Skateskidor

Välja och Köpa Skateskidor

Fler och fler väljer skate.
Högre puls under hela passet är en av de viktigaste anledningarna. Andra uppskattar skate för att det går lite snabbare, med mer fartvind. Det är enklare att hantera skidor utan fästvalla – i vallaboden, vid transport, och i spåret, inte minst i nerförsbackar och i kurvor. Själva tekniken är faktiskt något enklare än klassiskt – om du har balansen på skidorna – att stå på en skida och glida.

Bra skateskidor glider lätt i steget oavsett vilket tryck som läggs på skidan, och de går stabilt även när underlaget är hårt och ojämnt. De ska vara tillräckligt mjuka för att kunna liksom flyta i mjuk snö och de ska fjädra fint i steget så att all tryckande kraft också blir framåtdrivande kraft. 

Bra skateskidor är lagom vridstyva för att ge bra sid-grepp vid kantning, och är samtidigt inte så hårda att de blir stötiga att åka på eller gräver sig ner i mjuk snö. De ska gå stabilt utan att påverkas av andras skejtspår, isklumpar och ojämnheter i spåret. Äldre skateskidor var oftast mjukare än dagens skidor, men det finns skidor från 90-talet som fortfarande är åkbara (Fischer) utan att det är dramatiska skillnader.

Som vanligt finns inte den optimala skateskidan för alla fören, uppför och utför, kurvor och fartställning. Visst kan man köpa bra kvalitet och man får vad man betalar för – men man måste välja karaktär på de skidor man köper. Den goda nyheten är dock att skillnaderna mellan olika skidor mer handlar om vad skidorna är optimerade för – inte vad de över huvud taget ens fungerar för. Så snåla inte på skejtskidorna – vi som mest åker för att det är roligt och för motion, vi klarar oss oftast med ett par skateskidor. Det är ett bra argument för att välja skate istället för klassiskt. Att man sedan ännu hellre har fjäderlätta stavar i skate är ju trots allt en helt annan fråga.

Hur viktigt är det med exakt rätt skidor i skate?
Lugn – det går att skejta på det mesta. Nybörjare i klassiskt behöver ofta mycket mjuka skidor som senare blir på tok för mjuka – så är det inte i Skate. Det är inte heller som i klassiskt där en viktförändring ofta tvingar dig att byta skidor eftersom det inte går att få fäste eller för att glidet blir kasst och vallan försvinner efter några kilometer. I skate är det är ofta bara optimeringen för det före du tänkt dig skidorna i som du tappar med förändrad vikt. Skidorna kan komma att passa ett annat före istället, eller fungera lite sämre, men inte sluta fungera helt som det kan vara i klassiskt. Så länge du har moderna skateskidor från senaste fem till åtta åren så har det inte så stor betydelse vad du åker på som motionär. 10-15 kg fel spann är oftast inte hela världen – det går fint att köra med.

Nypande skateskidor
Bra skateskidor glider lätt i steget även när all tyngd läggs på framfoten på en skida. Vissa skateskidor, särskilt äldre modeller har ett spann som gör att allt tryck samlas på en punkt. Tack ock lov är detta fenomen ovanligt nu, men det förekommer fortfarande hårt nypande skateskidor bland de allra billigaste modellerna. Ibland finns det en mindre allvarlig form av nyp även på dyra tävlingsskidor, och det förklarar att vissa skidor inte är lika snabba som andra. Tryckpunkten är strax framför bindningen om det är riktigt illa – lite längre fram om problemet är mindre. Tryckpunkten gör att skidan ”nyper” sig fast i snön, mitt i steget. Vid strävt kallföre ”knirkar skidan fast sig”. Detta märks tydligast i brantare uppförsbackar eftersom man lägger större vikt långt fram på foten. Vid tryckpunkten slits glidvallan bort från belaget och belaget blir snabbt grått på tryckpunkten. Ingenting dödar skidglädjen som hårt nypande skateskidor. Sådana skidor kan ändå användas, exempelvis när det kommit 2cm snö och golfbanan är grön-vit.

