
1991 lanserade Braca enligt egen uppgift sin första paddel. Det var en ny bladform – där bladet ser ut som en vattendroppe, med större andel av bladytan längre ut på bladet än de tidiga vingpaddlarna. Såhär skriver Brača på sin hemsida om Braca I: ”The original world’s first ‘tear-drop’ design and our most widely used paddle-design. The paddle is designed to facilitate application of power in the beginning (catch) and in the middle of the stroke, enabling capabilities to obtain the “ultimate” forward stroke”.

Alltså, det är i början OCH i mitten av draget som denna är designad för att ge maximalt tillbaka på satsad kraft.

Lite senare lanserades Braca IV, som har samma form, men är mindre i bladyta – helt enkelt lägre utväxling – på samma sätt som utxäxlingen på en cykel. Många tillverkare har kopierat och gjord mindre förändringar på denna bladform. Bladformen ”teardrop” har helt enkelt varit dominerande inom racing sedan början av 90-talet. Därför kallas den klassisk.

Drop-formen gjorde att paddeln greppar hårt tidigare i draget än vad de traditionella parallell-paddlarna gjorde vid den tiden. Mer grepp tidigt i vattnet passar bra för de flesta, med den teknik som utvecklats sedan vingpaddlarna kom. Tekniken bygger på snabb catch och användande av stora muskelgrupper i hela kroppen under rotationsrörelsen.

T.V Braca IV 705: Klassiskt Droppformad.
T.H. Braca XI Van Dusen 705: Ännu mera droppformad. Notera hur smalt bladet är nära skaftet.

Vridna Paddlar- Vanligast i Surfski
Utvecklingen av paddlar gick fort under 80- och början av 90-talet. Redan ett år efter att den första droppformade paddeln kom, så lanserades en ny typ av av Amerikanen Ted Van Dusen, 1992 – den vridna och ännu mer droppformade paddeln. Bladformen blev snabbt populär inom wildwater racing, där man paddlar i strömmande vatten. Flera tillverkare gjorde egna varianter baserat på Van Dusens original-design. Senare kom vissa racingkanotister  att använda den eftersom den mer strävar utåt från båten under draget och släpper vattnet mycket bra. Det blev lättare att paddla med hög frekvens. Vridningen av bladet gör att ving-effekten finns kvar även under senare delen av draget, på bekostnad av vingeffekt direkt vid catchen. Därför har många vridna paddlar kompenserat genom att ha en ännu tydligare droppform, med större andelen av bladytan långt ut på bladet – för att öka bettet i catchen. Resultatet är en annan känsla och väg i vattnet, hela vägen från catch till upptag. I surfski uppskattar många den vridna bladen eftersom de ger en stabilitet i båten med vingeffekt genom hela draget. Många uppskattar också att bli mer vägledd av paddeln – att vrida höften och utveckla kraft från ben och bål genom att rotera bålen. Det känns lite som att ”knycka till med höften” för att på det sättet få mer tryck i paddelbladet. Det enkla upotaget gör också att det är extra lätt att snabbt stötta.

En nackdel med vridna blad är att de lättare skär in under båten när paddeln drav nära båten. Det positiva med det är att du kan få extra reentry-träning. 🙂

Det visade sig att dendär första paddeln jag köpte var kraftigt vriden och mycket kraftigt droppformad. Ja, det är nog den paddel med mest vridning jag någonsin paddlat. När jag tog fram linjal och gradskiva, visade sig att vridningen var cirka 17-18 grader, att jämföra med Braca XI Van Dusen som vid min liknande mänting var cirka 13-14 grader. En annan paddel jag hade just då var vriden cirka 10 grader och den beskrevs av tillverkaren som en vriden paddel. En paddel som inte beskrivs som vriden är Braca IV. När jag sätter gradskivan på motsvarande sätt så är den cirka 4 grader vriden. Intressant för en paddelnörd, men kanske inte direkt något att förgylla fikapausen på jobbet med.

T.V. Braca IV – bara lite vriden.
T.H: Braca XI: mycket mer vriden.

Min egen upplevelse av Braca IV och Braca XI Van Dusen.
För mig är inte jämförelsen sjysst ännu. Paddlat snart två säsonger med Van Dusen-paddeln och bara några veckor med IV. Innan dess paddlade jag tre säsonger med en ännu mer vriden paddel än VanDusen. Det är alltså med vridna och kraftigt droppformade paddlarna som format den (bristande) paddelteknik jag har nu. Här är ändå min första upplevelse av de olika paddlarna och vad de gör med min teknik och fart.

Den första upplevelsen av Braca IV var riktigt dålig. ”Jaha – så, – var det världens bästa paddel…..??”. Kändes verkligen skit. Plask – plask. Plonk-klonk i vattnet. Var tvungen att tvinga den båd ner och upp ur vattnet – blev trött i handen. Tummen liksom vreds för att den satt i vägen. Paddeln nästan vred sig ur handen runt tummen, i varje upptag. Funderade på att korsa sjön och gå in till bilen, byta till den vanliga VanDusen-paddeln, och försöka sälja dendär IV-paddeln till någon som kan hantera den. Men det var en fin kväll – solen höll på att gå ner över höjderna vid Hultafors och ljuset var fantastiskt över sjön och strandkanten. Bestämde mig därför att ta hela varvet runt sjön och njuta av turen. Började efter en stund fokusera på teknik. Detdär med catch hade ju Gordan tjatat på mig om på senaste lägret. ”-Orjan, you need to improve catch in order to improve your hip-drive”. Hip-drive ja – och detdär med att ”svara i telefon” – för att hålla styr på alla armbågar och komma rätt in i nästa catch. Jenny hade ju tjatat på mig att jag ”behöver köra massor av ryss-paddling för att inte se så amatörmässig ut”. Tack Jenny för omtanken och komplimangerna 🙂

Med Braca IV måste jag fokusera mer på dendär höftknycken i varje paddeltag. Då blir det inte att jag bara roterar genom att följa paddeln – för roterandets skull. Märkte hur jag ”höftknyckade” mer medvetet än bara roterade, för att få mothåll mot fotstödet. Då får jag en bättre timing när kraft flyttas från paddelbladet till fotstödet. Med mindre vägledning från paddeln blev alltså timingen bättre för mig. Gissar att jag helt enkelt var redo för denna paddel på det sättet.

På väg in mot Hultafors, med sikte på den gamla stationen som ser ut att vara inspirerad av ett hus från alperna, upptäckte jag att jag faktiskt kör lite mer som ryss-paddling just nu. Tänk om Jenny hade sett mig där – lite mindre amatörmässig – kanske. Men shit vilken fart jag har i vattnet – eller – ja – känns som snabbare än vanligt med dendär vanliga motionsfarten jag gärna gubb-knegar i. Lade märke till trycket jag hade i paddeln – lite hårdare tryck och brantare isättsvinkel än jag brukar. Ja, en gnutta lägre frekvens hade jag nog, och den vanliga pulsen. Det föll sig liksom naturligt med denna paddeln. Ja, upptaget var fortfarande lite knöligt för handen, men ändå helt ok. 705-paddeln kändes ungefär lika i storlek som min 735 Van Dusen. Catchen satt bättre än vanligt. Shit vad stabil jag var i båten.

