Det blev precis de vindar och vågor som jag hoppats på – och – shit vilken fin helg vi hade.
Som arrangör av en surfskitävling tittar man på väderapparna så fort man kommer inom 10-dygns-prognosen. Morgon – lunch – efter jobbet – innan man somnar….. Drömmer om Nordlig vind för att paddla från Läckö till Lidköping med vågor ända från Karlstad att jaga, och en två mil slång sträcka där det grundar upp hela tiden. Det var dock tydligt sedan ett par veckor att det blir Väst eller syd, som vanligt, och jag var glad för utvecklingen av sporten att det blev just den vind vi fick. Cirka 8 m/s med Sydvästlig riktning. Det ger möjlighet för dem med mindre erfarenhet av vågor att paddla närmare land, i långsammare vågor och lite mer vindskyddat, samtidigt som medvindshundarna kan paddla längre från land och söka de största vågpaketen att jaga.
Målet med helgen var att erbjuda en bra bana för både tävling och downwind, och att alla skulle trivas och ha roligt – för då får även jag skojj. Jag var grymt nyfiken på de lokala downwind-paddlare från Skaraborg som nu börjar ge sig till känna, och såg verkligen fram emot att lära känna dem. Det började lite tråkigt med att Fredrik som bor vid Fästaviken meddelade att han inte var i form för att tävla och inte hade tid för dw på söndagen. Men han erbjöd följebåt. Superbra! Det skulle visa sig att det var bra att ha. Per från Skövde och Johan från Hjo meddelade också förhinder till tävlingen och jag började misströsta. Jessica meddelade dock att surfskin låg på taket och Webtrack fungerade – så hon kom.
Vi hade ett jättebra arrangörsmöte på fredagkvällen. Peter hade till och med bakat bullar med mycket smör. De var så saftiga att det inte gjorde något att Michelle, pappa och jag hade struntat i att ta med kaffe till mötet. Bra tävlingsuppladdning. Allting löste sig på mötet och entusiasmen inför tävlingen ökade påtagligt i rummet. Det fixades en anhörig som hjälpte till med att lägga ut stor boj vid läckö, med hjälp av fritidsbåt från Spikens fiskeläge. Michelle hade fått besked från Stadt, Johannes skulle göra alla ärenden på mprgonen och logistiklösningen finjusterades. Yey. Jag får en lugn morgon. Hade verkligen inte räknat med det.
Jag hade tipsat NLT via telefon och mejl, men inte hört något. Strax innan skepparmötet dök en journalist upp – och där var ju Sören också – NLTs fotograf som var med för två år sedan ute vid Naven Surfski Meet. Trevligt. De fick till en bra helsida I NLT och snabba var de med att få upp en bra artikel på nättidningen. Inte illa en helg när både bandy och fotboll har säsong i Lidköping.
32. Aterra-Leffe i svart Carbonology Vault
69 Örjan i Carbonology Pulse
54. Anqi – Carbonology Boost LV så klart
I gul mattläggar-kepa, Gasen-i-botten-Göran – Boost.
Tävlingen då?
Det fungerade bra. Michelle styrde upp starten. Fältet kom iväg på ett sportsligt sätt och jag hade tänkt ta rygg på Christian Dietz i starten. Det gick bra i 100 meter, men sen var han för snabb – jag orkade inte trots att jag låg på Christians aktervåg. Borde åka upp till Bengtsfors och ta lite lektioner för paddeltekniken hos Christian – han är bra på detdär. Ska börja med att boka in Jocke Lindberg som ofta hänger i Borås. Hur som helst, Marcus kom upp jämsides och jag lade mig bakom. Syreupptagningen är skitdålig på mig och det var nödvändigt att återhämta andningen några hundra meter på Marcus våg. När Tessan och Trent kom upp jämsides så blev det en jättefin våg precis bredvid Trent. Dendär vågen var resultatet av Nils, Axel, Peter Rodhe, Peter Smedman, Emma, Joel, Christian som var före. Där trivdes jag – tryckte till Trent lite med paddeln, som svar på dendär snodda vågen bakom båten vid Nidingen i somras 🙂 Nej jag är inte långsint – letar bara efter en anledning att tampas lite.