Kolfiber eller glasfiber
Det snackas om kolfiber i skidorna. Kanske är främsta fördelen att kolfiberskidorna helt enkelt är lite lättare och därför enklare att hantera i steget. Jag känner skillnaden i spänst och visst svarar de bättre. Kanske ger den extra spänsten lite extra fart eller så är det bara en upplevelse av fart. Personligen får jag en känsla av spänst och att steget är lätt med sådana skidor och då ökar skidglädjen för mig. Innan kolfibern slog igenom var det kolfiber bara i brättena på toppmodellerna. Då var skillnaderna mycket små mot billigare modeller.

Det hävdas att skidorna av kolfiber blir stabilare. Jag tycker att det är en sanning som bara stämmer delvis, eller rent av är felaktig. Kolfiber gör att skidan blir vridstyv och inte vrider sig – då greppar skidan bra i snön när man kantar och sätter tryck på den. Ja, därför blir den stabilare. Alla som åker både alpint och skimo (randonee/skitouring) vet dock vad lättare och spänstigare skidor innebär i nackdelar – de upplevs alltid lite mer ”fladdriga” när man glider med plant belag mot ojämn snö. I alpina skidor läggs det ofta in tunga och ospänstiga material, till och med gummi – för att gör skidorna lugnare att åka på. Därför går ofta glasfiberskidorna lite tryggare i glidfasen – den enda fas där man faktiskt har stort behov av att skidan glider lugnt och tryggt över ojämnheter i snöbädden.

Därför är jag mycket tveksam till om det för alla är värt att köpa kolfiberskidor. De flesta märker inte skillnaden i vikt och spänst i ett blindtest. Trots att tillverkarna och butikerna hävdar att kolfiberskidorna är stabilare, har jag upplevt att ett par något tyngre och mindre spänstiga glasfiber-skidor oftast blir något lättare att glida på. Ja, glidfasen – när du står på en skida och glider många meter i varje steg – den kanske svåraste fasen i skatesteget – särskilt när det är hårt och ojämnt. Glasfiberskidorna känns lite lugnare att hantera just i den långa glidfasen. Jag rekommenderar därför en något billigare modell med glasfiber till alla nybörjare och intermediate skejters.

3 par skateskidor. Det ser ut som om Ross-skidorna är lite högre i spannet än de övriga. Mycket kolfiber i dessa skidor.

Högt eller lågt spann

Det verkar finnas olika filosofi kring hur högt, hårt och hur spänstigt spannet ska vara. Det är svårt att leda någonting i bevisning som objektivt bättre eller sämre. Det handlar om personliga preferenser och kanske lite fysiska och teknikmässiga olikheter. De flesta märken bygger toppmodellerna med olika spannprofiler, för att passa i olika fören. Ofta skiljer det därför mer mellan olika sub-modeller inom ett märke än mellan olika märken. Vi som inte har sponsoravtal kan därför åka på flera märken och använda de skidor som passar bäst för mig just idag.

Lågt spann med mindre spänst

Några märken, med Madshus i täten har ofta lägre spann. Du ser det när du klämmer ihop skidorna belag mot belag. Då behövs inte riktigt så mycket tryck längst ut i fingrarna och den lägre höjden på spannet gör att det är lättare att greppa runt skida och bindning. Däremot är slutspannet lika hårt som på andra skateskidor, ja, dendär sista kraften som behövs för att helt klämma ihop skidorna. Nuförtiden är det för oss dödliga omöjligt att klämma ihop spannet helt på ett par skateskidor för vuxna. Det hårda slutspannet har utvecklats senaste 10-15 åren och det motverkar nypande skidor och ger skidorna vridstyvhet så att de svarar bra vid kantning och frånskjut.

Fördelen med lägre spann är att skidorna snabbt hittar ett stabilt kantgreppet. Dessutom går de tryggt, stabilt rakt fram när skidan ligger plant mot snön, även i hårda och ojämna skatebäddar. Även om de nya skidorna sällan nyper, och är mycket spänstigare än äldre skateskidor, så ger inte denna konstruktion samma fart i steget som skidor med högre och spänstigare spann. Det mjukare ”förstaspannet” gör att skidorna inte gräver ner sig lika mycket i mjuk snö och blir då snabbare i mjuka förhållanden.