En krävande paddel som ger mycket tillbaka
Dendär känslan utvecklas mer och mer efter några pass. Ja, det är lite som skillanden mellan hårda racecarv-skidor och mjukare, bredare friåknings-skidor i en solig pist. Racecarv är helt omöjliga att hantera utan rätt teknik – men ger så otroligt mycket tillbaka så fort man hittar kanten och orkar trycka till i varje sväng. IV upplever jag som racecarv och kan pressas hårdare och ger mer tillbaka i varje paddeltag på platt vatten hemma på sjön. Ska bli kul att testa Braca IV i vågor och se hur det blir för mig. Kommer bettet i paddeln hjälpa mig med stabilitet även i vågorna? Det är ändå något med stabiliteten som skiljer mot VanDusen-paddeln. Med IV är stabiliteten solid eftersom jag har ett hårt framåtdrivande tryck – lite längre tryckfas. Med VanDusen är det lite annorlunda – paddeln strävar lite mer utåt och den liksom hänger lite i vattnet, och ger på det sättet mer stöd. Känslan att paddeln hänger i vattnet finns inte alls i IV utan stödet kommer helt från det framåtdrivande trycket.  Ja, med IV får jag också en aning lägre frekvens, lite längre glidfas i kajaken. Det är svårt att påvisa, men upplevelsen av bättre fart finns. En sak är säker – att paddla med olika paddlar ger mig ledtrådar och inspiration till bättre paddelteknik.

Nu förstår jag varför alla racing-rävar envisas med att paddla Braca IV. De klarar helt enkelt av en lite mer krävande paddel som ger mer tillbaka. Hoppas på att även jag ska kunna utnyttja Baca IV’s fantastiska bett, även i vågor.

Bladstorlek
Hade tänkt skriva om bladstorlekar också, men det är roligare att istället fokusera på vad som verkligen skiljer i paddlingen med de olika typerna av paddel-blad. Alltså, alla som kan något om utväxling och kadens i cykel kan rakt av föra över den kunskapen till paddling. Vi har samma utmaning som fixie-cyklisterna, som måste välja EN utväxling.
Eftersom surfski innebär att man sprintar på en våg, surfar (vilar 5 sek) och sedan sprintar igen, så är det fördelaktigt med hög frekvens i sprintarna. När distansen är 20 km så behövs därför ett litet paddelblad.

Vilket paddelblad passar bäst för dig?

Kom och prova Braca på en downwind eller på SM.
Upplev olika paddelblad och testa Bracas mjuka men spänstiga surfski-skaft – helt i kolfiber.

Läckö  -Lidköping Surfski Race

Det blev precis de vindar och vågor som jag hoppats på – och – shit vilken fin helg vi hade.

Som arrangör av en surfskitävling tittar man på väderapparna så fort man kommer inom 10-dygns-prognosen. Morgon – lunch – efter jobbet – innan man somnar….. Drömmer om Nordlig vind för att paddla från Läckö till Lidköping med vågor ända från Karlstad att jaga, och en två mil slång sträcka där det grundar upp hela tiden. Det var dock tydligt sedan ett par veckor att det blir Väst eller syd, som vanligt, och jag var glad för utvecklingen av sporten att det blev just den vind vi fick. Cirka 8 m/s med Sydvästlig riktning. Det ger möjlighet för dem med mindre erfarenhet av vågor att paddla närmare land, i långsammare vågor och lite mer vindskyddat, samtidigt som medvindshundarna kan paddla längre från land och söka de största vågpaketen att jaga.

Skepparmöte och NLT var på plats.

Målet med helgen var att erbjuda en bra bana för både tävling och downwind, och att alla skulle trivas och ha roligt – för då får även jag skojj. Jag var grymt nyfiken på de lokala downwind-paddlare från Skaraborg som nu börjar ge sig till känna, och såg verkligen fram emot att lära känna dem. Det började lite tråkigt med att Fredrik som bor vid Fästaviken meddelade att han inte var i form för att tävla och inte hade tid för dw på söndagen. Men han erbjöd följebåt. Superbra! Det skulle visa sig att det var bra att ha. Per från Skövde och Johan från Hjo meddelade också förhinder till tävlingen och jag började misströsta. Jessica meddelade dock att surfskin låg på taket och Webtrack fungerade – så hon kom.

Vi hade ett jättebra arrangörsmöte på fredagkvällen. Peter hade till och med bakat bullar med mycket smör. De var så saftiga att det inte gjorde något att Michelle, pappa och jag hade struntat i att ta med kaffe till mötet. Bra tävlingsuppladdning. Allting löste sig på mötet och entusiasmen inför tävlingen ökade påtagligt i rummet. Det fixades en anhörig som hjälpte till med att lägga ut stor boj vid läckö, med hjälp av fritidsbåt från Spikens fiskeläge. Michelle hade fått besked från Stadt, Johannes skulle göra alla ärenden på mprgonen och logistiklösningen finjusterades. Yey. Jag får en lugn morgon. Hade verkligen inte räknat med det.

Fredrik ska snart lägga ut och köra tillbaka till hemmahamn i Ullersund. Foto: Maria Andersen.

Jag hade tipsat NLT via telefon och mejl, men inte hört något. Strax innan skepparmötet dök en journalist upp – och där var ju Sören också – NLTs fotograf som var med för två år sedan ute vid Naven Surfski Meet. Trevligt. De fick till en bra helsida I NLT och snabba var de med att få upp en bra artikel på nättidningen. Inte illa en helg när både bandy och fotboll har säsong i Lidköping.

3. Segraren Axel i Carbonology Flash
32. Aterra-Leffe i svart Carbonology Vault
69 Örjan i Carbonology Pulse
54. Anqi – Carbonology Boost LV så klart
I gul mattläggar-kepa, Gasen-i-botten-Göran – Boost.

Tävlingen då?
Det fungerade bra. Michelle styrde upp starten. Fältet kom iväg på ett sportsligt sätt och jag hade tänkt ta rygg på Christian Dietz i starten. Det gick bra i 100 meter, men sen var han för snabb – jag orkade inte trots att jag låg på Christians aktervåg. Borde åka upp till Bengtsfors och ta lite lektioner för paddeltekniken hos Christian – han är bra på detdär. Ska börja med att boka in Jocke Lindberg som ofta hänger i Borås. Hur som helst, Marcus kom upp jämsides och jag lade mig bakom. Syreupptagningen är skitdålig på mig och det var nödvändigt att återhämta andningen några hundra meter på Marcus våg. När Tessan och Trent kom upp jämsides så blev det en jättefin våg precis bredvid Trent. Dendär vågen var resultatet av Nils, Axel, Peter Rodhe, Peter Smedman, Emma, Joel, Christian som var före. Där trivdes jag – tryckte till Trent lite med paddeln, som svar på dendär snodda vågen bakom båten vid Nidingen i somras 🙂 Nej jag är inte långsint – letar bara efter en anledning att tampas lite.

