Båtsläp blir kajaksläp under sommaren.

Jag behöver kajaksläp vid arrangemang. Senaste året har jag haft ett skriande behov av kajaksläp vid tre arrangemang i firman. Naven Surfski Meet (kommer igen nu 27-29 sep – anmäl dig!) och ”En Vågad Helg” i våras. Klubben (Västkust Surfski) behöver kajaksläp på både ”Vågryttaren” under våren och ”King & Queen of the Fjord” senare på hösten. Ett nytt kajaksläp kostar mellan 20-30.000 kr och begagnade mer än hälften av priset. De pengarna är roligare att lägga på en ny surfski i kolfiber.

Under semestern spankulerade jag förbi pappas båtsläp för sturpulpetbåt. Obromsat 80-släp för max 750 kg totalvikt. Noterade att det i grunden är exakt samma släp som också säljs som kajaksläp. Istället för kajakställning sitter det köl-rullar och sjösättnings-vinsch på en otymplig ställning nära själva kroken. Vi har styrpulpetbåten i sjön från tidig vår till långt in på hösten – då står släpet oanvänt. På vintern när båten står på land – då har jag inga stora surfski-arrangemang. Så, säsongerna överlappar inte. ”Jodå du får låna släpet” sade Pappa.

Båtsläp för mindre styrpulpet-båt söker sommarjobb.

Fortsatte spankulera runt detdär båtsläpet och noterade att köl-rullarna sitter ganska högt, men inte högre än hjulhusen med skärmar. Kajakerna måste ligga fritt ovanför hjulhusen på kärran. Då behöver man aldrig montera bort rullarna som sitter där för att sjösätta båt. I detta fallet betyder det att understa hyllplanet måste vara 20 cm ovanför den bärande balken. Lätt fixat. Dessutom mätte jag längden på släpet och konstaterade att det med god marginal är tillräckligt långt.

Den främre ställningen med vinschen skulle dock vara i vägen för kajakernas för, åtminstone för längre skis. Att varje år montera av ställningen med vinsch såg alldeles för knöligt ut, så jag lade undan iden.

Släpets data på Trafikverkets hemsida. 750 kg betyder att dragbilen måste väga minst 1500 kg, eftersom obromsat registrerat släp får dra max hälften av bilens vikt. Eftersom ställningen bara väger cirka 50 kg, kan man lasta mer än 500 kg surfski. Det är ca 33 kg styck, och en surfski väger bara 9-15 kg. Någon övervikt kommer vi aldrig i närheten av. Bakre ljusrampen med nummerplåt kan skjutas ut cirka en meter, så vi kommer behöva flaggor för utskjutande last.

Några dagar senare såg jag en bild på ett kajaksläp med två lodräta bärande stödstänger per ställning. De kajaksläp jag hittills sett har alla haft en grov lodrät stång i mitten och fyra stänger som korsar, med hyllplans-armar på cirka 1 meter åt båda sidor. Där kan man lägga två kajaker eller en vanlig canadensare. Modellen med två stående stänger kan inte lasta stora canadensare (tävlings-C1 och C2 ska dock gå fint) och man måste lasta 8 av 16 kajaker bakifrån. Det krävs därför stora utrymmen för att lasta, minst 15 meter i längd, men det är sällan ett oöverstigligt problem. Kajakerna som lastas bakifrån kommer då surras mot en lodrät stång som inte är i mitten av släpet. Hej hej, så kan man ju göra, och låta dendär ställningen med vinsch sitta kvar hela året, den är ju inte ivägen då. Fören på en ski eller kajak kommer inte vara nära mitten av släpet och vinschen ändå. 

Ritningen – kanske inte snyggast…..
Flera detaljer blev ändrade i verkligheten. Bl.a krysstagen som kryssas åt andra hållet för att bättre avlasta tyngd från övre hyllorna och de böjande krafterna på botten- röret.

Ringde runt till olika stål-handlare och smidesfirmor. Ingen räknade på det, men baserat på beräkningar för liknande konstruktioner och standard inom smidesbranchen (ja, det kallas ”beprövad erfarenhet” när rådet kommer från ett proffs) fick jag mycket samstämmiga rekommendationer. Samtliga rekommenderade att bygga ställningarna i varmgalvaniserade fyrkantsrör 25×25 och med minst 2 mm godstjocklek. Fick rådet att borra och montera med M8-bult istället för svetsning. Jag räknade ut att ställningarna kommer väga cirka 50 kg totalt. Beställde 6 st rör 25×25 på 6 meters längd och rätt bultar.

Jag hade mätt balkarna på släpet och fick ett mått för u-bultar att fästa ställningen på släpet med. U-bultar verkar vara en djungel och det kan vara svårt att hitta rätt dimension. Var ett tag inne på att lösa det hela med hjälp av gängstång, plattjärn, brickor och låsmuttrar. Till slut hittade jag ändå perfekta U-bultar på nätet. När jag tog emot dem på posten upptäckte jag att de hade skickats från England.

Såhär ser ställningarna ut. Notera krysstagen längst ner mellan understa kajakhyllan och det bärande fyrkantsröret längst ner, det som ska ligga mot släpets bärande balkar. Krysstagen behövs för att ställningen inte ska vika ihop sig åt höger eller vänster i en kurva.

Det tog cirka 1,5 timmars arbete hemma i carporten att kapa rören och fasa av grader mm. Om ett proffs hade jobbat i en verkstad hade det troligen tagit mindre än en halvtimme. Jag använde en vanlig vinkelslip med metallkapskiva och en liten träregel att lyfta upp godset från asfalten med. Utmätning och borrning av alla hål tog cirka 2 timmar. Jag körde med min vanliga borrmaskin och ett nytt 8mm borr. Det räcker gott och väl. Borret gick ganska lätt genom metallen, ner i träregeln. En gång touchade borret asfalten och då var jag tvungen att byta borr direkt.

Kapade ändavslut sprayas med ”kallgalv” som oftast heter zinkspray. Här har hyllplanet fått ett stopp så att remmar inte glider av hyll-stängerna. Två muttrar och 10 cm gängstång, m8 och silvertejp.

Montering med bultar tog cirka 2 timmar. Det var nu jag kapade och borrade kryss-stängerna så att ställningarna blir helt raka och stabila i sidled. Mätte in sista hålet för kryss-stång genom att borra det på plats när ställningen är helt rak.

Sedan var det bara att klä in ställningen med rörisolering och klippa till en gammal filtmatta så att skrovet på surfskin glider mjukt när lastning sker bakifrån. Jag monterade också stopp för remmar. Allt detta tog cirka 3 timmar.

U-bult av rätt dimension kan vara svårt att hitta. Jag beställde från England.

Det var först när jag monterade ställningarna på släpet som jag kapade och sågade de övre längsgående stängerna. Köpte även fyra spännband för kryss-stabilisering av hela ekipaget mot krafter framåt och bakåt.

Spännband som kryss-stabilisering.

Materiallista

  • Varmgalvaniserade fyrkantsrör. 25x25x2mm. 35 meter.
  • U-bult i rätt dimension som går runt bärande balk + ställningen.
  • Bult varmgalv M8 60mm 26st
  • Bult Varmgalv M8 90mm 4st
  • Låsmutter + bricka varmgalv M8 48st
  • Gängstång galvad M8 1,5 meter
  • 4 st spännband 1000 kg för kryssband.
  • 22 meter rörisolering för rör med diameter 28 mm.
  • 300 buntband 25 eller 30 cm.
  • Filtmatta 1kvadratmeter
  • Silvertejp till att tejpa ändar för gängstång till surrningsfästen. Halv rulle.
  • ”Kallgalv” zinkspray för alla kapytor (rostskydd).

Total kostnad är cirka 3500 kr för allt material. Arbetstid cirka 15 timmar inkl ritning, planering, inköp.

Endast enkla verktyg behövs, som de flesta redan har där hemma.

Vore roligt om fler börjar använda sina båtkärror som kajaksläp. Jag tänker kanske mest på klubbar, som ofta har behov av flera kajaksläp. Kanske en medlem har ett båtsläp som bara dräller där hemma hela den varma säsongen. Båtsläp är ju oftast tillräckligt långa för att fungera bra som kajaksläp.

Att paddla Dalslands Kanotmaraton +, 2019

Pang, där gick starten. Bara att trycka på och låta frekvensen vara hög. Var ganska nära några av elit-killarna på startlinjen, men de bara drar ifrån. Kan kanske, kanske paddla så fort, men inte när vi ska köra 55km. Var ändå uppe i 190-puls en stund, och jag maxar 196 på skidor skate, de två bästa dagarna varje vinter. I paddling har jag maxat 192 slag/min, så jag fegade inte och detdär är tecken på att jag hade en bra dag. Nöjde mig först med att hänga några K1or på häckvåg i 13-14 km/h. Måste köra mer intervall, för att bättra teknik i maxfart. Och så detdär med syreupptagningen……

Snart start. Ja, det regnade ganska mycket, men i kajaken märker man inte det. Har inget minne av regn förutom innan jag sjösatte .
Images by Marie

Nu gäller det bara att hitta rätt våg att hänga. Inte en chans att jag borrar själv utan häng-våg när jag redan ligger på bristningsgränsen. De snabbare K2orna blev också svåra att hänga, men jag hittade en Polack i racinglåda som nästan hänger med gruppen framför – verkade vara landslagströjan, men stabiliteten var inte landslagsklass, och vågen är bra i flera km. Tar sedan rygg på en K2 som kommer bakifrån lite snabbare och jämnare tempo. Efter några kilometer var det krig om platsen bakom K2an och jag var lite för snäll och orutinerad där. Hade absolut inte släppt ett bra häng lika lätt om det varit en skidtävling. Får ta och hänga närmare så att jag inte lämnar utrymme att sno vågen. Var har jag kompisarna då? Jo, Filip och Anders är i klungan på vänstersidan. Bjarne hade en bättre start och har varit i den främre klungan hela tiden, men de andra ser jag inte. Lite byten av häng-vågor in mot lyftet, och jag är strax bakom Anders, Filip och Bjarne. Yes, det gick bra att få upp skin på axeln och skönt att få springa lite, det är ju det längsta lyftet på 390 meter nu direkt – men vad gör alla? – de som just högg som påtända skogshuggare med paddeln börjar plötsligt fin-promenera. Arrangörerna varnade ju för brant backe, men….. – Nej, vad sjutton  jag joggar väl ikapp Filip där framme. Blir snabbt piggare av att jogga och använda andra muskler. Det går bra nu. Då händer det – jag välter på väg ner i skin vid bryggan. Sumpar nog 20 sek, men har ändå bättrat min placering betydligt jämfört med före lyftet och jag har syresatt mig bättre.