Personligen tycker jag att Madshus skateskidor ofta känns lite döda och livlösa, ja – lite tråkiga – men så kan jag ju inte skriva – så jag tar tillbaka det direkt. Låt oss kalla dem förutsägbara och trygga istället. Jag brukar tänka att Thomas Alsgaard var involverad i utvecklingen av Madshus skateskidor, eller, han var i varje fall deras toppåkare under utvecklingsarbetet när Madshus hittade sin karaktär på spannet. Hans teknik bygger på lugna, och mycket disciplinerade rörelser där vikten flyttas med optimal timing. Han hade skidorna nära snön även mitt i steget, precis som en maraton-löpare bara lyfter fötterna någon cm över asfalten. Grymt energieffektivitet. Alsgaard studsade oftast inte fram på skidorna, utan gled och flyttade tyngden över skidorna, till synes helt lugnt och metodiskt, med en imponerande fart och precision. En lång åkare som Alsgaard blir snabb med stora kliv. Med en sådan teknik är det en fördel med lågt spann så att skidorna kan hållas nära snön. Det är alltid en fördel att skidorna glider stabilt mot underlaget. Då kan man öka farten lite, eller ta dendär kurvan man annars inte hade klarat. Det blir roligare. Alsgaard hade troligen varit långsammare med ett par moderna Salomon.

Högre spann med mer spänst

Andra märken, med Salomon och Ross som tydligaste märken har ofta denna profil – ett lite högre och spänstigare spann hela vägen. Det krävs mer kraft redan från början när man ska trycka ihop skidorna, belag mot belag. Det är lite svårare att nå runt skida och bindning med fingrarna, särskilt om man har små händer. Slutspannet är oftast likvärdigt med andra skidor som har lägre spann-profil.

Fördelen med detta sätt att konstruera spannet är att skidan upplevs som snabbare i steget och att spänsten i skidan kan användas för att öka trycket i steget. Upplevelsen blir att skidan är snabbare, kvickare och spänstigare. Jag tycker att det blir roligare att skejta med denna typ av skidor, eftersom jag känner mig lite piggare i steget. Nackdelen är att kantgreppet kan dröja en millisekund, innan hela kanten ligger an mot snön när jag kantar och trycker ifrån. Man måste liksom känna sig fram en millisekund innan man trycker ifrån hårt med foten. När väl greppet är hittat, är det samma kantgrepp. Skidan går lite mer nervöst rakt fram på plant belag, och blir därför svårare att styra när man står där och glider på en skida, särskilt när det är hårt och ojämnt. Dessa skidor med hårt förstaspann kan ibland ha en tendens att gräva ner sig lite mer i lösa förhållanden, men jag har inte upplevt det med mina Salomon. Den stora fördelen märks mest uppför, de upplevs lite snabbare i glidsteget – De upplevs som motsatsen till nypande skidor – liksom ökar farten mitt i steget och i frånskjutet får man ett skönt tryck. Skidorna hjälper till lite extra när man bombar på med 2ans växel i uppförsbackarna.

Denna typ av skida passar ofta bra som stakskida eftersom spänsten i skidan gör att det går lätt i uppförsbackarna när hela kroppstyngden drabbar skidorna hårt, då kan ibland vekare skidor bromsa lite. Spänsten hjälper stakåkaren att studsa upp till nästa staktag. Salomons åkare är ofta den spänstigare typen. Jessica Diggins är kanske tydligast – hon studsar uppför backarna och jag är säker på att hon hade varit långsammare med ett par Madshus. Även Salomon-åkarna Jens Burman och norrmännen Röthe och Krogh åker mer spänstigt. Jag tror att skidorna påverkar skidåkaren och skidåkaren väljer inte bara skidor beroende på hur bra sponsoravtalet är, utan av den respons de får från skidorna.

Vilken typ av skidåkare är du? – Den spänstigare typen som vill studsa fram? – Eller den som vill ha en trygg skida att glida på, och ta dendär snabba svängen med?