Uppladdling. Jonna var en stark kandidat till rookiepriset.
Foto: Eva-Maria
Oxå uppladdning. Foto: Eva-Maria

Utanför piren var det slätvattenpaddling ytterligare nästan en kilometer innan vågorna gjorde att att jag tjänade mer på att ta vindvågor än att ligga på Peter Smedmans aktervåg. Peter siktade på ett vägval närmare land och vi vågpaddlare körde längre ut. Olika personer som valde rätt utifrån respektive styrkor. Hade Joel, Christian, Emma lite före mig, Peter och Anders Abrahamsson innanför, med Anders i jämnhöjd med Emma. Kollade bakåt och där låg hels gänget. Johan, Trent, Leffe, Tessan, Markus……
Vågorna började bygga upp successivt. Peter försvann ur mitt synfält, men kunde skymtas en lång stund, snett bakom, ganska nära land. Anders låg länge lite före mig och jag såg inte längre Tessans gröna nos, men jag visste att alla dedär jag ”bara måste” hålla bakom mig var där – nära.

De första av de stora vågorna kom efter cirka 9-10 km. Då kunde jag sätta på gps-klockan. Spåret visar att jag ändå var ganska nära land hela vägen. Var nöjd med de vågor jag hade och hade en kort sträcka att paddla på det vägval jag gjorde.

Efter cirka 5 kilometer var det ett riktigt surfskirace med vågor. Vågorna var lättfångade och i helt rätt riktning hela tiden. Visst hade vi små vindvågor som drog utåt, men det försvårade inte nämnvärt. Jag vet ju att det är lönlöst att bara kötta på med muskler, så jag fokuserade på vågorna. Hörde Gordan Harbrechts röst från träningslägret för tre veckor sedan – ”Orjan, wait for the moment – decide your wave instantly – and go for it – dont hesitate. Dont use energy on the waves you need to climb, turn instead. Focus on catch – use your hips. You got the wave-timing – use it and use your rudder to get the long runs”. Tack Gordan – jag fick bättre fart där än vad jag brukar och shit vad bra fart jag får med min Carbonology Pulse. Den klättrar över många vågor av sig själv – när jag bara laddat med bra utgångsfart från en våg. Johan berättade att han tappat mig där, och jag drog ifrån Anders så att jag inte såg honom längre ens som en skugga snett bakom. Johan tog in lite i de största vågorna – inte förvånande – han är duktig på på stora vågor i sin Vault.

Sista 5 km innan rundningen av udden vid Läckö, radade vågorna upp sig ännu mer helt rakt, precis som i Kungsbackafjoden. När vågorna började dö ut närmare udden kunde jag se en skugga närma sig bakifrån på innerkurva. Undrade om det var Anders eller Peter som kommit från en linje närmare land. Just därför valde jag att verkligen gå så nära land som möjligt runt udden. Valde att sätta fokus på vattenytan och spana efter stenar och verkligen snika så nära udden jag vågade. Trött. Teknik-mantran ekade som resonans i mitt helt tomma skallben. Ändå närmade sig skuggan bakifrån. Såg att Christian framför valde en mycket längre väg rund udden och jag närmade mig därför, men insåg att han hade högre fart på slätvattnet. Undrar om Emma smet förbi honom där eller om hon var före redan innan. Skuggan bakom försvann och jag kunde fokusera på att hålla ihop paddlingen och hålla en skaplig fart i motvinden som kändes som en vägg, dendär kilometern in till bryggan vid Viktoriahuset och Stall-caféet. Skuggan var Anders Abrahamsson som tog in på mig när det blev mer platt. Han genade mer än mig, gick på en sten och tryckte in rodret i skrovet, förlorade styrningen och blev passerad av Johan, Tessan och Markus. Ja, han hade passerat mig utan grundstötning, men det kommer jag aldrig erkänna. Anders har varit med länge och troligen varit med om detdär tidigare, så han kommer kunna laga sin kajak – det är ändå tråkigt att det händer. En lagning är en lagning, även om det ibland blir både snyggt och starkare än innan.

En glad och snabb prispall vid Läckö.

Solen tittade fram och vi fick fina bilder och minnen från målhänget där vi firade de snabbaste och dagens rookie.

Axel firar segern i herrklassen
Chrille som började med nybörjarkurs hos Örjan i våras. Då hade han visst aldrig tidigare paddlat med en såndär dubbelpaddel förut. Nu utmanar han mer erfarna surfskiers. Här vid målet – tror han hade mer krafter kvar….. Imponerande. Obegripligt att Christer inte fått pris som årets Rookie på någon av årets tävlingar – så här är min hyllning till dig Christer! Bra paddlat!

Stadshotellet imponerade inte med någon service och maten räckte knappast för oss som var hungriga. Nästa gång äter vi någon annanstans och de som vill – kan dra vidare till Stadt. Gissar att några fixade ”ena hälta-hälta, fördel mos” på vägen hem.

Surfksiprovningen ute vid Svalnäs var trevlig, men mindre välbesökt än vad vi hade hoppats. Nästa gång kör vi surfskiprovning i ett annat sammanhang. Jag vill då ha varmt vatten och tillgång till både platt vatten och mindre vågor. Dessa var för stora.

Trents kompis, Gunnar, aka Skärgårdsdoktorn paddlade surfski för första gången. Vad blir det då? Nelo? NK? Nej, Carbonology så klart!


Downwind Från Hindens Rev till Naven
Ojojoj, vilken fin downwind vi fick på söndagen. Logistiklösningen tog lite tid när Trent, Peter Rodhe och Johan Eltes körde upp bilar till Naven. Så vi var 5 Skaraborgare som tjuvstartade. Peter Smedman och Johannes Hukkanen från LKF och Per Ahlström från Skövde och Johan Åsebrant från Hjo. Efter oss kom ett gäng med Emma och Trent som båda hade paddlat sträckan tidigare. Dessutom Johan Eltes, Peter Rohde, Leffe, och Maria bakom Emma i dubbeln. Allihopa inklusive Aterra-Leffe kom i mål och var positivt överraskade av vad vi hade haft att paddla på därute.

Förväntnignarna var stora på Downwindturen. En i det närmaste perfekt prognos för turen Hindens rev till Naven.