Foto: Eva-Maria
Utanför piren var det slätvattenpaddling ytterligare nästan en kilometer innan vågorna gjorde att att jag tjänade mer på att ta vindvågor än att ligga på Peter Smedmans aktervåg. Peter siktade på ett vägval närmare land och vi vågpaddlare körde längre ut. Olika personer som valde rätt utifrån respektive styrkor. Hade Joel, Christian, Emma lite före mig, Peter och Anders Abrahamsson innanför, med Anders i jämnhöjd med Emma. Kollade bakåt och där låg hels gänget. Johan, Trent, Leffe, Tessan, Markus……
Vågorna började bygga upp successivt. Peter försvann ur mitt synfält, men kunde skymtas en lång stund, snett bakom, ganska nära land. Anders låg länge lite före mig och jag såg inte längre Tessans gröna nos, men jag visste att alla dedär jag ”bara måste” hålla bakom mig var där – nära.
Efter cirka 5 kilometer var det ett riktigt surfskirace med vågor. Vågorna var lättfångade och i helt rätt riktning hela tiden. Visst hade vi små vindvågor som drog utåt, men det försvårade inte nämnvärt. Jag vet ju att det är lönlöst att bara kötta på med muskler, så jag fokuserade på vågorna. Hörde Gordan Harbrechts röst från träningslägret för tre veckor sedan – ”Orjan, wait for the moment – decide your wave instantly – and go for it – dont hesitate. Dont use energy on the waves you need to climb, turn instead. Focus on catch – use your hips. You got the wave-timing – use it and use your rudder to get the long runs”. Tack Gordan – jag fick bättre fart där än vad jag brukar och shit vad bra fart jag får med min Carbonology Pulse. Den klättrar över många vågor av sig själv – när jag bara laddat med bra utgångsfart från en våg. Johan berättade att han tappat mig där, och jag drog ifrån Anders så att jag inte såg honom längre ens som en skugga snett bakom. Johan tog in lite i de största vågorna – inte förvånande – han är duktig på på stora vågor i sin Vault.
Sista 5 km innan rundningen av udden vid Läckö, radade vågorna upp sig ännu mer helt rakt, precis som i Kungsbackafjoden. När vågorna började dö ut närmare udden kunde jag se en skugga närma sig bakifrån på innerkurva. Undrade om det var Anders eller Peter som kommit från en linje närmare land. Just därför valde jag att verkligen gå så nära land som möjligt runt udden. Valde att sätta fokus på vattenytan och spana efter stenar och verkligen snika så nära udden jag vågade. Trött. Teknik-mantran ekade som resonans i mitt helt tomma skallben. Ändå närmade sig skuggan bakifrån. Såg att Christian framför valde en mycket längre väg rund udden och jag närmade mig därför, men insåg att han hade högre fart på slätvattnet. Undrar om Emma smet förbi honom där eller om hon var före redan innan. Skuggan bakom försvann och jag kunde fokusera på att hålla ihop paddlingen och hålla en skaplig fart i motvinden som kändes som en vägg, dendär kilometern in till bryggan vid Viktoriahuset och Stall-caféet. Skuggan var Anders Abrahamsson som tog in på mig när det blev mer platt. Han genade mer än mig, gick på en sten och tryckte in rodret i skrovet, förlorade styrningen och blev passerad av Johan, Tessan och Markus. Ja, han hade passerat mig utan grundstötning, men det kommer jag aldrig erkänna. Anders har varit med länge och troligen varit med om detdär tidigare, så han kommer kunna laga sin kajak – det är ändå tråkigt att det händer. En lagning är en lagning, även om det ibland blir både snyggt och starkare än innan.
Solen tittade fram och vi fick fina bilder och minnen från målhänget där vi firade de snabbaste och dagens rookie.
Stadshotellet imponerade inte med någon service och maten räckte knappast för oss som var hungriga. Nästa gång äter vi någon annanstans och de som vill – kan dra vidare till Stadt. Gissar att några fixade ”ena hälta-hälta, fördel mos” på vägen hem.