Strax efter första lyftet får jag paddla hårt för att hänga med. Ja, det är jag i Borås SKs röda tävlingsöverdel och svart-grön #nordickayaks #nitro60
Foto: Images by Marie. Det går att köpa bilder från Marie via fb-länken.

Väl uppe i båten kommer jag ut från första lyftet längst bak i en stor klunga. Alla i klungan var före mig in till lyftet. Nu går det fort igen, runt 12km/h, så jag fokuserar på att bara hänga den som är näst sist i gruppen. Filip är uppe och drar där framme och det blir mer som två led än en klunga. Ledet spricker efter 2 km och farten längst bak minskar till cirka 10,5 km/h. Tappar mot kompisarna där framme – oskön känsla. Tanken att gå ikapp gnager nästan hål på mig. Nej – det kostar för mycket skriker hela kroppen. Tempot är lugnt för mig på en bra våg bakom en ganska bred motionskajak. Gruppen framför är klart mer än en minut före nu, kanske två minuter. När jag allvarligt börjar tänka på att gå upp och dra, hör jag paddelkommandon bakom mig. Yes – kan det vara K4an som jag sprang förbi i lyftet? Jodå, jag kan gå in som andra båt bakom K4an. Bättre våg och klart snabbare. Nu är vi mitt på Svärdlången mellan lyften. Vi kommer ikapp en K2a med cirka 3-4 km kvar av Svärdlången. K2an lägger sig på K4ans sidovåg snett framför mig. Jag kniper direkt tillfället utan att tveka en millisekund. Trycker mig fram på maximal kraft till K2ans häckvåg. På andra sidan K2an ligger en citius 44 på sidovåg och visst får jag nytta av den kajakens sid-våg också. Befinner mig helt plötsligt på en s.k. “diamantposition” med förstärkta vågor från K4an snett framför. Kan man tänka sig en bättre position? Jag får 3-4 km där, in mot lyftet i Skifors. Behöver bara peta lite med paddeln och visst tar vi in lite på gruppen framför. Käkar lite banan, dricker sportdryck och mår som en prins där på diamant-plus-vågen. Uppskattar att jag lyfter cirka en minut efter Filip och Richard, lagom mätt, otörstig, pigg. Jag har paddlat på våg och haft en bra resa hela vägen.

Snabbt upp med skin på sandstranden för lyft 2 av 3. Två snabba muggar sportdryck med skin på axeln och jag rusar ner mot ilägget på sandstrand. Tar in mycket på dem där framme under hela lyftet och hinner ändå dricka så mycket som kroppen klarar att hantera. När jag kommer till stranden rapar jag stort och ser Filip och Rickard paddla hårt. Jag är nog 150 meter bakom när jag kommit i båten och kan börja trycka. Pigg, och märker att jag kan komma ikapp. Det tar 3 km med hård paddling att komma ikapp eftersom gruppen framför tog det lugnt vid lyftet och nu har bra fart. Rushen vid lyftet var ändå en bra satsning för mig – tog in mer där än i paddlingen efter lyftet. Rushen på 3 km tog nog mindre kraft än att gå med från början. Vilket tokbra flyt jag haft. Bakifrån ser jag att Rickard hänger med huvudet. Det blir en max-ansträngning för att komma in på våg. Ja, det ser nog ut som att jag är snabb och pigg för Richard stönar lite när han ser mig och får samtidigt en glimt i ögat. Gruppen består nu av tre singlar och en K2, med Filip 20 meter framför. Kul att vi är tre Västkustare med likvärdiga båtar i samma klunga. Jag har samåkt till Dalsland med Rickard och delat hotellrum med Filip. Ligger på våg bakom K2an och kan återhämta mig lite i en till två kilometer. Ute på Västra Silen ska det enligt prognosen börja blåsa mer, rakt i ryggen, och sjön är större än Svärdlången. Vi har fantiserat om att få surfa på snabba lättsurfade sjövågor där. Rickard och jag fantiserar vidare där längst bak i gruppen. Ganska snabbt börjar vinden bygga upp små vågor och det blir mindre fördelaktigt att hänga. Vågorna blir snabbt bättre och det börjar närma sig surf-storlek. Plötsligt bromsar K2an tvärt framför i en lite större våg – då är det bara att svänga ut och fånga första surfen med en halvmeters marginal till K2an. Killen i K1 bredvid Rickard ropar “surfski-vågor”. Rickard och jag jublar. Fransmännen i K2 svär och ropar till varandra att ändra kurs för att gå närmare strandlinjen. Hör ord som ”beach” och ”merde” där bak.  

Rickard i helvit och Filip i vit-grön surfski verkar snacka medan de drar hårt och jag har precis släppt, ute på Svärdlången.
Foto: Images by Marie

Vi surfar och länkar 6 km i runt 12 km/h i snittfart. Långsamma vågor trots en ökande vind. Vi passar på att ta det lite lugnt utan att paddla sådär hårt. Hellre tajma vågorna rätt. Jag uppskattar det till cirka 6-8 m/s och jag kallar vågorna för ”gulle-surf-plus”. En gnutta större än perfekta nybörjarvågor. Efter att jag fyllde sittbrunnen två gånger i framförvarande våg (Nitro 60 är klart snabb alltså…) hittar vi alla tre timing i vågorna och det gäller verkligen att inte trycka på för tidigt, för då går fören rakt in i nästa långsamma våg. De som sitter i K1 måste ta det försiktigt i sådana vågor eftersom nosen på en K1-racer lätt borrar sig djupt in i framförvarande våg och då kan man fylla båten snabbt om kapellet sitter lite löst. Jag tror inte att elitpaddlarna har några som helst stabilitets-problem med dessa vågor eftersom jag själv har surfat sådana vågor med min x-lancer hemma i Viaredssjön. Vi som sitter i surfski kan tajma vågorna lite snävare och länka fler vågor. Vi såg ganska många som gick in och paddlade nära land. Jag blev förvånad att tekniskt mycket fart-effektiva kanotister inte behärskade dessa ganska lätta vågor. Filip fick ett litet försprång när vågorna minskade, och Richard gick in bakom mig i plattvattnet med 4,5 km kvar till Gustavsfors. Filip segar ifrån och är en minut före mig och Rickard in i Gustavsfors, det tredje och siste lyftet.

Tackar dessa herrar för fint häng. Diamant-våg-plus.
Images by Marie

Jag måste rulla av skin, upp på bryggan, för jag har blivit stel sista kilometrarna. Joggar igång och får fart efter ca 30 meter. Rusar sista 100 med ganska mycket publik, fram till drickastationen och kommer nästan ikapp Filip. Häller i mig – ja, halsar – 2 muggar sportdryck, en gel och två vatten. Lämnar stationen samtidigt med Filip. Jag märker att jag har stor nytta av min erfarenhet från langning på skidor. Snabb i kontrollen igen. Återigen har jag fått syretillförsel i kroppen under lyftet och glad att ha sällskap. Vi bestämmer oss för att hjälpas åt att hålla så bra tempo som möjligt. Vi har minst två timmar på Lelången nu. När vi svänger ut på den öppnare delen av sjön kommer vi ikapp dem som precis startat den korta banan. De flesta går mycket nära land och ingen av dem förutom några snabba SUPare ser ut att trivas med vågorna. Vi blåser förbi dem och tar en rak kurs längs strandlinjen. Jag har tänkt gå kortaste vägen, men Filip håller några grader längre åt vänster/öster, så vi förlorar den direkta kontakten. När vi åter kommer in i samma linje efter flera kilometer, så skiljer det ett par båtlängder till Filips fördel. Då har vi båda spetsat in oss på en bekant SS2 några hundra meter framför. Vi genskjuter dendär bekanta silhuetten som gått in lite tidigare i relativ lä från en udde. Vi vet att det är en båt som går tryggt i vågorna och som håller ett jämnt tempo. Därmed hade vi skaffat oss bra häng bakom Jenny och Camilla från Malmö i cirka 4 km. Vi passerade en junior-tjej i lägsta och snabbaste sortens K1 och hon satt mycket rankt. Kajaken var så låg att hon hade vatten som slog in runt midjan på varje våg. En km före den sista frivilliga kontrollen kommer en rödnosad V12 (surfski) upp bredvid mig i hög fart. Jag bestämmer mig snabbt för att försöka hänga även om fartskillnaden är stor. Måste ta i max för att accelerera, och lyckas fånga in honom, precis när jag passerar Jenny och Camilla under höga rop och en massa stoj. Fattade inte därute om de bara hejjade eller ville att jag skulle dela vågen bättre med dem. I mål berättade de att det bara var kaffe vid frivillig-kontrollen de satsade på just då 🙂

Jenny och Camilla på platt vatten. Tackar för draghjälp i motvindsvågorna, alla hejjarop och för att ni finns!
Images by Marie