Vi var överens om att det var lagom mycket korsande vågor för oss som paddlat mycket i vågor. Skaraborgarna hade problem med att vågen framför ofta försvann eftersom det kom sidvågor och snodde den våg man hade siktat på.  Detdär händer lätt innan man haft tillräckligt många timmar i vågor för att ha ställt in timingen. Det gäller att vara tillräckligt tidig in mot vågen, så att man kan lugna ner farten något på krönet, medan framförvarande våg börjar lägga sig – då kan man trycka hårt igen och länka över en, två eller till och med 3 eller 4 vågor med den fart man får. Jag satt i min Carbonology Zest, eftersom jag skulle paddla med nya kompisar som jag inte visste hur de skulle reagera i svårare vågor. Med Zesten kunde jag ta hjälp av den gigantiska slutstabiliteten där uppe på vågkammen, och verkligen vraka och välja riktning noga. Så rolig paddling där ute!

Gäng nr 2 sjösätter vid den nyfunna stranden. Helt platt vaten i skydd av Hindens Rev med lite skog. 3 km paddling i lä, längs revet. Sedan 20 km downwind till Naven. Vilken fin strand på revets nordsida som Lisch-pöjkera tipsade om! Lite längre att gå, men man behövde inte machete till denna stranden. Har den verkligen funnits tidigare?
Foto: Gunnar Skärgårdsdoktor

Paddlade mycket med Peter från Lidköping och Johan från Hjo. De var båda på en tydlig lärandekurva i vågor. Kunde coacha fram Peter i vågsystemet ibland, så att han fick dendär farten vi söker. Ja, lite på samma sätt som Gordan Harbrecht coachade oss nere i Malmö. Både Johan och Peter hade haft lättare att surfa om vinden kommit mer från sydväst än som nu, syd. Vindvågor kom från revet eller Sotenäs med riktning mot Åmål. Ett annat fenomen var att vågor från mitten av Dalbosjön (den västra delen av Vänern) tenderade att runda Hindens Rev och söka sig lite mer mot land. Inte dyningar som på västkusten, men dessa var markant större, rundare och snabbare än de rena vindvågorna. Mönstret i surfningen blev att ta några mindre Säffle-vågor tills man kom ikapp en större och snabbare våg med riktning in mot land. Sedan ta fart mot land och svänga av i rätt riktning mot Naven när farten är hög. Då gäller det att välja nästa våg i rätt riktning. När vågpaketet var färdigt, var det bara att spana efter nästa vågpaket framåt, ta några säfflevågor på väg dit. Skitkul! Såg att alla i min grupp lyckades med detdär, i alla fall sporadiskt.

Några i min grupp valde en envis kurs för nära land för att få de bästa vågorna. De var nära, men utom hörhåll, så de trummade på i fel riktning……. Det innebar att vi missade bra vågor ute vid de svarta sjömärkena efter 15 km. Vi kunde ändå konstatera att krafterna började ta slut och vi var nöjda med att snedda in i skärgården nära Krösholmarna och Kattfjorden. Trötta, nöjda och uppfyllda av upplevelsen kom vi in till Navens småbåtshamn. Alla hade fått med sina ombyteskläder i rätt bil, och vi fick varmt kaffe med veteskiva av mamma.

Tack Mamma för bra service hela Helgen!

”I´m A Poor Lonesome Surfskier………”
Trött och nöjd på väg hem, med 4 Carbonology på taket. Nu har jag demo-skis:
Boost LV,
Zest
Vault
Pulse
Väntar på vågbåten framför andra, för alla som är nya i sporten: Carbonology Cruze – Den ligger i en container på en båt mellan Durban och Helsingborg.

Säljer snart Carbonology skis!

Breaking – Örjan blir säljare för Carbonology Sports Surfskis!

En surfski-modell har varit mer populär än andra på sommarens nybörjarkurser – första skin att paddla i vågor med. Modellen är så klart Carbonology Cruze, som fått en uppdatering till detta året – CruzeX. Den är dessutom superbra ”hårdvinds-båt” för intermediates.

Det är många som vill gå en nybörjarkurs och prova surfski utan att behöva köpa innan kursen. Därför behöver jag demobåtar för kurser och privatlektioner. Jag har varit supernöjd med min Carbonology Zest och som helt oberoende paddlare har jag kunnat ösa beröm över Carbonlogy Zest i olika bloginlägg senaste åren.
– Så, det känns naturligt att det blir just Carbonology för mig.

Jag kommer ha ett litet lager med nya skis och några demoskis. Till pivatlektioner och kurser kommer det finnas möjlighet att hyra demo-ski till fördelaktigt pris.

Provpaddla en demobåt när vi kör downwind.
Jamenvisst! Nu skaffar jag många platser på biltaket så att fler kan testa Carbonology på de downwinds som ordnas här i Västsverige.

Fokus på instegs- & stabila intermediate-skis
Jag kommer utgå från att de flesta börjar paddla surfski i en CruzeX. Vill även att alla som köper en ski ska få möjlighet att testa en snabbare/rankare modell innan köp, för att få referensramar. Kommer därför försöka ha både Boost och Boost LV som demobåt, de brukar klassas som intermediate skis. Vissa klarar någon av Boostarna som första båt, och Boost är ofta bra att börja med för motionspaddling i skyddade vatten. Själv har jag gärna Boost som stormbåt på vintern.

Snabbare Intermediate och Elit-skis
Zest
så klart – min egen favorit. Behåller min egen Zest som demobåt.
Vault passar många – alla som inte väger tungt och då liknar den Zest väldigt mycket. Kommer sikta på att oftast ha en Vault som demo.
Till att börja med kommer jag ha min egen Pulse som demobåt. En fanstastisk båt som surfar fint och farten tar dig över många vågor i länkningarna. VM-guld 2018 för Haley Nixon i en Pulse.

Inte oberoende längre
Hittills har jag varit oberoende inför olika fabrikat. Kommer ändå fortsätta uppskatta även andra märken. Mitt fokus kommer även fortsättnignsvis vara att du som är nybörjare hittar rätt ski så att du kommer ut och paddlar. Det kan hända att jag rekommenderar dig att testa även andra märken innan köp.

Olika märken har lite olika filosofi om hur en ski ska vara. Alla Carbonology skis är konstruerade efter samma principer, där surfegenskaper är prioriterat. Carbonology-modellerna påminner därför om varandra i egenskaper, även om fart och stabilitet skiljer sig. Utmärkande för just Carbonology är att alla modeller har en mer eller mindre markerad köl-linje, vilket ger en viss topptankhet och samtidigt bättre fart. Köllinjen bidrar till att du med lite vana får lättare ett hålla skin horisontell i vågor – att sitta rakt alltså. Alla Carbonology skis har samtidigt en slutstabilitet som är mycket trygg i sin stabilitetsklass. Bara att luta skin åt sidan, så motar skrovet vidare kapsejsning. Rocker är optimerad för vågor vilket bidrar till stabilitet. Båtarna går därför bra i vågor och responsen från skin gör att det alltid är roligt att paddla. Maximal paddelglädje!