Surfksiprovningen ute vid Svalnäs var trevlig, men mindre välbesökt än vad vi hade hoppats. Nästa gång kör vi surfskiprovning i ett annat sammanhang. Jag vill då ha varmt vatten och tillgång till både platt vatten och mindre vågor. Dessa var för stora.
Downwind Från Hindens Rev till Naven
Ojojoj, vilken fin downwind vi fick på söndagen. Logistiklösningen tog lite tid när Trent, Peter Rodhe och Johan Eltes körde upp bilar till Naven. Så vi var 5 Skaraborgare som tjuvstartade. Peter Smedman och Johannes Hukkanen från LKF och Per Ahlström från Skövde och Johan Åsebrant från Hjo. Efter oss kom ett gäng med Emma och Trent som båda hade paddlat sträckan tidigare. Dessutom Johan Eltes, Peter Rohde, Leffe, och Maria bakom Emma i dubbeln. Allihopa inklusive Aterra-Leffe kom i mål och var positivt överraskade av vad vi hade haft att paddla på därute.
Vi var överens om att det var lagom mycket korsande vågor för oss som paddlat mycket i vågor. Skaraborgarna hade problem med att vågen framför ofta försvann eftersom det kom sidvågor och snodde den våg man hade siktat på. Detdär händer lätt innan man haft tillräckligt många timmar i vågor för att ha ställt in timingen. Det gäller att vara tillräckligt tidig in mot vågen, så att man kan lugna ner farten något på krönet, medan framförvarande våg börjar lägga sig – då kan man trycka hårt igen och länka över en, två eller till och med 3 eller 4 vågor med den fart man får. Jag satt i min Carbonology Zest, eftersom jag skulle paddla med nya kompisar som jag inte visste hur de skulle reagera i svårare vågor. Med Zesten kunde jag ta hjälp av den gigantiska slutstabiliteten där uppe på vågkammen, och verkligen vraka och välja riktning noga. Så rolig paddling där ute!
Foto: Gunnar Skärgårdsdoktor
Paddlade mycket med Peter från Lidköping och Johan från Hjo. De var båda på en tydlig lärandekurva i vågor. Kunde coacha fram Peter i vågsystemet ibland, så att han fick dendär farten vi söker. Ja, lite på samma sätt som Gordan Harbrecht coachade oss nere i Malmö. Både Johan och Peter hade haft lättare att surfa om vinden kommit mer från sydväst än som nu, syd. Vindvågor kom från revet eller Sotenäs med riktning mot Åmål. Ett annat fenomen var att vågor från mitten av Dalbosjön (den västra delen av Vänern) tenderade att runda Hindens Rev och söka sig lite mer mot land. Inte dyningar som på västkusten, men dessa var markant större, rundare och snabbare än de rena vindvågorna. Mönstret i surfningen blev att ta några mindre Säffle-vågor tills man kom ikapp en större och snabbare våg med riktning in mot land. Sedan ta fart mot land och svänga av i rätt riktning mot Naven när farten är hög. Då gäller det att välja nästa våg i rätt riktning. När vågpaketet var färdigt, var det bara att spana efter nästa vågpaket framåt, ta några säfflevågor på väg dit. Skitkul! Såg att alla i min grupp lyckades med detdär, i alla fall sporadiskt.
Några i min grupp valde en envis kurs för nära land för att få de bästa vågorna. De var nära, men utom hörhåll, så de trummade på i fel riktning……. Det innebar att vi missade bra vågor ute vid de svarta sjömärkena efter 15 km. Vi kunde ändå konstatera att krafterna började ta slut och vi var nöjda med att snedda in i skärgården nära Krösholmarna och Kattfjorden. Trötta, nöjda och uppfyllda av upplevelsen kom vi in till Navens småbåtshamn. Alla hade fått med sina ombyteskläder i rätt bil, och vi fick varmt kaffe med veteskiva av mamma.
Tack Mamma för bra service hela Helgen!
Trött och nöjd på väg hem, med 4 Carbonology på taket. Nu har jag demo-skis:
Boost LV,
Zest
Vault
Pulse
Väntar på vågbåten framför andra, för alla som är nya i sporten: Carbonology Cruze – Den ligger i en container på en båt mellan Durban och Helsingborg.
Örjans Skidskola 