Upptäckte till min stora förvåning att Filip inte hade hängt på, så nu var det bara att bita ihop och fortsätta hänga dendär V12an (som visade sig vara förbundskaptenen i maraton, Danny Hallmén). Med ett nödrop kunde jag hänga cirka en km innan jag tyckte att Danny tog en omväg. Körde min linje och passerade snart Fredrik Wangler som inte paddlade så som jag brukar se honom. Ja, jag ser honom bara i starten, bakifrån på surfski-tävlingarna…… I mål berättade han att det var problem med pumpen och att han var tvungen att bromsa för att inte ta in vatten – jodå, det var tydligt. Danny kom så klart ikapp igen, men nu hade jag inga krafter att svara på ett såntdär maraton-ryck, utan släppte direkt. Jag kom ikapp Hanna Höij och jag försökte svänga in lagom snävt framför så att hon skulle kunna ta min våg. Det är dessutom lite mindre kraft i vågorna alldeles bakom. Jag misstänker att hon hade liknande problem som Fredrik. Såg senare att hon var nästan 9 minuter före mig i Gustavsfors och Fredrik ännu längre fram. Undrar hur många gånger de stannat för att tömma? Danny stannade när vi passerade en grön K1 som gått in till en brygga. Säkerhetsbåten hade redan satt kurs mot den gröna båten, så jag fortsatte. Jag gissar att Danny hjälpte Emilie Rosenkilde att tömma, så jag fortsatte i mitt tempo. Började gå lite tomt på energi med 7 km kvar och funderade på att stanna en halvminut för att trycka in en gel och dricka från cykelflaskan. Hade ändå bra fart och beslutade att fortsätta utan att stanna. Hade varit noggrann med maten senaste dagarna och även kompletterat med Vitargo Carboloader två senaste dygnen. Jag vet att den laddningen hjälper mig mycket på slutet. Både Danny och Emilie susade förbi och jag följde dem snart som prickar på sjön längre fram, ända in in mål. Båda har en högre grundfart än mig, så det var bara att acceptera som normalt. Fick kämpa sista biten, men jag höll farten och tjänade därför på att inte stanna för att tanka kroppen.

Sååå gött att äntligen komma i mål och slippa trycka, trycka, trycka.
Images by Marie

Jodå, jag fick ut alla mina krafter. Hade ett helt gäng sjukvårdare och mål-service-funktionärer kring mig första minutrarna efter målgång. Filtar och full uppmärksamhet. Halsade det mesta av sportdrycken från cykelflaskan, liggande på bryggan medan arrangörerna lyfte upp Emmas Nitro. Kom ganska snabbt tillbaka till livet igen och kunde möta kompisarna som kom in på ett löpande band. Vi huttrade och åt het soppa medan vi gick igenom loppet tillsammans. Skrattade, skojjade, kramades och drack varmt kaffe. Alltså konceptet med soppa direkt vid målgång hade varit perfekt med 25 grader och sol, men nu i 15 grader var det mest bara kallt och soppan blev svårt att få i sig. Efter en bra stund kom vi äntligen iväg till duschen.

Motionärernas prispall.
Foto av Rickard Brankell.

Richard var väl inte helt överlycklig av att vänta 1,5 timme i Bengtsfors för prisutdelning. Vi hängde på sibylla, åt plus-meal och ljög om det ena och andra. Det var lite roligt, men kändes konstig att ha prispall i motionsklassen. Det som är konstigt för mig är att det faktiskt är olika klasser för elit och motion, något som skiljer från exempelvis Vasaloppet. Den skillnad som gör att det måste vara skilda klasser är utrustningskraven, där eliten måste paddla en max 520 cm lång kajak, med traditionell sittbrunn. Jag har stor respekt för dem som paddlat någon av de snabbaste K1-racerna, med kapell och pump denna tävling. Samtidigt funderar jag på vad som vore bäst för sporten. Tror att ett slopat krav på traditionell sittbrunn i maraton vore positivt för sporten. Det tar trots allt tid att sätta på kapell(kjol) och helt tätt blir det sällan. Det har cirkulerat rapporter om sjunkna båtar och folk som fått simma iland med vattenfyllda kanoter. Jag vet inte vad som stämmer av dessa rykten. Ryktet att det skulle ha blåst 20 m/s i norra Lelångt kan ändå rakt av dementeras med ett asgarv.

Om flera i elitklassen kom till start i maraton-racer med sit-on-top skulle fler motionärer direkt acceptera en sådan båt. Idag finns åtminstone två sådana konstruktioner på marknaden. Carbonology Feather och Nelo Viper 46, två olika skrov i olika segment.
Med en internationell regeländring är jag övertygad om att tillverkarna skulle börja ta fram surfski-liknande sittbrunnar med möjlighet till justering av sitsen. Tänk den framtid där motionspaddlare kan börja ge sig ut med snabb kajak på lite öppnare sjöar mer obehindrat. Nelo 46 Ski har visat motionskajakerna vägen ut på havet. Dags för kanotsporten att släppa strandkanten.

Jo, jag var nog ändå lite trött efter loppet. Vet inte om det var två eller tre gånger jag körde fel på vägen hem. Hade helt klart varit bättre att stanna ytterligare en natt och varit med på MKKs kräftskiva.

Brons-gänget. Jenny och Paula från Malmö med brons i K2 Dam. Groupie-foto av Paula tror jag. Snott från Jennys fb utan att fråga.

Läckö Kajakträff – Medvindstur

Jobb och familj är två viktiga delar av livet, ja, viktigare än både surfski och skidåkning. Denna helgen blev det därför till att prioritera bort SM i surfski i Malmö. Attans, det hade jag verkligen velat vara med på. Camilla har lagt ner sin själ och ett års fritid i att få till arrangemanget på topp.

Istället åkte familjen till stugan vid Naven för att börja semestern. Jag kunde vara med som ledare på en medvindstur på Läckö Kajakträff. Planen var att det skulle blåsa SV 5-7 m/s och att vi skulle paddla från Hindens rev till Naven.

Vilken fin tur vi fick. Det blåste SV som planerat och cirka 8 m/s och de flesta vågor var cirka 50-60 cm, men på slutet när vinden ökade lite till 10 m/s, så var några vågor över en meter höga. Framförvarande kanotist syntes inte alltid. Jag ropade ”Paddla” och ”Lugn” för att någon av de fem kompisarna skulle tajma vågorna och komma in i framkant på vågorna och skjuta iväg på en surf. Javisst fick alla (tror jag) känna dendär känslan när man bara flyger rakt fram i en brant nerförsbacke, mot nästa surfvåg, och nästa. Jag blev åter påmind om hur svårt det är att hantera en cirka 55 cm bred kajak, på 23-26 kg, utan roder. Det blev tydligt för alla hur otroligt svårt det är att ha full fart framåt och samtidigt ha maximal styrverkan med en sådan kajak. Den styrs bara genom kantning och styrtag. Det duger ju liksom inte att bromsa sig in i en surfvåg.

Det blev en avancerad logistik-lösning på slutet av turen.

Vi upptäckte alla att vågorna är bättre någon kilometer längre ut och att vi inte hade helt raka vågor någon gång på hela den 22 km långa sträckan mellan Hindens Rev och Naven. Det fanns alltid vågor åt minst två olika håll, trots att kusten är ganska rak i flera mil.

Vi fick anledning att använda alla möjliga räddnings och säkerhets-tekniker som jag inte gjort på flera år sedan jag bytte från havskajak till surfski. Hittade lösningar för att inte skada lite tunnare laminat i min surfski.
– Tömma kajak genom att vända den upp och ner, 90 grader ut från min egen. Lyfte upp stäven på låret – Check
– Kamraträddning gör vi ju rätt ofta även med surfski, men va sjutton – Check – Det blev fler varianter än vanligt.
– Bogsering med lång lina. (Jag bogserar alltid med kort lina eller bara en fot i kompisens sittbrunn.) Trodde inte att det ens var möjligt att bogsera med lång lina i vågor, men det kräver 2 hjälpare där en stabiliserar den som behöver hjälp. – Check
– Gräva djupt i fikalucka efter saftflaska. – Check.
– Ta iland sjösjuk kompis. – Check
– Bogsera hjälpsam kanotist med styrpulpetbåt. – Check

Det var en trevlig avslutning av Läckö Kajakträff för min del att äta grillbuffé, titta på Dubside som rollade med tegelstenar och utan händer. Detdär med roll verkar ju helt onödigt ur ett strikt paddlingsperspektiv, på det sätt jag gillar att paddla. Men, det kan säkert vara roligt för dem som kan och uppenbart användbart i fors, och vid rockhopping. Det är ett fantastiskt kulturarv och sjukt imponerande. Två av de nyfunna kompisarna från medvindsturen var med vid middagen/rolluppvisningen och jag träffade Katinka från Kanotförbundet som jag haft lite kontakt med på mejl och telefon tidigare. Paddlingen i all ära, det är alla nya bekantskaper och vänner jag får med min paddling och skidåkning som är det bästa. Tack gänget för en trevlig tur!

Helgen avslutades med en riktigt fin kvällstur vid Naven, häng med på en del av sträckan:

Många vågor är för snabba för att hänga med direkt, missar därför någon riktigt bra i klippet. Inte riktigt på hugget….. Dessutom ska vi åka i riktning vänster om alla öarna, så jag släpper medvetet flera vågor som är i fel riktning.

En Vågad Helg – En Lyckad Helg

”Ett rejält steg i förmågan att hantera vågor” – Det var ambitionen vi började med. Ja, som alltid vill vi ha trevligt, hitta nya vänner och äta gott. Vi ville ha en bra helg med bra väder!

Efter mycket planering och förberedelser var det äntligen dags. Emma kan ju sin fjord – så valet föll på att vara vid Orreviken/Sönnerbergen. Naven blev reservort. Prognosen såg bra ut och man kunde lukta förväntan i luften.

