Skateskidor



Välja och Köpa Skateskidor

Bra skateskidor glider lätt i steget oavsett vilket tryck som läggs på skidan, och de går stabilt även när underlaget är hårt och ojämnt. De ska vara tillräckligt mjuka för att kunna liksom flyta i mjuk snö och de ska fjädra fint i steget så att all tryckande kraft också blir framåtdrivande kraft. 

Bra skateskidor är lagom vridstyva för att ge bra sid-grepp vid kantning, och är samtidigt inte så hårda att de blir stötiga att åka på eller gräver sig ner i mjuk snö. Deska gå stabilt utan att påverkas av andras skejtspår, isklumpar och ojämnheter i spåret. Äldre skateskidor var oftast mjukare än dagens skidor, men det finns skidor från 90-talet som fortfarande är åkbara utan att det är dramatiska skillnader.

Som vanligt finns inte den optimala skateskidan för alla fören, uppför och utför, kurvor och fartställning. Visst kan man köpa bra kvalitet och man får vad man betalar för – men man måste välja karaktär på de skidor man köper. Den goda nyheten är dock att skillnaderna mellan olika skidor mer handlar om vad skidorna är optimerade för – inte vad de över huvud taget ens fungerar för. Så snåla inte på skejtskidorna – vi som mest åker för att det är roligt och för motion, vi klarar oss oftast med ett par i skate. Det är ett bra argument för att välja skate istället för klassiskt. Att man sedan ännu hellre har fjäderlätta stavar i skate är ju trots allt en helt annan fråga.

Hur viktigt är det med exakt rätt skidor i skate?
Lugn – det går att skejta på det mesta. Nybörjare i klassiskt behöver ofta mycket mjuka skidor som senare blir på tok för mjuka – så är det inte i Skate. Det är inte heller som i klassiskt där en viktförändring ofta tvingar dig att byta skidor eftersom det inte går att få fäste eller för att vallan försvinner efter några kilometer. I skate är det är ofta bara optimeringen för det före du tänkt dig skidorna i som du tappar med förändrad vikt. Skidorna kan komma att passa ett annat före istället, eller fungera sämre, men inte sluta fungera helt. Så länge du har moderna skateskidor från senaste fem till åtta åren så har det inte så stor betydelse vad du åker på som motionär. 10-15 kg fel spann är oftast inte hela världen – det går fint att köra med.

Nypande skateskidor
Bra skateskidor glider lätt i steget även när all tyngd läggs på framfoten på en skida. Vissa skateskidor, särskilt äldre modeller har ett spann som gör att allt tryck samlas på en punkt. Den är ofta strax framför bindningen och den gör att skidan ”nyper” sig fast i snön, mitt i steget. Vid strävt kallföre ”knirkar skidan fast sig”. Detta märks tydligast i brantare uppförsbackar eftersom man lägger större vikt långt fram på foten. Vid tryckpunkten slits glidvallan bort från belaget efter bara någon kilometer, vilket förvärrar nypet. Belaget blir snabbt grått på tryckpunkten. Ingenting dödar skidglädjen som nypande skateskidor. Sådana skidor kan ändå användas, exempelvis när det kommit 2cm snö och golfbanan är grön-vit.

Kolfiber eller glasfiber
Det snackas om kolfiber i skidorna. Jag känner skillnaden och visst blir skidorna spänstigare och svarar bättre. Det hävdas att skidorna av kolfiber blir stabilare. Ja, kanske i förhållande till vikten, men kolfiber-skidorna byggs ju lättare, så kanske är främsta fördelen att de helt enkelt är lite lättare. Kanske ger den extra spänsten lite extra fart eller så är det bara en upplevelse av fart. Är tveksam till om kolfiber är värt att köpa för alla. De flesta märker inte skillnaden i spänst i ett blindtest. Trots att tillverkarna och butikerna hävdar att kolfiberskidorna är stabilare, har jag upplevt att ett par något tyngre och mindre spänstiga glasfiber-skidor ofta blir något lättare att hantera när det är hårt och ojämnt. De känns lite lugnare att hantera. Jag rekommenderar därför en något billigare modell med glasfiber till nybörjare och intermediate skejters. Innan kolfibern slog igenom var det kolfiber bara i brättena på toppmodellerna. Då var skillnaderna mycket små och svåra att märka.

3 par skateskidor. Det ser ut som om Ross-skidorna är lite högre i spannet än de övriga. Mycket kolfiber i dessa skidor.