Börjar i September – kanske….
Carbonology tillverkas i Durban, Sydafrika. Produktionen har under våren legat helt nere eftersom hela Sydafrika varit nedstängt pga corona. Folk har knappt ens fått gå ut för att köpa toapapper. Samtidigt har hemester i Sverige fått många att köpa ski – en uppgång för sporten – såååå roligt att se. Därför kan det dröja någon månad innan Örjans Skidskola får de första leveranserna från Aterra och CS i Durban. Då tar vi emot de modeller som finns tillgängliga. Sedan bygger vi upp förrådet successivt.

Inför start i Aterra Wave-Challenge. Pulse var ett bra val där och då.
Fotocred till Pontus i en Nelo

Aterra Wave Challenge 2020

Ibland är det mest fokus på racet och ibland är det viktigast att ha en bra resa. Denna helgen var det viktigt att trivas. Hade inte tänkt åka till Helsingborg-tävlingen, men så ringde Trent och lockade med att paddla tillsammans i nya NK-dubbeln, den som bara väger några ynka kilo. När jag väl hade bestämt mig för att åka, så kvittade det att Trent fick förhinder med kort varsel – jag ringde direkt till Johan och hade snabbt en ny kompis i dubbeln. Vi tackar Trent, Evy, Emma för lånet av ski. Vi kom snabbt överens om att först i mål i singelracet på lördag sitter fram och styr på söndagens dubbelrace. Plötsligt fick livet en ny mening.

I dubbel-surfski är det den som sitter fram som styr och sätter paddelfrekvensen. Den som är bäst på att läsa och styra i vågorna ska därför oftast sitta fram. Det innebär inte att det är lättare att sitta bak om det ska gå fort, där sitter ofta den starkaste paddlaren och i baksätet har man ansvar för ekipagets stabilitet och synkning i paddlingen. Därför sitter ofta den som är mest teknisk och erfaren som kanotist bak.

”Ny” Ski-bil – ännu dåligt utrustad utan takräcken, men det är åtgärdat nu.
Den är perfekt för skidåkning och surfski.

Körde ner till Helsingborg på lördag morgon och hämtade upp Emma på Jonttis lite lagom tidigt. Så gött att ha en andrabil i familjen som kan vara en riktig ski-bil. Har i alltför många år knölat med att bara ha en bil. Fixat ett brett takräcke och satt på båda höglastarna. Tar nu 4 skis på taket – alla dagar i veckan. Låt det blåsa hela hösten!

Praktiskt att vara två att dela på en bil. Örjans compartment i skuffen och Emmas compartment i baksätet. Gött, då kan man hålla precis så dålig ordning på prylarna som det ändå alltid blir – utan att behöva blanda ihop alla prylar. Tält, trangia, kokkaffe och  “gubbunderlag” som barnen kallar mitt liggunderlag. Att det blåser upp sig själv är en av tre livslögner – men det är skönt att sova på. Ni som känner mig vet vilka de andra två livslögnerna är.

Kände mig lite kaxig när jag rullade ut från Filippagatan där på morgonen vid 8-tiden, med BARA en elitski på taket – ingen backup-plan med stabilare ski om det blir blåsigare än prognos. Inte bara kaxig – tänk om det blir gropigt? Nej – ersatte dendär jobbiga bilden i huvudet med en sekvens där jag paddlar tekniskt perfekt och bara flyter uppe på en massa stökiga vågor och jo – det står PULSE på sidan av skin i dendär mentala gif-bilden. Det är modellbeteckningen på den ski jag har på taket – I den sitter jag bättre än i de flesta skis. Sittbrunnen är så tight att det känns som om jag har kontakt med hela skin, hela tiden. Måste paddla den på ett annat sätt än Zest som jag är mer van vid – kan inte bara dundra rakt på och attackera som jag brukar göra i nästan alla situationer med Zest, då gräver nosen på Pulse för djupt i framförvarande våg, och jag tappar för mycket fart. Pulse kräver mer timing i vågorna och bättre paddelteknik för stabilitetens skull – men den ger också mer fart tillbaka. Dedär vågorna som även tidigare varit möjliga att fånga men kräver massa mjölksyra, blir plötsligt ganska lätt överkomliga med snabbare ski. Helgens trivsel-tema infann sig redan när Emma plockade fram bullarna i bilen. Höll nästan hastighetsgränserna men det gick ändå snabbt att komma fram. Det blir mycket surfski-analys med Emma. Undrar vem som är nördigast av oss – egentligen……?

Hade tänkt köpa en sallad eller wrap i Helsingborg vid ankomst, ett par timmar före start i singelracet. Innan jag vet ordet av har Patrik och Charlotta lirat fram en pastasallad med tonfisk i glasslåda till mig. En klassiker. Trevligt, gott och bra flygbränsle. Så typiskt surfskigänget. Det löser sig alltid. Alla hjälper alla. De flesta har för mycket av det mesta med sig och våra tidsplaner håller aldrig – det är bäst så, och det gör att man alltid kan få hjälp. “What goes around – comes around”. Tack hörrni!

Singelracet ja. Skulle vara platt, men alla visste att sundet aldrig är platt. Mycket riktigt. Cirka 5 sekundmeter från Malmö. En del svallvågor, och sundet verkar på eget ansvar producera vågor i olika riktningar. Lite jobbiga, små, gropiga vågor som kom lite från sidan i början utan ett tydligt vågmönster. Typiskt sundet. Petade ut nosen utanför hamnen tre gånger under uppvärmningen. Kunde konstatera att slöpaddling inte dög i de vågorna med min Pulse. Kunde inte sitta som en soffpotatis och bara veva med armarna, på ett sätt som ofta fungerar i stabilare ski. Konstaterade också att det är vågor som påminner om reflexvågorna på Öresjö och Viaredssjön och det fixar jag ju varenda runda med min antika racingkanot – så jag har ju faktiskt en fördel här. Bara se till att paddla som om jag flyger fram över dedär små oregelbundna vattenknölarna. Då är det “bara” att slappna av i midjan och sätesmusklerna, räta på ryggen precis som mina yoga-gurus Joakim och Micke på Ashtanga Shala hemma i Borås predikar lite högtidligt men ändå anspråkslöst. Sen bara att börja hugga sig fram med paddeln, då sköter liksom skin sig själv där nere, jag bara låter den hålla benen flytande. Överkroppen håller jag både flytande och framåtdrivande med hjälp av kraftiga paddeltag. Det känns som att lågsniffa med flygplan i mina fantasier.