Folk droppade in över en kopp kaffe i stugan – bästa tänkbara start på helgen. Alla var som väntat pepp på att paddla direkt. Dyningar rullade in från havet och visst var det lite vindvågor från sydväst också. Emma och jag var spända på att se om alla kunde göra reentry tillräckligt bra. Lite dramatik i samband med en reentry. En roderaxel böjdes, men den byttes snabbt ut. Annars blev vi mycket nöjda med det vi såg. Vi övade micro-brace och kamratbogsering innan vi sökte upp mindre vågor att fånga och länka. Några började direkt knäcka koden att fånga våg. Emma tog med en grupp ut till ”Häxkitteln” och den kokade ganska kraftigt.

Falaffel med Emmas alla goa tillbehör satt fint och Emma gjorde en genomgång av vågpaddlingens ABC.

Emma beskriver olika vågor och hur man paddlar på dem.

Eftersom vi vill att alla lär känna alla under helgen och även uppleva samarbetet i surfski-världen, så ingår det att dela på bl.a matlagningen. Visst serverades det sill till gröten, men även hemlagat äppelmos och visst blev det en stadig frukost. Nördigt surfski-snack varvades med utvikningar om sous vide och flytande kväve.

Dagens första tur började nere vid vattnet vid stugan. Planen var att paddla till Gårda Brygga vid Ölmanäs, på andra sidan Kungsbackafjorden. Några hade bytt till en stabilare ski. Det visade sig att sidvågorna var svårare än vi hade förutsett, så vi fick ta en vilopaus och utvärdera våra möjligheter. En deltagare valde att gå iland innan vi kom till Hållsunds Udde och jag följde med 4 km in till närmaste stand med bilväg. Vi kunde minisurfa nästan hela vägen in till bussen och vi övade paddel-teknik. Pappa Bosse som körde minibuss med kajaksläp fick vända tillbaka och hämta. Planen vara att deltagaren skulle lägga i igen vid Gårda Brygga och möta oss andra där vågorna formeras lite jämnare.
Jag kom ikapp gruppen ungefär halvvägs mellan Hållsunds och Gårda Brygga. Hann skrika mig hes när vi sökte surf och länkning. Tajmingen är inte alltid självklar och visst är det bra motion att maxa paddeltrycket för att länka snabba vågor. Vi fick ta flera raster ute på vattnet. Lägg ett ben i kompisens sittbrunn, luta sig tillbaka, ta fram en banan, dricka lite, luta sig bakåt – sen på’t igen.

Paddeltekniska grunder för stabilitet och fart.

Lunchen är som sig bör på ett downwindläger matsäck som plockas i samband med frukost. Till det hade vi kokat soppa och fixat kokta ägg. Lite kaffe och vila toppar upplevelsen och det var några som slocknade i minibussen på väg till starten av eftermiddagsturen. Vi höll ihop gruppen hela eftermiddagsturen och körde flera övningar i downwind. Roligt med övningar som alla kan utmanas med. Själv blev jag så uppslukad av en övning att jag välte, helt ofrivilligt. Får skylla på att jag lånat en ski som saknar dendär sista slutstabiliteten som jag är van vid. Det var en Nitro 60 i kolfiber jag testade och den var verkligen responsiv och trevlig. Första känslan vid bryggan var, – oj vad stabil den är. Den är inte så topprank som min Zest, men jag vande mig aldrig riktigt vid bristen på slutstabilitet, även om känslan blev bättre mot slutet. Men, vilken lätt-svängd båt! Ja, det kändes som en lite mindre stabil variant av min gamla squall som jag saknar ibland. Kan ändå konstatera att jag trivs bra med min Zest fortfarande. När det krävs så använder jag slutstabiliteten för att komma igenom stök och för att komma över vågtoppar som inte alltid vill samma sak som jag……. Ja, jag är redo att börja elitski, men då kommer det krävas två skis.

Kvällen avrundades i nya fina pedant-byggda bastun och en fantastiskt väl tillagad torsk med färsk potatis. Sannerligen ingen brist på matlagningskompetens i denna gruppen. Imponerad. Jag svängde själv snabbt ihop en hallonpaj, funkar alltid, även om viss snits saknades på den. Toppade pajen med snabbmarsan, vilket också sällan misslyckas. Vi hann med några videoklipp på olika surf-vågor, analys av det och sedan somnade alla ovaggade.

Enligt prognosen skulle vinden öka något och vrida lite, till en ren västlig vind. Då är det ju helt rätt att åka några mil för att komma till Älgis, alltså Älgöfjorden, som också kallas Marstrandsfjorden. Uppdraget för gänget var nu att jobba med att länka mer aktivt. Och vilka vågor vi fick. Flera knäckte koden att använda farten ut från en våg till att tajma nästa våg. Så gött att se att vi lyckats med målet för helgen.

Vågorna på Älgöfjorden.
Enda malören denna dag var att jag lyckades krocka med Anqi så att en liten kåpa från självlänsen på min ski fastnade i skrovet på Emmas helt nya Boost LV. Attans. Detdär måste fixas på ett snyggt sätt.
Lärdomar:
1. Håll minst två båtlängder avstånd i sidledd vid surf på bra vågor.
2. Träna på att snabbt dyka, mitt i en surf, vid risk för krock. Det har inte jag gjort.
3. En liten rulle super-duct-tape eller gorilla-tejp i fickan är guld värt. Hade kunnat laga en betydligt större skada därute. Det går fint att tejpa medan man flyter på flytvästen. Ja, det fäster bra trots att det är vått.
4. Surfa vidare och njut.
2 nöjda kanotister efter runda nr 2 på Älgöfjorden.

Sammanfattningsvis:

  • Ett rejält steg i förmågan att hantera vågor – Check
  • Nöjda deltagare som uttrycker det – Check
  • Nya Vänner – Check
Teamfoto från söndagens först downwind på Älgöfjorden. Tyvärr var en tvungen att avvika pga jobb. Fotocred: Vår Egen Chaufför & Allt i Allo.

Både jag och Emma har upptäckt att fullt fokus på vågor och teknik gör oss bättre där ute. Vi ses på nästa Vågade helg. Ett downwindläger upplagt som en kurs.

Favoritspår – Elitspåret i Grönklitt

En lagom utmaning för de flesta motionärer!

Ja, elit är helt fel benämning på spåret. Jag tog ut en grupp på skidlägret – ”klassiskt från grunden” på en del av spåret och det var mycket uppskattat av flera nybörjare. Tog avtagsvägen från konstsnöspåret och åkte i den småkuperade terrängen bort till vägspåret. 

Håhär bra är elitspåret från avstickaren längst bort på konstsnöspåret, hela vägen till vägspåret.

Djungeltrumman säger att Tommy Limby byggde spåret för att motverka skating. När spåret byggdes i början av 80-talet var det högre och brantare stigningar än det mesta. Tanken var att det skulle kräva fästvalla i långa branta stigningar. Redan första tävlingen i fri stil fick spåret mycket beröm för att det är fantastiskt fint att skejta på. Det sägs att Gunde kom fram och tackade Tommy Limby personligen för det fina skatingspåret. Vad som är sant vet jag inte, men det är en bra historia och det beskriver karaktären på spåret. Med dagens mått så är spåret platt och lätt för att vara ett tävlingsspår för elit. Dagens spår är något förändrat eftersom björnparken byggts ut till en stor rovdjurspark.

Motionären som ska åka elitspåret i klassiskt rekommenderas att ha bra fästvallat. Spåret är fantastiskt även i klassiskt och det kan vara en teknisk utmaning att gå rakt uppför backarna i diagonal. Med bra fäste klarar många detta och det är en stor upplevelse att vända sig om på krönet och ödmjukt beundra den egna prestationen att åka diagonal uppför i spåret. För att inte behöva saxa krävs god teknik med bra tyngdöverföring och timing. Ett perfekt spår att förbättra diagonalåkningen i.

I skate får du tillfälle att gnugga tvåans växel på båda benen. Spåret har en fin harmoni i skate, med kurvor och krön i fin skog.

Spåret börjar vid skidstadion och hela konstsnöspåret är del av elitspåret. Därefter kommer en sträcka fram till vägspåret som är mycket lättåkt för att vara ett tävlingsspår och här kan de flesta åka utan problem. Denna sträckning borde vara basen i ett eget spår för motionärer. Mitt tips är att skylta upp ett sådant spår med start på stadion. Börja åka konstsnöspåret och sväng av med Elitspåret och följ Elitspåret 10 km. Åk fram till vägspåret korsas och sväng vänster. Kör till starten av Böllingmyren och följ milspåret (till vänster) hela vägen tillbaka till stadion. En mycket fin runda som jag åkt många gånger.

Efter att vägspåret korsats så börjar spåret bli mer kuperat. Här börjar de långa stigningarna och spåret blir mer konditionskrävande. Den som vill köra intervaller och blanda med att träna utförsåkning kan snurra runt vid tjäderbackarna. Spåret går inte rikitigt ihop, men det går bra att köra de kortare slingorna och åka några meter i skogen för att kunna köra flera varv, som vid intervaller. Efter tjäderbackarna är det flera tyngre stigningar och ganska enkla nerförsbackar fram till börnparkskarusellen. Ofta hör man barn från blåbärsskogen där ute i spåret.

I Björnparks-karusellen sållas agnarna från vetet. Du som vill ta det lite lugnt kan gena genom skogen cirka 30 meter. Det är ofta ett litet spår där folk genar för att slippa den tuffaste delen av elitspåret. Ja, björnparks-karusellen förtjänar namnet – elit. Här finns utslagsgivande uppförsbackar och en utslagsgivande nerförsbacke där den som står på kan tjäna mycket tid mot den som sladdar och plogar.

Nerförsbackarna då? Jo, det finns två riktigt roliga nerförsbackar och några till som kan kräva viss balans. Men, du som inte brukar få dåndimpen ute i skidspåret har ingen anledning till oro. Nerförsbackarnas svårighetsgrad beror helt på föret. I isföre kan motionärer behöva ploga eller sladda i vissa kurvor. Visst, om det är isig snö kommer inte alla trivas i de delar av spåret med snabbast nerförsbackar. Men, när föret är mjukt och trögt kan alla som behärskar plogning ta sig ner.