Högt eller lågt spann

Det verkar finnas olika filosofi kring hur högt, hårt och hur spänstigt spannet ska vara. Det är svårt att leda någonting i bevisning som objektivt bättre eller sämre. Det handlar om personliga preferenser och kanske lite fysiska och teknikmässiga olikheter. De flesta märken bygger toppmodellerna med olika spannprofiler, för att passa i olika fören. Ofta skiljer det därför mer mellan olika sub-modeller inom ett märke än mellan olika märken. Vi som inte har sponsoravtal kan därför åka på flera märken och använda de skidor som passar bäst för mig just idag.

Lågt spann med mindre spänst

Några märken, med Madshus i täten har ofta lägre spann. Du ser det när du klämmer ihop skidorna belag mot belag. Då behövs inte riktigt så mycket tryck längst ut i fingrarna och den lägre höjden på spannet gör att det är lättare att greppa runt skida och bindning. Däremot är slutspannet lika hårt som på andra skateskidor, ja, dendär sista kraften som behövs för att helt klämma ihop skidorna. Det hårda slutspannet har utvecklats senaste 10-15 åren och det motverkar nypande skidor och ger skidorna vridstyvhet så att de svarar bra vid kantning och frånskjut. Fördelen med lägre spann är att skidorna snabbt hittar ett stabilt kantgreppet. Dessutom går de tryggt, stabilt rakt fram när skidan ligger plant mot snön, även i hårda och ojämna skatebäddar. Även om de nya skidorna sällan nyper, och är mycket spänstigare än äldre skateskidor, så ger inte denna konstruktion samma fart i steget som skidor med högre och spänstigare spann. Det mjukare ”förstaspannet” gör att skidorna inte gräver ner sig lika mycket i mjuk snö och blir då snabbare i mjuka förhållanden. Personligen tycker jag att Madshus skateskidor ofta känns lite döda och livlösa, ja – lite tråkiga. Jag brukar tänka att Thomas Alsgaard var involverad i utvecklingen av Madshus skateskidor, eller, han var i varje fall deras toppåkare under utvecklingsarbetet när De hittade sin karaktär på spannet. Hans teknik bygger på lugna, och mycket disciplinerade rörelser. Han hade skidorna nära snön även mitt i steget, precis som en maraton-löpare bara lyfter fötterna någon cm över asfalten. Grymt energieffektivitet. Alsgaard studsade oftast inte fram på skidorna, utan gled och flyttade tyngden över skidorna, till synes helt lugnt och metodiskt, med en imponerande fart och precision. En lång åkare som Alsgaard blir snabb med stora kliv. Med en sådan teknik är det en fördel med lågt spann så att skidorna kan hållas nära snön. Det är alltid en fördel att skidorna glider stabilt mot underlaget. Alsgaard hade troligen varit långsammare med ett par moderna Salomon.

Högre spann med mer spänst

Andra märken, med Salomon som kanske den tydligaste tillverkaren, men även Ross har ofta denna profil, har ett lite högre och spänstigare spann hela vägen. Det krävs mer kraft redan från början när man ska trycka ihop skidorna, belag mot belag. Det är lite svårare att nå runt skida och bindning med fingrarna, särskilt om man har små händer. Slutspannet är oftast likvärdigt med andra skidor som har lägre spann-profil. Fördelen med detta sätt att konstruera spannet är att skidan upplevs som snabbare i steget och att spänsten i skidan kan användas för att öka trycket i steget. Upplevelsen blir att skidan är snabbare, kvickare och spänstigare. Jag tycker att det blir roligare att skejta med denna typ av skidor, eftersom jag känner mig lite piggare i steget. Nackdelen är att kantgreppet kan dröja en millisekund, innan hela kanten ligger an mot snön när jag kantar och trycker ifrån. Man måste liksom känna sig fram lite innan man trycker ifrån hårt med foten. När väl greppet är hittat, är det samma kantgrepp. Skidan går lite mer nervöst rakt fram på plant belag, och blir därför svårare att styra när det är hårt och ojämnt. Dessa skidor med hårt förstaspann kan ibland ha en tendens att gräva ner sig lite mer i lösa förhållanden, men jag har inte upplevt det med mina Salomon. Den stora fördelen märks mest uppför, de upplevs lite snabbare i glidsteget – De upplevs som motsatsen till nypande skidor – liksom ökar farten mitt i steget. Skidorna hjälper till lite extra när man bombar på med 2ans växel i uppförsbackarna. Denna typ av skida passar ofta bra som stakskida eftersom spänsten i skidan gör att det går lätt i uppförsbackarna när hela kroppstyngden drabbar skidorna hårt, då kan ibland vekare skidor bromsa lite. Spänsten hjälper stakåkaren att studsa upp till nästa staktag. Salomons åkare är ofta den spänstigare typen. Jessica Diggins är kanske tydligast – hon studsar uppför backarna och jag är säker på att hon hade varit långsammare med ett par madshus. Även Salomon-åkarna Jens Burman och norrmännen Röthe och Krogh åker mer spänstigt. Jag tror att skidorna påverkar skidåkaren och skidåkaren väljer inte bara skidor beroende på hur bra sponsoravtalet är, utan av den respons de får från skidorna.