Skepparmöte vid roddklubben i Helsingborg

När starten väl gick var det som vanligt lite svårt att hänga på de allra snabbaste, men jag kom in precis bakom den Ukrainske snabba killen. Bra men flack våg där. Och på utsidan hade jag först Emma och Tessan i dubbeln, sedan hade jag Johan utanför när de passerat. När vi kom till piren blev det trångt och utanför Johan var det fler skis. Ingen av oss hade en full paddelbredd att köra på och jag touchade piren med paddelbladet. Utanför piren var tempot högt för mig. Kört för lite korta intervaller iår – också….. Längre ut fortsatte det höga tempot och jag var tvungen att släppa flera. Kört för lite långa intervaller i år – också. Ja, dedär vågorna snett i sidan var lite irriterande, men bara lite. Maskerade min taktik att gå långt ut i sundet för att få maximal fördel av strömmen, genom att först följa med dem som hade kurs direkt mot Svinabådan, den röd-svarta fyren utanför Viken. Gick därför in bakom Johan, Henning och Björn för att sedan styra utåt – mot den starkare medströmmen. Henning följde och passerade. Stark gubbe – paddlar mycket. Bra att Henning ville gå långt ut – han kan sundet, bara att följa – men attans – jag borde verkligen ha kört mer intervaller. Syreupptagningen är sådär.

Pontus plåtade mig innan start inne i hamnbassängen.

Det var bättre vågor ju längre ut vi kom. Hade Henning framför och kunde skymta Johan i ögonvrån om jag roterade bra i sitsen och hade axlarna parallellt med paddeln. När jag närmade mig Svinabådan så försvann Johan ur synfältet, men jag tvivlade aldrig på att han var där, strax bakom. Nära grundet kunde jag lägga ner paddeln några gånger och såg att flera var strax bakom. Johan närmast, men även Leffe, Björn och Mano. Jag hade nog fått utdelning för mina distanspass under andra halvan av racet, eller fått hjälp av mer ström längre ut, för några av dem var före mig tidigare. Bäst att hålla farten in från fyren till målet. Då kom det fel bilder i huvudet när jag rundade fyren och fick sidvind. Dendär känslan av ostabilitet. Fan – jag kan detdär. Tvekade i 50 meter innan jag tog mig samman och åter paddlade med känslan av att flyga fram. Det var likadant när jag gick upp till Zest från Squall för tre år sedan. Teknikmässigt var jag redo innan jag mentalt klarade av det. Bakhuvudet måste lära sig att jag fixar det. Gissar att vi är olika, men för mig kommer det i den ordningen. Först lär jag mig tekniken, sedan fattar bakhuvet att jag klarar det och då tillåter den omedvetna delen av hjärnan att jag slappnar av så att stabiliteten återkommer. Nöjd med att ha fixat mitt första race i elitski. Hade stor nytta av den extra farten, så att jag kunde länka lättare och slippa paddla på mig så mycket mjölksyra som det annars hade blivit. Då hade jag inte orkat hålla Johan bakom mig. Nu klarade jag det och får sitta fram imorgon. Såg redan fram emot morgondagen när vi firade med glass – lite som vanligt kändes det som, Jenny, Camilla, Johan och jag.

Björn, Örjan och Johan direkt efter målgång. Det var kamp hela vägen.
Grymt glad och imponerad att Christer tävlade i S1. Han var med på ett av mina nybörjarläger under försommaren. Det är verkligen inte sprättlätt att paddla i tävlingsfart i sundet. Snabb utveckling. Talang! Nu är du tävlingskanotist Christer!

Hade fått ut mycket kraft ur kroppen och var trött hela eftermiddagen. Gick omkring ganska rödmosig och blank på ögonen, med salt på kroppen. All lastning och plockande med prylar tog alldeles orimligt lång tid. När Marianne äntligen hade fått sin nya snabba ski, Marcus demolerade ski hade hittat sin plats på taket, Görans ski var på plats långt uppe på husbilstaket och min ski inte var ivägen på Leffes släp – då var vi vrålhungriga. Ska inte säga att vi var griniga – men lite irriterade att det inte bara var att gå rakt in i en dusch och in på en restaurang. Vi hade svårt att komma till skott – allihop. Massor av folk på stan och på Gröningen en solig lördagkväll – det hade vi inte räknat med. Klockan var över 22.00 innan vi lämnade den indiska restaurangen för att slå upp tält vid Domsten. Mörkt och faktiskt endel vind, men plant underlag och fin sand att trycka ner tältpinnarna. Lade mig som Jesus på korset utan sovsäck i tältet, bultande varm efter racet. All gammal mjölksyra och andra slaggprodukter från ansträngningen behöver sköljas bort, så pulsen var onormalt hög i vila och hjärtat dunkade hårt. Varm och trött. Somnade på det sättet och vaknade vid midnatt av att jag var skönt avkyld, pulsen hade gått ner och jag började frysa lite där utan täcke. Bra tecken – kroppen börjar bli återhämtad. Somnade med sovsäcken delvis över mig och sov som en stock tills klockan ringde. Upp och kissa och jag hann med de viktigaste yogaövninarna i den stående serien innan frukost. De stående övningarna är viktiga för rörligheten och uthålligheten i dagens race. Vi satt där vid stranden, käkade frukost och trivdes med livet utomhus. Bara Emma var lite småtrött efter första tältnatten. Marianne hade bananer, Jag kunde bjuda på aroniasylt från trädgården, Camilla kokade gröt med nötter, jag kokade kaffe, Jenny ledde samtalet – alla hade något att berätta. Johan och jag lade upp taktik. Konstigt att folk som håller på med friluftsliv och är uppfödda på en gård inte kan detdär med kokkaffe.  Alla hjälptes åt. Snabbt skramla ihop alla grejjer, borsta bisingarna och iväg.