Grönklitts bästa nerförsbacke.

Anmäl dig till Naven Surfski Meet

Fre 27 – Sö 29 September

Succén från förra året återkommer. Naven Surfski Meet är inte en kurs, utan ett ”Fullservice-Downwindläger”. Du behöver inte vara snabb, men för att få ut maximalt av helgen, så behöver du kunna hantera branta vågor på öppen sjö. Framför allt behöver du ha tillräckligt med referensramar för att själv kunna avgöra vilken storlek på vågor du ska paddla i. Om du är osäker, eller lite rank, men ändå vill vara med, så finns det alltid alternativa sträckor innomskärs i fantastiskt fin natur – vi visar dig på kartan och ser till att du startar på rätt ställe. Full service hela helgen med mat, boende tillsammans med andra, fika och minibuss med surfski-trailer. Inte minst en helkväll på bastuflotten vid Naven. Massor av surfski-glädje!

Datum 27-29 September

Här är inbjudan och PM

Här är anmälan

Surfskisäsongen har börjat!

Bästa tiden på året! Fin säsong för både längdskidor och surfski. Med lite tur får vi minusgrader så att vi kan krama ut det sista av skidsäsongen här i Borås de kommande veckorna. Familjen avslutar skidsäsongen under påsken i Grönklitt. Jag finns tillgänglig för privatlektioner under påsken i Grönklitt och i Borås så länge det finns snö.

På sätt och vis vill jag alltid ha skidspår att åka i. Men vill jag verkligen det? Nej, det finns en speciell glädje i att följa naturens årstider och att byta fokus. Dendär pirrande känslan när första snön kommer blir årets höjdpunkt. Snöpremiären förhöjer upplevelsen i spåret flera månader. Gött att få förmånen att känna tacksamhet för vintern i flera månader varje år.

Det var samma känsla i surfskin idag. Precis de förhållanden som jag ville ha. Hitta tillbaka till vågorna, timingen paddeltrycket och stabiliteten. Yes, med fin harmoni därute lossnade den värsta ringrosten efter några km.

Det var typisk fjord i 10-12 m/s med vågor åt två håll som alltid på Älgis. Vågor att jobba på hela tiden. Inga stora vågor, lagomsurf på max 19 km/h. ”Gullesurf” på slutet, hela vägen in. Sol hela vägen 🙂

Vi tajmade så att vi såg sista rycket och målgången på vasan på mobiltelefon när vi hämtade bilen ute vid campingen.

 

Stavar ……….

Den mest underskattade delen av utrustningen. Rätt stavar ger dig flyt i åkningen, men det kan lätt bli fel.
Så, här komer ett långt och riktigt tok-nördigt inlägg om just STAVAR!

Det finns många saker att fördjupa sig i och jag tycker att de viktigaste frågorna är att handremmen blir rätt och att du har rätt längd på stavarna.

Handremmen!

Jag ser ofta skidåkare som inte har dragit åt sin handrem:

20190302_2240146756881946729033555.jpg
Såhär är remmen ibland monterad ute i spåret – då blir det svårt att åka skidor.
Staven hänger och slänger och blir i realiteten ett par centimeter kortare. Tekniken blir kraftigt lidande eftersom åkaren måste hålla fast i stavhandtaget, krampaktigt, för att inte tappa greppet.
Handrem som är korrekt monterad. Den kan enkelt dras åt i en nedförsbacke samtidigt som man håller inne plast-kilen som håller remmen.

En adept kom till mig med problem. Ont i ena axeln vid skidåknig. Ett litet problem som började bli ett riktigt problem – den årliga starten i Vasaloppsveckan var hotad. Lösningen hittade vi tämligen omgående – dra åt handremmen! I detta fallet var det en van skidåkare som utan att själv märka det, gjorde en extra svingande rörelse med armen när staven fördes fram. Det handlade bara om att dra åt cirka en cm, så försvann den extra rörelsen och problemet i axeln.

Remmen ska vara så hårt åtdragen att du kan släppa staven helt längst bak i rörelsen och sedan lätt fånga upp den på väg fram utan någon ansträngning. Detta fungerar om du kan peka staven rakt bakåt så att den hänger rakt ut i luften när du står stilla. Exakt hur hårt du ska dra åt är lite individuellt, prova dig fram. Själv brukar jag behöva dra åt handremmen i en nerförsbacke, minst ett par gånger under ett långlopp med mycket dubbelstakning.

20190302_2244525180665467968945375.jpg

Såhär ska du kunna släppa staven och den ska ändå peka rakt bakåt – då är handremmen korrekt monterad.

Stavlängd……

Ojoj, nu ger jag mig in på minerat område. Experterna är många och har lite olika åsikter. Jag bygger mina slutsatser på min egen åkning och hur stavlängden påverkar alla dem jag har hjälpt med skidtekniken. Stavlängd är en av de vanligaste frågorna, så här redogör jag för min egen syn i frågan. Eftersom vi är olika kan vi komma till olika slutsatser, och frågan om stavlängd är så komplex att jag kan ha ändrat mig om en vecka…… Hoppas ändå att du ska kunna dra nytta på något sätt av mina erfarenheter.

Stavlängderna har varierat genom åren. Kortast stavar hade nog Håsjö-Dahlqvist på 30/40-talet. Under en period när skate infördes åkte många med jättelånga stavar. 2013-16 experimenterades det mycket med stavlängd och vissa långloppsåkare körde fort med jättelånga stavar. Tydligen går det att lära sig en effektiv stakningsteknik med stavar som är nästan lika långa som åkaren själv. Glöm gamla tumregler. Spår och utrustning är något helt annat nu, förutsättningarna har ändrats.

20160828_110317-14172499019948887554.jpg
Alfred ”Håsjö” Dahlqvist utvecklade diagonalåkningen och använde mycket korta stavar. VM-guld 1941 på 18 km.

Vanligt med för korta stavar

I varje grupp jag träffar i klassiskt finns det några som har minst 5-10 cm för korta stavar. I diagonal-åkningen får de svårt att ta hjälp av stavarna när de ska glida ut stort i flackare uppförsbackar. Stak-åkningen blir svår med korta stavar. De många korta stavarna beror på att de stora sportkedjorna i många år har haft tabeller med mycket korta stavlängder i förhållande till kroppslängd. Detta är fortfarande ett problem i många sportaffärer som saknar kunskap och har gamla tabeller.

Butikerna har alltid anpassat sina rekommendationer till elitåkares stavar. Det var en trend bland elitåkare i många år att åka med korta stavar för att klara hög frekvens och snabb tyngdöverföring i brant diagonalåkning. Det var en anpassning till alltmer kuperade banor. Jag själv var en av dem som kapade stavar under mitten och slutet av 90-talet. Jag fick ont i ryggen. Stavlängden var nog inte enda anledningen till just mina problem, men det bidrog med all säkerhet. Få eller ingen av dem som köper stavar i dessa butiker klarar av att åka en sådan bana som eliten tävlar på, möjligen ta sig runt, men inte ”verkligen åka” banan. Som ren nybörjare kan det vara bra med korta stavar första 5-10 gångerna, de blir helt enkelt lite lättare att svinga fram när den grova koordinationen ännu inte satt sig. Därefter är de korta stavarna ofta anledningen till onormalt stora svårigheter att lära sig tekniken.

När jag med mina gamla korta stavar återupptog skidåkning som motion för 8-9 år sedan kunde jag inte åka klassiskt pga ryggproblem. Fick nöja mig med att bara åka skate. Det var först när jag av misstag fick med mig skate-stavar på familjens korvgrillningstur som jag förstod att ryggproblemen delvis berodde på för korta stavar. Sedan dess kör jag med lite längre stavar i klassiskt. Jag har cirka 6 cm längre stavar i skate nu, och det är faktiskt några cm kortare än när jag tävlade aktivt. Jag har kommit fram till att det i klassiskt fungerar bäst för mig med stavar som är nära maximalt tillåten längd enligt stavregeln. Jag ser också på mina skidlektioner att de som har så långa stavar oftast har lättast att lära sig tekniken.

Nya Stavregeln

Internationella Skidförbundet kom med ny regel om stavlängd i klassiskt hösten 2016. Tidigare gällde regeln att stavarna inte får vara längre än åkaren, precis som att skidorna inte får vara kortare. Den gamla stavlängds-regeln gäller fortfarande i skate, och dessutom gäller fortfarande regeln att båda stavarna måste vara lika långa.
Nya stav-regeln enligt FIS: Max 83% av kroppslängden mätt med pjäxor på, utan mössa. Staven mäts från spets till den översta delen av stav-remmens infästning.

Räkneexempel:

Jag är 175,9 cm barfota. 178,7 cm med pjäxor, sockar och ortoped-sulor. Det ger en maximal stavlängd på cirka 148,3 cm i klassiskt.

2 sätt att mäta stavar

Dagens stavar mäts av de flesta (alla?) fabrikanter från spets till längst upp på staven. Då är mina stavar för klassiskt 150,5 cm. Det skiljer dock 4 cm från toppen av staven till övre infästningen av remmen på mina stavar men det är lite olika för olika modeller och nyare har ofta kortare avstånd. Därför är mina stavar med det nya (bättre) sättet att mäta endast cirka 146 cm. Har provat stavar som är 152,5cm enligt gamla sättet att mäta, alltså 148 cm och de fungerar också bra, eller till och med bättre.

För mig fungerar skate-stavar som är 156cm enligt gamla måttet, eller 151,5 cm enligt FIS nya sätt att mäta. Jag kan på kortare sträckor öka längden med en cm, men inte med 2 cm, för då kommer jag inte över staven i skate-steget och jag förlorar frekvens, flyt och stavarna blir mer ivägen. Oftast ser jag rekommendationer som utgår från 5-10 cm längre stavar i skate än klassiskt. När Torgny Mogren besökte skidgymnasiet 1995 berättade han att han hade samma stavar i skate och klassiskt, så det kan säkert finnas individuella olikheter.