Fischer

Man kan inte prata skateskidor utan att nämna Fischer. De har dominerat skate sedan 80-talet och visst är de fortfarande med i matchen, kanske fortfarande bäst, men det är jämnt skägg numera och skillnaderna överbryggas mer än väl av personliga preferenser. Senaste åren har konkurrenterna kommit ikapp och kanske förbi? Under 30 år var det Fischers skateskidor som var den helt dominerande anledningen till att nästan alla toppåkare valde kontrakt med Fischer om chansen fanns. Ja trots att många toppåkare trivdes lite bättre på andra märkens klassiska skidor. Så var det för mig även om jag inte var toppåkare. B-kontraktet styrde mig till att åka Fischer även på klassiskt, trots att jag hellre hade åkt klassiskt med de finska skidorna Karhu eller Peltonen på den tiden. Så – om du väljer att köpa begagnade skateskidor som är äldre än ca 5-10 år – håll dig till Fischer.  Fischer ligger numera mellan Salomon och Madshus i spannhöjd. Plus-skidorna ligger nära Salomon i känsla och kallföres-skidorna påminner lite mer om Madshus. Den dominerande ställningen under så många år har gjort att Fischer höjt priset. Numera finns det dock ingen anledning att betala mer för Fischer.

Andra märken

Ross har kommit starkt senaste 5-10 åren. Jag har inte testat Ross, men de som gjort det är nästan alltid mycket nöjda. Atomic har samma ägare som Salomon, men helt egen utveckling. Det utbyts nog en hel del tankar mellan teamen, för skidorna liknar ändå Salomon. Många sporthandlare vägrade länge att sälja Peltonen skate, men senaste 5 åren har Peltonen kommit starkt och allt fler toppåkare väljer Peltonen, även inom skidorientering och skidskytte, och de skejtar bara.

Bindningarnas placering

Bindningarnas placering är viktig i skate. Lika viktig som i klassiskt. Om du inte är nöjd med ett par skateskidor kan du prova att flytta bindningen – kanske är det ett guldpar med annan bindningsplacering. Skidorna blir lättare att styra om bindningarna är placerade längre fram. Kroppshållningen blir lätt lite mer framåtlutad med bindningen monterad långt fram, vilket är bra för vissa, men dåligt för vissa. Med bindningen monterad längre bak så blir spannet hårdare, steget går lättare men styrningen av skidan blir mer nervös. Din möjlighet att styra skidan i steget minskar, och du tvingas att stå lite längre bak på hälarna, för att liksom lyfta upp främre brättet så att skidan kan styras. Om du går upp i vikt, kan du flytta bak bindningen och flytta fram den om du går ner i vikt, precis som i klassiskt. Men, borra inte nya hål om skidorna fungerar bra.

Äldre skidor är ofta monterade med bindningen något längre fram än dagens skidor. Därför kan du ofta vinna fart genom att flytta bindningen ca 1-2 cm längre bak på gamla skateskidor. Gamla salomon-bindningar har tyngdpunkten 17 mm längre bak, eftersom de gamla SNS Profil-pjäxorna hade metallpinnen längre fram. Mina skateskidor från början av 90-talet fungerar fortfarande jättebra med nya Pilote-bindningar som är monterade i nya hål som sitter cirka 2,5 cm längre bak på skidan. Dagens skateteknik innebär att vi oftare står mer centrerat på skidorna än vad vi gjorde på den tiden. Därför kan vi numera åka på skidor med bindningen monterad lite längre bak. 