Vid starten i Mölle träffades alla surfskiers igen. Vi kollade på havet och förstod att det skulle bli lite gropigt att runda Kullahalvön. Tessans livliga hund Floyd gjorde en dundervurpa vid en grop mitt i all upphetsning. Tessan och Tommy drog iväg för att kolla upp Floyd. Oro – Trist. Under eftermiddagen kom det bra rapporter om Floyd, men detdär lade lite sorti på stämningen. Johan och jag var bland de första på vattnet, ställde in fotstöd och började skyffla vatten tillsammans. På tredje uppvärmningsrundan ute i vågorna började vi hitta lite mer flyt i de knappt meterhöga vågorna. Dendär NK-dubbeln är oväntat stabil och jag kunde verkligen slappna av där jag satt. Här duger soffa-paddling gott, men shit vad roligt det är att paddla dubbel – vilken fart, vilken känsla när vi synkar paddlingen och dessutom tajmar med vågorna. Vi hittade nycklarna vi behövde och det gällde att vara lagom offensiva. Mina utmaningar var att hålla en paddelfrekvens som underlättar för Johan att synka min paddling med. Den andra utmaningen var att inte stötta – egentligen inte stötta alls, någonsin – det var Johans uppgift därbak att stötta om det behövs. Detdär fick jag lära mig förra året av Jessica och det är både logiskt, effektivt och svårt att utföra. Johan klagade aldrig på frekvensen, men oj vad svårt att INTE stötta. Mitt bakhuvud hade ännu inte lärt sig att Johan satt där bak som tryggheten personifierad. I mitt bakhuvuds värld var jag fortfarande själv ute på havet. I NK-dubbeln sitter man väldigt långt fram – liksom mitt på förskeppet på en singel. I motvinden ut från Mölle var det många gånger jag gick rakt in i en våg så att det kändes som att jag var på väg att spolas ut ur sittbrunnen åt sidan, med vatten upp till midjan. Det var dessa tillfällen det var svårast att inte stötta. Någon eller några gånger var det nog faktiskt bra att jag stöttade, men de flesta gångerna var ändå onödiga. Vi var helt ur synk vid minst två tillfällen och då var vi varken snabba eller stabila -tappade direkt några meter mot de andra. Som tur var kunde vi faktiskt fånga lite sidvindssurfar och med bra timing kunde vi åter komma ikapp dem framför. Jag stöttade oftast kort tid och Johan lärde sig ultrasnabbt mitt rörelsemönster, så han tog det bara lite lugnt – hjälpte till att stötta, och vi var snabbt i synk igen. Det är verkligen stor skillnad i både fart och stabilitet om paddlingen är synkroniserad eller ej.

Vi kunde ändå hålla en skaplig paddling i motsjön hela vägen till rundingen av Kullens fyr och vi var lite oväntat hack i häl på Mano och Marran från Stockholm. På vägen ut i den sneda motvinden hade vi kunnat få en lite lugnare resa i deras kölvatten. Efter första surfen var vi precis bakom och jag försökte stressa dem med tydliga och positiva kommandon som Go – Ja – Nu tar vi dem! Då ökade de trycket i paddlingen och började sega ifrån oss. Tror att jag mest motiverade Marran och Mano att trycka lite extra hårt. Sista delen på cirka en mil in till Skäret kunde vi nyttja det extra momentum som blir i dubbeln för att komma över många små gullesurf-bulor. Dedär hade varit jobbiga att knö sig över med en S1a. Ibland kunde vi närma oss framförvarande båtar, men vi tappade alltid igen, beroende på vilka vågpaket vi var i. Tänker att de framför hade mer framåt-kraft både med bättre teknik, flås och muskler. Johan och jag är ändå grymt nöjda att avstånden framåt inte blev större än vad det var. Tack Johan för riktigt bra samarbete – du gjorde exakt det som behövdes i varje given sekund – du läste min paddling och vågorna och synkade upp ekipaget hela resan. Det kändes som att min tanke var din tanke i samma ögonblick som jag doppade paddeln mot nästa våg – en fantastisk känsla.

Johan och jag spurtar. Tackar Nils Karls för bra kamera-jobb.

Efter en lång och trivsam sen-lunch på Holy Smoke, med en hel del överdrifter och skryt blandat med mer seriösa reflektioner om livet och surfskipaddling rullade vi hem. Planer för nästa tävling tog form och jag var både nöjd, trött och glad vid hemkomsten.

Vi ses i Lidköping helgen den 12-13 September!

Gå in här och anmäl dig redan nu genom att klicka att du kommer.

https://facebook.com/events/s/lacko-lidkoping-surfski-race-l/266930781344274/?ti=as

Fasttrack – Trevlig och givande kurs med nya kompisar

Knepiga vindar, bra vindar, utmaningar och en grupp med skönt häng.

Inför examensprov. Downwind från Smarholmen till Särö. Taggade och lite osäkra – som alltid när vi ska lite längre ut på havet. Man vet aldrig vad som väntar därute.

Vi började vid Draget i Kungsbackafjorden. Hela förmiddagen gnuggade vi paddelteknik och reentry. Ett ganska långt pass på vattnet med intervallbetonade övningar för att hitta fart och stabilitet. Dessutom en lång stund med olika reentry-övningar. Vi höll på att driva rakt in i Pontus SUP-kurs men ingen ville sluta med reentry…..

Alla är säkra på reentry! Dags att dra vidare, söka upp vågorna. Vinden mojnat och det är nästan helt platt i fjorden. Vi drar till Smarholmen.

Några var med på kursen för andra gången. Man kan undra varför…. Visst var det en trevlig helg även förra gången. Roligt och trevligt bidrar säkert men mest ville de ha fortsatt utveckling. De som kom tillbaka ville ha repetition, ännu fler tips och även hjälp att komma över tröskeln en gång till – nu med snabbare Ski – som också är lite svårare att hantera – men ger mer tillbaka. Javisst – de något snabbare båtarna gav feedback åt båda håll. Nu var det fortfarande instegsbåtar vi pratar om, men den snabbare kategorin.

Vid Smarholmen var det inte platt. När vi kom och lastade av så ökade vinden från önskade 5-7 till 7-9. Vi hittade ändå bra vågor i skydd av bland annat rymdobservatoriet. De som satt i de allra stabilaste båtarna kunde paddla ut en sväng och vi märkte såå tydligt hur vi paddlade igenom ett område med korsvågor där vattnet kokade. Sedan styrde vi med vinden till samma mål som dem i snabbare skis. Vi övade att fånga och länka små vågor. De flesta lärde sig att känna surfen i båten, men det var svårare att se hur man ska styra i vågorna. Kunskapen att fånga stora vågor bygger på att kunna fånga små vågor.

Filmklippet nedan visar hur mycket paddelglädje som fanns kvar sent på kvällen i dedär sista vågorna som är bara precis tillräckligt stora för att erbjuda lite extra fart.

Vaknar tidigt söndag morgon med denna synen – Attans – Vi som ska köra downwind idag….. Jo, det löste sig, men i sann surfski-anda ändrades samlingsplatsen någon timme innan samling.

Söndagen gjorde vi en downwind, inbäddad i mycket teori, reflektion, lärande. Det blev verkligen tydligt för mig hur viktigt fot- och ben-arbetet är för stabiliteten. Ja, det blev en rejäl dos eget lärande genom att se den snabba utvecklingen när saker föll på plats hos olika deltagare. Med paddling på hemmaplan, både i vågor och platt vatten kommer dedär lärdomarna kunna slipas till riktigt bra paddelteknik.

En vecka har gått och jag har följt deltagarnas statusuppdateringar, med större vågor än tidigare. Ännu lever vår chatt-grupp, med surfski-tips, turrapporter och vänners glada tillrop.