Köpte nya skatestavar häromdagen. På dem är handtagen kortare ovanför stavremmen. Stavarna är märkta 160 cm, men de är bara 157,5 cm från spets till översta del när jag mäter med tumstock. Gissar att man helt enkelt valt att märka stavarna med samma längd som tidigare, trots att totallängden är kortare. Dessa stavar är 155,5 cm enligt FIS stavregel, precis som tidigare versioner av 160cm stavar, då med ett handtag som sticker upp högre ovanför remmens infästning.

Min rekommendation om stavlängd

Jag rekommenderar därför att man köper stavar för klassiskt som är maximalt långa enligt FIS-regeln. Om du stakar lite och mest åker diagonal, så kan du gå ner cirka 5 cm i längd. Jag brukar också rekommendera att köpa stavar som är 5 cm längre i skate. Jag rekommenderar också att testa olika stavlängder och bilda sig en egen uppfattning. Den kan skilja sig från mina rekommendationer, men då har du ändå haft någonting att utgå från.

Köp långa stavar

Jag brukar också rekommendera att köpa lite för långa stavar och att kapa dem till en halv cm kortare än maxlängd. Ja, jag vill gärna ha en halv cm marginal, ifall det skulle bli mätning på någon motionstävling. Det vore retligt att vara först i världen att åka dit. Stavröret kapas uppe vid handtaget. Koka handtaget i vanligt vatten och vrid av handtaget när smältlimmet är helt mjukt. Kapa staven med vanlig bågfil och montera tillbaka med smältlim. Det tar en kvart att kapa ett par.

Att välja stavmodell

Ja, det är fantastiskt gött att åka med de dyraste stavarna. Tror att jag blir lite snabbare eftersom jag reser mig snabbare i varje staktag och flyttar viktfördelningen lättare. Men, upplevelsen när staven för 4.000 spänn knäcks av ett litet misstag är inte särskilt rolig. Därför handlar valet av stavmodell mycket om plånbok. De stavar som jag landat i att använda är Swix Starlite, som senare ersattes av CT1 och nu denna säsong ersatts av Quantum 2. Nej, det skiljer inte jättemycket mellan årsmodellerna. I Skate har jag däremot knäckt såpass många stavar att jag valt att även köra med lite billigare, hållbarare och tyngre Swix CT2. Dessa har nu fungerat i tre säsonger utan att knäckas. Modellen är nu ersatt av Swix Quantum 3 och denna kvalitetsnivå kan jag rekommendera till många som vill ha en bra stav till rimligt pris. Alla tillverkare har en motsvarighet. Dessa lite mindre fjäderlätta stavar duger även till mig som är bortskämd med lätta stavar med bra pendel.

Olika tillverkare

Jag har av vana fortsatt att åka med Swix stavar. Andra märken som fungerat bra för mig när jag provat är Madshus och KV+ som har bra rör,trugor och handtag/remmar. Även Skigo fungerar för mig och deras stavar är ofta mycket prisvärda. Jag tycker dock inte om Skigos trugor som ger en lite svampig känsla när det huggs hårt i nysnö. Jag kommer inte överens med Oneways stavar, de verkar inte passa mig, även om många andra åkare verkar gilla dem. Jag har provat deras flesta modeller. De trugor jag provat funkar bra på konstsnö, men sjunker igenom natursnön, remmarna skär in i mina händer och de billigare stavrören vibrerar och svingar fram lite konstigt. Dyrare stavrör är så styva att jag får ont i händerna, från de vibrationsskador jag fick när jag renoverade huset. Övriga stavmärken har jag inte provat. Sugen på att prova både Salomon och Leki som för mig är nya och Exel som kommit tillbaka efter många år i träda.

Papprör och dyra lätta stavar

Om du köper kolfiberstavar med 100% kolfiber i röret, så måste du räkna med att de kommer knäckas. De är ömtåliga för slag från sidan och en skada kan innebära att staven knäcks när du stakar hårt. Mitt tips är att använda papprör som skydd för stavarna. Papprör kan man ofta få gratis av närmaste mattläggare eller rörfirma. Jag tejpar igen den ena änden med silvertejp så att inte stavarna glider rakt genom röret.

Bredare rör för 2-4 par från mattläggaren och smalare rör för 1-2 par från rörfirman. Eftersom pappen i rören lätt blir mjuk och kan böjas av att ligga i fuktiga skidfordral eller takboxar har jag målat dem med lösningsmedelsbaserad färg.

Köp flera par stavar samtidigt.

Du kan göra som jag gör – köp flera par stavar samtidigt. För tre år sedan köpte jag tre par Swix CT1 och kapade ett par för klassiskt och ett par för skate. 3 av 6 stavar har nu knäckts (2 i skate & 1 i klassiskt). Genom att återanvända en gammal starlite-stav, har jag nu två par för klassiskt. Det udda paret använder jag med stora trugor, när det är dåligt stavfäste och risk för stavbrott. Idag köpte jag två par Swix Quantum 2 på rea för att åka skate med. Jag räknar med att använda ett par av dem, och ha 2 reservstavar. Räknar också med att kunna kombinera den sista av dem med en CT1 i klassiskt, för stora trugor om några år. De ska vara styvare än tidigare CT1 – hoppas inte att jag får problem med vibration i händerna.

Rekommenderade handlare.

Jag brukar rekommendera alla att köpa skidor från skidkunniga specialiserade skidbutiker, gärna på nätet. Stavar kan man dock köpa från vilken sportaffär som helst med en sjysst fraktkedja. Jag undviker att köpa på nätet med vanlig frakt. Posten, DHL och Schenker vet ju inte hur ömtåliga mina stavar är. De stora nät-skid-handlarna har bra emballage, men inte lågpris-sajterna. Stavar är en typisk handelsvara som inte ska skilja i kvalitet mellan paren. Jo, det är vanligt med fabrikationsfel på rören, men både handlarna och vi konsumenter saknar metoder att upptäcka dessa fel. Jag köper alltid stavar på rea, ofta i slutet av säsongen när butikerna vill slippa onödig sommarförvaring. Det blir oftast billigare för mig än när jag hade tävlings-avtal med Swix. Det är också lättare att gå tillbaka till den lokala handlaren med en stav som pga fabrikationsfel har gått rakt av, än att skicka tillbaka en stor och skrymmande stav.

VM-standard på Borås Skidstadion

Eller, bättre skidföre hemma i Borås, än på VM i Seefeld. Här slipper vi den sugande blötan i spåret.

Bra att åka klassiskt – bra fäste med klister och bra snö att svänga i.

Bra att åka skate. Skidorna både glider bra och fäster i sidled. Det går fint att göra en stoppsladd om det behövs.

Att valla med klister är ganska lätt:

  1. Rugga fästzonen
  2. Spraya på lite grundklister.
  3. Lägg på universalklister. Tumma ut det.
  4. Om det är sol eller plusgrader, lägg i lite rött klister i universalklistret och tumma ut det så att det blandas lite.
  5. Åk flera mil!
  6. Ta bort med skrapa och lacknafta.

Låter bilderna tala om hur fint det är att åka skidor just nu!

Favoritspår: Limbyspåret

Åkte idag Limbyspåret i Orsa Grönklitt på morgonen. Ett av mina absoluta favoriter i klassiskt.
I Grönklitt är elitspåret favoriten när jag skejtar.

Skoterbredd, många kurvor, nära träden, ojämt underlag & orgeltramp

Limbyspåret är gammaldags skidåkning med skoterbredd och spåret går nära träden.
Imorse var det knall-is. Ja, med de tighta svängar som är i Limbyspåret krävs det inte alls
branta nerförsbackar för att det ska bli spännande. Ibland räcker det med att trycka på med
dubbelstakning i platt spår för att svängen ska bli spännande. Jag kan inte minnas att jag
plogat så mycket som första kilometerna imorse. Det blev helt tomt på klister i fästzonen,
så jag fick dubbelstaka resten av passet. Det gick fint att staka även med små trugor
eftersom det var så hårt. Oftast behövs dock både stora trugor och fästvalla på Limbyspåret
även om du normalt dubbelstakar.

Fantastisk naturupplevelse

Låt dig inte avskräckas. I ett före där det glider långsamt, exempelvs strävt kallföre eller
slaskföre, kan de flesta åka spåret. Då rekommenderar jag Limbyspåret för de flesta.
Ut och njut av gammaldags åkning och öva din skidteknik i fin terräng, det är en fin
upplevelse. Om det är isigt behöver du vara tekniskt skicklig och ha god balans för att ta
dig runt med någorlunda fart, annars kan det vara bättre att åka ett annat spår.

Bildextra:

Längst ner i denna nerförsbacke på stugspåret viker Limbyspåret av till vänster. Du måste nästan stanna för att kunna svänga av. Lätt att bara susa förbi utan att uppmärksamma Limbyspåret eftersom utförslöpan kräver viss uppmärksamhet. Den svåraste åkningen är första kilometern efter korsningen.

Onsdag 30 jan. Stakning 17.00 & Skate 18.30

Vasaloppet närmar sig. Därför utökar vi programmet på onsdag, så att du kan få till tekniken inför ditt långa lopp.

17.00. 60 min fullt fokus på stakning (med eller utan fästvalla). Du behöver inte orka staka kontinuerligt i 60 min – vi stannar för instruktioner. 200 kr.

18.30 Skate för nybörjare som börjat med skate senaste året eller åren. 90 min fullt fokus på skate. 300 kr.

Vasaloppet 2004

Att valla eller inte valla…….

De va-la en rolig rubrik…..

”Skidprepp” känns mer som framtidens ord, eftersom framtidens skidåkare kanske inte kommer förstå detdär med valla, precis som jag saknar kunskap om tjära på träskidor. Glidvallan börjar ifrågasättas och fästvallan ersätts med stighudar.