Två olika bindningssystem

I klassiskt har Rottefellas NNN-system vunnit kriget om skidmärken och skidåkare. Salomons SNS pilote har nästan helt försvunnit i klassiskt och ersatts med Salomons version av NNN-systemet, Prolink, samt Fischer/Ross Turnamic. Mycket kan sägas om det, men jag tycker att Salomon Pilote är bättre i både klassiskt och skate eftersom det är stabilare och framför allt vridstyvare. Fördelen med de NNN-kompatibla systemen är att sulorna på skorna är några mm lägre – det påverkar känslan i steget positivt. Jag tycker att den fördelen helt försvinner med de lite högre monteringsplattorna på skidorna för dessa system. Ja, självklart  är det en fördel att kunna flytta bindningen utan att behöva ta fram borrmaskinen och förvandla skidorna till en grevé-ost.

Jag har ändå bytt till NNN-kompatibla bindningar i klassiskt eftersom alla andra kör med sådana system nuförtiden. Som instruktör vill jag kunna byta skidor med andra.

Vänster: Rottefella NNN-bindning monterad på en NIS-platta på Madshus.
Mitten: Salomon Prolink skruvad i en 90-tals Fischer-skida.
Höger: Salomon Pilote Carbon monterad på nypande gamla Fischer för åkning på golfbana. Notera detvå infästninggarna för de två olika byglarna på skon.

I skate lever fortfarande Pilote-systemet, den med två meallbyglar på skon för bättre styrning av skidan. Även om världseliten på Salomon/Atomic oftast ses med NNN-kompatibla prolink-systemet så har många motionärer valt att köra med Salomons pilote-bindning. Sportaffärerna är fortfarande ärliga och tydliga – Pilote är världens bästa skate-bindning. Så, om dina fötter trivs med Salomon så rekommenderar jag därför Pilote-systemet i skate. Hur mycket jag än gillar Salomon-bindningarna så kan det ändå vara så att Pilote håller på att förlora marknaden även i skate. De kommersiella krafterna är starka. I så fall kommer de bindningarna fortsätta att tillverkas och säljas ännu flera år, innan antalet användare minskar så att tillverkningen blir olönsam.

Visst är det en fördel att många NNN-bindningar kan flyttas med enkla grepp, men när väl pilote-bindningen är fastskruvad, så är den bäst. Det är mina 100% subjektiva testresultat 😉

Bindning och skida

Ja, precis, skidorna kommer ju förberedda för olika bindningssystem. Det finns en poäng med att inte trixa, utan sätta på de bindningar som skidan är designad för.

Den lite billigare och äldre modellan av Salomon Pilote. Det enda som skiljer jämfört med Carbon-bindningen är några ynka gram och cirka 400 kr i pris.

Även om Salomon Pilote är världens bästa skatebindning, så är inte skillnaden så stor att det alltid motiverar att borra i skidor som inte är byggda för att borras. Om du ska åka med Pilote-bindningar så är det därför bäst att åka på Salomon eller Atomic, då slipper du en monteringsplatta i onödan. De har istället förborrade hål för bindningarna. Denna lösning blir lägre, med skon närmare skidan. Vissa hävdar att monteringsplattan för NNN och Turnamic påverkar spannet negativt. Jag märkte det tydligt på ett par klassiska skidor jag monterade med en sådan platta och Rottefella-bindning. Jag gillade helt plötsligt inte det paret. Anledningen var att monteringsplattan blir högre och jag kom högre upp, ovanför skidan och lösningen upplevdes som vinglig. Det blev mycket bättre när jag istället monterade en prolink-bidning direkt mot skidan. Det var ändå inte riktigt lika stabilt som mina gamla pilote-bindnigar, men ändå helt ok. Det går trots allt bra att borra och skruva i monteringsplattorna – skruvarna fäster mycket bra. Jag har sett skidnördar som experimenterat med att planhyvla bort det översta lagret av NIS-plattan innan man skruvat fast Pilote-bindningen. Vad gör man inte för att optimera skidorna 😉

Summa Summarum

Om du inte vet vad du vill ha eller inte vill nörda in på olika modeller – köp det mest prisvärda paret som grovt sett verkar passa din vikt. Du kommer bli nöjd. Du kommer slippa fästvalla. Du kommer få högre puls och bättre motion med skate. 

Du kommer bli glad – För det är så himla roligt att skejta!