Fischer

Man kan inte prata skateskidor utan att nämna Fischer. De har dominerat skate sedan 80-talet och visst är de fortfarande med i matchen, kanske fortfarande bäst, men det är jämnt skägg numera och skillnaderna överbryggas mer än väl av personliga preferenser. Senaste åren har konkurrenterna kommit ikapp och kanske förbi? Under 30 år var det Fischers skateskidor som var den helt dominerande anledningen till att nästan alla toppåkare valde kontrakt med Fischer om chansen fanns. Ja trots att många toppåkare trivdes lite bättre på andra märkens klassiska skidor. Så var det för mig även om jag inte var toppåkare. B-kontraktet styrde mig ändå till att åka Fischer även på klassiskt, trots att jag hellre hade åkt klassiskt med de finska skidorna Karhu eller Peltonen på den tiden. Så – om du väljer att köpa begagnade skateskidor som är äldre än ca 5-10 år – håll dig till Fischer.  Fischer ligger numera mellan Salomon och Madshus i spannhöjd. Plus-skidorna ligger nära Salomon i känsla och kallföres-skidorna påminner lite mer om Madshus. Den dominerande ställningen under så många år har gjort att Fischer höjt priset. Numera finns det dock ingen anledning att betala mer för Fischer.

Andra märken

Ross har kommit starkt senaste 5-10 åren. Jag har inte testat Ross, men de som gjort det är nästan alltid mycket nöjda.
Atomic har samma ägare som Salomon, men helt egen utveckling. Det utbyts nog en hel del tankar mellan teamen, för skidorna liknar ändå Salomon.
Många sporthandlare vägrade länge att sälja Peltonen skate, men senaste 5 åren har Peltonen kommit starkt och allt fler toppåkare väljer Peltonen, även inom skidorientering och skidskytte, och de skejtar bara.
Kolla även in Harri Kirvesniemis korta skidor. Karhu och Yoko Korta skidor är lättare att lära sig åka med och de är roliga att lattja runt med när lätthanterade skidor är prioriterat före någon procent bättre glid.

Bindningarnas placering

Bindningarnas placering är viktig i skate. Lika viktig som i klassiskt. Om du inte är nöjd med ett par skateskidor kan du prova att flytta bindningen – kanske är det ett guldpar med annan bindningsplacering. Skidorna blir lättare att styra om bindningarna är placerade längre fram. Kroppshållningen blir lätt lite mer framåtlutad med bindningen monterad långt fram, vilket är bra för vissa, men dåligt för vissa. Med bindningen monterad längre bak så blir spannet hårdare, steget går lättare men styrningen av skidan blir mer nervös. Din möjlighet att styra skidan i steget minskar, och du tvingas att stå lite längre bak på hälarna, för att liksom lyfta upp främre brättet så att skidan kan styras. Om du går upp i vikt, kan du flytta bak bindningen och flytta fram den om du går ner i vikt, precis som i klassiskt. Men, borra inte nya hål om skidorna fungerar bra.

Äldre skidor är ofta monterade med bindningen något längre fram än dagens skidor. Därför kan du ofta vinna fart genom att flytta bindningen ca 1-2 cm längre bak på gamla skateskidor. Gamla salomon-bindningar har tyngdpunkten 17 mm längre bak, eftersom de gamla SNS Profil-pjäxorna hade metallpinnen längre fram. Mina skateskidor från början av 90-talet fungerar fortfarande jättebra med nya Pilote-bindningar som är monterade i nya hål som sitter cirka 2,5 cm längre bak på skidan. Dagens skateteknik innebär att vi oftare står mer centrerat på skidorna än vad vi gjorde på den tiden. Därför kan vi numera åka på skidor med bindningen monterad lite längre bak. 

Summa Summarum

Om du inte vet vad du vill ha eller inte vill nörda in på olika modeller – köp det mest prisvärda paret som grovt sett verkar passa din vikt. Du kommer bli nöjd. Du kommer slippa fästvalla. Du kommer få högre puls och bättre motion med skate. 

Du kommer bli glad – För det är så himla roligt att skejta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.