På Örjans Grönklitt-läger har skriftliga vallainstruktioner efterfrågats. Ja, en anteckning av innehållet på lägrets vallagenomgång eftersom det är så lätt att glömma. Sagt och gjort. Tog hjälp av min ständige service-man som började notera. Alla som passerat puberteten vet att det inte går att publicera pappas text rakt av, så den fick redigeras och ”förbättras”.

Pappas vallaservice i Grönklitt.

Knappt hann nya webbsidan om vallning publiceras i lördags förrän jag hittade @skidpropaganda på insta. Verkade vara sköna typer på andra sidan skärmen. Insåg att jag saknar en bra stål-sickel och drog iväg ett meddelande om att köpa en. Snabbt svar som var ungefär såhär: – Ja, eller Nej förresten, det går inte, eller……. nej, vet inte, kanske senare i veckan, eller kom till mitt källarevent på måndag, det löser sig nog …….

Ja, det verkade ju vara en skön inställning till skidåkning och livet (två termer som grovt sett kan sägas vara synonymer). Bakgrundskollade lite mer och hittade följande. Bland annat egengjorda vallaställ.

Bakgrundskoll av #skidpropaganda

I min egen vallabod såg det ut såhär:

Jadå, egengjort blått vallaställ årsmodell 1989.

Snabbt beslut på känsla: Tar och försöker köpa en sickel där på eventet.

Erik på #skidpropaganda höll en bra genomgång av sina slutsatser och teorier om

– stålsickling

– vallning

– strukturer

Sammanfattningsvis verkar Erik vara en välreflekterad företrädare för sin livsåskådning.

Erik på #skidpropaganda berättar, ritar och visar.

Det visade sig att Erik med sin #skidpropaganda hade dragit ungefär samma slutsatser som mig när det gäller både sickling och strukturer, men Erik hade tagit det minst ett steg längre, i varje detalj. Ja, det var mer teori än vad jag någonsin intresserat mig för och tillräckligt med tester och erfarenhet för att det skulle vara trovärdigt.

På en av tre punkter skiljer sig min och Eriks livsåskådning. Jag tror på både billiga vallor, dyra vallor och stenslipning. Erik gav mer intryck av att vara ateist när det kommer till valla.

Så, efter en timmes filosoferande i Eriks källare kunde jag traska hem, på gott humör och med ny sickel och ett kit med sofistikerade rillverktyg.

SP-kit: 1 stålsickel, 4 ”rillstål” M3, M5, M6, M8 med trähandtag och en bit våtslip-papper #1000.

Insåg i bilen på vägen hem att min valla-sida på hemsidan behövde uppdateras med ny kunskap (vilket nu är gjort).

Kom på mig själv med att vara djupt förskjunken i tankar om skidprepp. Insåg plötsligt att ytterligare en sak jag skrev på fb för bara några dagar sedan kanske inte stämmer längre: ”Vallning – heaven or hell? Ärligt – jag går inte igång på det – längre – men skidåkningen blir roligare.”

– Jo, Nu blev det faktiskt riktigt roligt med skidprepp.

Tackar Erik på #skidpropaganda för att jag nu återigen hittat skidglädjen när jag pysslar med vallning skidprepp.

Snabba skidor är skidglädje!

3 konstsnöspår i Borås – En lägesbeskrivning och hyllning till Borås konstsnö.

Ja, det finns tre olika konstsnöspår i Borås. Tydligt att det finns en utbredd skidkultur i stan. Alla tre spåren är bra på sitt sätt, med sin egen karaktär, och jag åker på alla tre. På alla tre arenorna finns dusch och omklädningsrum. Jag är mycket imponerad av det arbete som görs av klubbarna. Förra året, innan Örjans Skidskola blev mer officiellt gjorde jag en reportage-serie på min privata fb-profil. Då vare det natursnö-spåren i Sjuhärad som jag testade. Skulle gissa att några av mina fb-vänner som inte åker skidor blockerade mig från allt skid-spam. Det blev reportage från Äspered, Ymer och SOK 68 vid Nordtorp/Sandared. Även Hestra, Dalsjöfors, Bredared, Rydboholm och Borås Golfklubb har fina natursnöspår. I skidåkarkretsar sägs att snön kommer 23-25 januari, precis som de senaste två åren. Då blir det fler reportage från fler natursnöspår.

Konstsnön är ändå dagens verklighet och grunden för all skidåkning i Sjuhärad. Så, här kommer en aktuell lägesrapport och beskrivning av våra konstsnöspår i Borås.

Borås GIF, Knektåsgården.

En helt ideell förening som med mycket engagemang äger och driver ett konstsnöspår. GIF vill ha konstsnö på en helt ny slinga som är kring 2 km. Fullt utbyggt är det ett spår med lagom höjdskillnader och flera kortare slingor kring den lilla fina skidstadion. Fram till torsdagen har GIF snölagt 1,2 km och en konsekvens av den korta snöläggnignen är att det har varit tre till fyra 360-graders vändningar per varv. Nu är det förlängt till 1,4 km och bättre. GIF börjar alltid med att snölägga sin stadion och området kring stadion. Där är det förhållandevis platt och ganska många stakar utan fästvalla. För mig som gillar trixiga spår är det rent ut sagt skitkul skidåkning med alla vändningar och korta rundor. De flesta som kämpar med sin skidteknik för att hitta flyt i åkningen upplever nog att vändningarna mest stör. Med några dygn minusgrader får GIF ihop sina rundor bättre och spåret cirkulerar kring stadion på ett mycket trevligare sätt och vändningarna blir färre eller helt borttagna. Det ska bli roligt att åka GIFs nya spårdragning i sin helhet. Skate fungerar nästan alltid bra på GIF.

Det finns två vägar till GIF. Från Borås centrum är det bäst att köra norrut, förbi Knalleland mot Fristad. Strax efter rondellen vid Fristad arbetskläder i utkanten av Borås svänger man höger och följer vägen genom Tosseryd, hela uppförsbacken upp till Knektås. Om man kommer från Göteborg är det bäst att ta av motorvägen (RV 40) vid Volvo och passera Borås skidstadion. Fortsätt några kilometer och sväng vänster. Det tar cirka 5 min från skidstadion till GIF.

GIF satsar på bra ungdomsverksamhet och har byggt en skidlekplats vid en av spårets uppförsbackar. Det ser riktigt roligt ut och så snart det kommer mer snö kommer jag köra där. Ungdomsverksamheten har sedan jag själv var ung ett grundmurat rykte om att fungera bra, med mycket skidglädje och god gemenskap. Det bästa med GIF är att det är en trevlig klubb med fin gemenskap och en öppenhet till oss som inte är med i den innersta kretsen. GIF har på helgerna den klart trevligaste serveringen, ofta med både hembakat, korv och våfflor. Sammantaget gör detta GIF till det bästa valet för barnfamiljen och spåret passar också utmärkt för den som söker lite utmaningar i spåret.

Hestra IF, Ekås.

Hestrastugan ligger längs vägen mot Alingsås, typ som sista hus inom det jag upplever som Borås tätort. Klubben driver konstsnöspåret helt på idéell bas, med små resurser och stor konstsnökapacitet. Spåret följer i huvudsak elljus-slingan och går även ut på några ängar längs Alingsås-vägen. Spåret är i sin standardsträckning det minst kuperade av Borås tre konstsnöspår. Långa prtier är spåret nästan helt platt. Därför har det blivit motionärernas och skidflanörernas favoritspår. Jag undviker att åka vid Hestra på helger med sol eftersom det är många i spåret och medelfarten är ganska låg, så för mig blir det alltför mycket omkörning och risk för krockar. Åker gärna dit på kvällar och mer udda tider på helgerna. Jag uppskattar den avslappnade stämningen i spåret och avsaknaden av tävlings- och vasalopps-hets. Här hälsar man på varandra och det är lätt att få kontakt med Hestra-folket som alltid är trevliga. Just nu är spåret 2,5 km och nästan helt snöbelagt även om det är tidigt på säsongen och trots mycket skitväder. Imponerande. Det är inte helt ovanligt att man stöter på motionärer på blanka skidor här. Det finns tre korta men förhållandevis branta backar på varvet. Själv gillar jag att åka klassiskt på Hestra, med fästvalla. Backarna är gammaldags korta “spring-backar”. Ett typiskt varv använder jag bara två tekniker, dubbelstakning utan frånskjut och Kläbo-spring i backarna. Nerförsbackarn är såpass korta att många stakar nerför.

Oftast går det att skejta, men då möter man andra skidåkare i den ganska smala snö-bädden. Därför gör Hestra ofta dubbla klassiska spår istället och då finns inte plats för skate. Hestra är dock mycket noggranna med att uppdatera denna info på skidspår.se. Om du vill skejta på Hestra, då kan du lita på den informationen.

En stor fördel med Hestra är att det finns en skidleverantör på plats med utrustning och valla. ”Ländskidspecialisten” delar gärna råd om dagens valla och du kan lämna in skidorna för vallning. Om det inte är öppet i boden på stadion, så kan man oftast åka förbi butiken i villa-källaren någon kilometer upp i närmaste bostadsområde. Kolla in adress och öppettider på deras hemsida.

Även Hestra har servering och det finns en liten backe för skidlek vid stadion. Spåret är barnvänligt och stadion ligger vindskyddat med mycket sol, så många njuter i solen mellan varven. Det är inte ovanligt med korvgrillning vid den lilla skidstadion – trevlig inramning på träningspasset.

Borås Skidstadion, vid Ymergården/Brämhult.

Det är här Örjans Skidskola håller till, eftersom det oftast finns gott om plats för instruktioner. Örjan kör mer än hälften av den egna träningen här, eftersom det är närmast hemifrån, spåret är långt och brett och det finns tillräckligt med utmaningar.