Fast-track till vågorna 18-19 Juli

Fortfarande lite vinglig och undrar hur du ska få stabilitet och fart i vågorna?
Här är ditt Fast-track till att surfa vågor med din surfski. Kom ut på havet! Du tar dig över tröskeln, ut i vågorna denna helgen. Alla 6 deltagarna i förra kursen fixade det – det gör du med! Samma kursupplägg – vi ändrar inte ett vinnande koncept.

Kolla in helgen på länken här eller via menyn ovan: Fast-Track till vågorna.

Anmälan på info@orjansskidskola.se

Ut och in i Apelviken. 16 m/s och 21 i byarna. Yummie.
Fotocredit: Lars Ginér

Nya Surfski-paddlare!

Vi började i stilla vatten, vingliga och nervösa. Gnuggade alla ”basic skills”. Övningar och trix.
Vi avslutade med en hel dag i vågor. Alla länkade vågor.

✔ Paddla Snyggt
✔ Hänga våg
✔ Reentry
✔ Kamraträddning
✔ SanFranResque
✔ Strandstart
✔ Intervaller
✔ Fånga våg
✔ Länka våg
✔ Läppstifts-lucka i skin
✔ Örnkoll på en massa olika skis

Fika kan jag inte säga att någon lärde sig – det hade vi alla redan svart bälte i. Kaffet tog slut aldeles för fort.

Nya kompisar ute på havet och blåsiga stränder. Välkomna till surfski-gänget!

Kurvtagning och Fredagsmys

Många som skejtar nu!
Mycket glädjande för mig som älskar skate. I skate jobbar både ben och överkropp för fullt, hela tiden, i alla delteknikerna – så det belastar hjärtat mer än klassisk skidåkning. Skate ger bättre kondition för motionären.

Superfint underlag på Borås skidstadion. Spåret är en kilometer långt och har något för alla. Nybörjare fixar spåret samtidigt som det i högre fart kan bli tillräckligt utmanande och varierande för racing-åkarna. Jag gör bedömningen att det kommer hålla ännu en vecka, men det är lite osäkert eftersom snöbädden börjar bli lite tunn och det är osäkert hur mycket tövädret kommer ta på snön under veckan. Så passa på!

Såhär i Corona-tider gäller det att inte trängas. Under dagen blir spåret mjukt. Det är ofta 8-10 plusgrader och sol. Den som inte vill att det ska gå för fort tar sovmorgon och åker kring lunch, då är det fortfarande fint. Vid 11-tiden är spåret mjukt och det börjar suga lite från vatten under skidorna, vilket är bra om du är nybörjare.

Snöhjältarna saltar framåt kvällen och spårar om. Sent på kvällen eller tidig morgon är spåret perfekt. Det går fort men ändå har man fullt kantgrepp hela rundan.

Häng med på ett varv en fredag kväll mellan 21 – 22. Vi fokuserar på kurvtagningn i den perfekta bädden. Elljuset lyser till 22.00 varje kväll och det nybyggda omklädningsrummet är öppet så att du kan duscha efteråt.

Skidlektioner i Skidome

Kan rekommendera Skidome när snön saknas utomhus. Nu pistas det varje kväll, så kom dit på morgonen – innan alla andra!

Igår fredag hade jag två olika grupper från #accenture efter jobbet. Ett nybörjar-gäng på 8 pers varav 3 kollegor från Indien och en från Frankrike. Nej, de internationella medarbetarna hade inte åkt skidor tidigare. Fortsättningsgänget på 4 pers fick en helhetsgenomgång av både stakning och diagonal. Konsulterna klarar uppenbarligen att hantera mycket teori och att omvandla till en helhet. Nördigt roligt.

Därefter en timme med Kim som verkligen vill lära sig att åka skidor. Kul att åka med Kim. 100% genuin skidglädje och riktigt trevligt.

Idag var det ett gött tjej-Vasa-gäng på morgonen. Alltid så mycket #skidglädje i kompisgäng som åker skidor tillsammans. Det blir också utmaningar eftersom några kompisar nästan alltid är helt nybörjare och några har åkt flera år. Vi löste det med olika svårighet på övningarna, men visst kan jag bara vara på ett ställe samtidigt.

Kim var tillbaka för den andra av tre lektioner. Viktöverföring börjar sätta sig. Vi jobbade också sväng med fartökning, spårbyte och stakning med frånskjut. Roligt när någon lär sig snabbt och det är lätt att ha roligt tillsammans.

Amanda och Hans var helt nya på längdskidor. Oj, vad lätt det var att lära sig. Åka på en skida i taget, hitta fäste och köra modern stakning. Imponerad.

Hanna från Kalmar är ny i sporten och hittade verkligen hävstängerna i dubbelstakningen. 40% effektuttag från ben, 40% från mage och 20% armar/axlar. Vi gnuggade tyngdöverföring, fäste och och glid i diagonalsteget.

Saurabh jobbar på #volvo och kommer från Indien. Ville lära sig att ta sig nerför backar. Vasan står på listan över ”the most Swedish things to do”, så han är anmäld. Detdär med nerförsbackar fixade vi tillsammans. Det visade sig att Saurabh och jag hade åkt skidor samtidigt i Borås i söndags. 300m, och sedan vändning.

Helena från Aneby har tidigare åkt Vasaloppet. Vi hann med ”hela registret” på en timme. Grym stakning med frånskjut, grymt driv i vanlig stakning och hon började åka på en skida i taget i diagonal. Salsahöfter och åka stort. Riktigt roligt att jobba med den snabbare växeln i stakning med frånskjut. Så långt kommer jag sällan i lektioner på en timme där helheten ska förmedlas.

Ja, så kan det vara på skidlektion

Snöbrist, Onsdags-gruppträning och meningen med livet

Ulricehamn har meddelat att det inte betraktas som åkbart längre.
Serneke Borås Skidstadion hade fram till denna vecka 300 meter med vändning = 600 meter. Nu är det knappast åkbart längre.

Ja, – meningen med livet får sig en törn en såhär vinter. Så, hur gör man för att överleva?

Det finns alternativ.
– Skidome funkar alla dagar. Nu pistas det varje kväll.
– Tranemo har fortfarande spår som går att åka på. Men, det är på väg bort.
– Åka till snön. Grönklitt, verkar vara närmast med bra förhållanden på riktigt. Sälen är mycket fint nu.
– Rullskidor, Skidgång, Löpning. Ja………
– Andra sporter. Själv tar jag fram kanoten nu.

Jag får sporadiska frågor om onsdagarna på Borås Skidstadion. Ännu har vi inte haft förhållanden som gjort att jag börjat med onsdagarnas drop-in med teknikträning i grupp. Första veckan vi hade konstsnö på Borås Skidstadion var det för trångt i spåret för att ha gruppträning. Snabbt blev spåret för kort för att ta upp plats och yta med en hel grupp.

Nu hoppas vi att vädret förändrar sig och att vintern kommer.