Borås SK driver spåret i samarbete med Borås Kommun. Samarbetet innebär att klubben kunnat dra nytta av kommunala investeringar och kommunal spårpersonal. Samtidigt lägger klubbens medlemmar ner samma engagemang som de andra klubbarna. Skillnaden med den kommunala satsningen är att spåret blir längre och bredare med ett tjockare snölager. Spåret brukar vara 4-5 km en bit in i säsongen. Just nu mäter spåret 2,3 km och med en imponerande spårbredd på många delar av banan. Det är minst dubbla klassiska spår och på flera ställen är det tre spår, plus skatebädd. Det finns till och med omkörningsfil på skatebädden på många ställen.

Just nu, tidigt på säsongen är det bara en större stigning på slingan och och en kortare springbacke. Den som ogillar uppför eller nerför kan strunta i dessa stigningar och få ett spår med måttlig kupering, men ändå inte helt platt. När spåret är 4-5 km långt, är det ganska kuperat och det innehåller både slakmotor, brantare åkbackar, saxbackar och några utförskörningar. Spåret är tillräckligt kuperat för skidtävlingar på regional nivå och det är bra för många motionärer. Vissa motionärer tycker dock att spåret kan bli lite för kuperat. Det krävs mycket styrka och teknik för att orka träna på blanka skidor, genom att bara dubbelstaka. Det är här som många tävlingsåkare tränar seriöst och många vasaloppsåkare borrar ner huvet och jobbar med sin dubbelstakning. Därför är det inte alltid lätt att få kontakt med alla som åker skidor här och den generella farten i spåret är ibland ganska hög. Spårbredden medger många skidåkare med olika fart. Det är helt enkelt en större anläggning med fler skidåkare av alla de slag.

Spåret är smart konstruerat med tanke på att den som åker fort kan få endel tekniska utmaningar, medan den som åker långsammare får en lättare åklinje. Särskilt gäller det den sista korta extraslingan med den korta branta springbacken precis innan målet på stadion. Jag älskar att trycka på över krönet på långa utförsbacken, behålla farten uppför slakmotan, ladda igen på krönet, för att sedan gå in i kurvorna och den korta branta backen med maximal fart. Särskilt i skate – för fartens skull. Det blir som en intervall på 90 sekunder, med mestadels utförskörning. Helt slutkörd inne vid varvningen, varje varv. Skidglädje. I Örjans skidskola kan du få nycklarna till sådan skidåkning.

Borås SK har uthyrning av skidutrustning och ibland finns servering. Kolla in hemsidan för öppettider.

En annan fördel är närheten till Ymers natursnöspår. Det är ibland helt ihopbyggt och det blir en trevlig runda att kombinera perfekta spår i konstsnöspåret med charmen att åka på mer gammaldags skidspår på riktig snö. Ja, Ymergården ligger precis vid skidstadion, så jag svarar ”ja” på Boråsarens fråga: ”är det uppe vid Ymer du åker?”

Så, testa de olika spåren och hitta din favorit.

Klassiskt Onsdag 9 Jan

Borås Skidstadion 18.30 med samling vid målhuset. Öppen grupp, bara att komma!

På Torsdag har Örjans Skidskola läger i Grönklitt med klassisk skidåkning från grunden. Det finns två platser på lägret kvar. 3800 kr inkluseve all mat och spårkort. Det finns möjlighet till resa från Västsverige med minibuss till självkostnadspris, 500 kr t.o.r.

img_20190106_162726_0124529297983250501860.jpg
Bilden är från föregående säsong. Två år i rad har den riktiga vintern kommit 23-25 jan. Vi håller tummarna!

Onsdag 12 Dec börjar de öppna onsdags-träningarna!

Fullt fokus i 80-90 min på utveckling av skidteknik.

12 Dec Klassiskt
19 Dec Skate
26 Dec (Annandagen) Klassiskt
2 Jan (Vecka 1) Skate
9 Jan (Vecka 2) Klassiskt
Därefter skate ojämna veckor, klassiskt jämna veckor

18.30 vid skidstadion, start/målhuset.

Örjan är på plats 18.15 om du behöver hjälp med din utrustning/valla.

Max 8 deltagare. 300 kr per person och tillfälle. Boka din plats på mejl, telefon eller sms:

info@örjansskidskola.se

0705-105280

Äntligen Vinter!

Skidåkning hemma i Borås
Under helgen och igår tisdag var jag ute och paddlade på Borås sjöar. Det blir ispansar på däcket från paddel-skvätt och i de grunda vikarna började is bildas på ytan. Hemkommen, framför musli-tallriken trillar de första rapporterna om skidåkning i Borås in via sociala medier. Det är alltid årets bästa nyhet och ja, det har hänt att jag är först ut. Jag återkommer inom kort om upplägget för onsdagarnas öppna teknikgrupper.

Bra snö i Grönklitt
Även Grönklitt har fått vinter på riktigt. Ett tag såg det mörkt ut i rapporterna. Den utlagda snön var nästan helt borta. Just nu är det 2,3 km fantastiskt fint spår i Grönklitt och snökanonerna går för fullt. Spåret förlängs inför helgen och i nästa vecka återkommer minusgraderna igen, så att utbyggnaden av slingan kan fortsätta. Med lite tur så kommer det även lite natursnö den kommande veckan. Jag hoppas på att hela konstsnöspåret och vägspåret fram till korsningen är klart och pistat när vi kommer upp för skatelägret. Konstsnöspåret är bra för utveckling av teknik och vägspåret är bra för att träna grundläggande tekniska detaljer och balansövningar.

Skateläger 13-16 december i Grönklitt
Ser grymt mycket fram emot skatelägret i Grönklitt. Det verkar bli en positiv grupp med nya skate-åkare. Tror att gruppen blir jämn. Alla har tidigare åkt klassiskt och börjat med skate senaste året eller så. Det ska bli roligt att följa allas individuella utveckling till att få bättre flyt i skate-åkningen. Några känner jag sedan tidigare och ser verkligen fram emot att umgås med. Det finns fortfarande några platser kvar om du vill lära dig att flyta fram i skate och hänga med ett gött gäng över luciahelgen.

Full fart på snöproduktionen i Borås, måndag kväll.

Skidglädje!
//ÖrjanSkatt

Skidläger i Orsa Grönklitt

Välkommen att anmäla dig till följande skidläger i Grönklitt:

13-16 December. 100% fokus på Skate. Nycklarna för att hitta flytet.

10-13 Januari. För dig som vill lära dig klassisk skidåkning från grunden.

Se länken i menyraden ovan – där finns mer info. Resa från Göteborg eller Borås (eller upphämtning på vägen öster eller väster om Vänern) till självkostnadspris kan ordnas.

Anmälan via mejl. Ring gärna om du har frågor eller funderingar. Vilket läger passar bäst för mig? info@orjansskidskola.se eller 0705-105280

Grönklitt Skate 1

Lycka är att paddelsurfa på en våg

Det första Naven Surfski Meet genomfördes av Örjans Skidskola i helgen (14-16 sep)
Vi hade fin vind.
Trevligt sällskap.
Fantastisk bastuflotte.
Bra vågor med mycket nerförsbackar.
Läs gärna om arrangemanget på surfskidagboken som Emma Levemyr driver. Också ett fantastiskt reportage i NLT (Nya Lidköpings Tidning, bakom betalvägg på http://www.nlt.se)

Vi summerar Naven Surfsk Meet 2018 och är mycket nöjda. Det var glada deltagare som åkte hem på söndags-eftermiddagen.

Vi tackar alla som var med på en oförglömlig helg.

Ing-Marie, Bosse, Örjan Skatt

Intensivkurser i Orsa Grönklitt

Med bättre teknik blir det roligare att åka skidor!

Säkra bättre skidteknik kommande vinter med en intensivkurs i Orsa Grönklitt.

Se den bifogade inbjudan och beskrivning av intensivkursen.

Här kan du föranmäla intresse. Det är inte bindande. Under september spikar jag och annonserar kurserna och alla som har föranmält intresse har förtur till platserna!

Grönklitt Skate 1

6 veckor till Naven Surfski Meet

Idag har jag varit i Båstad och tävlat i surfski. En tävling i 2 åk, precis som storslalom. Fortfarande hög efter en fantastisk upplevelse. Tack ni som råddat tävlingen på ett mycket bra sätt och beställt så bra vindar. Flera meter höga vågor att surfa på – Jag satte nytt personligt hastighetsrekort på GPS-klockan. Så roligt att träffa så många trevliga surfski-paddlare! Välkomna till Naven Surfski Meet!

Anmälan

Lite mer än en månad kvar till Naven Surfski Meet. Ser fram emot att visa den fina paddlingen runt Kållandsö i Vänern. Det finns fortfarande platser kvar. Många uttrycker stort intresse men är ännu osäkra på hur kalendrarna ser ut i september. Just nu ser det ut som att det kommer bli 15 pers, och då är det först till kvarn som gäller via google-anmälningsformuläret. Om det inte fungerar för dig, så kan du mejla din anmälan till adressen i högermarginalen.

Betalning senast 31 Augusti. Därefter tar vi in eventuella senare anmälda från väntelista, om det är fler än 15 anmälningar.

Grupper efter nivå

Det kommer bli en grupp som kommer få en lätt bana som alla surfskipaddlare klarar. Just nu två anmälda i denna grupp. Det kommer gå att söka skydd helt från svåra vågor och samtidigt sticka ut näsan i vågorna om man känner sig redo. Även en snabb havskajak-paddlare kan hänga med i denna grupp.

Det kommer troligen bli en mellangrupp som vill ha vågor, men som vill kunna söka skydd vid behov.

Det är några som vill köra branta och tekniska vågor ett par kilometer från land i kulingvindar.

Så, oavsett vilken nivå du paddlar på – Kom och häng, trivs, och paddla!

Här är länken till anmälan

Här är länken till Inbjudan med beskrivning av arrangemanget.

Välkommen!